måndag 26 december 2011

Dan efter dopparedagen

Ja, inte har jag hunnit blogga de senaste dagarna. Men vi har haft det mysigt, om än lite hektiskt. Julafton bjöd dessutom på ett oplanerat besök på närakuten. Jag fick ju nästan ihop det som planerat, med klappar och julstämning och julstök i lagom grad, förutom att jag inte hann gå ner i varv och sova ordentligt. Men vem hinner det före jul? För mig blev resultatet tyvärr en akut urinvägsinfektion (jag tror att det har samband med tröttheten faktiskt), så jag var tvungen att sitta 1,5 timme på vårdcentralen på julafton för att få antibiotika. Men det gick rätt bra ändå, och nu börjar den ge med sig. Ikväll har jag t.o.m. hunnit med lite vuxenprat och tv-spel när barnen somnat.

onsdag 21 december 2011

Ogenomtänkt om julstressen

Nu skulle jag vilja skriva ett inlägg om att jag har lagt ribban på en lagom nivå den här julen, att jag har gjort kloka bortprioriteringar och därför nu kan möta julafton utvilad. Jag har gjort kloka bortprioriteringar, men det hjälper inte helt. För det är ju så mycket annat som är kvar att hinna med. Julavslutningar, julklappslogistik, jobb, röj, julhandling. Läget är väl någorlunda under kontroll, mest för att jag får släppa en del av det jag tänkt hinna med. Och julklappar jag ska ge bort i mellandagarna får jag i värsta fall komplettera efter julafton. Vad värre är, är att jag är supertrött (fast inte för att jag är uppe hela nätterna och julstökar, direkt). Sådär så att det snurrar lite i huvudet när jag sitter ned ibland. Och fortfarande på helspänn av rädsla för magsjukor.

Men hur mycket av julstöket kan man prioritera bort utan att hela känslan går förlorad? För tjusningen med julafton ligger väl delvis i att man förberett för något som man sen får njuta frukterna av? Att det inte är en vanlig dag. Om det nu är det man är ute efter, vissa tycker ju inte att julen är viktig och då bryr man sig ju inte heller om någon uppbyggd julstämning. Problemet är väl om man stressar och haussar så mycket så att man ändå inte kan njuta av juldagarna. Lösningen är väl som vanligt att prioritera rätt saker (och låta barnen vara med och jobba).  Och att inse att om man ska hinna det man vill (även med hälften bortprioriterat) så måste man bereda tid för det. Vara ute i god tid eller se till att ha ledigt innan julafton. Lätt är det inte.

Det här är inte ett inlägg med någon sensmoral, eller ens någon vettig slutkläm. Bara en lägesrapport. Analysen kommer sen (kanske). Nu ska jag gå och sova. Jag är i alla fall nöjd med mina fina hyacinter.

måndag 19 december 2011

Klappar på vift

Mina internethandlade julklappar är spridda överallt i lägenheten. Några i garderoben, någon i skåpet, någon bakom bokhyllan, några kvar hos postombudet. Och så en på villovägar, jag fick hem ett par hörlurar istället för en beställd webkamera till mina föräldrar (som nog inte läser här). Risken är överhängande att jag kommer missa någons juklapp på julafton och sen hitta den lagom till påsk. Sen har vi ju några julklappar som fortfarande är kvar i affären, ohandlade. Jag ska göra min räd imorgon, sen får det vara bra.

söndag 18 december 2011

Stök och tråk

I helgen har jag gjort så långtråkiga saker att jag inte ens kan känna mig nöjd över att det är gjort. Rensat bland gamla mögliga pappershögar med skolpapper från terminsstarten och rabatterbjudande från Coop som gick ut i september. Och rensat i klädhögar och pärmhögar och leksakshögar och skohögar. Blä. Problemet är att när jag börjar rensa så blir jag dels påmind om hur dålig jag är på att hålla undan löpande. Dels påmind om att det återstår massor innan det är rensat och fint i alla vrår. Vilket i och för sig inte är nödvändigt, och vilket heller aldrig kommer att inträffa, men jag har ändå en bit kvar till anständighetsnivån på vissa områden (bankpapper, urvuxna barnkläder, Försäkringskassan-inskick).

Nåja, när man bor trångt så är det rätt nödvändigt att rensa lite innan man ska ha folk boende hos sig. Annars får de liksom inte plats. Så jag ska försöka att åtminstone vara lite nöjd över det jag gjort idag.

lördag 17 december 2011

Att skjuta upp

Jag förstår inte hur jag tänkte i fredags. Jag var trött och seg i huvudet och istället för att sitta kvar på jobbet och svettas ut den text som var tvungen att skrivas sparade jag dokumentet i mailen och bestämde mig för att skriva klart det under helgen. Pucko. Jag vet ju att min lust att jobba på helgen är minimal även i vanliga fall. Jag måste ha superstressigt med tillhörande adrenalinpåslag för att att ta mig över tröskeln och ta fram jobbdokumenten på helgen. Det var lättare förr när jag inte hade tre barn, men som det är nu är livet fullt av så mycket måsten ändå, så att sitta med jobb när jag är ledig kräver otroligt mycket kraft. Och nu är det dessutom sista helgen innan jul och jag har ägnat dagen åt röj och rens för att få plats med lite gäster. Och bakat pepparkakor för femte gången i år. Inte en chans att jag tar fram dokumentet nu. Hm, men kommer jag verkligen vara mer sugen imorgon? Spelar ingen roll, nu är det gonatt. Jag får bekymra mig om det här sen.

fredag 16 december 2011

Quickfix

Nu är jag inne på andra omgången hyacinter. Bästa genvägen till julstämning, och genvägar gillar vi.

onsdag 14 december 2011

Helspänn

Sitter på helspänn framför datorn och lyssnar efter minsta knyst. Analyserar information jag fått. Går igenom beteendet under dagen. Fruktar en natt som i bästa fall bjuder på sömn avbruten av snabba uppvaknande vid minsta hostning. I sämsta fall något annat. Men ännu inget utbrott här. Räknar dagar fram och tillbaka, hur lång tid är det kvar till jul? Hinner vi få det avklarat eller är det bara att ställa in hela baletten?

I väntan på att eländet skall bryta ut, det går magsjuka på förskolan.

tisdag 13 december 2011

Den som söker finner (mig)

När man har en blogg kan man se vilka sidor som länkar till ens blogg, och därmed också vilka google-sökningar som givit träffar. Eftersom jag ibland skriver om boktips och andra bloggar så händer det att jag får någon enstaka träff från sådana sökningar. Idag var det någon som sökt på "Såhär ser mina bröst ut" och hamnat på min blogg. Jag misstänker att det var någon som blev väldigt besviken.

måndag 12 december 2011

Punka och världen

Punka på cykeln igen och råkade dra av en skåpslucka i köket ikväll. Dessutom är världen emot mig. Jag går verkligen in med inställningen att försöka förstå hur andra tänker. Men idag går det inte så bra, omvärlden känns så puckad att jag blir mörkrädd. Hur ska det gå?

söndag 11 december 2011

Hyllning till en gammal soffa

Åh, jag gillar vår soffa. Det är en gammal Ikea-soffa som jag köpte 1998. Mörkblå i något borstat bomullstyg som redan från början såg lite solblekt ut. Ett drygt decennium och tre ungar senare har den verkligen sett sina bästa dagar. Kuddarna har avtagbart tyg så de har vi tvättat några gånger. Senast nu i helgen, och jag satte på de rena överdragen i eftermiddags. Riktigt slitna är de, tyget är så nött att det nästan är hål på sina ställen. Och armstöden som aldrig blivit tvättade (det går säkert att ta av tyget där om man verkligen jobbar på det), är ganska sunkiga trots fusktvätt med diskmedel och tvättsvamp emellanåt.

Men jag gillar det slitna. Jag stör mig inte på det. Särskilt inte såhär års, när det mest är mörkt och allt ser så himla mysigt ut i ljuset från adventsljusstaken. Och i vår soffa får man äta mackor och dricka glögg. Man får klättra på karmarna. Och den är lite sådär omodernt halvstor, utan divandel att sträcka ut sig på. Den har blivit personlig, den där soffan, den är lite som vi är. Omodern och luggsliten och lite halvful. Och just nu mysig och skön men en färgglad pläd och en stor  kudde.

lördag 10 december 2011

Monterat och vattenskadat

Idag har pepparkaksbak del 2 avverkats, vilket inneburit dekorering och montering av pepparkaksdelarna vi bakade i måndags. Det har varit dagens händelse, vi har inte hunnit något annat förutom en och annan maskin tvätt. I år är huset stort, så stort att det är svårt att hitta en tvååringssäker plats för det. Hon har redan stulit lite av dekorationen och ätit upp. Dessutom har huset redan råkat ut för ett missöde, någon (typ stora barnen) spillde ut vatten på bordet där det stod och torkade inte upp, så nu är stora delar av bottenplattan genomblöt och helt geggig. Mellanungen har ju tänkt inreda och leka med legofigurer i huset, så ett sunkigt innergolv är ju inte så lämpligt.

Torkar det bättre om man blåser med hårtork, tro? Annars får vi operera bort den och ersätta med en ny bit pepparkaka från finbaket vi ska göra någon gång innan jul. Det tar aldrig slut det här pepparkaksbakandet. Två dagar för att göra ett hus, och sen har vi kvar en kväll för att göra egen deg och minst en dag för att baka ut själva kakorna. Jag börjar redan bli lite trött på det. Men det får liksom bli julstökets huvudnummer, pepparkakorna.

Jag lovade ju att visa upp det i bloggen, så här är det. Totalt operfekt perfekt, och lite slarvigt som det gärna blir i vår familj. Och taket behöver kanske lite stöttor så småningom. Men snart ska legofigurerna flytta in, och kanske ska det snöa lite på huset också.  Ja, någonstans måste det ju snöa. Annars är ju vattenskadan helt i linje med årets decemberväder.

Utsida.

Insida.

fredag 9 december 2011

Festförberedelser

Laddar för julfest ikväll med kontaktlinser och magkatarrsmedicin. Nackdelen med linser är att de svarta ringarna under ögonen syns bättre än när man har glasögon. Fördelen med att förebygga med magkatarrsmedicin på morgonen är att jag nog kan dricka ett halvt glas vin ikväll. Party!

torsdag 8 december 2011

Torsdagskväll vid köksbordet

Just nu sitter jag och handlar julklappar, mest böcker. Det är så skönt att fixa det mesta på nätet, julklappsshopping i verkligheten är bara jobbigt. Ganska mysigt att sitta här i köket med en ruggig decemberåska och pisk-regn-snö på andra sidan fönsterrutan. Bästa julskivan just nu är på i bakgrunden: Malena Ernman och Sarah Dawn Finers gemensamma "En riktigt god jul". Det är lugn skön julmusik, varannan klassisk med Ernman och varannan lite jazzig med Finer.

