fredag 30 augusti 2013

Tanten

Längs min cykelväg har de byggt en ny fin affär med stora glasfönster, som en liten galleria. Den har stora fönster, och när jag kom tillbaka från semestern hade de öppnat. Och ställt maskiner och diskbänkar med ryggen mot fönstret så att man ser baksidan med slangar och dekaler som inte är gjorda för att synas. Åååh så jag stört mig på det här. Det är så fult. Varje dag har jag tittat om de snyggat upp, och noterat att de inte har det. Jag har till och med lekt med tanken att prata med personalen (ja, lite störd är jag), fast det är inte sånt jag gör i verkligheten. Idag hade de satt för nederdelen av fönstret med gula skärmar. Jag är lycklig, idag är en bra dag.

Det pågår en balkongrenovering hos oss. I maj satte de upp ställningar med lila nät utanför vardagsrumsfönstret och plomberade balkongerna. Ställningarna är fortfarande kvar och häromdagen satte de plast för fönstren för att kunna måla det sista. Det sista är fortfarande inte målat så plasten är fortfarande kvar, och kommer att vara kvar över helgen. Jag blir galen! Vardagsrummet är som en mörk grotta och nu har de tagit ned ställningarna för smålägenheternas balkonger -  trots att vi har haft ställningarna längre. Jag känner mig personligt förolämpad. De måste ha något emot oss!  Och nu måste jag försöka undvika vardagsrummet hela helgen. Det här är en kass dag.

Håller jag på att bli en tant, eller? Det är så här man vet att man egentligen har ett bra liv.

torsdag 29 augusti 2013

Kom an bara!

Idag fick jag svar på tal på gårdagens krigsstig när min cykeltur hem ackompanjerades av värsta piskregnet. Men jag ger mig inte! Kom an bara! Plaskblöt är inte så farligt.

Bakom mina regniga glasögon. Imorgon blir det kontaktlinser.



onsdag 28 augusti 2013

Krigsstigen

Saker jag stör mig på:

- Män som kommer in och avbryter en jobbdiskussion mellan mig och min (kvinnliga) chef bara för att få svar på sin icke brådskande fråga, istället för att vänta i dörren tills vi har tid som jag alltid gör.

- Kvinnor som tystnar mitt i viktiga diskussioner bara för att en högljudd man kommer in i rummet med en icke brådskande fråga om en rutin han verkligen borde ha koll på själv. (Ja, jag menar mig själv och min chef.)

- Män som frågar mig "Och vad har du på hjärtat, då?" när jag kommer för att diskutera ett uppdrag värt flera hundra tusen kronor.

- Män som höjer sin basröst och låter väldigt bestämda när de blir osäkra, så att man misstar dem för att vara väldigt säkra och väldigt kompetenta.

- Män(niskor) som tar bilen till jobbet 3 km för att de inte gillar bussar och tycker att det är jobbigt att cykla för att det ibland regnar. Och sen tar bilen till motionsspåret.

- Varukorgar i matkön som innehåller lyxmat men inte enda ekologisk vara. Fläskfilé och fulmjölk. Chips och besprutade bananer.

Jag är på krigsstigen idag. Ibland är det en befrielse att vara feminist och se strukturerna så att man inte bara går runt och tror att det är fel på en själv. Och ibland blir man galen för att man ser allt och inte lyckas påverka det i alla fall. Och ibland ger man upp hoppet om att det någonsin ska gå att ställa om det här samhället till något lite mer hållbart. Jag brukar känna att jag har mer ansvar att försöka leva hållbart eftersom jag är upplyst och har god ekonomi. Men sen ser jag alla som har minst lika god ekonomi och goda möjligheter att vara upplysta, men som ändå skiter i det och konsumerar på. Och inte ens ekologisk mjölk kan de kosta på sig. Grr.

tisdag 27 augusti 2013

Sån är jag

Jag har en liten trixare i mig. En trixare söker alltid efter kreativa lösningar för vardagsproblemen. En trixare säger aldrig: "Nej, vi kan inte göra båda de här sakerna, vi måste välja." eller "Så här brukar vi göra, det är bäst att fortsätta med det." En trixare vill få till allt, och prövar nya lösningar så fort det är möjligt.

