Hurra vad jag är bra

Trots mitt oordningssinne med förkärlek för stök (se förra inlägget) har jag helt otippat en planeringssuperkraft: Jag  kan storhandla utan lista. I söndags åkte jag in till stor-Coop och handlade mat för semesterfamiljen i stugan, inklusive fika för en förbipasserande familj, middag, frukost, lunch för övernattande vänner, lite knytmat till gammelfarmor samt lunch för morgondagens besök. Imorgon är jag inne på femte dagen och vi klarar oss nog i flera dagar till. Det finns fortfarande frukt och fika här i stugan för badutflykter och både mjölk och pålägg till frukosten. Jag är själv lite förvånad, fast till min hjälp har jag haft ett plommonträd samt föräldrar i stugan bredvid som bjuder över oss på middag någon gång ibland. Men ändå. Visst är ni lite imponerade? Morgondagens gäster ingick inte riktigt i planeringen, men de får tortellini och majskolvar och kanske lite skinka, det duger väl?

Jag vet inte rikigt vad jag har för trix, men jag har mina kategorier som jag går efter och liksom fyller på i vartefter jag vandrar runt i affären. Jag bestämmer inte exakt vad jag ska laga, men det finns en tanke i alla fall. Och sen får man inte bränna allt krutet på en gång, utan ta några basvaror och några lyxvaror varje gång.

Det här var mina kategorier i söndags:
- Basgrönsaker: massa tomater, gurka, sommarkål
- Roliga grönsaker: typ majskolvar, kronärtskockor, zuccini, solrosfrön, oliver
- Frukt och bär
- Kex: ett stort lager behövs på sommaren.
- Kött/fisk
- Fetaost, mozarella, bönor, ägg och sånt som kan ersätta kött
- Mejerigrejor: både till frukost och till såser och efterrätter
- Enkel mat som risgröt på tub, kaviar (till kokt ägg), soppa på tetra, tortellini, korv
- Bröd och frukostgrejor

Sen är det egentligen inget stort problem om vi skulle behöva handla oftare. Affären ligger en dryg kvart bort med bil. Men det är ju lite skönt att slippa. Och har man en superkraft vill man ju stajla lite med den, eller hur?

Nu kan jag inte vara helt säker på att jag är så ensam om min superkraft. Ni kanske har den också allihopa och bara gäspar åt mitt skryt och mina kategorier. Men saken är den att jag är uppvuxen i en familj som småhandlar en gång om dagen och där en storhelg medför tio extra brandkårsutryckningar till affären för komplettering. Så min förmåga blir då i relation till detta enastående. Ibland är det bra med föräldrar med tillkortakommanden.

Äventyr och vardag

Det är sällan jag känner mig så pigg som när slutligen släpat mig upp efter att ha somnat hos barnen vid läggning och sen borstat tänderna. Pling! Jättepigg. Himla dåligt eftersom jag ju missar chansen till att för en gångs skull sova ordentligt. Men å andra sidan har jag chans att blogga lite.

Torsdagens utflykt tog lite på krafterna kan man säga, men jäklar vad roligt det är att hitta på äventyr med stora barnen. Äventyret var alltså ToR Malmö och eurovisionrep (semifinal). Det är coolt att se det lite bakom kulisserna, att se stämningen på stan, att få med sig äkta eurovisionglitter från scenen som souvenir. Nu undrar jag bara hur länge till jag kommer undan med att nynna eurovisionlåtar på stan i sällskap med sönerna innan jag blir den pinsamma föräldern. Det kan inte dröja länge till. Funderar på att slänga in en tågluff omedelbart medan de fortfarande vill hålla mig i handen.

