Vädret

Det som alla pratar om: det är kallt ute. Precis som i Narnia under den Vita häxans välde så är vintern oändlig. Men att frysa är väl ett normaltillstånd i Sverige. I somras var det svalt nästan hela tiden. Vårarna brukar vara sena och kalla, utom någon vecka eller två då det blir plötslig högsommarvärme samtidigt som man har som mest att göra på jobbet. Minst brukar jag frysa på hösten, när det är så där lagom milt, 10-15 grader och man har börjat använda varma kläder.

Jag är trött på att frysa. Mitt vårlöfte är därför: Jag ska inte ta av dunjackan innan det blir 10 grader varmt. Det är bara en fråga om inställning. Glöm att det snart är april, låtsas februari och njut av solen.

SM i Förutseende

Jag har åtminstone en rolig anledning till varför jag inte bloggat på länge. Jag har varit på långhelg i fjällen med barnen. Ja, fjällen och fjällen, i Värmland i alla fall. Jättefint var det, och skönt att åka skidor. Skidturen över myren med stora barnen i solnedgången sitter bra i magen.

Resa med barnen en långhelg innebär att hela veckan går åt att planera. Handla mat, tvätta kläder, packa kläder. Tänka. Vad ska med och vad ska inte med? Hur många tröjor? Oj, fleecebyxorna till stora barnet är 1 dm för korta. Och mellanungen har inga alls, han får låna långkalsonger av bror sin. Och överdragsbyxorna till stora ungen har varit försvunna från fritids i flera veckor - det blir till att ta med tunna prassel-regn-byxor istället. Och pulkan till minsta är trasig. Ja, sånt där måste man tänka på innan man åker. Jag skulle älska om jag kunde lämpa över på barnen att packa själva, men jag har inte drillat dom i detta ännu. Kanske är det för tidigt, kanske borde jag börjat för länge sen.

Hemmaplaneringen är bara försmaken. Väl där startar SM i Förutseende på allvar. Jag var inte ensam vuxen med barnen, men ensam förälder, så jag hade ansvaret för detaljerna, kan man säga. Hur många tröjor, hur kallt? När alla tre väl är påklädda och på väg ut, står jag själv i långkalsonger och ska snabbt packa ryggsäcken. Hur hungriga och trötta blir vi idag på skidturen? Vatten, äpplen/bananer, nötter och russin, extra vantar, mössa för hjälm eller utan idag? Lunch? Liftkort? Nycklar till 8 skidlås? Choklad? Plastskedar? Vilka stavar? Och solkrämen, för guds skull, var är solkrämen? Och shit, skidglasögonen är nedpackade i bilen, jag vet inte vart, trots att de faktiskt skulle behövt dem idag.

Det har gått bra, det är inte det. Men det känns som att jag spelar målvakt i ett lag med dålig defensiv. Tusen skott har jag räddat, jag är nöjd med det. Men så missar man två och det är det som märks. Otacksam uppgift att vara målvakt. Det är jag och Tommy Salo.

När årstiden ligger still

Hela det här med att gilla januari-februari-mars. Det har gått jättebra! Det är liksom lite lugnt och skönt de här månaderna (obs, jag anstränger mig hårt för att tänka positivt här) när årstiden liksom ligger still. Man behöver inte skynda ut för att blommorna blommar över, för att värmen flyr eller av någon anledning alls. Och ändå är det så varmt att jag kan sitta på den inglasade balkongen och fånga ljus när solen ligger på. Det är bara ett problem, gissa två gånger.... infektionerna. Hittills har vi klarat oss från den värsta, den som inte får nämnas vid namn, men vi har haft alla andra. Idag var inget barn i skola/förskola, förra veckan hade vi en som tappert gick till skolan hela veckan (bara för att drabbas av ont i öronen/bihålorna i helgen). Men det blir mycket tid att umgås med familjen.

Känslan för januari

Jag har hittat min känsla för januari!

Jag har ju tidigare skrivit om min ångest inför januari-februari-mars, ett evighetslångt sjukträsk med kyla, slask, förkylningar och magsjukor - eller oro för sjukorna. Och det känns så himla onödigt att slösa bort ett kvartal varje år på att bara "stå ut", det är ju livet som springer förbi. När det gäller november har jag hittat en bra känsla - och nu har jag letat efter en bra känsla för oxveckorna också, för att hålla mig uppe. Nu har ju januari i och för sig redan bekänt färg med influensan som fortfarande sänker mig, men desto större anledning att hitta motivationen.