Exempel:

- Jag följer med kollegorna på after work en timme, kastar mig hem och ruschar iväg mig själv och ungarna på 5 minuter tillsammans med hämtpizza och koftor på kvällspicknick med grannarna.

- Jag lagar inte mat efter recept och vill helst improvisera ihop något jag kom på 5 minuter tidigare. Det blir inte alltid gott.

- Igår cyklade jag på sonens cykel för att möta honom efter träningen, och så fick han cykla hem och jag jogga. Bara för att njuta av det fina vädret, och istället för att ta bussen som jag brukar eller bilen som alla andra. (Det var lite jobbigt att cykla på hans cykel, den är rätt liten...och inte hade jag kollat så att det var luft i däcken heller.)

- Jag är ute med barnen med kompis och cyklar, springer hem och steker ett ägg till en unge som ska på träning (som snart får lära sig steka sina egna ägg), springer ner och tar fram trehjulingen en stund och springer sen hem igen för att puffa iväg dem första ungen till bussen. Istället för att bestämma mig för att vara hemma och vara husmoderlig och skippa cykelturerna.

Grejen är att jag är själv ganska stolt över mitt trixande - när jag får ihop det i alla fall. Men det är inte lika populärt hos min närmaste omgivning. För när jag kommer hem med andan i halsen och är jättenöjd över att jag lyckats trycka in en massa saker, eller varit påhittig på något sätt. Då väntar ju kaoset hemma som jag lämnat efter mig. Eller så är det något barn som inte alls var med på mina kvicka vändningar och som blir helt stressad av att det inte bara kan vara som vanligt. Men de är ganska vana mina barn, och jag har lärt mig några saker. En av sönerna måste man säga till en dag i förväg om eskapader till exempel. Och om man kommer hem för sent blir barnen övertrötta. Och jag kan inte förvänta mig att omgivningen ska stå stand by och serva mig när jag drar förbi, även om jag själv tycker att jag är värsta hjälten. He he. Alla kan ju inte vara trixare.

söndag 25 augusti 2013

Jag vill ligga kvar i soffan

Ååh, jag har lite backlash... vad jobbigt det är att behöva prestera igen. Ta tag i saker, vara effektiv, ha ansvar för svåra saker, vara pepp och säljande och drivande. Lite klassisk söndagsångest när minnet av semestern fortfarande sitter i magen.


fredag 23 augusti 2013

Skönhet

Har ni sett något så fint!? Totalt oplanterat mitt emellan rödljuskorsningen och byggarbetsplatsen. Ett litet naturens konstverk. Jag älskar färgkombinationen mellan bären och blommorna. Min taskiga mobilbild gör den inte alls rättvisa, men mitt hjärta tog ett litet glädjeskutt när jag cyklade förbi.




söndag 18 augusti 2013

Nu kör vi!

Ordningen återställd. Regnbyxor och tygskor!
Sista kvällen innan skolan börjar och vardagen drar igång på allvar. Dags igen för gympapåsar, extrakläder, hämtningar, läxor, aktiviteter, cykelturer i regnkläder, lekplatser, stressiga morgnar, utflykter, kompisar, fikor, föräldramöten och färdiga köttbullar. Helt ok för min del.

Lite nystartskänsla har jag kostat på mig också. Ansatserna för hösten är:

- Återuppta kvällshögläsning även för de läskunniga barnen.

- Bryta vanorna för de eftermiddagar jag hämtar tidigt. Vissa börjar bli för stora för lekplatshäng.

- Ha roligare.

- Träna regelbundet med något som är enkelt att få till. Och gärna roligt, se ovan.

