Bryten

Idag kastade jag pennor omkring mig. Det är ett typiskt tecken på sliten mamma, kan man säga. För lite sömn, för mycket tjat, stress, trots, tjafs och sånt där som egentligen hör till. Mina små bryt brukar innebära lite skrik och kast. Jag kan kasta tandborsten när ungen för femtielfte gången ålar runt på badrumsgolvet och vägrar öppna munnen. Det händer att jag kastar strumpor när det ska velas och vägras på morgonen. Eller när öronen blivit döva för tjatet om att plocka in rena kläder i lådan. Mycket moget av mig, va? Nästan så att man kan tro att det bor en oförlöst treåring kvar i min medelålders kropp. Men vad är det rätta beteendet där då? När man tappar tålamodet. Antagligen att ta ett djupt andetag och prata pedagogiskt på något sätt. Jesper Juul har säkert svaret. Men för mig funkar bryten som en pysventil. Jag visar att jag inte har mer tålamod, att jag inte orkar mer, att de inte får köra med mig mer. Det är säkert dåligt för dem på något sätt. Men jag plockade upp pennorna efter mig i alla fall.

Men TV-shop går bra

Jag gillar inte att titta på film. Det är nog lite fel på mig, jag saknar den där lilla distansen som krävs för att inte helt sugas in i handlingen, oavsett kvalitet på filmen.  Och eftersom de flesta filmer har en handling som inte enbart bygger på trivsel så blir filmerna ofta rent plågsamma för mig att titta på. Det enda som funkar någorlunda är galen science fiction, då är det lite lättare att inte identifiera sig med huvudpersonerna. Det har dessutom blivit värre sen jag fick barn. Eller så har jag bara tappat den distans som jag tränade upp på den tiden när jag inte hade föräldraskapet att skylla på.

Just nu hör jag någon slags action från vardagsrummet. Skjutande, skrik, ångest. Nej, jag vill inte ha det i mitt huvud. Jag vill slappna av på lördagskvällen, inte ryckas med i världens fasor, fiktiva sådana dessutom. Jag trivs bättre här i mitt hörn.

Grannens gröna fingrar

Åh, våra blommor har varit på spa hos grannen medan vi varit borta. Nu är de gröna och friska och frodiga igen efter ett helt års tynande tillvaro i våra fönster. Ibland ger hon dem till och med näring, sånt där som jag bara har hört talas om, men aldrig riktigt tagit till mig att jag borde göra.

Kolla, den blommar!

Den enda som inte riktigt klarat spa-tillvaron är en gammal taklök som jag fått från mina föräldrars trädgård. Den mår nämligen bäst av att bli bortglömd. Jag trodde den var död, men sen hittade jag en liten grön knopp i våras efter en övervintring utan vatten på balkongen. Det är en blomma för mig.

Hur ska jag nu kunna gå tillbaka till Sia-glass?

Igår köpte jag mitt första paket lyxglass, alla bloggares favorit, Ben & Jerrys. Det är kanske inte bara bloggare som gillar den glassen, men de flesta andra outar inte sitt glassätande så tydligt. Eftersom jag i tanken fortfarande lever kvar i min studentekonomi (trots att det var över 10 år sen jag tog mina senaste högskolepoäng och numera faktiskt tjänar pengar) tycker jag inte att jag har råd med sån svindyr glass, men jag kände mig lite vild igår så jag slog till på ett paket. Den snåla mamman köpte också en burk billigare änglamarksglass för att inte syskonen glufs-glufs skulle lägga beslag på lyxglassen. (Pärlor åt svin, ni vet. Och mycket riktigt, de gillade den billigare glassen bättre.)

Och nu är den första burken slut. Recension: Grymt gott. Plus i kanten för fair trade-märkning. Minus i kanten för hypen, jag blir lätt lite anti av sånt. Kanske bidrog också känslan av lite lagom dekadens till smaken. Glass direkt ur burken och datorn i knät, halvliggandes i sängen. Dekadens står högt på min önskelista just nu.

Vuxentrots

Åh, borde jobba lite nu på söndagkvällen för att hinna med morgondagens måsten. Men det tar emot något så fruktansvärt. Så istället för att sätta igång och får det gjort så att jag kan lägga mig sitter jag och surfar runt och skjuter på det. Känner mig trotsig, jag vill inte jobba över, vill inte, vill inte. Men eftersom jag inte är 3 år så går det ju bara ut över mig själv. Synd.

Tillkortakommanden

Jag tycker att det är mycket mer intressant att diskutera sina dåliga sidor, än att prata om vad man är bra på. Det är ju de dåliga sidorna som man vill göra något åt, och som man därför behöver prata om. Jag är mycket hellre omtyckt än beundrad. Och folk föredrar i allmänhet vanliga människor med fel och brister, än någon som är perfekt, eftersom man då själv känner sig så kass.

Så, här ger jag er... mina dåliga sidor i urval:

- Jag är förvirrad och glömsk. Springer runt och letar efter saker som jag verkligen borde ha koll på.
- Jag är känslig och tänker för mycket.
- Jag är lat. Till viss del kompenserad av att jag är överambitiös (men nu skulle vi ju fokusera på det negativa), med vissa tendenser till adrenalinframkallad överaktivitet .
- Jag har svårt att släppa loss, och är lite lätt hämmad sådär. Inget dansande på borden för mig. Nej, jag är seriös!
-  Jag tänker för mycket på vad folk tycker om mig.
- Jag har dålig disciplin. T.ex. sitter jag uppe alldeles för länge på kvällarna istället för att gå och lägga mig.

Japp, det var allt för ikväll. Någon annan dag berättar jag vad jag är bra på, som lite motvikt. Även om det inte är lika intressant.

Svengelska

Jag måste ha konsumerat för mycket engelskspråkig kultur. Ofta när jag pratar, eller tänker, så dyker olika engelska (amerikanska) uttryck upp i huvudet. När jag skrev inlägget nedan dök " it takes 5 years of your face" upp som ledmotiv. Antagligen hör jag det utrycket mest frekvent från tv-reklam för antirynkkräm, eller (ännu värre) tv-shop, så det där med kultur är kanske lite tveksamt. När jag menar att jag ska skärpa mig, vill munnen säga "shapa upp" eller "steppa upp" sådär lite fräckt svengelskt (not) (där har vi det igen).

Jag gillar verkligen inte det här. Känner mig skitfånig när jag svänger mig med engelska uttryck, men det är de engelska uttrycken som jag tycker passar bäst i situationen. Vad beror det här på? Får jag verkligen inte tillräckligt med intryck på det svenska språket, så att jag kan krydda mitt språk med roliga svenska uttryck istället? Och jag är ju inte ens särskilt bra på engelska.