Och apropå äventyr har jag funderat en del på det där med vardag kontra festligheter. Det är tacksamt att ordna äventyr för barn som är vana vid grå vardag. En glass mitt i veckan blir party. En tripp till Malmö blir värsta resan (vi åker sällan till nya platser har jag kommit på). Samtidigt känner jag att vi i vår tid vill ha fest jämt. "Guldkant i vardagen" är ju ett begrepp, något att sträva efter. Och det är väl naturligt när vi har det bra, när vardagen inte så mycket handlar om överlevnad, då vill man få in festen i vardagen. Men väl där, blir den också vardag. Inflation med andra ord. Men innebär det att man bör leva asketiskt till vardags? Att man ska samla alla roligheter till helgen och plåga sig under veckan? Nej, det låter ju inte som en bra idé. Men det är väl mer ett konstaterande bara. Under perioder när vi inte orkar hitta på så mycket roligheter till barnen (förutom de där enkla genvägarna lördagsgodis, tv-spel och film) får de utflykter man ändå gör desto mer guldglans. Rättvist.

SM i Förutseende

Jag har åtminstone en rolig anledning till varför jag inte bloggat på länge. Jag har varit på långhelg i fjällen med barnen. Ja, fjällen och fjällen, i Värmland i alla fall. Jättefint var det, och skönt att åka skidor. Skidturen över myren med stora barnen i solnedgången sitter bra i magen.

Resa med barnen en långhelg innebär att hela veckan går åt att planera. Handla mat, tvätta kläder, packa kläder. Tänka. Vad ska med och vad ska inte med? Hur många tröjor? Oj, fleecebyxorna till stora barnet är 1 dm för korta. Och mellanungen har inga alls, han får låna långkalsonger av bror sin. Och överdragsbyxorna till stora ungen har varit försvunna från fritids i flera veckor - det blir till att ta med tunna prassel-regn-byxor istället. Och pulkan till minsta är trasig. Ja, sånt där måste man tänka på innan man åker. Jag skulle älska om jag kunde lämpa över på barnen att packa själva, men jag har inte drillat dom i detta ännu. Kanske är det för tidigt, kanske borde jag börjat för länge sen.

Hemmaplaneringen är bara försmaken. Väl där startar SM i Förutseende på allvar. Jag var inte ensam vuxen med barnen, men ensam förälder, så jag hade ansvaret för detaljerna, kan man säga. Hur många tröjor, hur kallt? När alla tre väl är påklädda och på väg ut, står jag själv i långkalsonger och ska snabbt packa ryggsäcken. Hur hungriga och trötta blir vi idag på skidturen? Vatten, äpplen/bananer, nötter och russin, extra vantar, mössa för hjälm eller utan idag? Lunch? Liftkort? Nycklar till 8 skidlås? Choklad? Plastskedar? Vilka stavar? Och solkrämen, för guds skull, var är solkrämen? Och shit, skidglasögonen är nedpackade i bilen, jag vet inte vart, trots att de faktiskt skulle behövt dem idag.

Det har gått bra, det är inte det. Men det känns som att jag spelar målvakt i ett lag med dålig defensiv. Tusen skott har jag räddat, jag är nöjd med det. Men så missar man två och det är det som märks. Otacksam uppgift att vara målvakt. Det är jag och Tommy Salo.

Fredagsmys

Ibland är fredagskvällen mest en fråga om att minimera ansträngningen så långt möjligt. Hämtmat, youtube-klipp, köpepepparkakor med mögelost, överdragsbyxor i en grusig pöl i hallen, en Scooby Doo-film och en kopp lättglögg bland sen länge torkad tvätt i vardagsrummet. Umgås får vi göra en annan dag.

Höghuset igen

Just nu pausar vi lantlivet med att campera  myggfritt, musfritt, mördarsnigelfritt och släkting-fritt. Hemma i stan alltså. Lite ovant, men väldigt skönt.

Här kan man:
- Duscha länge utan att varmvattnet tar slut.
- Dricka vatten direkt ur kranen.
- Lämna maten framme på bordet över natten utan att mössen tar det och utan att släkten ser det.
- Leka med alla leksaker man glömt att man hade och därmed inte störa sina föräldrar på flera timmar.
- Sova i sin egen säng utan en treåring med två meter långa ben och helikopterarmar.
- Strunta i om det regnar.