Imorgon tror jag dessutom att jag ska ta någon timme ledigt på morgonen. Jag har inga absoluta jobb-måsten just imorgon, och jag är i ganska tjurigt skick. Jag tycker att alla i mina familj är jättejobbiga, men sanningen är nog att det mest är jag som är jobbig. För att bli lite snällare hade det nog varit bra med någon timme i ensamhet innan helgen, för jag behöver vara i form då. Jag tror att jag ska unna min familj det, de är värda en lite gladare mamma.

onsdag 7 december 2011

Skönhetshets i bloggvärlden idag

Idag skriver bloggkommentarorerna och Lady Dahmer om skönhetshetsen. Plastikkirurgi verkar bli vanligare och vanligare, och för många yngre är det mycket mer odramatiskt med skönhetsoperationer än det är för min generation. Var går gränsern? Varför tycker jag att det är ok att sminka sig, använda linser och färga håret men inte att använda botox eller plastikkirurgi?

För mig är det inte svart-vitt. Det är en flytande gräns och en viss önskan att se fin ut har alltid funnits. Men det är graden av skönhetshets idag som är destruktiv. När man lägger så mycket av sin självkänsla i hur man ser ut, så att man låter det styra hur man mår i övrigt. När man lägger sig under kniven för sitt utseendes skull så är det bara en spegling av hur viktigt utseendet har blivit för en själv. Det är symptomet på utseendehetsen.

Jag är hellre omtyckt än beundrad. När jag står framför spegeln på morgonen så tänker jag: Spelar det mig någon roll hur mina kollegor ser ut idag? Bryr jag mig om min kompis har glasögon istället för linser, är fin i håret, eller har gått ner 3 kg i vikt? Nej, jag skiter i det. Jag tycker inte om dem mer om de är skitsnygga. Det hjälper mig att tänka så. Det behöver inte vara osunt att fixa med sitt utseende, men det är osunt när man låter vardagen, självkänslan och humöret kretsa kring sin egen spegelbild.

tisdag 6 december 2011

Orutinerad

Det här med rutiner. Är det någon mer än jag som blir sämre på att följa rutiner ju mer pressad man är? När jag känner tyngden från alla måsten, och när tiden för mig själv blir knapp. Då gör min inre rebell motstånd med alla medel. Då önskar jag att mannen ska åka på jobbresa så att jag kan äta middag med barnen framför TV:n, somna allihopa i en stor hög utan att borsta tänderna och sen gå upp själv och äta godis framför datorn hela natten. Inte så realistiskt.

En anings vinterväder

Snö! Hurra! En cm isig slask som antagligen smälter bort redan i eftermiddag, men ändå. Jag tar vad jag får helt enkelt. Jag var till och med glad igår när det var snorhalt och jag gick omkull med cykeln. Allt som andas vinterväder är bättre än 8 grader plus och regn. Det är ju ändå december i klimatförändringarnas tidevarv.

måndag 5 december 2011

Kavlar och kaos

Ikväll har jag inte varit den coola överseende mamman som med road blick beskådar barnens glada bravader i köket. Pepparkaksbak del 1 har påbörjats. Stora barnen var plötsligt inte alls överens om hur huset skulle se ut. Gräl på det. Vi började baka ändå, tvååringen tog stora bett av degklumpen. Kortvarig harmoni. Bråk om kavlarna, skrik när tvååringen knölar ihop det nogsamt utkavlade. Och sen laga middag mitt i alltihopa.

Til slut lyckades de äntligen komma överens om en konstruktion, inte så enkel som jag hoppats. Det är problemet nu när de är större. De är stora nog att komma med fantasifulla förslag, men inte stora nog att genomföra det helt själva. Till slut fick de kläm på kavlingen i alla fall,  jag fick skära till bitarna själv medan jag försökte hindra tvååringen att äta upp mjölet. Och så värst trevlig var jag nog inte. Nu ligger husdelarna här och väntar på steg 2, dekorering. De är entusiastiska inför detta i alla fall. Det är ett veckoprojekt, det här pepparkakshuset.

I väntan på sista minuten

Nix, helgens juförberedelse blev inte pepparkakshus. Vi hade lite gäster på glögg istället på söndagkvällen och man hinner ju inte göra mer än en julsak per helg, eller hur!? Dessutom spenderade jag och äldste ungen lördagkvällen på Ikea. I september köpte vi nämligen två hyllplan och ett gäng konsoler som vi inte använt. Det blev istället ett par hyllor från Claes Ohlson som sitter på vardagsrumsväggen. Så Ikea-hyllorna har legat under tv-bänken i väntan på ett återlämnande sen september. Och eftersom Ikea har tre månaders bytesrätt så har de blivit liggande i väntan på deadline. Men i lördags blev de alltså återlämnade, med en hel vecka tillgodo. Med oss hem fick vi istället några gosedjur som sonen föll pladask för och ett gäng kuddar, bl a denna och en sån här till en myshörna i barnrummet.

Men snart, snart blir det bak. Nu har jag i alla fall köpt hem deg.

fredag 2 december 2011

Husbygge till helgen

En sak som hör till julförberedelserna i vår familj är pepparkakshus. Ambitionsnivån på huset anpassas efter orken, men ett hus blir det alltid. Fast ett år gjorde vi det i mellandagarna.  Jag tycker att det är roligt att göra egna konstruktioner (har ju lite svårt att följa färdiga mallar...), så vi köper inte färdigbakade husdelar. Men gärna färdigköpt deg. Känns lite onödigt att slösa mormors pepparkaksrecept på ett hus som ändå är dammigt och gammalt när man ska äta det.

Konstruktionerna har varit lite olika genom åren. Ett år var det koja (låg ambitionsnivå), ett år var det höghus (medel ambitionsnivå, men roligt när man själv bor i ett), ett år var det månlandskap och raket (det var det året vi gjorde det i mellandagarna) och förra året var det riddarborg (barnens initiativ, hög ambitionsnivå). Tricket är att använda mycket smält socker när man sätter ihop husdelarna, då spelar det ingen roll om delarna är sneda och vinda, det sitter som berg ändå. Och jag är inte så petig med slutfinishen, det blir ju snyggt ändå med kristyr och godis på. I värsta fall får man sikta florsocker över hela klabbet.

Nu har vi bestämt att helgens julförberedelse ska vara pepparkakshus. Stora barnen har börjat planera för konstruktionen, detta år ska det tydligen vara som ett rum, ett tittskåp kan man säga. Bra tycker jag, det låter enkelt, bara några fyrkantiga kakor och sen gå loss med kristyr och godis. Antagligen vill de göra en massa möbler också, men det får lösa sig. Och sen ska legofigurerna få bo där. Så ser planen ut. Om vi lyckas genomföra den lovar jag att återkomma med bild!

onsdag 30 november 2011

Nattugglan igen

Jag har problem med dygnsrytmen. Okej, inte världens ovanligaste problem kanske, men ändå. Jag är en nattuggla som piggnar till framåt 22, även om jag var totalt slutkörd vid 19. När jag pluggade på universitetet gick det jättebra. Jag hade få och sena lektioner, och kom igång och pluggade vid 21 kanske. Pluggade intensivt till 12-01 och sov sen till 9 på morgonen. Passade min kropp ypperligt.

Som småbarnsförälder är det katastrof. Mina barn är rätt sena av sig de också, men när det äntligen blir lugnt och tyst runt 21 så är det ju ljuvligt. Förutom en och annan tvätt som måste hängas och diskmaskin som måste fyllas. Nu är klockan 22.22 och det är knäpp tyst förutom ett svagt pip från rören. Adventsljusstaken sprider mysljus och hela vardagsrummet ser liksom trivsamt ut, inget damm syns och till och med legobitarna, småbilarna och doktorsväskan på mattan ser mysiga ut. Inte vill jag gå och lägga mig nu! Jag vill blogga, surfa, svara på mail, äta nötter och godis och kanske till och med göra ett bankärende! Men sen vet jag ju att jag antagligen blir väckt inatt, och att jag garanterat blir väckt imorgon bitti vid 6 av en liten argbigga som vill ligga nära och gosa. Och sen ska jag hålla utbildning och vara glad och käck och på alerten på jobbet imorgon. Funkar inget bra.

Jag skulle behöva sova middag på dagarna. Det hade varit den perfekta lösningen. men nu är det tandborsten som gäller.

tisdag 29 november 2011

Pukka och tandvärk

Ikväll njuter jag av mitt favoritte, pukka licorice & cinnamon. Att svepa en kopp när vinden viner runt knuten på sjunde våningen, lägenheten är tyst, adventljusstaken lyser i köksfönstret och några hyacinter står och är lite lagom juliga i hörnet. Det är faktiskt vardagslyx.


Det hade varit ännu bättre om jag inte hade skaffat mig tandvärk också. Håller tummarna för att det bara är ilningar i mina blottade tandhalsar, och inte en massa nya hål. Nu ska jag sova, för igår natt blev det alldeles för lite. Gonatt!

måndag 28 november 2011

Det här är inte det inlägg det borde vara

Jag hinner inte blogga något vidare just nu. Jag får ofta en bloggidé när jag cyklar hem från jobbet eller när jag lägger barnen, men sen när jag kommer åt datorn en lite längre stund (funkar dåligt att blogga när barnen hänger över axeln, blir inte så genomtänkt) har jag antingen glömt idén, eller så är den inaktuell. Saker jag tänkte blogga om den senaste tiden, men inte hunnit:
  • Julstress (gå in och läs hos Kaosjenny istället)
  • Krav och stress i storstadsmedelklassen (mindre i mitt kvarter bland höghusen)
  • Syskonbråk
  • Idylliserande av hemmafrulivet
  • Klimatmötet i Durban
  • Mitt spännande partyliv och mitt senaste shoppingfynd (skojar bara)
Nu ska jag gå och lägga mig istället för att blogga om att jag inte hinner blogga.

fredag 25 november 2011

Om offerrollen och ansvar

Ibland känns det som om offerrollen är lite för populär. Är man feminist kan man i nästan alla sammanhang hävda att man är ett offer för patriarkatet. Är man ung och inte kommer dit man vill är man ett offer för samhället. Är man en stressad småbarnsmamma är man definitivt ett offer, för alla krav, för ojämställdhet, för arbetsmarknaden. Och man har ju rätt i det, det är inte så jäkla lätt alltid. Men om nästan alla är offer, vem ska då göra något?

Politikerna är populära att skylla på. Och sina föräldrar. Eller bara lite mer vagt, det moderna samhället. Det är ju ganska skönt att kunna luta sig tillbaka lite, och känna att man är på den snälla sidan, att det är någon annans fel. Det är väl mänskligt att vilja skylla ifrån sig lite. Men jag tycker att vi måste kämpa emot. Jag vill slå ett slag för lite hederligt ansvarstagande. Helst utan prestationsångest, men genom att tänka igenom vad man själv kan göra för att åtminstone bryta trenden. Bli vän med dina tillkortakommanden, men försök ändå göra något!

Såhär försöker jag komma ur den bekväma offerrollen:
  • Jag försöker ta ett steg mot mer jämställdhet. De strider vi har kämpat för, de kommer våra barn att slippa ta. Precis som jag sluppit strida för de steg som mina föräldrar redan tagit.
  • Jag försöker prioritera tiden och kraven lite strategiskt i mitt liv. Ibland misslyckas jag totalt. Men vissa saker är jag lite stolt över. Som korta arbetstider, billigt boende, hög städtröskel, korta restider till jobbet.
  • Jag försöker ta ansvar för min miljöpåverkan. Herregud, världen håller på att under. Vi måste ta ansvar både för vilka krav vi ställer på politiker och på de varor och tjänster vi köper. Vilket avtryck har ditt senaste shoppingfynd gjort på vägen till din garderob?
  • Vi måste också ta ansvar för orättvisorna i världen, genom att inte bara välja billigaste produkten utan att fråga under vilka arbetsvillkor den är producerad. Fare Trade-produkter är jättebra, till exempel. Och många av de stora företag som får mycket frågor om etiska och miljömässiga krav i produktionen har förbättrat sig mycket.
När det gäller ansvarstagande för miljö och rättvisa är jag faktiskt mer hård mot mig själv jämfört med den mer privata sfären. För där tycker jag verkligen inte att jag gör tillräckligt. Men ett steg är bättre än inget, och jag håller på att öka takten.

torsdag 24 november 2011

Gnälligast

Aah! Godissugen!

Och blockchokladen är äcklig, och mörk choklad är inte tillräckligt sött. Och jag har för långa naglar, men orkar inte klippa dem. Kan knappt skiva på tangentbordet, och skaver snart hål i strumporna. Och är sugen på Pukka Lakritste men orkar inte fixa något. Och en massa finnar har jag fått. Och en intensiv dag har jag framför mig imorgon. Dags att gå och lägga sig kanske? Gå och lägg dig för tusan!

onsdag 23 november 2011

Konsten att handla mat

Jag försöker storhandla mat när jag väl handlar, för att spara tid. Jag går aldrig efter lista och har aldrig planerat i förväg vad jag ska köpa. Det går bara inte, jag är inte den typen. Jag måste planera på inspiration. Mannen är dock tvärtemot, han småhandlar på rutin.

Om jag går i vår vanliga mataffär, Willys, så kan jag rutten: Godisgången inleder (om lördag, eller om väldigt trött mamma), sen pasta/bulgur/matvete, flingor, tandkräm, mjölk/fil/creme fraiche, bregott, ägg, jos, bönor/oliver/krossade tomater, grönsaker/rotfrukter (det som ser gott ut), frukt, bröd (och kanske kex), ost/pålägg, korv/kött, frysvaror och antagligen mörk choklad. Fiskvagnen utanför om jag handlar innan de stänger. Blöjor och papper glömmer jag alltid, det får mannen komma ihåg. Allt eftersom jag passerar väljer jag vad som ska ner i korgen, det är som min egen checklista.

Jag har varit hemma med sjukt barn några dagar denna vecka, och då vill man ju inte spräcka planen. Alltså kan man inte äta någon av huvudråvarorna (som denna vecka är bacon, blodpudding, kött, fisk i frysen, köttfärs) till lunch, utan får improvisera. Ibland blir det extra gott då!

Tre överblivna prinskorvar, stekt blomkål och brysselkål (med senap), löskokt ägg och bulgur. Lite mozzarellaost och romansallad också. 

Ganska ordentlig känner jag mig när jag läser igenom det här inlägget. Förutom att det är lite för mycket kött, vegetariskt minst en dag i veckan är ju målet. Såhär ser det ut när föräldrarna har lite mer ork. Har vi mindre blir det pizza.

måndag 21 november 2011

Mums, brysselkål!

Ibland är det roligt att handla med hungriga barn. Jag vet, det kan vara ett helvete med gnällig unge som ligger på golvet i mataffären och skriker. Där har jag verkligen varit. Men förra veckan när jag handlade med sexåringen så tyckte han att allt jag föreslog lät så jättegott. - Ja, jag älskar brysselkål! - Mm, kålrot! - Makrill i tomatsås, mums! Och igår när jag handlade med tvååringen så var hon så hungrig att hon tog ett bett på blasten runt blomkålen. Och eftersom jag sa att hon inte fick äta mer så tjuvade hon i sig blomkålsblast så fort jag tittade bort. Men sen när vi betalt och gick hem så fick hon ändå smaka på kardemummaskorporna jag köpt.

söndag 20 november 2011

Motbild!

Just nu är det en del snack i bloggvärlden om mammor som förstorar sina bröst för att se ut som de gjorde innan de fick barn. Jag kan förstå känslan, och vill inte hacka för mycket på den som väljer att operera sig. Det är lite tungt att se kroppen förändras i dagens utseendefixerade värld. Jag kämpar själv med att acceptera mina utammade bröst och mina ålderstecken.

Men vi måste kämpa emot! Jag vill för mitt liv inte att mina barn ska ärva min kassa kroppsuppfattning. Min egen mamma föraktar sin kropp, och när jag var sju år och smal som en sticka ville jag ha kjol för att inte visa mina tjocka lår. Det är ok att se ut såhär, med rynkor och platta bröst. Fasta bröst är för jungfrur! Jag har ammat tre barn i sammanlagt 5 år, mina bröst är fantastiska! Jag vill lägga min energi på annat än på mitt utseende.

Så här är min motbild. Såhär ser jag ut utan bh (men med linne, jag är lite för blyg för nakenchocker). Jag är banne mig normal, precis som du är.


Uppdatering: Hjälp till och kämpa emot den trånga normalbilden! Har du en blogg kan du lägga upp och sprida din motbild!

onsdag 16 november 2011

Kvällens visdomsord

Ikväll formulerar jag följande visdomar:

- Hel och ren är överskattat. Jag gillar mina trasiga ylletröjor, mina byxor som spruckit och trasat upp sig och lite fläckar är ju inte så noga. Sunkiga kläder betyder ledighet för mig. Så jag gör allt för att även ta med den känslan till jobbet.

- Granatäppelkärnor är så gott! Och plockvänligt som godis. Men surt för magen.

- Jag älskar twitter! Jag har ingen smartphone så jag loggar in en stund på kvällen och läser ikapp. Korta kommentarer till nutiden, samhällsanalys och privat! Jag följer ett gäng, allt från roliga bloggare till politiker. Och ibland svarar jag på tweets, och får svar! Kul med direktkontakt med folk man aldrig skulle träffa annars.

Får det lov att vara en kärna?

måndag 14 november 2011

November

Jag gillar hösten. Det har varit sommar och man har förhoppningsvis fortfarande lite sol kvar i kroppen. September är ljumt, ofta soligt och härligt. Oktober är färgglatt och krispigt. November är grå, dimmig eller frostig och stilla. Vackra kala grenar som avtecknar sig mot himlen, bruna löv som prasslar på marken, stora flockar med råkor som kraxande lyfter från träden, mörkret som omsluter. Det är liksom vilsamt, inga pockande högtider, ingen hets ut för att njuta av naturen, inga fantastiska semesterplaner. Och sen vet man att julen står på tur, snart kommer pyntet och högtiden. Man vet att den kommer, men ännu är det för tidigt för att börja stressa. Än finns det tid.

söndag 13 november 2011

Inredningsblogg, minsann!

Jag har en liten talang. Den innebär att jag kan sätta skygglappar för fula, stökiga och oordnade saker i mitt hem och istället njuta av en snygg duk och en cool färgkombination. Idag njuter jag av den här oranga löparen som jag nog köpt på Röda Korset eller hittat i en låda på landet och det turkosa ljuset i den höga ljusstaken. Det gamla ljuset brann ner och jag ryckte åt mig första bästa i lådan. Och se vilken lyckträff! Tycker jag i alla fall.

Det konstiga pappret till höger är en papperssvala med lite insektskompisar.
Sen står där också en ljusstake utan ljus i. Jag ska se vad jag hittar i lådorna till den. Några förslag?

onsdag 9 november 2011

Önskelista till bokhyllan

Vi skulle behöva utöka vårt barnboksbibliotek lite grann. Mest för att jag börjar tröttna på gonattsagorna och vill ha lite omväxling, och sen behöver åttaåringen lite fler kapitelböcker att läsa. Egentligen skulle vi låna mer böcker på biblioteket, i alla fall kapitelböcker som man oftast bara läser en gång. Men vi kommer ju inte iväg, och en del böcker är det roligt att ha hemma.

Såhär ser önskelistan ut just nu. Vi kan ju inte köpa allt, men några av de här hamnar nog bland julklapparna skulle jag tro. Om det är någon som har andra förslag så blir jag glad för tips!
  • Gittan gömmer bort sig
    • Vi har de flesta böckerna av Pija Lindenbaum, och de är ju fantastiska på att återberätta världen med ett barns ögon. Nu har det kommit en ny som måste läsas! Till alla barnen egentligen.
  • Sixtens och Blixtens skruvade sovbok
  • Sixten och Blixten går till jobbet
    • Vi har Sixtens och Blixtens underbar uppfinningar och underbart klurig och rolig, full av fantasifulla hittepåuppfinningar. Är mycket sugen på dessa två.  Perfekt för sexåringen just nu.
  • Teslas pappa vill inte! 
    • Teslas mamma vill inte! är bra och rolig om trots, och nu har det kommit en ny om Teslas pappa. Till alla barnen, men kanske mest till tvååringen.
  • Måste ha monster
    • Har sett lite reklam för den hos några bloggar, låter spännande.
  • Syster varg
    • Funderar på denna kapitelbok till åttaåringen. Verkar spännande om en syster som är uppvuxen med vargar.
  • Harry Potter Vi har inte börjat läsa dem ännu, men det känns ju verkligen som att det är ett trevligt måste. Och med tre barn i huset känns det värt att investera i dessa.
  • Malin från Skaftnäs
    • Till mig för att jag tycker att Fotbollsfrun är rolig.Och kröniker är det enda som blir läst här, förutom bloggar då.
Nu har jag mest länkat till Bokus, ser jag. Vi brukar nog mest handla böcker hos CDon.com. Jag tror att de är lite billigare, men kan inte säga att jag gjort någon stor research direkt. Annars är en hel del av böckerna via Olika förlag och Sagolikt bokförlag. Oavsett var man köper sina böcker är det väl värt att gå in där och botanisera lite först, de har många böcker som, förutom att vara välskrivna och spännande, tänker lite utanför trånga könsroller och ser andra perspektiv.

Har jag missat någon?

måndag 7 november 2011

Om fästingar och nyhetsvärde

Alltså, jag hatar fästingar. När jag var liten kunde man åka hölass, springa genom sommarängar och obekymrad traska runt i skogen. Inte nu längre. Runt midsommartid räcker det med ett par steg ut i gräset så har man hundra smittbärande blodsugare krypande längs benen. De försämrar min livskvalitet.

