Lego Friends - bevakning av butikshyllan

Jag ser det ju lite som min uppgift att bevaka och bespotta Lego Friends. Sen jag fått det under mitt tak är jag lite mer vänligt inställd, eftersom mina coola barn gillar det och blandar friskt med det "vanliga" legot (ja, ni hör ju hur det låter). När jag kollade legoutbudet senast såg jag en intressant utveckling. Det är en rätt bra blandning på "personligheterna" i Lego Friends. Jag noterar en trollkarl och någon slags karatemästare bland prinsessorna och djurvännerna. Intressant. Detta måste ju innebära att den aktiva "pojkflickan" säljer, för lego tar ju som bekant inget eget ansvar för de produkter de prånglar ut.

Ser ni, kostym på hon till vänster!

Lite suddiga bilder, men jag var lite stressad. Någon kunde ju ha sett mig när jag lekte journalist förklädd till småbarnsmamma.

Men pluspoäng på blandningen av karaktärer alltså. Kraftiga minuspoäng som kvarstår:

- Minimala bygginslag i modellerna. Rolleken i fokus - inget fel med det. Men om man är tjej och tror att detta är det enda lego man "får" leka med (sån var jag när jag var liten...) så missar man halva nöjet. Jag älskade att bygga!

- Var är killarna!? För tusan, man måste inte segregera leksaker på detta viset. Kunde inte åtminstone en eller två av vännerna fått vara pojke! Det finns ju t.o.m. Barbie-killar, och de verkar ju sälja. Dessutom ökar ju då sannolikheten att pojkar känner att legot är för dem också.

Sen att det vanliga legot är totalt våldsfixerat, mansdominerat och ibland även sexistiskt. Det är en helt egen bloggpost.

Heja Olivia

Lego Friends-Olivia har blivit Jedi-mästare, och hon ser ut att gilla det. Med extra styrka och dubbla svarta ljussablar är hennes specialitet att få motståndaren att tappa sitt lasersvärd, enligt sonen.

När barnen slår en på fingrarna

Vi har en fin liten utklädningskrona hemma hos oss, inköpt av ett av barnen för egna pengar för ett par år sen. Det fina med denna krona är att den lätt låter en välja vilken kunglighet man vill vara, kung eller drottning, prins eller prinsessa. Funkar ju såklart också med en glittrig krona, men med den här  underlättas liksom valfriheten. Just nu är den populär hos minsta ungen. Vi uppmuntrar starka drottningar framför söta prinsessor när vi benämner det hon klär ut sig till. En drottning har makt! En drottning är stark! Kan ju såklart gälla för en prinsessa också, men prinsessfällan är förrädisk. -Åh, är du drottning idag? frågar jag henne när hon kommer in i köket med krona på huvudet. -Nej, jag är kung! svarar hon glatt. Där fick jag.

Kungakronan.

En hjälpande hand till Legos produktutveckling

Nu har jag och stora barnen varit i affärerna och granskat Lego Friends som jag blev så upprörd över härom veckan. Omdömet är att det ser ganska roligt ut, men att det är jättesynd att det bara är flickor i askarna (undantaget en jätteask med ett hus, ett gäng tjejer och en grillande pappa) och att det är alldeles för lite att bygga. Lego kör verkligen en jättedrive. TV-reklam, reklam i barntidningar, välplacerad skyltning och prova-på-lego vid ingången till leksaksaffären. Så det är klart att det kommer att sälja.

Jag har ju mest känt mig upprörd å flickors vägnar för att de ska känna sig utestängda från det vanliga tekniska spännande legot, men nu känner jag faktiskt att det är en förlust även för alla pojkar. Det är klart att de också kan leka med Lego Friends om de mot förmodan skulle få legot, men de skulle troligen känna att de var på besök i flickvärlden. Ändå hade det varit så otroligt lätt att med några mindre justeringar bjuda in även pojkarna. Bara att slänga i lite figurer av båda könen hade hjälpt mycket. Det blir dessutom roligare för alla. Och gör inte reklamen så förbannat stereotyp! TV-reklam för barn är generellt en helt bisarr karikatyr på 50-talet, plus en otroligt våldsbejakande manlighet.

Jag och storbarnen har som ett generöst erbjudande till företaget Lego nu spånat fram tre nya roliga Legovärldar att lansera. Håll till godo!

- Lego Magi. En magisk värld med drakar och troll (som man kan bygga själv och byta ut delar på), fantastiska slott, häxor, féer, trollkarlar, modiga legobarn, trollstavar, svärd, enhörningar, förtrollade skatter, skattkartor och mystiska flygande farkoster.

- Lego Framtid. En futuristisk värld där bara fantasin sätter gränser. Robotar, luftskepp, märkliga hus, konstiga uppfinningar (som man givetvis bygger själv). Som Lego City fast i framtiden.

- Lego Rymdvarelser. En värld av rymvarelser (som man bygger själv och kan ändra såklart), rymdskepp, planeter (kanske stora runda plattor, kanske t.o.m. i klotform) med hus, fordon och parkering för de fina rymdkeppen. Observera att rymdvarelser inte nödvändigtvis måste strida mot varandra, även om ett och annat lasersvärd förstås förhöjer upplevelsen.

