Dagens

Hej på er. Glad påsk! Idag är jag inte så melodramatisk som igår. Sjuklingen är lite piggare, och i väntan på fler sjuklingar är jag tacksam för solen, balkongen, SVT play och för att jag trots allt  påskpyntade lite på långfredagen.  Det är skönt med påskpynt. Några torra kvistar från marken under pilträdet, några färgglada fjädrar och en kruka. Vips, allt som behövs för att man ska bli lite glad när man tittar på sitt dammiga vardagsrumsfönster. Men nu lite barnprogramsrecension, eftersom det är mest sånt vi ägnar oss åt idag.

Den här gillar ungen:

Den gillar inte jag (Max och Ruby heter programmet). Kaninstorasyster Ruby är så otroligt präktig och förnuftig och stereotypt tjejig på det där söt-duktig-flicka-sättet medan lillebror Max får vara busig och tokig. Och var deras mamma eller pappa? Ska storasyster ensam ha ansvar för sin lillebror om dagarna? Inte konstigt att hon är präktig. Stackarn, hon kommer bränna ut sig när hon blir vuxen. Men den här gillar jag, och dottern också:

Creep school, heter den, och handlar om en härligt absurd internatskola för monster. Goth-tjejen Emma gillar jag mest. I detta avsnitt var hon sur och taskig och råkade trolla iväg sig själv. Härligt att slippa vara snäll och söt hela tiden. Det är sånt jag funderar över idag. Inte för att duktig-flicka-fållan verkar vara ett problem för dottern för närvarande. Just nu håller busungen på och hoppar från sängen ned i sjukmadrassen samtidigt som försöker (och lyckas!) slå till en påskprydnad med en stor hudkrämstub hon hittat i något skåp.

Make-overs

Jag har börjat fastna för " Trinny och Susannah stylar om..." på lördagskvällarna (idag var de i Australien), har ni sett det? Det är i alla fall en make-over-show. Två kvinnor som letar upp folk som klär sig illa och stylar om dem - och vips blir de fantastiskt vackra och alla gråter av glädje. "Nu har jag äntligen fått tillbaka mitt självförtroende." "Nu ska jag börja ta för mig av livet!", "Oj, jag visste inte att jag kunde vara så vacker!".

Jag är så dubbel inför sånt här. Å ena sidan måste utseendet inte vara så viktigt. Är man en sliten småbarnsmamma så kan väl det få synas? Visst, man behöver tid att ta hand om sig själv. Men den tiden är väl bättre spenderad i sängen med en tidning, eller på en kompisfika, än framför spegeln fixandes och trixandes. Det är ju bra att ta hand om sin kropp, men där borde det ju vara funktionen som är viktigast. Och jag blir lite trotsig av all information om hur man ska klä sig för att framhäva sina kroppsliga tillgångar och dölja sina brister. Men om jag vill klä mig så att min stora rumpa syns, då? Om man kunde skita i den "goda smaken" och fokusera sin energi på andra saker vore det ju fantastiskt.

Å andra sidan: Vi (jag) är ju knappast opåverkade av utseendefixeringen i samhället, och man blir olika bemött beroende på hur man ser ut. De flesta känner sig också tryggare om de inte känner sig osäkra över sitt utseende. Och det är klart att det är kul med lite yta ibland - och de flesta som stylas om bli ju väldigt fina - och glada. Och sånt blir man ju själv glad över att titta på.

Men ja, ni ser ju. Min text med motargument mot gör-om-mig-shower är längre och mer engagerad än för-texten. Men trots detta, så har jag nu sett på programmet tre lördagar i rad, och jag viftade till och med bort en ingående star wars-diskussion för att få se upplösningen. Jag gillar helt enkelt programmet. Men det hade varit roligt att se en make-over-show där man tog in folk som var osäkra på sitt utseende och jobbade med insidan istället för utsidan. Som liksom problematiserade osäkerheten istället för att bara fixa till utsidan. Jag undrar om det skulle bli bra tittarsiffror på det.

Fotboll vs Schlager

Fotbolls-em är riktigt trevligt. Inte som Eurovision/Melodifestivalen såklart, men en bra ursäkt för lite lagom engagerat soff-häng. Särskilt nu innan Sverige spelar, för sen blir det ju lite nervöst. Det är trevligt att samlas framför, och man kan klaga lite på programledarna och experkommentatorerna, glädjas över skrällar och förundras över snygga dribblingar. Ganska likt Eurovision alltså. Men det är lite för lite glitter tycker jag.

Teckengestaltning

Ok, bara ett litet tips till för den som händelsevis inte fått nog av Melodifestivalen. Jag har hört ryktet om att teckentolkningen av finalen var något extra. Nu tog jag mig tid att titta lite på sändningen. Ha ha, det är fantastiskt! Teckengestaltning kallas det när någon förutom själva översättningen även förmedlar själva upplevelsen på teckenspråk. Jag blir helt glad av att se det.