Och dessutom verkar det som att alla typer av väder gynnar dem. När det är milda vintrar så ökar fästingarna extra mycket för att det är så varmt och fuktigt. När det är kalla snörika vintrar så ökar fästingarna extra mycket för att de frodas under det tjocka snötäcket. Aldrig att man ser någon artikel i tidningen om att det kommer att vara färre fästingar än normalt. Nu skriver DN dels att den milda hösten gynnar fästingarna, dels att det är extra mycket fästingar i markerna för att det är färre rådjur (=färre värddjur) än vanligt pga. de senaste snörika vintrarna.  Och därför en massa hungriga fästingar som letar blod. Man skulle ju kunna tänka sig att färre rådjur skulle leda till färre fästingar? Jag vill läsa en artikel om att det blir färre fästingar! Och gärna färre mördarsniglar också.

Den mesiga rebellen

Jag är så trött på vardagsrutinerna just nu. Lämna barn, jobba, hämta barn, laga mat, röja, tvätta, plocka, handla mat, tjata, borsta tänder. Så jag försöker göra lite uppror i smyg. Låta bli att planera och handla ordentlig mat och istället improvisera ihop något av det som finns i skåpet. Leka med lego istället för att gå och lägga stora barnen. Sitta uppe för sent och läsa bloggar. Äta godis till frukost. Förtränga bankärenden och försäkringskassan. Låta klädhögen växa i sovrummet. Och som ikväll, öppna en god veteöl när jag lagade kvällsmat, bara sådär på en måndag.

Crazy, crazy.
Mycket mesig revolt, jag vet. Men jag är rätt mesig, och det hjälper lite i alla fall. Och en trebarnsmamma kan ju inte bara få tokspel, dra ut på stan, supa sig full och hoppa på första bästa flyg till Paris. Eller, ja... det kan man ju göra. Men det verkar jobbigt.

lördag 5 november 2011

Mattrender vs. smaklökar

Idag är jag värsta matsnobben. Jag och minsta ungen skulle köpa lördagsgodis på Konsum, det var inte så mycket annat vi behövde. Så jag kommer hem med inlagda oliver (onödigt, godare och billigare på burk), inlagda kronärtskockshjärtan (ganska goda, men lite hårda), ekologiskt smågodis (den brukar jag dock köpa, favorit) och ekologisk granola.

Dagens onödiga delikatesser.

Någon som hört talas om granola? Jag har läst det några gånger, senast i Elsa Billgrens blogg, och det låter ju tjusigt. Jag läste på förpackningen och fastnade för den rena innehållsförteckningen (försöker undvika tillsatser). Nu har jag smakat det, och det är väl ok. Ungefär som Start, fast lite mindre söt. Start är godare. Nej, imorgon får jag kompensera med prinskorv!

torsdag 3 november 2011

Underbaraclara är klockren

Bloggaren Underbaraclara har tagit bort alla annonser eftersom hon inte kunde stå för dem. Det dök upp bantningspiller och alkohol (hon dricker inte alkohol) och hon fick ont i magen. Istället ska hon börja sälja sina egna annonser, till företag som vill göra reklam för miljömässigt bra produkter och som har en profil hon kan stå för. Och tydligen har hon fått jättestor respons.

Alltså, hon är så klockren ur ett hållbarhetsperspektiv (hållbarhet = miljömässigt, socialt och ekonomiskt långsiktigt ansvar inklusive etiska hänsyn). Hon tar ansvar för den indirekta påverkan som hon är upphov till genom att hennes läsare köper produkter från företag som gör reklam på hennes blogg.

Om man har en stor blogg med annonser för något man inte står för (miljömässigt, etiskt) så bidrar man ju ändå indirekt till deras framgång. Precis som man gör när man köper mat, kläder, elektronik eller bilar som inte är producerade på ett hållbart sätt, kanske av arbetare med dåliga arbetsvillkor och med stor miljöpåverkan. Nu har Underbaraclara ju istället möjlighet att göra en positiv skillnad, genom att hon gynnar företag som har bra produkter!

Sen är det ju så svårt att göra alla rätt hela tiden, jag är inte alls så noggrann som jag borde vara, men jag försöker ta ett steg i taget. Konsumera måttligt, bo och köra bil måttligt, och försöka konsumera miljömärkt, rättvisemärkt och undvika de man har skäl att tro är värst. Att ta tag i sin indirekta påverkan är jätteviktigt och ibland svårt. Mycket svårare än att sortera sopor.

onsdag 2 november 2011

Sluta blogga, börja jobba!

Gah! Ge mig arbetslust!

Måste kvällsjobba, men har så svårt att samla motivation. Och det är ändå ett jätteroligt, jätteviktigt, jättebråttom projekt. Så jag skjuter på det, lite till, lite till. I måndags kväll satt jag och läste bloggar hela kvällen och kom inte igång förrän kl 22, så jag fick sitta till halv 2 för att hinna någon vart. Igår skulle jag ha satt igång efter läggningen, men jag somnade bredvid ungen och vaknade inte förrän halv 3 (och då började jag inte jobba). Och nu är det dags igen. Ingen återvändo. Har ätit både mögelost och godisklubba för att muta mig själv, men det har inte funkat. Tusan, nu får jag skärpa mig.

måndag 31 oktober 2011

Om Yourlife och eftertanken

Tidningen Yourlife ska läggas ned. Jag gillar att läsa tidningar och magasin, men känner mig inte riktigt hemma med de vanliga magasinen (Damernas Värld, Mama, Elle, Amelia...). De är för mycket prylhets och för mycket skönhetshets för min smak. Jag vill läsa längre intervjuer, och mer samhällsanalyser. Jag vill inte läsa om senaste plastiktrenden, jag vill läsa en analys om varför det finns en plastiktrend! Blandat med lite ytligheter.

Jag har läst de flesta nummer av Yourlife sen den kom ut och det här är den tidning som ligger närmast det jag efterfrågar. Att de inte får fortsätta gör mig ledsen, för det betyder att det bara är det extremkommersiellt ytliga som tydligen går hem. Eftertanke är inte tillräckligt lönsamt, inte för Bonnier i alla fall.

fredag 28 oktober 2011

Fredagsnöje

Fredag kväll, som jag ägnar åt att städa toaletten. Vad gör ni?

Badrumsrengöring, nu är den slut.
Sexåringen som har svårt att sova tassar upp. "När jag ser dig städa blir jag så sugen på att hjälpa till!" säger han. Med en sprejflaska kan man få ungar att göra vad som helst. Jag sparar lilla badrummet till honom imorgon. Nu ska jag äta choklad.

torsdag 27 oktober 2011

Gubben på axeln

Jag har en liten gubbe som sitter på min ena axel och kritiserar, hånar och trycker ned mig. Dåliga dagar är han stor och brötig, bra dagar är han liten och nästan helt osynligt tyst. Han känner mig väl och känner mina svagheter. Och han är inte dum, han har ofta rätt i sina iakttagelser - eller om han bara är väldigt manipulativ. Men framförallt är han onödig. För det går ju runt massor av folk hela tiden som inte är perfekta, som har lite fel, som ser lite fåniga ut, som pratar lite för högt, lite för lågt, lite för mycket eller som bara är lite för lagom. Och det går ju jättebra.

För det är ju de människorna som inte är så fruktansvärt medvetna om sina begränsningar som kommer någon vart. Det är de som blir stjärnorna.

Idag är en dåligt dag. Och jag känner mig lite för gammal för att gå runt och känna mig så liten och så osäker. Men imorgon är kanske en bättre dag. Mina lilla gubbe på axeln har en kusin som sitter på andra sidan. Hon ger mig hybris, hon tror att jag är något. Ju mindre gubben är, desto större är kusinen. Jag är trots allt glad att jag har dem båda, de ger mig nyanser, men de är inte riktigt jämbördiga. Kusinen måste äta upp sig. Tror ni hon gillar choklad?

onsdag 26 oktober 2011

Jag gillar trångt och mysigt

Var precis inne och tjuvkikade på ett hus på hemnet som en gammal klasskompis köpt. Jättestort, fem sovrum, i ett villakvarter i en lyxigare förort. Alltså, jag kan ju verkligen sakna lite extra utrymme ibland, särskilt när garderoben överfaller mig. Men jag är inte alls sugen på att köpa ett stort hus. Det såg bara groteskt stort och ödsligt ut.

När jag var liten gillade jag att boa in mig i små vrår. Minsta hörnet i bokhyllan, bredvid skåpet, i lingonriset bakom stenen. Jag tror att det sitter i, och att  det är därför jag trivs så bra i en ganska liten, kompakt lägenhet. Mysigt ska det vara. Vilken tur jag har!

För övrigt, och apropå ingenting, skriver Ketchupmamman dagens bästa inlägg.  Sonja är jäkligt rolig också. När jag får lite mer ork ska jag också skriva ett riktigt bra inlägg. Jag har ett på gång om den eftertraktade offerrollen.

tisdag 25 oktober 2011

Jag nänns inte städa undan dem

På mitt köksbord ikväll, rester av kvällens pyssel.

Pausar

Bara en liten liten stund. Har lämnat barnet och snor åt mig ett litet andningshål innan jobbet.  För att det är helt nödvändigt. För att orka fortsätta kämpa på med det vanliga. En knäckemacka framför datorn i den ljuva tystnaden, en liten bloggrunda, ett jobbsamtal ändå. Och ett klick in på körkortsportalen för att förlustanmäla körkortet eftersom den jäkla plånboken fortfarande är försvunnen.

söndag 23 oktober 2011

Om att våga visa sitt stök

Ikväll bjöd jag in grannmamman med barn en stund på fotbolls-TV efter att vi varit ute på lekplatsen. Totalt spontant och mitt i värsta vi-har-gett-upp-städningen-och-orkar-inte-ens-lägga kissblöjorna-i-blöjhinken-röran. Hurra för mig! Trevligt med lite snack och säkerligen skönt för henne att få se lite hederlig småbarnsröra, modell lata slitna föräldrar. Nu vet jag ju att hon inte är av den nitiska sorten, annars hade jag kanske inte gjort det. För jag vet de som förfasar sig  över otvättade toaletter, smutsiga klädhögar spridda över lägenheten, halv-utsköljda förpackningar på otorkad diskbänk, och brödsmulor under soffbordet.

Men jag kunde inte låta bli att springa runt och plocka ihop kissblöjorna när vi kom in.

lördag 22 oktober 2011

Att skaffa sig onödigt jobb

Åh, min plånbok är borta! I torsdags hade jag den när jag cyklade hem från träningen (!). Antagligen låg den överst i min tygväska som jag spände fast i barncykelstolen, kanske trillade den ur? Igår morse vet jag att jag tänkte att jag skulle lägga över den i min jobbväska, men väl framme på jobbet låg den inte där. Den blev väl kvar hemma, tänkte jag, men nu har jag letat och letat men inte funnit den. Igårkväll ringde jag och spärrade bankkortet, men körkort och alla andra kort och kvitton hade varit så bra att få tillbaka. Suck, jag är så slarvig. Det var inte så länge sedan jag blev av med plånboken sist, den gången vet jag att den blev stulen, men det var ändå för att jag varit tankspridd och lagt ifrån mig den. Om jag hade haft lite bättre koll nu, hade det inte hänt. Grr, jag har en lång lista på saker jag borde ta tag i ändå den här helgen. Detta är så onödigt.

onsdag 19 oktober 2011

Duktig flicka

Idag vill jag ha en klapp på axeln för att jag:

- Cyklade till jobbet i regn och storm (igen)
- Hade en viktig redovisning för en kund som gick bra
- Kastade mig hem på spårvagnen, joggade in i affären och skyndade hem till familjen för att...
- ... slänga fiskpinnar i stekpannan, koka pasta och skära grönsaker och servera middag knappt 20 minuter efter att jag öppnat ytterdörren och en timme efter att jag äntrat spårvagnen

Nu ska jag lägga barn. Sen gör jag helst ingenting mer ikväll.

tisdag 18 oktober 2011

Detta har jag lärt mig

Man orkar mycket mer än man tror. På kort sikt.

