tisdag 30 augusti 2011

Jobbstress

Bävar aningens inför morgondagen, jag har massor att göra på jobbet. Ett projekt ska bli färdigt imorgon, och kommentarerna som ska rättas ligger nog i min Inbox och väntar på mig. Men eftersom jag inte orkar jobba med det inatt, så är det lika bra att jag inte kollar efter. Tyvärr måste jag också skjuta allt annat viktigt jobb framför mig, så att det sedan kommer bli lika akut som detta. Inte bra, för jag orkar inte stressa på jobbet just nu. Nix. Finns ingen stressmarginal alls.

Så det måste helt enkelt lösa sig på endera sättet i alla fall. Vilket är en bra insikt i sig, som jag vunnit med åren. När man inte orkar slå mer knutar på sig själv, så får man helt enkelt låta bli. Ofta överlever man ju ändå. Önskar att jag haft den här insikten för 5 år sen, men vissa erfarenheter måste man helt enkelt erfara.

fredag 26 augusti 2011

TV-tid del 2

Okej, operation Stänga av TV:n har misslyckats idag. Mellansonen har feber och får titta på film, och de andra hänger på. Just nu går Monsters vs aliens, även 2-åringen sitter klistrad. Imorgon, kanske?

torsdag 25 augusti 2011

En ny tröja

Idag har jag trots viss beslutsångest köpt en ny tröja (och nya byxor, men det är en helt annan historia). Modell farfarströja på HM. Kanske inte bästa jobbtröjan, vilket annars är huvudsyftet med att köpa kläder för mig. Att jag måste ha något respektabelt att ta på mig till jobbet. Men jag gillar konceptet farfarströja, särskilt namnet. Gammaldags undertröja liksom, ett plagg för gammaldags män, men nu på mig. Jag gillar också drängskjortor, ni vet sådana med kort liten ståkrage. Men nu blev det en farfarströja alltså. Kolla, vad fin!

Och på nära håll så ser man att jag har bröst också. Bonus!

TV:n stjäl tid

Nä, nu är det dags för en uppsträckning. Äldste ungen berättade ikväll om ett spel (på datorn) som han spelat på fritids. Inte det mest pedagogiska. Jag tycker egentligen inte alls om att de får sitta framför datorn på fritids, även om de har regler kring det. För det blir lätt så mycket dator/TV-tid ändå. Jag och sonen började räkna efter: Vissa dagar en halvtimme på morgonen, vissa dagar upp till en timme på fritids (de får sitta bredvid när de spelat klart), och sen barn-TV efter middagen på det. Och ibland kommer vi oss inte för att stänga av den i tid, så TV-n står på nästan hela kvällen. Usch, jag har alltid trott att jag varit restriktiv med TV-tittande. Problemet är väl inte själva TV-programmen, utan att TV:n stjäl tid från allt annat. Och så sitter sonen och leker någon rolig fantasilek för sig själv på rummet innan läggdags och vill inte sova. Nej, det är klart. Han har ju inte hunnit med det tidigare för allt TV-tittande. Nej, imorgon blir det avstängning!

lördag 20 augusti 2011

Sovrum till barnrum, barnrum till barnrum, vardagsrum till kaos

Idag har det varit flyttkaos i höghuset. Lilla barnrummet har bytt plats med stora sovrummet, som nu är stora barnrummet. Problemet med att möblera om när man bor trångt är att man inte har någonstans att ställa grejorna när man röjer för det nya. Dessutom innehåller barnrummet en åbäkig men bra våningssäng med underslaften direkt på golvet (Ikeas) som vi var tvungna att skriva isär med 50 skruvar för att få ut ur rummet.

Nu är sängarna på plats, och stora bokhyllan är flyttad, men en del grejor står fortfarande kvar. Bland annat våra två bokhyllor med TV och DVD på. Rena paradiset tycker stora barnen som nu tillfälligtvis har TV på rummet, på lagom avstånd från sängen. Problemet är väl att det faktiskt blir ganska ont om plats för barnen även i det nya rummet. Men lite mer yta i alla fall, och nu ska jag plöja nya IKEA-katalogen för att få idéer till smart förvaring.

I det gamla barnrummet står nu två sängar, men snart är det meningen att yngsta barnet ska sova själv där. Om vi inte har gäster, för då får hon flytta på sig. Sen är jag och mannen inte helt överens om rummets funktion. Jag tycker inte att vi ska dedikera ett helt rum till 2-åringen när vi har så få (4 rum och kök, 80 kvadratmeter på fem personer). Jag tror inte att hon kommer att vara där, utan tycker att det räcker att hon har sin sovhörna där och sen kan vi ha ett stort skrivbord där, en bärbar dator (som man kan flytta ut när hon sover) och lite hyllor och någon byrå. Maken tycker att vi redan nu ska planera för att hon ska ha ett eget rum och anpassa oss efter det. Men det blir ju så trångt! Och sen tycker jag lite synd om stackarn som ska sova ensam i sitt rum när alla andra delar. Jag skulle egentligen vilja att hon delade rum med brorsorna när hon växt ur värsta pilla-sönder-åldern. Bröderna har ju så stor glädje av att dela, det bygger gemenskapen och tryggheten i varandra. Men det är klart, det blir svårt att få in en till säng även i deras nya större rum.

