Kom inte och köp

Idag är jag trött på att prestera. Imorgon vill jag göra något som ingen behöver och skita i om det finns något efterfrågan på mig. Jag vill inte försöka övertyga någon om att jag är bra, om att det jag är intresserad av är viktigt eller om att jag är värd det jag kostar. Jag vill gräva ner mig i något oviktigt, fult, dåligt och oattraktivt och skippa det kommersiellt gångbara.

Nej, samhället går väl inte runt om alla skiter i att göra något som behövs. Men idag så skriker alla i mun på varandra. Kom och köp våra kläder! Låt oss hjälpa dig att bli bättre, smartare, större! Vi gör dig lyckad! Du måste synas i vår tidning! Kom och läs! Klicka här!

Jag blir anti, och slutar skrika. Men det är det ingen som märker.

Självrannsakan

Nu har jag varit iväg och träffat så smarta, drivna, erfarna och kompetenta kollegor att jag blir alldeles förvirrad:
- Är det jag som är kass eller är de extremt bra?
- Underskattar jag min egen kompetens någonstans, har jag något annat att komma med som jag inte själv ser?
- Hur ska jag bli så bra som de är?
- Är det dags att steppa upp, kanske?
- Och hur kan det finnas så mycket folk med makt som jag tycker är dumma i huvudet, och som inte själva verkar inse det. När jag själv ser min egen dumhet så tydligt?

Ja, det var kvällens tanke. Imorgon blir det nya tag.

Skor som gått ett par mil (typ 10)

Ok, nu måste jag verkligen gå och lägga mig, jag ska ta ett tåg som går kl 06 imorgon bitti. Men det är så jäkla jobbigt att planera klädsel när man ska iväg och måste se extra representativ ut. Jag undkom strykplågan, men jag var tvungen att rota länge i garderoben, skrubba bort några fläckar och sy lite. Stylist är inte min dolda talang. Funkar en kavaj med volang till en randig lite strikt kjol? Och kommer jag frysa i de här kläderna när jag måste klara mig utan de dubbla ylletröjorna? Och ska jag välja stövlar med hög klack som får mig att känna mig lite proffsig, men som kanske ger mig ont i fötterna? Eller lite bekvämare, men lätt trasiga, stövlar.

Skovalet överlåter jag till morgonen, faktiskt. Men det lutar åt de sköna trasiga.

Sköna stövlar och trassliga sladdar.

Hyllning till det fula

Idag har jag åkt buss ut till ett industriområde där jag haft jobbmöte nästan hela dagen. Jag fick leta mig fram över motorleder, längs rondeller och vid kanten av trafikerade vägar för att komma fram, det var en bit att gå mellan busshållplatsen och företaget. Det var märkligt nog lite härligt med allt det fula. Fula tråkiga hus var det också, både industrilokaler och hyreshus på andra sidan. Och vädret var grått. Och det enda färgglada var en Preem-mack som inte sålde busskort, men där jag uthungrad köpte en vaniljyoghurt med müsli som jag svepte medan jag klafsade i leran till busshållplatsen på väg hem.

Jag vet inte om det berodde på att miljön matchade min sinnesstämning eller om det bara var skönt med ett avbrott från kontoret, men det var så befriande. Jag vill fortsätta traska längs motorleder. Imorgon ska jag unna mig att gå till jobbet tror jag, då får jag nog min dos av trafikerade vägar.

P.S. Nej, det är inte vår. Oavsett temperatur är det inte vår i februari. Det är senvinter, möjligen med inslag av lite växthuseffekt.

Att skjuta upp

Jag förstår inte hur jag tänkte i fredags. Jag var trött och seg i huvudet och istället för att sitta kvar på jobbet och svettas ut den text som var tvungen att skrivas sparade jag dokumentet i mailen och bestämde mig för att skriva klart det under helgen. Pucko. Jag vet ju att min lust att jobba på helgen är minimal även i vanliga fall. Jag måste ha superstressigt med tillhörande adrenalinpåslag för att att ta mig över tröskeln och ta fram jobbdokumenten på helgen. Det var lättare förr när jag inte hade tre barn, men som det är nu är livet fullt av så mycket måsten ändå, så att sitta med jobb när jag är ledig kräver otroligt mycket kraft. Och nu är det dessutom sista helgen innan jul och jag har ägnat dagen åt röj och rens för att få plats med lite gäster. Och bakat pepparkakor för femte gången i år. Inte en chans att jag tar fram dokumentet nu. Hm, men kommer jag verkligen vara mer sugen imorgon? Spelar ingen roll, nu är det gonatt. Jag får bekymra mig om det här sen.