En grundregel i dessa världar är att legofigurerna är både pojkar och flickor, alternativt är så neutrala att man kan välja själv. Mycket viktigt för identifikationen. Så, vad säger ni? Skulle era barn (eller ni själva) vilja leka med detta?

Det bor en arg unge i mig

Jag blev själv lite förundrad över hur förbannad jag blev på Legos könsstereotypa nylansering häromdagen, jag är ju inte den som svär i bloggen till vardags. Jag tror att det är barnet i mig som blir så ursinnigt, hon som inte vågade bryta normen utan stod och längtansfullt tittade in i kuddrummet på fritids där pojkarna busade loss, hon som lånade brorsans rymdlego. Det hade definitivt gjort skillnad för mig om marknadsföringen (leksakskatalogen) för rymdlego vänt sig till både pojkar och flickor eller om någon tagit mig i handen och uppmuntrat mig att ta för mig i kuddrummet. Och även pojkar vill leka  relationslekar.

Kram!

Fan ta Lego

Jag älskade att leka med lego när jag var liten. Fast jag byggde mest, och lekte inte så mycket. Hus, rymdskepp, tåg, bilar. De bästa klossarna var de vi kallade "blinklampor", de halvgenomskinliga färglada små bitarna. De kom oftast i rymdlegoförpackningarna, och var hårdvalutan i legokorgen - och orsakade ett och annat slagsmål mellan mig och min bror. Nu var det min brors rymdlego, men tack och lov blev liksom klossarna allmängods när de hamnade i den stora korgen. För jag fick aldrig något rymdlego. Jag önskade mig heller aldrig något, för jag hade fattat att det var pojklego. Jag satt med leksakskatalogerna och suktade, men jag var en ordentlig flicka som inte gick utanför ramarna, så när jag skrev önskelistor valde jag bara bland Lego City-legot, som jag uppfattade som tillåtet för flickor. Där fanns en Post med brevbärare, där fanns hästar, där fanns hus och träd och bilar, och en och annan polis. Det var också roligt, och jag byggde en liten planetstad på legoplattan med fordon och hus och rymdskepp.

Om det var så illa då, på 80-talet när jag i legoåldern, hur tusan är det för tjejer idag? När det går 100 arga legogubbar på varje legogumma (med läppstift) och legoförpackningarna är nedlusade av pistoler, missiler, spikklubbor och andra aggressiva attribut. Och så svarar Lego med att lansera Lego Friends (läs i DN  idag), med legofigurer som inte ens är i samma storlek som det "vanliga" legot. Det vanliga legot, som nu därmed definitivt blir pojklego. Bara för att vara riktigt säker på att flickorna inte ska kunna blanda. När det hade varit så enkelt att stoppa in lite fler legogummor i de vanliga förpackningarna. Köra lite kvinnliga hjältar i huvudrollerna. Varför inte Pochahontas-lego, eller någon av de lite modernare kvinnliga filmhjältarna? Rapunzel? Harry Potter-lego finns ju redan, men det går tydligen 10 Harry Potter på varje Hermione i sortimentet, enligt rapporter från min kompis Herminone-tokiga dotter som dammsugit marknaden.

Nej, jag blir så ledsen. Mina söner klarar sig, de älskar lego och bygger planetstäder med fina skepp. De bygger egna figurer i alla varianter och med olika "outfits" att växla mellan. (C3PO:s guldbyxor är populära.) De pryder sina figurer med hemmagjorda glittriga mantlar, pistoler och "blinklampor"  (som numera inte alls är hårdvaluta, de finns i överflöd) på huvudet. Nej, jag blir ledsen för min dotters skull. Ännu så länge leker hon i duplolegovärlden där alla är välkomna. Som befolkas av både "mammor" och "pappor", flickor och pojkar. Och det är barnen hon sätter som busschafförer och helikopterpiloter, de är de som får stå högst upp i de höga tornen hon bygger. Identifikation, kära Lego-produktutvecklare, det är det som är grejen. Barn vill identifiera sig med de som har huvudrollen, och de lär sig snart vilka de "ska" identifiera sig med. Och vilka leksaker som det är ok att önska sig.

TV-tid del 5

Idag bestämde vi att det är lek istället för TV som gäller (förutom en liiiten stund efter middagen). Så nu har jag en häxdoktor, en indiandetektiv och en kanindetektiv som hoppar runt här hemma. De är ju kreativa i alla fall! Men det blir mycket stökigare när de leker såhär.

Lego var bättre förr

Här på landet finns mitt och mina syskons gamla lego som stora barnen går loss på. Nostalgi!

Mina stora barn har massor av lego hemma, och som vanligt är det roligaste att bygga eget av de bitar man en gång fått som en del i ett rymdskepp, en bil, ett hus eller något annat. Men de bitar de har är så svåra att bygga med! Alla bitar är specialanpassade, allt för att göra så coola snabbyggda skepp som möjligt.

Jag tycker att lego har degraderat. De lånar (köper) varumärken från star wars, indiana jones, harry potter, och alla möjliga filmer och gör legogubbar med arga ansikten, massor av vapen, och andra häftiga (maskulina) attribut. Men det som är finessen med lego, den kreativa konstruktionsleken, kommer i skymundan. Dessutom är det otroligt könskodat, när man kommer förbi duploåldern är det strängt könsuppdelat i nästan alla "kollektioner". Så onödigt.

80-talslego, i nybyggda kreationer.