Trots att jag är väldigt vuxen går jag och väntar på att jag ska upptäcka att jag är riktigt bra på något. Inbillar mig att jag har någon dold talang som ska komma fram. Eller som kanske redan visat sig, bara det att ingen insett det. Några småtalanger har jag identifierat: Jag är hyfsat kreativ i mitt jobb, jag är en helt ok mamma, jag har en gång i livet skrivit 2,0 på högskoleprovet (vilket per definition visar på bredd och inte spets). Men det är inget som riktigt sticker ut.
Jag skulle vilja topprestera: skriva riktigt bra texter, göra något riktigt bra på jobbet som slog alla med häpnad, vara en kreativ pysslare hemma eller upptäcka en sport jag kunde göra succé inom. Men nu börjar jag inse varför det aldrig kommer att hända. Jag har inte glöden. Jag kanske har några spridda skurar med talanger, som det flesta. Men de som verkligen gör fantastiska saker, de har också glöden som gör att de övar övar övar. Sitter uppe på nätterna och skriver, sparkar en boll mot en vägg timme efter timme, ägnar helgerna åt att sy egna kreationer, eller dyker in i roliga jobb med passion och timmar av övertid. Jag skulle vilja, men jag orkar inte. Kan inte koncentrera mig länge, jag tröttnar och går över till något annat.
Ja ja, det är väl bara att acceptera att man är en medelmåtta. Vi är bra vi också! Eller också dyker den upp, den oväntade talangen som väcker glöden. Lagom till min 70-årsdag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar