Summan

Nej, nu kan jag inte ha ett inlägg överst som ropar "Hurra vad jag är bra" längre. Särskilt inte för något så fånigt som storhandling. Nu är jag tillbaka i stan, och har börjat jobba. Dags att summera sommaren, kanske? Eller summera semestern, menar jag. Sommaren är ju inte alls slut ännu. Har man bara tre stackars sommarmånader så har man verkligen inte råd att ta ut hösten i förskott. Jag hävdar högsommar t.o.m. första veckan i augusti. Nu kan jag sträcka mig till sensommar, kanske.

Så, summa semestern:

Sol och värme? Ja, underbart härligt. När jag blundar så minns min kropp sol, värme och bad. Det bådar gott.

Lugn och ro? Nej, inte särskilt. Lite väl högt tempo ibland kanske, lite fler planlösa dagar hade inte skadat.

Släkt och vänner? Ja, mycket. Jag saknar det sociala livet under vintern så det har varit kanon att träffa folk mycket. Dock på bekostnad av ovan.

Familjeliv? Jodå, i lite olika konstellationer. En vuxen och två barn, två vuxna och tre barn, en vuxen och ett barn eller en vuxen och tre barn. (Och en vuxen och inget barn.) Nästan alla varianter har vi luftat under sommaren. Det är bra på många sätt. Särskilt bra att få rå om barnen en eller två i taget, det är en sann lyx när man har många barn. Nästan så att de blivit lite bortskämda och kräver full uppmärksamhet titt som tätt. Men det ska väl vardagen ta ur dem snart.

Tid att reflektera? Ja, lite grann faktiskt. Det är det bästa om man kan få tid att fundera över sin egen tillvaro under ledigheten. "Vem är jag?" "Vad vill jag?" "Hur hamnade jag här?" Eller kanske bara "Trivs jag i min nya lugg?"

Lugglimt. Svaret är ja, jag gillar den.

Hurra vad jag är bra

Trots mitt oordningssinne med förkärlek för stök (se förra inlägget) har jag helt otippat en planeringssuperkraft: Jag  kan storhandla utan lista. I söndags åkte jag in till stor-Coop och handlade mat för semesterfamiljen i stugan, inklusive fika för en förbipasserande familj, middag, frukost, lunch för övernattande vänner, lite knytmat till gammelfarmor samt lunch för morgondagens besök. Imorgon är jag inne på femte dagen och vi klarar oss nog i flera dagar till. Det finns fortfarande frukt och fika här i stugan för badutflykter och både mjölk och pålägg till frukosten. Jag är själv lite förvånad, fast till min hjälp har jag haft ett plommonträd samt föräldrar i stugan bredvid som bjuder över oss på middag någon gång ibland. Men ändå. Visst är ni lite imponerade? Morgondagens gäster ingick inte riktigt i planeringen, men de får tortellini och majskolvar och kanske lite skinka, det duger väl?

Jag vet inte rikigt vad jag har för trix, men jag har mina kategorier som jag går efter och liksom fyller på i vartefter jag vandrar runt i affären. Jag bestämmer inte exakt vad jag ska laga, men det finns en tanke i alla fall. Och sen får man inte bränna allt krutet på en gång, utan ta några basvaror och några lyxvaror varje gång.

Det här var mina kategorier i söndags:
- Basgrönsaker: massa tomater, gurka, sommarkål
- Roliga grönsaker: typ majskolvar, kronärtskockor, zuccini, solrosfrön, oliver
- Frukt och bär
- Kex: ett stort lager behövs på sommaren.
- Kött/fisk
- Fetaost, mozarella, bönor, ägg och sånt som kan ersätta kött
- Mejerigrejor: både till frukost och till såser och efterrätter
- Enkel mat som risgröt på tub, kaviar (till kokt ägg), soppa på tetra, tortellini, korv
- Bröd och frukostgrejor

Sen är det egentligen inget stort problem om vi skulle behöva handla oftare. Affären ligger en dryg kvart bort med bil. Men det är ju lite skönt att slippa. Och har man en superkraft vill man ju stajla lite med den, eller hur?