Söndagen ägnades mestadels åt städ och rens. Lägenheten bjöd på tiotalet pappershögar med osorterade gamla veckobrev, fina teckningar, gammal reklam och vårterminens skolböcker, samt några ouppackade väskor med sommarkläder. Faktiskt väldigt skönt att få bort dem. Man kommer någonstans till en punkt (min ligger ganska långt bort) när de där högarna börjar skava ordentligt, när man stör sig och suckar varje gång man går förbi. Nu är de borta (de flesta, man hittar ju flera gömmor allt eftersom) och vi är redo för att skapa nya högar!




fredag 16 augusti 2013

Stilen och personligheten

Jag har alltid haft lite svårt för att byta stil. När jag var liten fick jag en personlighetskris när jag bytte kjolar mot byxor en period. Nu har jag kanske inte särskilt utpräglad stil i vanliga fall, men det sitter något i känslan ändå. Jag ska förklara:

Barnen har varit borta i flera dagar nu så jag hinner liksom med att titta mig i spegeln på morgonen. Och i helgen köpte jag ett par nya, högklackade (älskar känslan att vara i jämnhöjd med folk), svarta skor att ha på jobbet. Såna där lite proffsiga, "kvinnliga", moderna. Detta resulterade i att jag idag har haft svart linne, gul tunn oversize-tröja som är köpt 2013, kofta (gamla vanliga), vita smala jeans (köpta i år) och de nya skorna. Samt hår med sprej i, smink och kontaktlinser. Jag såg alltså ut som en rätt vanlig kvinna med aningens koll. Shit, långt ifrån min vanliga stil alltså. På sätt och vis gillar jag det - och jag vet ju att det är tillfälligt. Snart kommer ju barnen hem och då blir det skrynkligt, lätt omodernt och omatchat igen. Men på ett annat sätt känner jag mig helt vilsen. Är det här jag? Jag ser helt vuxen, "trendig" och kaxig ut! Och när jag gick och handlade i vår underbara alternativa mataffär med billiga grönsaker och delikatesser från världens alla hörn kände jag mig inte alls hemma. Klackarnas klick-klock mot golvet fick mig att känna mig viktig på ett obehagligt sätt. När jag strosar där i vanliga fall med en gammal barnvagn, tramsiga barn, bekväma skor och cykelhjälm känner jag mig hemma och liksom i gemenskap med de andra som handlar där. Nu kände jag mig plötsligt utanför.

Nu ska det väl sägas att det inte är någon drastisk förändring jag genomgått... Jag tror inte att någon annan märkt det ens, men det sitter på insidan. Sen tror jag att all den här barnfria tiden får mig att tänka för mycket. Det är bra för mig att inte hinna spegla mig så mycket - varken bokstavligt eller bildligt. Imorgon kommer de hem och då är (o)ordningen återställd.

Ja ja, jag vet att jag ser vanlig ut. Matkassen till vänster om någon undrar. Men ni ser den höga kilklacken, va?


onsdag 14 augusti 2013

Seg

Inga barn är hemma. Kvällens val står mellan att:

- Ligga kvar framför datorn precis som igår kväll
- Ta en promenad eller kanske till och med springa lite (det var mycket länge sen sist)
- Rensa kyl och frys så att jag får plats med det frysta lammkött som är på väg hit
- Rensa kläder och sängkläder i hallgarderoben så att vi inte behöver trycka in allt och få ångest när någon kommer med ett ärveplagg som ska lagras lite
- Göra bankärenden på datorn

Vad tycker ni?

Summan

Nej, nu kan jag inte ha ett inlägg överst som ropar "Hurra vad jag är bra" längre. Särskilt inte för något så fånigt som storhandling. Nu är jag tillbaka i stan, och har börjat jobba. Dags att summera sommaren, kanske? Eller summera semestern, menar jag. Sommaren är ju inte alls slut ännu. Har man bara tre stackars sommarmånader så har man verkligen inte råd att ta ut hösten i förskott. Jag hävdar högsommar t.o.m. första veckan i augusti. Nu kan jag sträcka mig till sensommar, kanske.

