måndag 31 oktober 2011

Om Yourlife och eftertanken

Tidningen Yourlife ska läggas ned. Jag gillar att läsa tidningar och magasin, men känner mig inte riktigt hemma med de vanliga magasinen (Damernas Värld, Mama, Elle, Amelia...). De är för mycket prylhets och för mycket skönhetshets för min smak. Jag vill läsa längre intervjuer, och mer samhällsanalyser. Jag vill inte läsa om senaste plastiktrenden, jag vill läsa en analys om varför det finns en plastiktrend! Blandat med lite ytligheter.

Jag har läst de flesta nummer av Yourlife sen den kom ut och det här är den tidning som ligger närmast det jag efterfrågar. Att de inte får fortsätta gör mig ledsen, för det betyder att det bara är det extremkommersiellt ytliga som tydligen går hem. Eftertanke är inte tillräckligt lönsamt, inte för Bonnier i alla fall.

fredag 28 oktober 2011

Fredagsnöje

Fredag kväll, som jag ägnar åt att städa toaletten. Vad gör ni?

Badrumsrengöring, nu är den slut.
Sexåringen som har svårt att sova tassar upp. "När jag ser dig städa blir jag så sugen på att hjälpa till!" säger han. Med en sprejflaska kan man få ungar att göra vad som helst. Jag sparar lilla badrummet till honom imorgon. Nu ska jag äta choklad.

torsdag 27 oktober 2011

Gubben på axeln

Jag har en liten gubbe som sitter på min ena axel och kritiserar, hånar och trycker ned mig. Dåliga dagar är han stor och brötig, bra dagar är han liten och nästan helt osynligt tyst. Han känner mig väl och känner mina svagheter. Och han är inte dum, han har ofta rätt i sina iakttagelser - eller om han bara är väldigt manipulativ. Men framförallt är han onödig. För det går ju runt massor av folk hela tiden som inte är perfekta, som har lite fel, som ser lite fåniga ut, som pratar lite för högt, lite för lågt, lite för mycket eller som bara är lite för lagom. Och det går ju jättebra.

För det är ju de människorna som inte är så fruktansvärt medvetna om sina begränsningar som kommer någon vart. Det är de som blir stjärnorna.

Idag är en dåligt dag. Och jag känner mig lite för gammal för att gå runt och känna mig så liten och så osäker. Men imorgon är kanske en bättre dag. Mina lilla gubbe på axeln har en kusin som sitter på andra sidan. Hon ger mig hybris, hon tror att jag är något. Ju mindre gubben är, desto större är kusinen. Jag är trots allt glad att jag har dem båda, de ger mig nyanser, men de är inte riktigt jämbördiga. Kusinen måste äta upp sig. Tror ni hon gillar choklad?

onsdag 26 oktober 2011

Jag gillar trångt och mysigt

Var precis inne och tjuvkikade på ett hus på hemnet som en gammal klasskompis köpt. Jättestort, fem sovrum, i ett villakvarter i en lyxigare förort. Alltså, jag kan ju verkligen sakna lite extra utrymme ibland, särskilt när garderoben överfaller mig. Men jag är inte alls sugen på att köpa ett stort hus. Det såg bara groteskt stort och ödsligt ut.

När jag var liten gillade jag att boa in mig i små vrår. Minsta hörnet i bokhyllan, bredvid skåpet, i lingonriset bakom stenen. Jag tror att det sitter i, och att  det är därför jag trivs så bra i en ganska liten, kompakt lägenhet. Mysigt ska det vara. Vilken tur jag har!

För övrigt, och apropå ingenting, skriver Ketchupmamman dagens bästa inlägg.  Sonja är jäkligt rolig också. När jag får lite mer ork ska jag också skriva ett riktigt bra inlägg. Jag har ett på gång om den eftertraktade offerrollen.

tisdag 25 oktober 2011

Jag nänns inte städa undan dem

På mitt köksbord ikväll, rester av kvällens pyssel.

Pausar

Bara en liten liten stund. Har lämnat barnet och snor åt mig ett litet andningshål innan jobbet.  För att det är helt nödvändigt. För att orka fortsätta kämpa på med det vanliga. En knäckemacka framför datorn i den ljuva tystnaden, en liten bloggrunda, ett jobbsamtal ändå. Och ett klick in på körkortsportalen för att förlustanmäla körkortet eftersom den jäkla plånboken fortfarande är försvunnen.

söndag 23 oktober 2011

Om att våga visa sitt stök

Ikväll bjöd jag in grannmamman med barn en stund på fotbolls-TV efter att vi varit ute på lekplatsen. Totalt spontant och mitt i värsta vi-har-gett-upp-städningen-och-orkar-inte-ens-lägga kissblöjorna-i-blöjhinken-röran. Hurra för mig! Trevligt med lite snack och säkerligen skönt för henne att få se lite hederlig småbarnsröra, modell lata slitna föräldrar. Nu vet jag ju att hon inte är av den nitiska sorten, annars hade jag kanske inte gjort det. För jag vet de som förfasar sig  över otvättade toaletter, smutsiga klädhögar spridda över lägenheten, halv-utsköljda förpackningar på otorkad diskbänk, och brödsmulor under soffbordet.