Man orkar mycket mindre än man tror. På lång sikt.

Vilken sikt har du på ditt liv? Tid för återhämtning är nyckeln. Jag jobbar på att finna min nyckel. Kanske finns den här?

måndag 17 oktober 2011

Bu!

Vad roligt man kan ha med vita ballonger. Denna är åttaåringens skapelse, mycket mer fantasifull än mina.

Nix, det här inlägget blir inte mer genomtänkt än såhär.

fredag 14 oktober 2011

Status

Jag är ganska ointresserad av klassiska statusmarkörer, inbillar jag mig i alla fall. Märkeskläder går bort, flashiga bostadsadresser går bort, långväga semesterresor, designprylar, nyrenoverade hem, bilar, statusjobb. Bort, bort, bort. Även sånt som hembakade bullar, surdegar, hemkokt sylt eller hemgjort julpyssel, varför leka hemmafru när man varken har tiden, orken eller lusten (bara någon gång ibland kanske).

Och så går jag där och är självgod för att jag är så befriad från statusjakten. Men så funderar jag på vad som driver mig, vad är det jag eftersträvar? Och så inser jag att jag självklart inte är befriad från den mänskliga driften att markera sin (önskade) tillhörighet. Jag är istället en anti-snobb. Jag påpekar gärna att mina barn ärver varandras kläder, att jag har köpt billigt på någon klädkedja eller fått av någon bekant. Miljömärkt är också eftersträvansvärt. Att leva billigt är "status", och att prioritera tid framför pengar likaså. Miljötänkande överhuvudtaget.

Och att jag har det här synsättet, det är ju självklart ett resultat av min bakgrund. Både ett ideologiskt val, och en följd av att jag faktiskt vuxit upp i ett hem där mina föräldrar inte har behövt vända på slantarna. Är man uppvuxen med fattigdom är det mycket svårare att frivilligt välja bort pengar och ytlig status.

tisdag 11 oktober 2011

Bästa från dagens bloggrunda

Hon är väldigt bra på att formulera sig, Clara, precis såhär tycker jag också. Det är det enda sättet att göra det på. När jämställdheten tryter så måste man sätta sig ned vid förhandlingsbordet och sätta gemensamma regler.

En annan stjärna är Ketchupmamman, som försvarar sin sons val såhär coolt. När det gäller att svara barn tror jag också på denna taktiken.
-Har han Hello Kitty-vantar?
- Ja, visst är de snygga!
 Har jag kört med ibland. Det är inte alltid tid och plats för långa utläggningar. Funkar på vuxna också: -Så han ville vara Lucia...
- Ja, det ville han. Han är en modern Lucia!

måndag 10 oktober 2011

Plus och minus på dagen

En gammal chef jag haft pratade om att han satte plus och minus på det han gjorde under dagen. Och liksom summerade, så att han kunde se hur han låg till totalt sett. Jag summerar aldrig, utan låter dagens glädjeämnen och bedrövelser stå kvar bredvid varandra. För det är så det känns.


  • Det är fortfarande ganska fint hemma efter städningen till kalaset (mina föräldrar var på besök och kunde hjälpa till)
  • Jag ligger och latar mig med datorn i knät och klockan är inte ens fem i tio
  • Barnen är gulliga
  • Mellanungen hade inga hål i tänderna hos tandläkaren idag
-
  •  Jag är väldigt trött och orkar inte ta de beslut som skulle behöva tas ikväll
  • Jag har mycket (och svåra saker) att göra på jobbet och kommer att stressa imorgon
  • Jag gav barnen mögligt bröd till frukost...
  • ...vilket resuterade i mager knäckebrödsfrukost till mig och för liten lunch

fredag 7 oktober 2011

Man skulle kunna tro att jag växt ifrån det

Trots att jag är väldigt vuxen går jag och väntar på att jag ska upptäcka att jag är riktigt bra på något. Inbillar mig att jag har någon dold talang som ska komma fram. Eller som kanske redan visat sig, bara det att ingen insett det. Några småtalanger har jag identifierat: Jag är hyfsat kreativ i mitt jobb, jag är en helt ok mamma, jag har en gång i livet skrivit 2,0 på högskoleprovet (vilket per definition visar på bredd och inte spets). Men det är inget som riktigt sticker ut.

Jag skulle vilja topprestera: skriva riktigt bra texter, göra något riktigt bra på jobbet som slog alla med häpnad, vara en kreativ pysslare hemma eller upptäcka en sport jag kunde göra succé inom. Men nu börjar jag inse varför det aldrig kommer att hända. Jag har inte glöden. Jag kanske har några spridda skurar med talanger, som det flesta. Men de som verkligen gör fantastiska saker, de har också glöden som gör att de övar övar övar. Sitter uppe på nätterna och skriver, sparkar en boll mot en vägg timme efter timme, ägnar helgerna åt att sy egna kreationer, eller dyker in i roliga jobb med passion och timmar av övertid. Jag skulle vilja, men jag orkar inte. Kan inte koncentrera mig länge, jag tröttnar och går över till något annat.

Ja ja, det är väl bara att acceptera att man är en medelmåtta. Vi är bra vi också! Eller också dyker den upp, den oväntade talangen som väcker glöden. Lagom till min 70-årsdag...

tisdag 4 oktober 2011

Boktips: Stora Skräckens Gränd

Måste bara tipsa om böckerna om Stora Skräckens Gränd. Min åttaåring har fullkomligt slukat böckerna om varulven Lukas, vampyren Resus och mumien Kleo. Igår kväll läste han ut en 120-sidig bok om Lotta på Bråkmakargatan bara för att jag lovade att han skulle få den sista boken i serien efter det. Och idag hade han läst ut den, Varulvens Klo.

Låter kanske taskigt att tvinga ungen att läsa Astrid Lindgren, det var ju inte meningen. Men jag har haft ett litet lager av Stora Skräcken-böckerna och tänkte dra ut på nöjet lite och variera med lite andra böcker vi råkade ha hemma. Till mitt (och Astrids) försvar får jag säga att han gillade Lotta-boken också. Hans lillasyster är lika busig som Lotta, så igenkänningen var hög.

lördag 1 oktober 2011

Hyllning

Läser ni bloggen Hej Sonja? Hennes specialitet är videoinlägg, något jag egentligen inte är så förjust i. Men eftersom hon är ett komiskt geni så är de briljanta, oftast. Nu har hon dessutom fått jobb som krönikör i P3 (Yes!). Grejen är att annars är hon arbetslös, och rätt pank också vad jag förstår. Men varför har ingen inflytelserik människa på radio eller TV plockat upp henne ännu? Mer än som enstaka krönikör då, alltså. Sånt slöseri med talang, när det finns så många tråkiga komiker och programledare annars i mediabruset.

onsdag 28 september 2011

På spaning i Stockholm

Idag har jag varit på besök i Stockholm. Jag har, förutom jobb, ägnat mig åt att spana på folk, särskilt på centralstationen. Och folk ser annorlunda ut i Stockholm. De är mer uppklädda, mer fixade. Har trendigare kläder, ungdomligare frisyrer. Det jag främst tänkte på, kanske beroende på min egen åldersnoja, är att även folk i 40-årsåldern kör trendigt, ungdomligt. Och jäklar, vad många de är! Folk överallt, och bilar överallt. Det är lätt att känna sig som en lantis. He he, och då bodde jag ändå mina första 18 år i Stockholm. Jag antar att det betyder att jag trivs bättre här, i min avslappnade stad i mitt höghus.

onsdag 21 september 2011

Nähä

Nähä, inte idag heller. Jag hade tänkt att jag skulle få tid att skriva ett lite mer genomtänkt inlägg idag, men nu har jag precis vaknat efter att ha somnat när jag la minsta ungen. Eftersom jag inte vill få mannens kanonförkylning (enligt vad han säger i alla fall...) och förstöra helgen, som för en gångs skull innehåller lite rolig kompistid, så är det bäst att jag pallrar mig till sängs. Och lämnar bloggen och alla andra borden och måsten (som tvätt, undanplockning, avstämningar med kompisar, anmälan på Försäkringskassan av VAB, förberedelse av morgondagen) därhän. Och slutar gnälla, för det är väl inte hela världen egentligen... Gonatt.

tisdag 20 september 2011

TV-tid del 5

Idag bestämde vi att det är lek istället för TV som gäller (förutom en liiiten stund efter middagen). Så nu har jag en häxdoktor, en indiandetektiv och en kanindetektiv som hoppar runt här hemma. De är ju kreativa i alla fall! Men det blir mycket stökigare när de leker såhär.

söndag 18 september 2011

Brus på kvällskvisten

Jag älskar ljudet av diskmaskinen som diskar. Det låter lugnt, skönt och tryggt. Och om man hör diskmaskinens dova brus så innebär ju det samtidigt att det är tyst i lägenheten, annars hade man inte hört det. Och en lugn och tyst lägenhet är paradiset.

lördag 17 september 2011

Att lära sig gräla

Det är en ständig balansgång att avgöra hur mycket man ska lägga sig i sina barns bråk, brukar jag tänka. Uppfostra och skipa rättvisa eller låta dem träna på att reda ut själva. Sen är ju inte mannen och jag de allra bästa förebilder heller, tyvärr. Vi gapar och skriker en hel del, ofta helt i onödan. Den enda fördelen med det, är att barnen ser att vi står upp för det vi tycker. Och det tycker jag att de också gör, i sina konflikter, både hemma och borta.

Idag hörde jag ett vilt gräl i stora barnrummet. Jag orkade faktiskt inte bryta till en början, och avvaktade lite. Båda var trötta och grälade om vem som skulle få lägga kläderna på stolen, en unge gråtande och skrikande, en unge skikande och morrande. Till slut bröt jag in och försökte medla, och samtidigt skälla lite för att de grälade bort sin TV-mystid framför Gester med gester. Men sen efterråt hörde jag hur de analyserade sitt bråk, "Du förstår väl att jag blev så arg för att..." och kunde prata lugnt om det. Ganska gulligt, tyckte jag. Att kunna gräla är en konst, och man måste ju träna lite för att bli bra.

söndag 11 september 2011

Vuxentrots

Åh, borde jobba lite nu på söndagkvällen för att hinna med morgondagens måsten. Men det tar emot något så fruktansvärt. Så istället för att sätta igång och får det gjort så att jag kan lägga mig sitter jag och surfar runt och skjuter på det. Känner mig trotsig, jag vill inte jobba över, vill inte, vill inte. Men eftersom jag inte är 3 år så går det ju bara ut över mig själv. Synd.

torsdag 8 september 2011

Dagens genus

Apropå TV-tiden häromdagen:  Eurovision och melodifestivaler är skitbra för pojkar ur genussynpunkt, tycker jag. Och mina söner älskar det. Glitter, sång och dans, och en bredd i manliga förebilder. Alltifrån Babsan till Eric Saade, för att inte tala om Ola Salo för några år sedan. Grymt bra manlig förebild. Men för tjejer är det lite värre.  För många ljuva, glittriga, förföriska kvinnor och för lite coola tuffa brudar med attityd. Några rockerstjejer är det ju ibland förstås.

tisdag 6 september 2011

TV-tid del 4

Ja ja, vilken följetong det här med TV-tider blir. När jag är på jobbet kommer jag på massor av kul saker att blogga om, som jag till och med skriver upp. Men när kvällen kommer orkar jag inte, utan skriver bara det som faller mig in just då. Eller nu.