Så här ska jag tänka: Vinter. Nu är det vinter på riktigt. Jag råkar bo i en del av landet där vinter ibland betyder snö, och ibland regn, men det är bara att acceptera. Vinter här betyder oavsett temperaturen att naturen är i vila. Inga löv på träden, inga knoppar på buskarna, lera och visset gräs på marken. Jag ska försöka acceptera detta och tänka *vinter*. Det kan också vara vackert. Om naturen får lov att vila på vintern så får vi människor också lov att vila. På vintern kan man sänka sitt tempo. Jag ska ta djupa andetag, försöka gå lite promenader, njuta av de kala träden (och den snö som ibland faller) och leva i vardagen. Jag tycker ju om vardagen, och det blir inte mer vardag än så här.

Vinterväglag

Den största nyheten i Sverige idag är väl vädret. Snökaos i Stockholm, och kanske någon annanstans också men det får vi inte veta. Där jag bor har vi bara snö i måttliga mängder, inget större kaos vad jag kan se. Och jag har upptäckt njutningen av att vintercykla. Fördelar:

1. Kall luft som biter i kinderna känns som fjällsemester.
2. Man blir bra på att läsa underlaget, lite som att köra halkbana med bilen.
3. Man kan berätta roliga historier om hur moddigt det var på vägen och hur man drog cykeln tio meter innan man upptäckte att man glömt låsa upp den.
4. Det är mycket roligare att cykla till jobbet när folk blir imponerade.

Men jag har inte vurpat ännu, jag kanske ändrar mig då.

Upprop för januari & co

Jag har ju börjat gilla november. Den lugna vilsamma månaden när vädret är mjukt och grått och lite sömnigt. Vackert stilrent. Inga krav, ingen måste-passa-på-stress, och den hektiska julen som hägrar lite lagom långt framöver. Det känns jättebra att gilla november. Jag har hittat novembers innersta väsen, trots att det är årets mest utskällda månad. Men mitt problem nu är att jag innerligt avskyr januari, februari, mars.  Det vilar en lätt ångest över dem, det är sunkigt väder (sällan snö där jag bor), kräksjukor, kräksjukeångest, influensor, förkylningar, hostor, stress, blöta overaller och bara en evighetslång träskperiod. Men det är ju ett helt kvartal! Jag kan ju inte gå igenom livet och lida mig genom ett kvartal varje år, vilket slöseri! Så kan vi inte ha det. Jag måste hitta det innersta väsenet i träskmånaderna också. Så det är uppdraget inför nästa år. Nu ska jag försöka komma på det fina med januari, februari och mars. Attityden är allt! Kan ni inte hjälpa mig?

Hyllning till det fula

Idag har jag åkt buss ut till ett industriområde där jag haft jobbmöte nästan hela dagen. Jag fick leta mig fram över motorleder, längs rondeller och vid kanten av trafikerade vägar för att komma fram, det var en bit att gå mellan busshållplatsen och företaget. Det var märkligt nog lite härligt med allt det fula. Fula tråkiga hus var det också, både industrilokaler och hyreshus på andra sidan. Och vädret var grått. Och det enda färgglada var en Preem-mack som inte sålde busskort, men där jag uthungrad köpte en vaniljyoghurt med müsli som jag svepte medan jag klafsade i leran till busshållplatsen på väg hem.

Jag vet inte om det berodde på att miljön matchade min sinnesstämning eller om det bara var skönt med ett avbrott från kontoret, men det var så befriande. Jag vill fortsätta traska längs motorleder. Imorgon ska jag unna mig att gå till jobbet tror jag, då får jag nog min dos av trafikerade vägar.

P.S. Nej, det är inte vår. Oavsett temperatur är det inte vår i februari. Det är senvinter, möjligen med inslag av lite växthuseffekt.

Utsikt från mitt fönster

Det finns en stor fördel med den här tiden på året. Nackdelarna är väl välbekanta (sjukor, sjukor, sjukor och kyla). Men fördelen är att morgonljuset börjar alldeles lagom tidigt för att man ska kunna sova utan persienner. Jag älskar att sova med utblick, och om man dessutom får möjlighet att vakna av dagsljuset (inte än, men snart) så är min morgon gjord. Just nu är min utsikt full med himmel, (liten) skog, hustak, gatlyktor och lite stadsljus en bit bort. Jag bor ganska högt så jag har bra överblick, jag sitter i min holk och spanar ner på någon frusen stackare som hastar mot porten, en ensam bil, en hund med en husse. Fridfullt. Och så länge fönstret är fritt har jag ett öga öppet mot världen därute.

En anings vinterväder

Snö! Hurra! En cm isig slask som antagligen smälter bort redan i eftermiddag, men ändå. Jag tar vad jag får helt enkelt. Jag var till och med glad igår när det var snorhalt och jag gick omkull med cykeln. Allt som andas vinterväder är bättre än 8 grader plus och regn. Det är ju ändå december i klimatförändringarnas tidevarv.