Nu kan jag inte vara helt säker på att jag är så ensam om min superkraft. Ni kanske har den också allihopa och bara gäspar åt mitt skryt och mina kategorier. Men saken är den att jag är uppvuxen i en familj som småhandlar en gång om dagen och där en storhelg medför tio extra brandkårsutryckningar till affären för komplettering. Så min förmåga blir då i relation till detta enastående. Ibland är det bra med föräldrar med tillkortakommanden.

Uppe i varv

Jag har inte gått under jorden. Jag har bara först slutspurtat på jobbet och sedan försökt ha semester. Fullt upp alltså, som ni förstår. Det är framförallt krävande att ha semester. Att liksom anpassa sig till att inte ha (samma) rutiner, och att umgås med familjen hela tiden. Hur blev vi så här ouppfostrade? Måste vi laga mat hela tiden? Och när man fortfarande är kvar i  jobbpulsen, så blir semestern så intensiv. Eftersom man måste hitta på saker hela tiden, och inte bara kan vara. Jäklar var det kliar i fingrarna att pressa de sommarlovslediga barnen (som har lättare att varva ned) att komma ur pyjamasen, plocka undan och hitta på något riktigt. Jag säger till när jag kommit ner på jorden.

Hemma bäst

Jag börjar få något så konstigt som sommarångest. Inte ångest ångest, utan bara "ångest", men ändå. Vi brukar göra nästan precis samma sak på somrarna, och det ganska länge. Jag tar ut föräldraledighet (ibland tom. obetald) för att få lång ledighet. Sen åker vi från höghuset och ägnar en massa veckor åt att kajka runt i Sverige mellan släktstugor. Det är trevligt, och lyxigt att ha möjlighet att vara på landet. Men nu när det börjar närma sig blir jag lite stressad. Varför ska jag åka bort när jag är ledig? Nu när det äntligen är varmt och skönt och man kan göra allt det som man tänker att man ska göra hela vintern. Ha picknick i parken med kvarterskompisarna, fika på gården, ta kvällspromenader i min ljuvligt försommarklädda stadsdel, bjuda grannen på glass. Jag vill inte åka härifrån! Det är ju här jag har mitt liv.

Kvällens skörd runt höghuset.

Att ta tillvara

Det regnar ganska mycket här. Ibland surnar jag till totalt och vill fly fältet. Ibland inser jag att det går bra att göra saker utomhus ändå, och att det inte alls regnar hela tiden. Så idag har jag badat och tagit en roddtur över en liten sjö. Det var underbart stilla och ganska ljummet ute. När vi kommit 100 m ut från stranden på roddturen börjar det regna. Först lite och sen mer. Men har jag öst båten, fixat fika, lockat med två ungar som fått på sig flytvästar och jackor och letat fram årorna, då kan jag inte vända tillbaka. För i så fall kommer jag inte att lyckas uppbåda energin när regnet har gått över, och då kommer jag vara sur resten av dagen. Så det var bara att fortsätta ro, trots spöregn. Vi kom fram till andra sidan lagom till åskan började mullra och la till och försökte hitta lite tät skog att ta skydd under. Tack vare kokosbollar, sura remmar och blåbär blev det ganska mysigt i alla fall. Regnet slutade och vi rodde hem igen över en spegelblank sjö. Sen kunde jag sitta en liten stund i den sällsynta eftermiddagssolen (medan vissa familjemedlemmar satt inne, tokar!) och läsa Hemmets Journal innan nästa åskskur. En ganska bra dag, faktiskt.

Sommar, sommar, sommar

Surfat runt bland bloggar och facebookstatusar ett tag. Ordet på allas läppar verkar vara höst. Höstmörker, höstmys, höstkläder, vemod inför hösten, höstpepp, höstdepp. Men, för sjutton, sen när blev det höst första halvan av augusti! Det är sensommar, och därmed basta! Det kan fortsätta att vara sensommar i en månad till, minst. Det här blåsiga, svala sommarvädret vi har nu hör lika mycket hemma i juni som i augusti. Höstmys ska jag ägna mig åt i oktober, nu är det sommar.