Ikväll blev det en TV-kväll i alla fall, trots föresatser. Trött. Vi råkade sätta på vårens eurovision, semifinal 2, och mellanungen bänkade sig lyckligt. Är väl rätt svältfödd på kulturupplevelser, men jag blev alldeles upplivad. Estland är verkligen bra. Nej, jag är inte ironisk alls. Och jag hävdar bestämt att jag inte är patetisk.

fredag 2 september 2011

Projekt på G

Jag har ett projekt på gång. Bara att jag tänker att jag ska göra något är ett framsteg, för när jag är djupt nere i vardagsträsket så har jag inga ambitioner alls mer än att få vila lite. Men att sen ta steget till att verkligen förverkliga projektet, det ligger en bit fram. Men kanske, om någon vecka, jag känner att jag har ett ryck på gång.

Projektet är att sy en kudde. Jag syr aldrig, jag är inte alls bra på det, men vi har en gammal symaskin i garderoben som vi fått ta över från svärmor.  Och det här ska inte bli vilken kudde som helst, utan en traskudde. Alltså, en kudde enligt trasmatteprincipen, som för övrigt är en ypperlig, miljövänlig, resurssparande princip som vi borde förvalta och förädla. Det är mina gamla trasiga favoritkläder som ska bli råvaran till kuddfodralet. En trasig ylletröja, ett par utslitna svarta manchesterbyxor, en välanvänd grå munkjacka i plysch och en röd stickad polotröja. Så fina tyger, och så onödigt att slänga tyger när det kostar så mycket miljöpåverkan att göra nya. Och jag som dessutom har så svårt för att rensa ut mina gamla favoritkläder ur min knökfulla garderob. Det här är en win-win! Håll tummarna för att jag får tummen ur.

OK, kass bild jag vet. Men om man tittar noga ser man att det är en hög med kläder.

torsdag 1 september 2011

Den är så bra, läs den!

Bloggaren Harpasione har givit ut en bok ("Om det bara var jag" av Tina Jansson) baserad på sina blogginlägg. Hon är fantastisk på att behandla språket, varje inlägg är som en dikt. Hon skriver klokt, vackert och tankeväckande om att leva med en allvarlig progressiv sjukdom.

Den är så bra, läs den!

TV-tid del 3

Vi har nått några framsteg på TV-fronten, om det är någon som undrar. Storsonen och jag är överens om att TV:n tar för mycket tid, eller som han säger: "TV:n tar över våra liv!". Han är lite dramatisk. Men därmed accepterar han också att vi stänger av mitt i programmet. Sen kan det ju faktiskt vara lite bra att dega framför TV:n på kvällen när man ändå är för trött för att hålla sams, det ska man inte förneka.

tisdag 30 augusti 2011

Jobbstress

Bävar aningens inför morgondagen, jag har massor att göra på jobbet. Ett projekt ska bli färdigt imorgon, och kommentarerna som ska rättas ligger nog i min Inbox och väntar på mig. Men eftersom jag inte orkar jobba med det inatt, så är det lika bra att jag inte kollar efter. Tyvärr måste jag också skjuta allt annat viktigt jobb framför mig, så att det sedan kommer bli lika akut som detta. Inte bra, för jag orkar inte stressa på jobbet just nu. Nix. Finns ingen stressmarginal alls.

Så det måste helt enkelt lösa sig på endera sättet i alla fall. Vilket är en bra insikt i sig, som jag vunnit med åren. När man inte orkar slå mer knutar på sig själv, så får man helt enkelt låta bli. Ofta överlever man ju ändå. Önskar att jag haft den här insikten för 5 år sen, men vissa erfarenheter måste man helt enkelt erfara.

fredag 26 augusti 2011

TV-tid del 2

Okej, operation Stänga av TV:n har misslyckats idag. Mellansonen har feber och får titta på film, och de andra hänger på. Just nu går Monsters vs aliens, även 2-åringen sitter klistrad. Imorgon, kanske?

torsdag 25 augusti 2011

En ny tröja

Idag har jag trots viss beslutsångest köpt en ny tröja (och nya byxor, men det är en helt annan historia). Modell farfarströja på HM. Kanske inte bästa jobbtröjan, vilket annars är huvudsyftet med att köpa kläder för mig. Att jag måste ha något respektabelt att ta på mig till jobbet. Men jag gillar konceptet farfarströja, särskilt namnet. Gammaldags undertröja liksom, ett plagg för gammaldags män, men nu på mig. Jag gillar också drängskjortor, ni vet sådana med kort liten ståkrage. Men nu blev det en farfarströja alltså. Kolla, vad fin!

Och på nära håll så ser man att jag har bröst också. Bonus!

TV:n stjäl tid

Nä, nu är det dags för en uppsträckning. Äldste ungen berättade ikväll om ett spel (på datorn) som han spelat på fritids. Inte det mest pedagogiska. Jag tycker egentligen inte alls om att de får sitta framför datorn på fritids, även om de har regler kring det. För det blir lätt så mycket dator/TV-tid ändå. Jag och sonen började räkna efter: Vissa dagar en halvtimme på morgonen, vissa dagar upp till en timme på fritids (de får sitta bredvid när de spelat klart), och sen barn-TV efter middagen på det. Och ibland kommer vi oss inte för att stänga av den i tid, så TV-n står på nästan hela kvällen. Usch, jag har alltid trott att jag varit restriktiv med TV-tittande. Problemet är väl inte själva TV-programmen, utan att TV:n stjäl tid från allt annat. Och så sitter sonen och leker någon rolig fantasilek för sig själv på rummet innan läggdags och vill inte sova. Nej, det är klart. Han har ju inte hunnit med det tidigare för allt TV-tittande. Nej, imorgon blir det avstängning!

lördag 20 augusti 2011

Sovrum till barnrum, barnrum till barnrum, vardagsrum till kaos

Idag har det varit flyttkaos i höghuset. Lilla barnrummet har bytt plats med stora sovrummet, som nu är stora barnrummet. Problemet med att möblera om när man bor trångt är att man inte har någonstans att ställa grejorna när man röjer för det nya. Dessutom innehåller barnrummet en åbäkig men bra våningssäng med underslaften direkt på golvet (Ikeas) som vi var tvungna att skriva isär med 50 skruvar för att få ut ur rummet.

Nu är sängarna på plats, och stora bokhyllan är flyttad, men en del grejor står fortfarande kvar. Bland annat våra två bokhyllor med TV och DVD på. Rena paradiset tycker stora barnen som nu tillfälligtvis har TV på rummet, på lagom avstånd från sängen. Problemet är väl att det faktiskt blir ganska ont om plats för barnen även i det nya rummet. Men lite mer yta i alla fall, och nu ska jag plöja nya IKEA-katalogen för att få idéer till smart förvaring.

I det gamla barnrummet står nu två sängar, men snart är det meningen att yngsta barnet ska sova själv där. Om vi inte har gäster, för då får hon flytta på sig. Sen är jag och mannen inte helt överens om rummets funktion. Jag tycker inte att vi ska dedikera ett helt rum till 2-åringen när vi har så få (4 rum och kök, 80 kvadratmeter på fem personer). Jag tror inte att hon kommer att vara där, utan tycker att det räcker att hon har sin sovhörna där och sen kan vi ha ett stort skrivbord där, en bärbar dator (som man kan flytta ut när hon sover) och lite hyllor och någon byrå. Maken tycker att vi redan nu ska planera för att hon ska ha ett eget rum och anpassa oss efter det. Men det blir ju så trångt! Och sen tycker jag lite synd om stackarn som ska sova ensam i sitt rum när alla andra delar. Jag skulle egentligen vilja att hon delade rum med brorsorna när hon växt ur värsta pilla-sönder-åldern. Bröderna har ju så stor glädje av att dela, det bygger gemenskapen och tryggheten i varandra. Men det är klart, det blir svårt att få in en till säng även i deras nya större rum.

Ja ja, så går funderingarna. Vi har faktiskt varit och tittat på en lite större lägenhet i grannhuset, men det blir nog inte den. Vi är för trötta för att flytta, har ingen lust att börja renovera och är alldeles för bortskämda med den härliga utsikt vi har nu. Vi prioriterar  en grönskande vy utanför balkongen, och en glittrande skyline (nåja, över förorten...) framför yta just nu.

torsdag 18 augusti 2011

Tur att jag bloggar anonymt

Häromdagen var det dags att köpa nya tandborstar till barnen, de gamla hade varit med hela sommaren. OK, jag ska vara lite ordentlig för en gångs skull och se till att slänga de gamla borstarna innan vi packar upp nya, tänkte jag. Rotade lite i badrumsskåpet och hittade ett gäng, rotade lite till och hittade ännu fler. Totalt tio stycken! Jisses, var kom alla ifrån?

Och så igår kom jag mig för att rensa lite i samma badrumsskåp. Jag slängde en halv soppåse full med skräp, gamla salvor, gamla plåster, och tomma linsburkar. Och hittade ytterligare 5 gamla tandborstar! Man kan inte beskylla mig för att vara pedant, det kan man inte. Nu ser man botten på skåpet, det är ju bra i alla fall.

tisdag 16 augusti 2011

Dygnsrytm för en småbarnsmamma

Mörkt och tyst i hela lägenheten nu. Åh, vad härligt. Tänk om man inte behövde sova, utan kunde vara uppe några timmar till. Då skulle jag:
  • Göra en kopp te och en macka
  • Sätta mig med datorn i knät framför TV:n
  • Svepa in mig i en filt
  • Surfa loss på nördiga bloggar som inte ens ingår i den vanliga rundan
  • Följa någon halvdålig serie på TV sådär lite i bakgrunden
  • Blogga om kloka saker
  • Framåt tvåtiden göra lite nyttiga bankärenden och räkna dagar hos Försäkringskassan
  • Och sen sova länge imorgon
Istället måste jag ställa väckarklockan på halv sju och gå och lägga mig ögonaböj. När jag blir pensionär, kanske?

söndag 14 augusti 2011

Man måste ju ladda lite först

Jag skulle behöva längre dagar. Startsträckan fram till att ta tag i bergen av tvätt, leksaker och gamla tidningar var fram till klockan tre. Sen städrace i några timmar. Nu är jag redo för alla andra projekt, men nu är det ju kväll. Så istället blir det Molly Mus och Fiaspel.

