Man måste ju få glittra lite

Ser ni vad det här är?

Det är en barntröja i alla fall. Om jag hade varit en skicklig pysslare så hade den varit skitsnygg, det är jag övertygad om. Och om du är lite mer händig än vad jag är så kan du ta det här som ett bra tips.

Detta är nämligen våran fyrverkeritröja, en barnfavorit som nu är inne på tredje ungen. Alla barn gillar ju paljetter och raketer, men det är lite dåligt utbud på glittriga tröjor med fyrverkerimotiv. Så för en 6 år sedan så tog jag en vanlig basic grå tröja och målade lite lila streck som ska föreställa fartstreck, och några lila små ouppskjutna raketer samt sydde på några paljetter. Paljetterna blir lite dimmiga efter hand (tvättmaskinen är lite hårdhänt) men då kan man sy i lite nya bara. Sen kanske motivet ser ut som ett taffligt påskris, men jag tycker faktiskt inte att det gör så mycket. Ungarna har varit glada i den ändå. Man får faktiskt pyssla även om man inte är så bra på det.

Monterat och vattenskadat

Idag har pepparkaksbak del 2 avverkats, vilket inneburit dekorering och montering av pepparkaksdelarna vi bakade i måndags. Det har varit dagens händelse, vi har inte hunnit något annat förutom en och annan maskin tvätt. I år är huset stort, så stort att det är svårt att hitta en tvååringssäker plats för det. Hon har redan stulit lite av dekorationen och ätit upp. Dessutom har huset redan råkat ut för ett missöde, någon (typ stora barnen) spillde ut vatten på bordet där det stod och torkade inte upp, så nu är stora delar av bottenplattan genomblöt och helt geggig. Mellanungen har ju tänkt inreda och leka med legofigurer i huset, så ett sunkigt innergolv är ju inte så lämpligt.

Torkar det bättre om man blåser med hårtork, tro? Annars får vi operera bort den och ersätta med en ny bit pepparkaka från finbaket vi ska göra någon gång innan jul. Det tar aldrig slut det här pepparkaksbakandet. Två dagar för att göra ett hus, och sen har vi kvar en kväll för att göra egen deg och minst en dag för att baka ut själva kakorna. Jag börjar redan bli lite trött på det. Men det får liksom bli julstökets huvudnummer, pepparkakorna.

Jag lovade ju att visa upp det i bloggen, så här är det. Totalt operfekt perfekt, och lite slarvigt som det gärna blir i vår familj. Och taket behöver kanske lite stöttor så småningom. Men snart ska legofigurerna flytta in, och kanske ska det snöa lite på huset också.  Ja, någonstans måste det ju snöa. Annars är ju vattenskadan helt i linje med årets decemberväder.

Utsida.

Insida.

Kavlar och kaos

Ikväll har jag inte varit den coola överseende mamman som med road blick beskådar barnens glada bravader i köket. Pepparkaksbak del 1 har påbörjats. Stora barnen var plötsligt inte alls överens om hur huset skulle se ut. Gräl på det. Vi började baka ändå, tvååringen tog stora bett av degklumpen. Kortvarig harmoni. Bråk om kavlarna, skrik när tvååringen knölar ihop det nogsamt utkavlade. Och sen laga middag mitt i alltihopa.

Til slut lyckades de äntligen komma överens om en konstruktion, inte så enkel som jag hoppats. Det är problemet nu när de är större. De är stora nog att komma med fantasifulla förslag, men inte stora nog att genomföra det helt själva. Till slut fick de kläm på kavlingen i alla fall,  jag fick skära till bitarna själv medan jag försökte hindra tvååringen att äta upp mjölet. Och så värst trevlig var jag nog inte. Nu ligger husdelarna här och väntar på steg 2, dekorering. De är entusiastiska inför detta i alla fall. Det är ett veckoprojekt, det här pepparkakshuset.

Husbygge till helgen

En sak som hör till julförberedelserna i vår familj är pepparkakshus. Ambitionsnivån på huset anpassas efter orken, men ett hus blir det alltid. Fast ett år gjorde vi det i mellandagarna.  Jag tycker att det är roligt att göra egna konstruktioner (har ju lite svårt att följa färdiga mallar...), så vi köper inte färdigbakade husdelar. Men gärna färdigköpt deg. Känns lite onödigt att slösa mormors pepparkaksrecept på ett hus som ändå är dammigt och gammalt när man ska äta det.

Konstruktionerna har varit lite olika genom åren. Ett år var det koja (låg ambitionsnivå), ett år var det höghus (medel ambitionsnivå, men roligt när man själv bor i ett), ett år var det månlandskap och raket (det var det året vi gjorde det i mellandagarna) och förra året var det riddarborg (barnens initiativ, hög ambitionsnivå). Tricket är att använda mycket smält socker när man sätter ihop husdelarna, då spelar det ingen roll om delarna är sneda och vinda, det sitter som berg ändå. Och jag är inte så petig med slutfinishen, det blir ju snyggt ändå med kristyr och godis på. I värsta fall får man sikta florsocker över hela klabbet.

Nu har vi bestämt att helgens julförberedelse ska vara pepparkakshus. Stora barnen har börjat planera för konstruktionen, detta år ska det tydligen vara som ett rum, ett tittskåp kan man säga. Bra tycker jag, det låter enkelt, bara några fyrkantiga kakor och sen gå loss med kristyr och godis. Antagligen vill de göra en massa möbler också, men det får lösa sig. Och sen ska legofigurerna få bo där. Så ser planen ut. Om vi lyckas genomföra den lovar jag att återkomma med bild!

Projekt på G

Jag har ett projekt på gång. Bara att jag tänker att jag ska göra något är ett framsteg, för när jag är djupt nere i vardagsträsket så har jag inga ambitioner alls mer än att få vila lite. Men att sen ta steget till att verkligen förverkliga projektet, det ligger en bit fram. Men kanske, om någon vecka, jag känner att jag har ett ryck på gång.

Projektet är att sy en kudde. Jag syr aldrig, jag är inte alls bra på det, men vi har en gammal symaskin i garderoben som vi fått ta över från svärmor.  Och det här ska inte bli vilken kudde som helst, utan en traskudde. Alltså, en kudde enligt trasmatteprincipen, som för övrigt är en ypperlig, miljövänlig, resurssparande princip som vi borde förvalta och förädla. Det är mina gamla trasiga favoritkläder som ska bli råvaran till kuddfodralet. En trasig ylletröja, ett par utslitna svarta manchesterbyxor, en välanvänd grå munkjacka i plysch och en röd stickad polotröja. Så fina tyger, och så onödigt att slänga tyger när det kostar så mycket miljöpåverkan att göra nya. Och jag som dessutom har så svårt för att rensa ut mina gamla favoritkläder ur min knökfulla garderob. Det här är en win-win! Håll tummarna för att jag får tummen ur.

OK, kass bild jag vet. Men om man tittar noga ser man att det är en hög med kläder.