Men jag kunde inte låta bli att springa runt och plocka ihop kissblöjorna när vi kom in.

lördag 22 oktober 2011

Att skaffa sig onödigt jobb

Åh, min plånbok är borta! I torsdags hade jag den när jag cyklade hem från träningen (!). Antagligen låg den överst i min tygväska som jag spände fast i barncykelstolen, kanske trillade den ur? Igår morse vet jag att jag tänkte att jag skulle lägga över den i min jobbväska, men väl framme på jobbet låg den inte där. Den blev väl kvar hemma, tänkte jag, men nu har jag letat och letat men inte funnit den. Igårkväll ringde jag och spärrade bankkortet, men körkort och alla andra kort och kvitton hade varit så bra att få tillbaka. Suck, jag är så slarvig. Det var inte så länge sedan jag blev av med plånboken sist, den gången vet jag att den blev stulen, men det var ändå för att jag varit tankspridd och lagt ifrån mig den. Om jag hade haft lite bättre koll nu, hade det inte hänt. Grr, jag har en lång lista på saker jag borde ta tag i ändå den här helgen. Detta är så onödigt.

onsdag 19 oktober 2011

Duktig flicka

Idag vill jag ha en klapp på axeln för att jag:

- Cyklade till jobbet i regn och storm (igen)
- Hade en viktig redovisning för en kund som gick bra
- Kastade mig hem på spårvagnen, joggade in i affären och skyndade hem till familjen för att...
- ... slänga fiskpinnar i stekpannan, koka pasta och skära grönsaker och servera middag knappt 20 minuter efter att jag öppnat ytterdörren och en timme efter att jag äntrat spårvagnen

Nu ska jag lägga barn. Sen gör jag helst ingenting mer ikväll.

tisdag 18 oktober 2011

Detta har jag lärt mig

Man orkar mycket mer än man tror. På kort sikt.

Man orkar mycket mindre än man tror. På lång sikt.

Vilken sikt har du på ditt liv? Tid för återhämtning är nyckeln. Jag jobbar på att finna min nyckel. Kanske finns den här?

måndag 17 oktober 2011

Bu!

Vad roligt man kan ha med vita ballonger. Denna är åttaåringens skapelse, mycket mer fantasifull än mina.

Nix, det här inlägget blir inte mer genomtänkt än såhär.

fredag 14 oktober 2011

Status

Jag är ganska ointresserad av klassiska statusmarkörer, inbillar jag mig i alla fall. Märkeskläder går bort, flashiga bostadsadresser går bort, långväga semesterresor, designprylar, nyrenoverade hem, bilar, statusjobb. Bort, bort, bort. Även sånt som hembakade bullar, surdegar, hemkokt sylt eller hemgjort julpyssel, varför leka hemmafru när man varken har tiden, orken eller lusten (bara någon gång ibland kanske).

Och så går jag där och är självgod för att jag är så befriad från statusjakten. Men så funderar jag på vad som driver mig, vad är det jag eftersträvar? Och så inser jag att jag självklart inte är befriad från den mänskliga driften att markera sin (önskade) tillhörighet. Jag är istället en anti-snobb. Jag påpekar gärna att mina barn ärver varandras kläder, att jag har köpt billigt på någon klädkedja eller fått av någon bekant. Miljömärkt är också eftersträvansvärt. Att leva billigt är "status", och att prioritera tid framför pengar likaså. Miljötänkande överhuvudtaget.

Och att jag har det här synsättet, det är ju självklart ett resultat av min bakgrund. Både ett ideologiskt val, och en följd av att jag faktiskt vuxit upp i ett hem där mina föräldrar inte har behövt vända på slantarna. Är man uppvuxen med fattigdom är det mycket svårare att frivilligt välja bort pengar och ytlig status.

tisdag 11 oktober 2011

Bästa från dagens bloggrunda

Hon är väldigt bra på att formulera sig, Clara, precis såhär tycker jag också. Det är det enda sättet att göra det på. När jämställdheten tryter så måste man sätta sig ned vid förhandlingsbordet och sätta gemensamma regler.

En annan stjärna är Ketchupmamman, som försvarar sin sons val såhär coolt. När det gäller att svara barn tror jag också på denna taktiken.
-Har han Hello Kitty-vantar?
- Ja, visst är de snygga!
 Har jag kört med ibland. Det är inte alltid tid och plats för långa utläggningar. Funkar på vuxna också: -Så han ville vara Lucia...
- Ja, det ville han. Han är en modern Lucia!

måndag 10 oktober 2011

Plus och minus på dagen

En gammal chef jag haft pratade om att han satte plus och minus på det han gjorde under dagen. Och liksom summerade, så att han kunde se hur han låg till totalt sett. Jag summerar aldrig, utan låter dagens glädjeämnen och bedrövelser stå kvar bredvid varandra. För det är så det känns.


  • Det är fortfarande ganska fint hemma efter städningen till kalaset (mina föräldrar var på besök och kunde hjälpa till)
  • Jag ligger och latar mig med datorn i knät och klockan är inte ens fem i tio
  • Barnen är gulliga
  • Mellanungen hade inga hål i tänderna hos tandläkaren idag
-
  •  Jag är väldigt trött och orkar inte ta de beslut som skulle behöva tas ikväll
  • Jag har mycket (och svåra saker) att göra på jobbet och kommer att stressa imorgon
  • Jag gav barnen mögligt bröd till frukost...
  • ...vilket resuterade i mager knäckebrödsfrukost till mig och för liten lunch

fredag 7 oktober 2011

Man skulle kunna tro att jag växt ifrån det

Trots att jag är väldigt vuxen går jag och väntar på att jag ska upptäcka att jag är riktigt bra på något. Inbillar mig att jag har någon dold talang som ska komma fram. Eller som kanske redan visat sig, bara det att ingen insett det. Några småtalanger har jag identifierat: Jag är hyfsat kreativ i mitt jobb, jag är en helt ok mamma, jag har en gång i livet skrivit 2,0 på högskoleprovet (vilket per definition visar på bredd och inte spets). Men det är inget som riktigt sticker ut.

Jag skulle vilja topprestera: skriva riktigt bra texter, göra något riktigt bra på jobbet som slog alla med häpnad, vara en kreativ pysslare hemma eller upptäcka en sport jag kunde göra succé inom. Men nu börjar jag inse varför det aldrig kommer att hända. Jag har inte glöden. Jag kanske har några spridda skurar med talanger, som det flesta. Men de som verkligen gör fantastiska saker, de har också glöden som gör att de övar övar övar. Sitter uppe på nätterna och skriver, sparkar en boll mot en vägg timme efter timme, ägnar helgerna åt att sy egna kreationer, eller dyker in i roliga jobb med passion och timmar av övertid. Jag skulle vilja, men jag orkar inte. Kan inte koncentrera mig länge, jag tröttnar och går över till något annat.

Ja ja, det är väl bara att acceptera att man är en medelmåtta. Vi är bra vi också! Eller också dyker den upp, den oväntade talangen som väcker glöden. Lagom till min 70-årsdag...

tisdag 4 oktober 2011

Boktips: Stora Skräckens Gränd

Måste bara tipsa om böckerna om Stora Skräckens Gränd. Min åttaåring har fullkomligt slukat böckerna om varulven Lukas, vampyren Resus och mumien Kleo. Igår kväll läste han ut en 120-sidig bok om Lotta på Bråkmakargatan bara för att jag lovade att han skulle få den sista boken i serien efter det. Och idag hade han läst ut den, Varulvens Klo.

Låter kanske taskigt att tvinga ungen att läsa Astrid Lindgren, det var ju inte meningen. Men jag har haft ett litet lager av Stora Skräcken-böckerna och tänkte dra ut på nöjet lite och variera med lite andra böcker vi råkade ha hemma. Till mitt (och Astrids) försvar får jag säga att han gillade Lotta-boken också. Hans lillasyster är lika busig som Lotta, så igenkänningen var hög.

lördag 1 oktober 2011

Hyllning

Läser ni bloggen Hej Sonja? Hennes specialitet är videoinlägg, något jag egentligen inte är så förjust i. Men eftersom hon är ett komiskt geni så är de briljanta, oftast. Nu har hon dessutom fått jobb som krönikör i P3 (Yes!). Grejen är att annars är hon arbetslös, och rätt pank också vad jag förstår. Men varför har ingen inflytelserik människa på radio eller TV plockat upp henne ännu? Mer än som enstaka krönikör då, alltså. Sånt slöseri med talang, när det finns så många tråkiga komiker och programledare annars i mediabruset.