Imorgon är en ny dag. Med ny startsträcka.

fredag 12 augusti 2011

Jante och ödmjukheten

Nu har jag läst på hos Lady Dahmer, Fanny och Bloggkommentatorerna om Jante och utseende, så nu måste jag skriva något här.

Jag känner ibland att jag vill försvara Jante, eftersom det blivit ett sånt skällsord. I många fall är det såklart värdelöst att människor (ofta kvinnor) inte får berätta om vad de är bra på eller vad de åstadkommit utan att folk blir provocerade och försöker sänka dem. Att man måste vara lagom hela tiden suger. Men Jante kan också innebära en dos ödmjukhet. Lite sund självkritik tror jag innebär att man blir klokare, för det finns ju alltid flera sätt att se det på. I mina goda stunder kan jag se båda sidorna samtidigt: Jag är en bra person men jag har mina tillkortakommanden, och det är OK. Exempelvis: Jag är duktigt på att snabbt prioritera arbetsupgifter, jag kan ruscha fram en rapport, en städning eller en storhandling. Men det innebär också att jag är slarvig och dålig på att se detaljerna. Och det är bara så det är, man kan omöjligt vara bra på både delarna.

När det gäller utseende och att deklarera att man är snygg eller ful så försöker jag att nå dithän att det inte ska vara så viktigt. Jag har en bra bit kvar, kan man säga. Men hellre än att peppa mig själv att jag visst är snygg, så vill jag peppa mig själv att tänka att det är spelar ingen roll. Jag kanske ska ha som mål att se intressant ut, eller att se speciell ut? Men sen händer det att jag ger upp och går och köper en anti-rynkkräm... Man måste ge sig själv ett brejk ibland.

Sitter här och ser intressant ut i sonens fleecejacka.

torsdag 11 augusti 2011

Sommar, sommar, sommar

Surfat runt bland bloggar och facebookstatusar ett tag. Ordet på allas läppar verkar vara höst. Höstmörker, höstmys, höstkläder, vemod inför hösten, höstpepp, höstdepp. Men, för sjutton, sen när blev det höst första halvan av augusti! Det är sensommar, och därmed basta! Det kan fortsätta att vara sensommar i en månad till, minst. Det här blåsiga, svala sommarvädret vi har nu hör lika mycket hemma i juni som i augusti. Höstmys ska jag ägna mig åt i oktober, nu är det sommar.

Lägenheten har krympt medan vi varit borta

Hemma igen efter många veckor på grönbete. Jag har längtat hem de senste veckorna så det var skönt att styra kosan mot höghuset idag, trots lång resväg med tre barn i baksätet. Men vad trångt vi har det! Och jisses vad mycket grejor vi har hemma!

Barnens rum svämmar över av leksaker och kläder, köket är belamrat, sovrummet är fult med väskor, utgångna pass, tvätt som inte fick följa med på semestern, stökiga sängkläder och vilsekomna leksaker. Vi hade ju inte så mycket tid och ork för städning innan vi åkte, så det blir att kavla upp armarna nu istället. Ja, jag är ju ingen förespråkare av strikt ordning och reda direkt, men jag blir trött i huvudet av för mycket prylar framme. Och med 5 personer på 80 kvadratmeter behöver man inte ha så jättemycket saker för att skapa ett rejält stök. Vi får se hur långt vi kommer.

torsdag 4 augusti 2011

Nej, du är inte söt

Jag har levt ouppkopplad några dagar, men hittade följande fantastiska länk via Lady Dahmer när jag läste ikapp ikväll. Kontentan av klippet hon länkar till är: Säg inte till dina barn (döttrar) att de är söta. Visa dem istället att det inte är viktigt att vara söt. (Och att poesi kan vara otroligt inspirerande!)

Utseendenojor är något jag verkligen verkligen skulle vilja vara utan. Om jag inte hade låtit utseendenojor styra mitt självförtroende när jag var 17 hade min tonår varit så mycket bättre. När jag ser på min barndom förstår jag ju att min mamma omedvetet förde över sina nojor på mig, så nu står jag ju själv inför elddopet med min egen dotter (viktigt för sönerna också såklart, men söthetsen är värre för flickor). Redan nu som tvååring är hon väldigt snabb att ta efter mig och andra i sin närhet. Så, uppdraget är här och nu:

- Dallriga lår är roliga att slå på.
- Grimaser och roliga miner framför tillrättalagda miner i spegeln.
- Kroppens funktion är det viktiga: Du har starka ben och starka armar!
- Undvika komplimanger om att barnen är söta.
- Klänningen är bra att hoppa i! Nya skor är bra att springa i!

måndag 1 augusti 2011

Somliga dagar

Vi har hängt med våra föräldrar nästan hela sommaren i år, som alla somrar. Det är roligt att träffa släkten, det är bra för barnens relation till sina mor- och farföräldrar, vi får lite avlastning ibland och vi får vara på de två landställen som jag och min man tycker så mycket om. Men det tar på krafterna att umgås med sina föräldrar eller svärföräldrar i flera veckor. Särskilt som vår egen familj var ganska utpumpad när semestern började.

För oss är det här en olöslig ekvation för närvarande. Vi vill vara på de här platserna på somrarna, och vi behöver också hjälpa till här. Och inte att förglömma skulle det nog bli en hel del besvikna miner om vi valde bort det något år. Men det blir lite jobbigt efter några veckor.

Samtidigt försöker jag att inte förstora det hela. Vilken lyx vi har, två underbart vackra platser att vara på och ta hand om. Det är för övrigt mitt hyperpräktiga fokus i livet för närvarande: Lyft blicken, försök att inte förstora småsaker, se det positiva som går att hitta. Somliga dagar går det bättre än somliga.

Var är min kamera?

Jag är en obotlig slarver. Jag chansar liksom lite hela tiden, ofta för att spara inbillad tid eller för att jag är lat. Öppnar inte alla brev och lägger dem i rätt högar (utan låter de ligga på mikron...), bär för många glas istället för att gå två gånger, drar inte åt korken ordentligt på mineralvattenflaskan (fick just skäll av mannen, men jag tänker att den snart ska öppnas igen? Och då är det ju jobbigt om korken är åtdragen...). På jobbet sköter jag mig rätt bra, men sen blir det liksom ingen kraft kvar till privatlivet.

Det senaste är att min (vår...) kamera är borta. Jag tror att jag hade den i min stora handväska när vi reste senast. Sen tror jag att den låg kvar när jag storhandlade häromdagen. Eller om det var gången innan (jag handlar ofta). Och sen tror jag att jag såg den där när jag tryckte ner för många varor i kassarna och var tvungen att stoppa ner mjölken i handväskan. Sen är den borta. Kanske ligger den i bilen? Eller i lägenheten där jag mellanlandade? Eller så har jag tappat den (usch nej!).

Hursomhelst, jag har ingen lust alls att köpa någon ny kamera. Det här blir en väldigt odokumenterad sommar.

söndag 31 juli 2011

Hetta i sommarkvällen

Aah! Starka!

Wasabinötter, the real thing.

Då vet man att man har varit ledig länge

Semesterfunderingarna har slagit till igen. Går och drömmer om ny karriär (fast kan inte riktigt bestämma mig för vad jag kan göra istället) och nya vardagsvanor (steppa upp jämställdheten, schemalägga träningstid, träffa vänner oftare).  Och längtar hem till höghuset lite i smyg.

Alltså, semester är underbart. Men så särskilt vilsamt är det ju inte.

tisdag 26 juli 2011

Det är häftigare med en egenfångad mört än det senaste Super Mario-spelet

Ikväll blev det jättesen läggning av stora barnen. De stod ute på bryggan och metade, och sen kom en andfamilj förbi som de matade. Jag tyckte att de var så söta så jag hade inte hjärta att kalla in dem. Det är bara att hoppas att de kan sova igen lite imorgon bitti.

Någonstans blir jag lite rörd över hur entusiastiska de blir av sådana här jordnära aktiviteter. Meta, titta på flygmyror, spela kort, plocka hallon. När det finns blippande dataspel och tecknad film i överflöd runt  omkring dem (även om vi såklart begränsar tillgången). Man ska inte underskatta naturen. Och man ska inte underskatta sina barn.

Höga tallar och sommarläsning

Jag gillar höga tallar. I eftermiddags har jag för första gången denna sommar fått tillfälle att ligga och läsa en bok (Skriet från kärnfamiljen, mycket bra) och då och då glutta upp mot träden som omger oss, det var ljuvligt. För att få till den där varma sommarkänslan körde jag på långbyxor, luvtröja och extra flisfilt, men jag frös i alla fall inte. Som den effektiva trebarnsmamma jag är badvaktade jag samtidigt stora barnen som lekte i vattenbrynet, men jag fick lite lugn ändå. Och så härligt att läsa lite intellektuellt stimulerande text, jag blir inspirerad till att ta nya tag i jämställdhetsdiskussionerna. På ett bra sätt.

torsdag 21 juli 2011

Blixt och dunder

Det åskar så rutorna skallrar. Och här sitter jag och bloggar. Undrar om jag borde dra ur kontakten.

Glest bloggande och disk som inte väntar

Det är glest mellan inläggen här just nu. Familjeträffar och inte så många lugna stunder. Det är lustigt ibland, men när man bor med sina föräldrar och har mer möjligheter till avlastning med barnen, så får man ändå mindre tid för sig själv. Orsaken är väl dels att man väljer att umgås med släkten, och det är ju bra. Dels så ökar (de undermedvetna) kraven på vad man gör med sin tid. Hemma kan jag låta disken vänta, tvätten ligga i högar, ungarna stoja för sig själva. Borta kan jag inte riktigt med att vara mitt vanliga slappa jag. Dessutom riskerar ju stöket att tas omhand av någon annan, som man inte vill överbelasta.

Men snart blir det vardag så det skriker om det igen.

tisdag 12 juli 2011

Sommarrufs

För ett tag sen skrev jag om världens tunnaste hår, nämligen mitt. Ikväll kan jag stoltsera med följande sommarrufs, den ostylade versionen:

Uppkrupen framför datorn i sommarkvällen.

måndag 11 juli 2011

Tillkortakommanden

Jag tycker att det är mycket mer intressant att diskutera sina dåliga sidor, än att prata om vad man är bra på. Det är ju de dåliga sidorna som man vill göra något åt, och som man därför behöver prata om. Jag är mycket hellre omtyckt än beundrad. Och folk föredrar i allmänhet vanliga människor med fel och brister, än någon som är perfekt, eftersom man då själv känner sig så kass.