Men man kan varken ta en kvällspromenad förbi korna eller ta ett dopp när andan faller på. Vad lyxigt jag har det som kan åka emellan.

Att ta tillvara

Det regnar ganska mycket här. Ibland surnar jag till totalt och vill fly fältet. Ibland inser jag att det går bra att göra saker utomhus ändå, och att det inte alls regnar hela tiden. Så idag har jag badat och tagit en roddtur över en liten sjö. Det var underbart stilla och ganska ljummet ute. När vi kommit 100 m ut från stranden på roddturen börjar det regna. Först lite och sen mer. Men har jag öst båten, fixat fika, lockat med två ungar som fått på sig flytvästar och jackor och letat fram årorna, då kan jag inte vända tillbaka. För i så fall kommer jag inte att lyckas uppbåda energin när regnet har gått över, och då kommer jag vara sur resten av dagen. Så det var bara att fortsätta ro, trots spöregn. Vi kom fram till andra sidan lagom till åskan började mullra och la till och försökte hitta lite tät skog att ta skydd under. Tack vare kokosbollar, sura remmar och blåbär blev det ganska mysigt i alla fall. Regnet slutade och vi rodde hem igen över en spegelblank sjö. Sen kunde jag sitta en liten stund i den sällsynta eftermiddagssolen (medan vissa familjemedlemmar satt inne, tokar!) och läsa Hemmets Journal innan nästa åskskur. En ganska bra dag, faktiskt.

Springtur

Folk springer runt omkring mig. Vänner, kollegor, folk jag möter när jag går till affären. Och det verkar så härligt. Själv gillar jag inte att springa, det är jobbigt och tråkigt. Men att kunna springa lite grann till husbehov är verkligen åtråvärt. Det är ju en så grundläggande funktion, ett naturligt sätt att transportera sig. Och de som kommit igång verkar helt euforiska (visst?).

Så ikväll när jag fick spel på sjuka och friska ungar på sommarlov gav jag mig ut på en runda för andra gången på tre dagar. En gång är ingen gång, men två gånger är en vana, eller? Nåja, vi får väl se hur länge det håller i sig. Faktum är att det var härligt, jag varvade spring med lite gång och lite smultronplockning. Men jag orkade faktiskt mer än vad jag trodde. Konditionen är rätt ok, men däremot är musklerna i benen inte alls vad de borde vara. Tyvärr har jag varken träningskläder eller träningsskor med mig hit. Löparskor äger jag inga. Så springturen genomfördes i trasig skjorta, vida byxor och tygskor. Kanske dags att investera i skor i alla fall. Men då måste jag först övertyga mig själv om att jag kommer att fortsätta.

Inlägg utan substans

Hej hej från dagens bästa stund! En liten kvällstur på det dära internetet. Fast idag har jag plockat smultron, ritat med barnen på verandan och badat, förresten. Så det här är nog bara den fjärde bästa stunden. Men mycket bättre än att vagga den febersjuka ungen.

Vink, vink.

Om mördarsniglarna och storstövlarna

Semester på landet. Och nu duggar idyllen tätt. Blandat med tjafs och trötthet och försenad jobbstress och ilska över fästingarna och mördatsniglarna och mössen som äter upp jordgubbarna på de nyinköpta plantorna som barnen skulle fått plocka solvarma. Men det får man väl ta. Och imorgon är det jag som ska tömma nattens skörd i musfällorna, premiär. Och nu börjar spärrarna släppa även på mördarsniglarna, så ibland tar jag dem av daga när jag ser den tjugonde på någon minuts promenad. Men det känns inte bra, jag är verkligen en bortklemad stadsbo. Som äter kött med god aptit, men tvekar att ha ihjäl en snigel eller mus. Jag tittar på de små söta sniglarna som inte gjort mig något ont (förutom jordgubbarna då, eller om det var mössen) mer än att föröka sig explosionsartat och äta allt i sin väg. Ekologi är inte humanistiskt helt enkelt.