Ja ja, så går funderingarna. Vi har faktiskt varit och tittat på en lite större lägenhet i grannhuset, men det blir nog inte den. Vi är för trötta för att flytta, har ingen lust att börja renovera och är alldeles för bortskämda med den härliga utsikt vi har nu. Vi prioriterar  en grönskande vy utanför balkongen, och en glittrande skyline (nåja, över förorten...) framför yta just nu.

torsdag 18 augusti 2011

Tur att jag bloggar anonymt

Häromdagen var det dags att köpa nya tandborstar till barnen, de gamla hade varit med hela sommaren. OK, jag ska vara lite ordentlig för en gångs skull och se till att slänga de gamla borstarna innan vi packar upp nya, tänkte jag. Rotade lite i badrumsskåpet och hittade ett gäng, rotade lite till och hittade ännu fler. Totalt tio stycken! Jisses, var kom alla ifrån?

Och så igår kom jag mig för att rensa lite i samma badrumsskåp. Jag slängde en halv soppåse full med skräp, gamla salvor, gamla plåster, och tomma linsburkar. Och hittade ytterligare 5 gamla tandborstar! Man kan inte beskylla mig för att vara pedant, det kan man inte. Nu ser man botten på skåpet, det är ju bra i alla fall.

tisdag 16 augusti 2011

Dygnsrytm för en småbarnsmamma

Mörkt och tyst i hela lägenheten nu. Åh, vad härligt. Tänk om man inte behövde sova, utan kunde vara uppe några timmar till. Då skulle jag:
  • Göra en kopp te och en macka
  • Sätta mig med datorn i knät framför TV:n
  • Svepa in mig i en filt
  • Surfa loss på nördiga bloggar som inte ens ingår i den vanliga rundan
  • Följa någon halvdålig serie på TV sådär lite i bakgrunden
  • Blogga om kloka saker
  • Framåt tvåtiden göra lite nyttiga bankärenden och räkna dagar hos Försäkringskassan
  • Och sen sova länge imorgon
Istället måste jag ställa väckarklockan på halv sju och gå och lägga mig ögonaböj. När jag blir pensionär, kanske?

söndag 14 augusti 2011

Man måste ju ladda lite först

Jag skulle behöva längre dagar. Startsträckan fram till att ta tag i bergen av tvätt, leksaker och gamla tidningar var fram till klockan tre. Sen städrace i några timmar. Nu är jag redo för alla andra projekt, men nu är det ju kväll. Så istället blir det Molly Mus och Fiaspel.

Imorgon är en ny dag. Med ny startsträcka.

fredag 12 augusti 2011

Jante och ödmjukheten

Nu har jag läst på hos Lady Dahmer, Fanny och Bloggkommentatorerna om Jante och utseende, så nu måste jag skriva något här.

Jag känner ibland att jag vill försvara Jante, eftersom det blivit ett sånt skällsord. I många fall är det såklart värdelöst att människor (ofta kvinnor) inte får berätta om vad de är bra på eller vad de åstadkommit utan att folk blir provocerade och försöker sänka dem. Att man måste vara lagom hela tiden suger. Men Jante kan också innebära en dos ödmjukhet. Lite sund självkritik tror jag innebär att man blir klokare, för det finns ju alltid flera sätt att se det på. I mina goda stunder kan jag se båda sidorna samtidigt: Jag är en bra person men jag har mina tillkortakommanden, och det är OK. Exempelvis: Jag är duktigt på att snabbt prioritera arbetsupgifter, jag kan ruscha fram en rapport, en städning eller en storhandling. Men det innebär också att jag är slarvig och dålig på att se detaljerna. Och det är bara så det är, man kan omöjligt vara bra på både delarna.

När det gäller utseende och att deklarera att man är snygg eller ful så försöker jag att nå dithän att det inte ska vara så viktigt. Jag har en bra bit kvar, kan man säga. Men hellre än att peppa mig själv att jag visst är snygg, så vill jag peppa mig själv att tänka att det är spelar ingen roll. Jag kanske ska ha som mål att se intressant ut, eller att se speciell ut? Men sen händer det att jag ger upp och går och köper en anti-rynkkräm... Man måste ge sig själv ett brejk ibland.

Sitter här och ser intressant ut i sonens fleecejacka.

torsdag 11 augusti 2011

Sommar, sommar, sommar

Surfat runt bland bloggar och facebookstatusar ett tag. Ordet på allas läppar verkar vara höst. Höstmörker, höstmys, höstkläder, vemod inför hösten, höstpepp, höstdepp. Men, för sjutton, sen när blev det höst första halvan av augusti! Det är sensommar, och därmed basta! Det kan fortsätta att vara sensommar i en månad till, minst. Det här blåsiga, svala sommarvädret vi har nu hör lika mycket hemma i juni som i augusti. Höstmys ska jag ägna mig åt i oktober, nu är det sommar.