Sluta blogga, börja jobba!

Gah! Ge mig arbetslust!

Måste kvällsjobba, men har så svårt att samla motivation. Och det är ändå ett jätteroligt, jätteviktigt, jättebråttom projekt. Så jag skjuter på det, lite till, lite till. I måndags kväll satt jag och läste bloggar hela kvällen och kom inte igång förrän kl 22, så jag fick sitta till halv 2 för att hinna någon vart. Igår skulle jag ha satt igång efter läggningen, men jag somnade bredvid ungen och vaknade inte förrän halv 3 (och då började jag inte jobba). Och nu är det dags igen. Ingen återvändo. Har ätit både mögelost och godisklubba för att muta mig själv, men det har inte funkat. Tusan, nu får jag skärpa mig.

Jobbstress

Bävar aningens inför morgondagen, jag har massor att göra på jobbet. Ett projekt ska bli färdigt imorgon, och kommentarerna som ska rättas ligger nog i min Inbox och väntar på mig. Men eftersom jag inte orkar jobba med det inatt, så är det lika bra att jag inte kollar efter. Tyvärr måste jag också skjuta allt annat viktigt jobb framför mig, så att det sedan kommer bli lika akut som detta. Inte bra, för jag orkar inte stressa på jobbet just nu. Nix. Finns ingen stressmarginal alls.

Så det måste helt enkelt lösa sig på endera sättet i alla fall. Vilket är en bra insikt i sig, som jag vunnit med åren. När man inte orkar slå mer knutar på sig själv, så får man helt enkelt låta bli. Ofta överlever man ju ändå. Önskar att jag haft den här insikten för 5 år sen, men vissa erfarenheter måste man helt enkelt erfara.

Om du träffar någon med dessa kläder imorgon har du knäckt mitt alias

Idag har jag jobbat hemifrån. Jag orkade helt enkelt  inte cykla till jobbet när jag inte var tvungen, så jag har suttit hemma framför datorn. Skönt. Men imorgon är det tempo som gäller, jag ska ut på ett viktigt möte. Det jobbiga med det här mötet är att jag måste klä mig snyggt och genomtänkt. Suck. Jag är alldeles för seg för snygga kläder, och jag har inget bra i garderoben som inte kräver strykning. Jag önskar att jag hade en strykfri uniform att ta på mig (alternativt mer ork och pepp). Så, vad ska jag ta imorgon:

• Svart kjol och ljusblå strumpbyxor. Kanske en urtvättad blus till och en kofta. Men jag har egentligen ingen bra kofta som inte är smutsig, fläckig, urtvättad eller mörkgrå(=vintrig). Är det för mycket sommar för strumpbyxor? Dessvärre syns min 4-cm-päls på benen igenom ljusblå strumpbyxor, så det blir till att raka benen eller stålsätta sig, och jag orkar nog ingetdera.

• Grå finbyxor (=jättevintrigt) och blusen ovan och färgglad kofta. Väldigt tråkigt, och troligen ganska fel i sammanhanget, men propert. 

• Mörka jeans och blus. Jag har två par jeans som är ok, men det ena paret är väldigt tajta och alldeles för lågt skurna i midjan så de kräver lång topp för att jag ska känna mig bekväm. Och jag har nog ingen som duger för detta tillfälle. Det andra paret sitter sådär, men är annars ok till det mesta. Jag är inte helt säker på att jeans är rätt klädkod, men jag gör nog inte bort mig helt. Detta alternativ kräver minst ansträngning ikväll.

• Köra på första alternativet, fast med mörkgröna strumpbyxor så inte pälsen syns igenom. Nej, det är nog för mycket vinterkänsla.

Blusen och strumpbyxorna.