Men när jag ska kaxa till mig tar jag på mig mina gummistövlar. Efter att ha levt stövellös sen mina billiga två storlekar för stora seglarstövlar, inköpta inför geologiexkursion för 20 år sen, gått sönder investerade jag förra året i dessa snygga men rejäla doningar. Bruksstövlar. Jag låtsas att jag vet vad jag håller på med, att jag inte alls är rädd för alla smådjur som kryllar och dasstunnor som skall tömmas. Jag mesar inte runt i snygga sommarkläder, utan jag lufsar runt i svarta lappade vida långbyxor och urtvättad skjorta trots solsken och värme. Och stövlar när jag går i skog och mark. Mitt nya vuxna, medelålders jag.

Snart ska jag lära mig beskära bilder.

Tågresor igen

Nu har jag åkte tåg fram och tillbaka, och kommit fram punktligt. "Vi anländer strax till vår slutdestination. Vänligen observera att vi ankommer 5 minuter före tidtabellen, så eventuell välkomstkommitée har kanske inte hunnit fram ännu." Säger de i högtalarna. He he, SJ är ju så utskällt så det är klart att de måste ta tillfället i akt och poängtera att de är i tid, eller t.o.m. före utsatt tid. Man får unna dem det. Igår kom vi hem bara några timmar innan stormen stängde av alla tågtrafik. Jag tog budgettåget med alla barnen, intercity istället för X2000. Det var ett bra val. Halva priset, ingen åksjuka på dottern (huvudskälet), mysigare tåg med lite folk, och bara en timme längre restid (det var ett nästan-direkt-tåg). Nu lite försmak på jobbet, skönt med lite lugn och ro.

Festförberedelser

Laddar för julfest ikväll med kontaktlinser och magkatarrsmedicin. Nackdelen med linser är att de svarta ringarna under ögonen syns bättre än när man har glasögon. Fördelen med att förebygga med magkatarrsmedicin på morgonen är att jag nog kan dricka ett halvt glas vin ikväll. Party!

Inte i höghuset

Vi gör verkligen ingenting just nu. Jag är lite fascinerad över att det går att fördriva dagarna utan att det händer någonting alls. Perfekt semesterläge för utstressade. Igår gick vi upp, åt frukost, tittade på morgontv, pratade med moster, åt lunch, jag åkte själv ett ärende med bilen (ok, där gjorde jag faktiskt något), lagade middag, tittade lite på tv, lade barnen, sov. Hade jag varit hemma hade det nog varit frustrerande, men nu är jag på landet och det är bara lugnt och skönt. Nu är det snart lunch och hittills har jag ätit frukost och klätt på mig själv och tvååringen. Ingenting annat, inga tänder borstade, ingen dusch, inget städande, inga utflykter. Spännande.

Stordåd

Som jag skrivit om tidigare, så kan jag inte riktigt låta bli att läsa om folk som bor i totalt andra världar, både var gäller livsstil och övertygelser. Igår läste jag om Ebba von Sydows otroliga år: Programledare för prinsessbröllopet, ny bok, programledare för Gokväll, giftermål och bebis. Och en massa annat. Herregud, människan är otrolig. Hon måste ha ett fantastiskt driv, tur att man inte är storasyster till henne. Fast hennes storasyster är kanske likadan.

Men jag planerar faktiskt också för ett stordåd, i min värld. Jag ska åka på resa själv med alla barnen. Tåg, flyg, en vecka i solen tillsammans med vänner, flyg tillbaka. Ensamt ansvar för läggningar, solkräm, uppförande vid matbordet, kramar, förmaningar och utflykter.

Önska mig lycka till.