Lägenheten har krympt medan vi varit borta

Hemma igen efter många veckor på grönbete. Jag har längtat hem de senste veckorna så det var skönt att styra kosan mot höghuset idag, trots lång resväg med tre barn i baksätet. Men vad trångt vi har det! Och jisses vad mycket grejor vi har hemma!

Barnens rum svämmar över av leksaker och kläder, köket är belamrat, sovrummet är fult med väskor, utgångna pass, tvätt som inte fick följa med på semestern, stökiga sängkläder och vilsekomna leksaker. Vi hade ju inte så mycket tid och ork för städning innan vi åkte, så det blir att kavla upp armarna nu istället. Ja, jag är ju ingen förespråkare av strikt ordning och reda direkt, men jag blir trött i huvudet av för mycket prylar framme. Och med 5 personer på 80 kvadratmeter behöver man inte ha så jättemycket saker för att skapa ett rejält stök. Vi får se hur långt vi kommer.

torsdag 4 augusti 2011

Nej, du är inte söt

Jag har levt ouppkopplad några dagar, men hittade följande fantastiska länk via Lady Dahmer när jag läste ikapp ikväll. Kontentan av klippet hon länkar till är: Säg inte till dina barn (döttrar) att de är söta. Visa dem istället att det inte är viktigt att vara söt. (Och att poesi kan vara otroligt inspirerande!)

Utseendenojor är något jag verkligen verkligen skulle vilja vara utan. Om jag inte hade låtit utseendenojor styra mitt självförtroende när jag var 17 hade min tonår varit så mycket bättre. När jag ser på min barndom förstår jag ju att min mamma omedvetet förde över sina nojor på mig, så nu står jag ju själv inför elddopet med min egen dotter (viktigt för sönerna också såklart, men söthetsen är värre för flickor). Redan nu som tvååring är hon väldigt snabb att ta efter mig och andra i sin närhet. Så, uppdraget är här och nu:

- Dallriga lår är roliga att slå på.
- Grimaser och roliga miner framför tillrättalagda miner i spegeln.
- Kroppens funktion är det viktiga: Du har starka ben och starka armar!
- Undvika komplimanger om att barnen är söta.
- Klänningen är bra att hoppa i! Nya skor är bra att springa i!

måndag 1 augusti 2011

Somliga dagar

Vi har hängt med våra föräldrar nästan hela sommaren i år, som alla somrar. Det är roligt att träffa släkten, det är bra för barnens relation till sina mor- och farföräldrar, vi får lite avlastning ibland och vi får vara på de två landställen som jag och min man tycker så mycket om. Men det tar på krafterna att umgås med sina föräldrar eller svärföräldrar i flera veckor. Särskilt som vår egen familj var ganska utpumpad när semestern började.

För oss är det här en olöslig ekvation för närvarande. Vi vill vara på de här platserna på somrarna, och vi behöver också hjälpa till här. Och inte att förglömma skulle det nog bli en hel del besvikna miner om vi valde bort det något år. Men det blir lite jobbigt efter några veckor.

Samtidigt försöker jag att inte förstora det hela. Vilken lyx vi har, två underbart vackra platser att vara på och ta hand om. Det är för övrigt mitt hyperpräktiga fokus i livet för närvarande: Lyft blicken, försök att inte förstora småsaker, se det positiva som går att hitta. Somliga dagar går det bättre än somliga.

Var är min kamera?

Jag är en obotlig slarver. Jag chansar liksom lite hela tiden, ofta för att spara inbillad tid eller för att jag är lat. Öppnar inte alla brev och lägger dem i rätt högar (utan låter de ligga på mikron...), bär för många glas istället för att gå två gånger, drar inte åt korken ordentligt på mineralvattenflaskan (fick just skäll av mannen, men jag tänker att den snart ska öppnas igen? Och då är det ju jobbigt om korken är åtdragen...). På jobbet sköter jag mig rätt bra, men sen blir det liksom ingen kraft kvar till privatlivet.

Det senaste är att min (vår...) kamera är borta. Jag tror att jag hade den i min stora handväska när vi reste senast. Sen tror jag att den låg kvar när jag storhandlade häromdagen. Eller om det var gången innan (jag handlar ofta). Och sen tror jag att jag såg den där när jag tryckte ner för många varor i kassarna och var tvungen att stoppa ner mjölken i handväskan. Sen är den borta. Kanske ligger den i bilen? Eller i lägenheten där jag mellanlandade? Eller så har jag tappat den (usch nej!).

Hursomhelst, jag har ingen lust alls att köpa någon ny kamera. Det här blir en väldigt odokumenterad sommar.