Måste-se

Det rätta barnet. En film om två mammor som fått barn med Downs Syndrom. Åh, herregud vilken styrka dessa föräldrar besitter. Och vilken fantastiskt osminkad vacker skildring. Fastän jag bestämt mig för att gå och lägga mig var jag tvungen att se klart det här fantastiska programmet på Svt Play.  Gör det ni också.

Klena föräldrar

TV:n går verkligen varm hos oss när barnen har sjukperioder och föräldrarna är trötta. Den enkla nödlösningen, liksom. Försöker stänga av så ofta jag orkar. Men hur orkade föräldrarna förr? De kanske inte satt framför datorn...

"Scooby-scooby doo, var é du?" - Här i våran TV hela dagen.

Vi gillade alla!

Tjoho, nu är det igång! Trängsel i soffan, någon står i vägen, någon pratar för högt, bråk om telefonen, godiset tar slut alldeles för fort. Inte så jättemycket lugn och ro för mamma schlagerfanet att ta in låtarna, men jag antar att det är en del av upplevelsen. Vi röstade på nästan alla låtar, så jag antar att det var ett bra betyg åt tillställningen. Och programledarna var kanon, lugna och säkra och emellanåt roliga. Allt man kan begära. Håller med hyllningskören av Gina, hon är lugn och rolig, och har uppenbarligen också förmågan att finna sig i direktsändning (efter osmaklig tafs av Torsten), det är inte illa! Men gillade också Helena Bergström (bra sketcher) och Sarah Dawn Finer, de kompletterar varandra och ser ut att ha roligt. Fast sångnumret på temat schlager för alla kändes lite som att slå in en öppen dörr.

Barnen gillade Dead by april, Sean Banan, Marie, Loreen, Moniker. Och lite de andra också. Jag gillade mest Loreen och Torsten, men lite disco med Marie eller Afro-Dite (som har Bolibompa-namnsdag idag, att de inte uppmärksammade det!) hör också till. Nu ser vi fram emot nästa vecka!

(Men att påannonsera Melodifestivalens första deltävling som en seriestart? Seriestart? Det är ju Melodifestivalen, årets tv-händelse, och ingen simpel serie! Nåja, alla är kanske inte lika upphetsade över detta som jag...)

Ross och jag

Häromdagen hade jag äntligen orkat tvätta nya julklappshanddukarna och hängt upp dem i badrummet. Fina och färgglada i det i övrigt sunkiga badrummet, i det i övrigt sunkiga livet (ok, det kändes som det i alla fall). Och så börjar någon torka blöjungens (nytvättade) rumpa på handduken. "Jamen jag trodde att det var rumphandduken!" "Neeeej! Jag hade precis hängt upp dem! " Det var ju de enda rena handdukarna, de som skulle vara för gäster och rena fina händer. Jag höll på att börja gråta. De där handdukarna var ju det enda fina färgglada som hände den där sunkiga sjukdagen.

Kommer ni ihåg ett Vänneravsnitt när Ross har skiljt sig för typ tredje gången och är deppig och gnällig. Sen är det någon som snor hans kalkon-rester-lunch-macka på jobbet. Och han bryter ihop: "That sandwich was the only good thing I had going on in my life!" Vissa grejer fastnar i minnet av någon anledning och detta avsnitt är en sådan sak, för det är ju precis så det är ibland. 

Men handduken hänger kvar, jag skiter i att den använts av en barnrumpa och torkar håret med den ändå (trots). Vi har ändå inga gäster i sjukstugan just nu. Jag tvättar den när jag är piggare.

Här är den.

TV-tid del 5

Idag bestämde vi att det är lek istället för TV som gäller (förutom en liiiten stund efter middagen). Så nu har jag en häxdoktor, en indiandetektiv och en kanindetektiv som hoppar runt här hemma. De är ju kreativa i alla fall! Men det blir mycket stökigare när de leker såhär.

TV-tid del 3

Vi har nått några framsteg på TV-fronten, om det är någon som undrar. Storsonen och jag är överens om att TV:n tar för mycket tid, eller som han säger: "TV:n tar över våra liv!". Han är lite dramatisk. Men därmed accepterar han också att vi stänger av mitt i programmet. Sen kan det ju faktiskt vara lite bra att dega framför TV:n på kvällen när man ändå är för trött för att hålla sams, det ska man inte förneka.

TV-tid del 2

Okej, operation Stänga av TV:n har misslyckats idag. Mellansonen har feber och får titta på film, och de andra hänger på. Just nu går Monsters vs aliens, även 2-åringen sitter klistrad. Imorgon, kanske?