Så, här ger jag er... mina dåliga sidor i urval:

- Jag är förvirrad och glömsk. Springer runt och letar efter saker som jag verkligen borde ha koll på.
- Jag är känslig och tänker för mycket.
- Jag är lat. Till viss del kompenserad av att jag är överambitiös (men nu skulle vi ju fokusera på det negativa), med vissa tendenser till adrenalinframkallad överaktivitet .
- Jag har svårt att släppa loss, och är lite lätt hämmad sådär. Inget dansande på borden för mig. Nej, jag är seriös!
-  Jag tänker för mycket på vad folk tycker om mig.
- Jag har dålig disciplin. T.ex. sitter jag uppe alldeles för länge på kvällarna istället för att gå och lägga mig.

Japp, det var allt för ikväll. Någon annan dag berättar jag vad jag är bra på, som lite motvikt. Även om det inte är lika intressant.

Lego var bättre förr

Här på landet finns mitt och mina syskons gamla lego som stora barnen går loss på. Nostalgi!

Mina stora barn har massor av lego hemma, och som vanligt är det roligaste att bygga eget av de bitar man en gång fått som en del i ett rymdskepp, en bil, ett hus eller något annat. Men de bitar de har är så svåra att bygga med! Alla bitar är specialanpassade, allt för att göra så coola snabbyggda skepp som möjligt.

Jag tycker att lego har degraderat. De lånar (köper) varumärken från star wars, indiana jones, harry potter, och alla möjliga filmer och gör legogubbar med arga ansikten, massor av vapen, och andra häftiga (maskulina) attribut. Men det som är finessen med lego, den kreativa konstruktionsleken, kommer i skymundan. Dessutom är det otroligt könskodat, när man kommer förbi duploåldern är det strängt könsuppdelat i nästan alla "kollektioner". Så onödigt.

80-talslego, i nybyggda kreationer.

lördag 9 juli 2011

Inte i höghuset

Vi gör verkligen ingenting just nu. Jag är lite fascinerad över att det går att fördriva dagarna utan att det händer någonting alls. Perfekt semesterläge för utstressade. Igår gick vi upp, åt frukost, tittade på morgontv, pratade med moster, åt lunch, jag åkte själv ett ärende med bilen (ok, där gjorde jag faktiskt något), lagade middag, tittade lite på tv, lade barnen, sov. Hade jag varit hemma hade det nog varit frustrerande, men nu är jag på landet och det är bara lugnt och skönt. Nu är det snart lunch och hittills har jag ätit frukost och klätt på mig själv och tvååringen. Ingenting annat, inga tänder borstade, ingen dusch, inget städande, inga utflykter. Spännande.

tisdag 21 juni 2011

Stordåd

Som jag skrivit om tidigare, så kan jag inte riktigt låta bli att läsa om folk som bor i totalt andra världar, både var gäller livsstil och övertygelser. Igår läste jag om Ebba von Sydows otroliga år: Programledare för prinsessbröllopet, ny bok, programledare för Gokväll, giftermål och bebis. Och en massa annat. Herregud, människan är otrolig. Hon måste ha ett fantastiskt driv, tur att man inte är storasyster till henne. Fast hennes storasyster är kanske likadan.

Men jag planerar faktiskt också för ett stordåd, i min värld. Jag ska åka på resa själv med alla barnen. Tåg, flyg, en vecka i solen tillsammans med vänner, flyg tillbaka. Ensamt ansvar för läggningar, solkräm, uppförande vid matbordet, kramar, förmaningar och utflykter.

Önska mig lycka till.

måndag 20 juni 2011

Nattugglan

När jag startade den här bloggen trodde jag att jag skulle sitta uppe och skriva inlägg fem i tio, därav namnet. När jag tittar på de inlägg jag skrivit och när de är publicerade ser jag att det var väl optimistiskt av mig. Fem i elva, hade passat bättre, eller som nu, fem i tolv. De somnar ju så himla sent, skruttungarna! Nu måste jag skynda mig att publicera så inlägget hamnar på rätt sida dygnet, så det blir inte mer välformulerat än såhär.

söndag 19 juni 2011

Äppelcider i kvällningen

Nu är jag inne på tredje kvällen med samma flaska äppelcider. Den är jättegod, men jag får inte i mig så mycket åt gången. Ingen överhängande risk för alkoholism just nu.

Spegelvänd Somersby ekologisk äppelcider, för oss sparsmakade.

Min farfar hade en bra strategi

Min farfar var en konstnärsjäl och målade tavlor och skrev texter. De sista åren han levde fick han flera stroker, som till sist helt berövade honom talförmågan. Jag minns att han, där emellan någonstans, när han fortfarande kunde prata men led av sviterna efter flera mindre stroker, kämpade för att ta sig för att måla. Han berättade för mig att han hade en strategi. Han klädde inte på sig eller gjorde sig iordning på morgonen, utan han satte direkt på sig målarkläderna och satte igång. Om han hade gjort sig iordning först hade all kraft gått åt till detta och då orkade han inte måla.

Jag tänker på det här ibland nuförtiden. För det är likadant för mig. Om jag ska orka med att storstäda, packa eller röja på helgen måste jag skära bort allt annat. Då kan jag inte lägga energi på att duscha, klä mig, plocka undan disken, borsta tänderna på mig och alla barnen eller något annat som egentligen hör till. Då måste jag sätta igång med projektet direkt, oduschad och i pyjamas. Bara att klara av det vardagliga tar så mycket energi. Igår förberedde jag en viktig packning och körde 5 tvättar som jag hängde, men absolut ingenting annat gjorde jag. Stora barnen var inte ute på hela dagen, inga tänder borstades, ingen städning gjordes, maten var den absolut enklast möjliga. Men det gick, projektet genomfördes. Alla sätt är bra utom de dåliga.

fredag 17 juni 2011

Bloggosfärens kraft

Sen jag skrev om att barntidningen Tivoli skulle läggas ned pga. svårigheter att nå ut till läsarna har det hänt saker i bloggosfären. Lady Dahmer skrev om det, Underbaraclara skrev om det, Ketchupmamman skrev om det. En facebooksida startades. Vanliga medier skrev om det. Och säkert fler som jag inte läser. Att all barntidningar i affärens tidningshylla ges ut av ett och samma förlag -Egmont- är helt jäkla sanslöst, det är ju så att man tvivlar på att man lever i en fri och öppen demokrati. Men än finns det hopp. Enligt senaste ryktet har de nu nått över 1500 anmälda prenumerationer pga. all uppmärksamhet, och detta sades vara gränsen för att det skulle gå runt med enbart prenumerationer. Nu hoppas vi bara på att det går att genomföra i praktiken också. Men det är fortfarande skandal att den inte finns i tidningshyllan.

torsdag 16 juni 2011

Svengelska

Jag måste ha konsumerat för mycket engelskspråkig kultur. Ofta när jag pratar, eller tänker, så dyker olika engelska (amerikanska) uttryck upp i huvudet. När jag skrev inlägget nedan dök " it takes 5 years of your face" upp som ledmotiv. Antagligen hör jag det utrycket mest frekvent från tv-reklam för antirynkkräm, eller (ännu värre) tv-shop, så det där med kultur är kanske lite tveksamt. När jag menar att jag ska skärpa mig, vill munnen säga "shapa upp" eller "steppa upp" sådär lite fräckt svengelskt (not) (där har vi det igen).

Jag gillar verkligen inte det här. Känner mig skitfånig när jag svänger mig med engelska uttryck, men det är de engelska uttrycken som jag tycker passar bäst i situationen. Vad beror det här på? Får jag verkligen inte tillräckligt med intryck på det svenska språket, så att jag kan krydda mitt språk med roliga svenska uttryck istället? Och jag är ju inte ens särskilt bra på engelska.

onsdag 15 juni 2011

Nojan jag skäms för

Jag har sån åldersnoja. Just nu fokuserar min noja mest på rynkor i ansiktet. Hela kroppen åldras ju, men eftersom jag fött tre barn (och ammat länge) så skyller jag kroppens förfall på barnen. Ansiktet däremot är jag van att ha komplex för, mest för finnar och dålig hy, men nu alltså för rynkor också. Jag är 36 år gammal och sen några år tillbaka ser jag förändringarna steg för steg, och fort går det också. Så fort jag  hunnit vänja mig vid de nya linjerna vid mungiporna upptäcker jag nya, runt munnen, vid ögonen, och sen har mungipelinjerna djupnat så mycket att jag måste börja vänja mig vid det också. Det tar ju aldrig slut, och sen vet jag ju att om några år kommer jag att se tillbaka och tycka att jag såg ung och slät ut vid 36. Men till skillnad från Anitha Schulman som Bloggkommentatorerna länkade idag, så vill jag inte boka in mig på några behandlingar. Det här är en naturlig process, den enda boten är ju att jobba med sig själv så att man kan släppa det. Och så att man slipper föra över det på sina barn. För det här representerar ju verkligen allt det jag inte vill lära mina barn.

tisdag 14 juni 2011

Utsikt

Sitter här i dunkelt vardagsrum och ser ut över den ljusa kvällshimlen utanför fönstret. Träden på berget  dansar i vinden. En dansande skyline med molnen som drar förbi ovanför. Jag trivs i mitt höghus.

måndag 13 juni 2011

Det här med klänningar igen

Funderingarna kring könskodade (läs klänningar) kläder till trean, tillika första dottern, går vidare. Hon ärver ju brödernas kläder, färgglada mjuka (men lite slitna) kläder som hon är jättegullig i, precis som de var. Nu i helgen var jag och gjorde en kompletteringsrunda på stan inför sommaren. Två par gröna shorts, en rutig skjorta,  t-shirtar (rosa/grön/svartvitrandig) till stora barnen. Och en klänning till dottern. Som jag skrivit innan tar det ju emot lite att klä henne i gullig klänningar, eftersom jag tror att hon blir annorlunda bemött om hon är väldigt "flickigt" klädd. Dessutom känns det lite fånigt att börja köpa en ny sorts kläder till henne, vi har ju kläder från bröderna.

Men. Å andra sidan: Jag har ju kjolar, och ibland klänning. Jag gillar kjolar, det är bekvämt och snyggt. Och jag älskade kjol när jag var liten (fast mest för att dölja mina lår som jag tyckte var tjocka, eller för att leva mig in i bilden av stackars fattig gammaldags flicka som i sagorna = mycket deprimerande när jag tänker på det idag). Så kontentan av detta funderande är att trean behöver någon sval klänning för kalas eller för mycket varm sommardag. Efter lite tröstlöst letande bland rosachockerna i kedjorna hittade jag några fina på Åhléns. En blå tunn klänning med liten ärm (så hon inte bränner axlarna), och utan krusiduller blev det. Gullig utan att vara puttinuttig, helt min stil alltså.

Kass bild som vanligt, bättre bild här.

Ja, såhär resonerar jag. Andra feministiska bloggare kör en striktare linje, och undviker klänningar helt till döttrar, eller kör med klänningar till sina söner (mina söner har fått mina gamla kjolar om de velat ha), vilket jag har stor förståelse och respekt för. Flera av mina vänner tänker inte alls såhär, utan öser på med gulliga kläder till sina döttrar eller tuffa kläder till sina söner. Även om jag inte delar deras inställning (eller brist på eftertanke) så gillar jag ju dem jättemycket ändå. Och vem har sagt att det är lätt med barnuppfostran?