Så, summa semestern:

Sol och värme? Ja, underbart härligt. När jag blundar så minns min kropp sol, värme och bad. Det bådar gott.

Lugn och ro? Nej, inte särskilt. Lite väl högt tempo ibland kanske, lite fler planlösa dagar hade inte skadat.

Släkt och vänner? Ja, mycket. Jag saknar det sociala livet under vintern så det har varit kanon att träffa folk mycket. Dock på bekostnad av ovan.

Familjeliv? Jodå, i lite olika konstellationer. En vuxen och två barn, två vuxna och tre barn, en vuxen och ett barn eller en vuxen och tre barn. (Och en vuxen och inget barn.) Nästan alla varianter har vi luftat under sommaren. Det är bra på många sätt. Särskilt bra att få rå om barnen en eller två i taget, det är en sann lyx när man har många barn. Nästan så att de blivit lite bortskämda och kräver full uppmärksamhet titt som tätt. Men det ska väl vardagen ta ur dem snart.

Tid att reflektera? Ja, lite grann faktiskt. Det är det bästa om man kan få tid att fundera över sin egen tillvaro under ledigheten. "Vem är jag?" "Vad vill jag?" "Hur hamnade jag här?" Eller kanske bara "Trivs jag i min nya lugg?"

Lugglimt. Svaret är ja, jag gillar den.

torsdag 8 augusti 2013

Hurra vad jag är bra

Trots mitt oordningssinne med förkärlek för stök (se förra inlägget) har jag helt otippat en planeringssuperkraft: Jag  kan storhandla utan lista. I söndags åkte jag in till stor-Coop och handlade mat för semesterfamiljen i stugan, inklusive fika för en förbipasserande familj, middag, frukost, lunch för övernattande vänner, lite knytmat till gammelfarmor samt lunch för morgondagens besök. Imorgon är jag inne på femte dagen och vi klarar oss nog i flera dagar till. Det finns fortfarande frukt och fika här i stugan för badutflykter och både mjölk och pålägg till frukosten. Jag är själv lite förvånad, fast till min hjälp har jag haft ett plommonträd samt föräldrar i stugan bredvid som bjuder över oss på middag någon gång ibland. Men ändå. Visst är ni lite imponerade? Morgondagens gäster ingick inte riktigt i planeringen, men de får tortellini och majskolvar och kanske lite skinka, det duger väl?

Jag vet inte rikigt vad jag har för trix, men jag har mina kategorier som jag går efter och liksom fyller på i vartefter jag vandrar runt i affären. Jag bestämmer inte exakt vad jag ska laga, men det finns en tanke i alla fall. Och sen får man inte bränna allt krutet på en gång, utan ta några basvaror och några lyxvaror varje gång.

Det här var mina kategorier i söndags:
- Basgrönsaker: massa tomater, gurka, sommarkål
- Roliga grönsaker: typ majskolvar, kronärtskockor, zuccini, solrosfrön, oliver
- Frukt och bär
- Kex: ett stort lager behövs på sommaren.
- Kött/fisk
- Fetaost, mozarella, bönor, ägg och sånt som kan ersätta kött
- Mejerigrejor: både till frukost och till såser och efterrätter
- Enkel mat som risgröt på tub, kaviar (till kokt ägg), soppa på tetra, tortellini, korv
- Bröd och frukostgrejor

Sen är det egentligen inget stort problem om vi skulle behöva handla oftare. Affären ligger en dryg kvart bort med bil. Men det är ju lite skönt att slippa. Och har man en superkraft vill man ju stajla lite med den, eller hur?

Nu kan jag inte vara helt säker på att jag är så ensam om min superkraft. Ni kanske har den också allihopa och bara gäspar åt mitt skryt och mina kategorier. Men saken är den att jag är uppvuxen i en familj som småhandlar en gång om dagen och där en storhelg medför tio extra brandkårsutryckningar till affären för komplettering. Så min förmåga blir då i relation till detta enastående. Ibland är det bra med föräldrar med tillkortakommanden.