fredag 30 mars 2012

Skåpätning

Det är tomt i skåpen, men nu är jag så godissugen att jag äter hockeypulver. Vi har en hel liten stapel med hockeypulver på spiselhyllan (eller vad heter det, fläkthyllan?) för barnen gillar det inte, men de gillar den färdiga lördagsgodispåse som bland annat innehåller hockeypulvret. Jag misstänker att jag inte är helt ensam om att rota i skåpen när sötsuget sätter in. I början är man på jakt efter det smaskigaste, men efter hand sänker man kravet lite.  Såhär ser min rangordning ut:
  1. Riktigt godis, köpt för att jag ska äta det. Ofta syrligt gelégodis.
  2. Mörk choklad. Inte mitt förstahandsval när jag är godissugen, innehåller lite för lite socker.
  3. Nötter. Är ju inte sött alls, men det har den rätta storleken. Man kan liksom stoppa en handfull i munnen.
  4. Jos. Äppeljos är sött och gott.
  5. Kex och kakor, om vi har några.
  6. En ordentlig inventering i skåpen, finns det inte något kvarglömt barnkalasgodis kvar som är så gammalt så att ägarskapet är preskriberat?
  7. Hockeypulver
  8. Torkad frukt, typ aprikoser eller fikon.
  9. Ok, här kan det hända att jag lånar lite av barnens förråd. Men det måste ju kompenseras sen, fast ibland utan att de vet om att de blir kompenserade.
  10. Gammal billig choklad, typ någon bortglömd chokladtomte eller så. Men då får det vara illa.
Idag kom jag bara ned till Hockeypulvret, efter att ha passerat äppeljosen. Men nu räcker det, tror att jag tar en macka istället. Godnatt!

måndag 26 mars 2012

Jag gör det helst en annan dag

Gah, jag får ingenting gjort! Trots att jag verkligen verkligen måste. Jag är trött, men framförallt helt energilös! Ge mig en örfil någon, eller en dag på spa.

söndag 25 mars 2012

En hjälpande hand till Legos produktutveckling

Nu har jag och stora barnen varit i affärerna och granskat Lego Friends som jag blev så upprörd över härom veckan. Omdömet är att det ser ganska roligt ut, men att det är jättesynd att det bara är flickor i askarna (undantaget en jätteask med ett hus, ett gäng tjejer och en grillande pappa) och att det är alldeles för lite att bygga. Lego kör verkligen en jättedrive. TV-reklam, reklam i barntidningar, välplacerad skyltning och prova-på-lego vid ingången till leksaksaffären. Så det är klart att det kommer att sälja.

Jag har ju mest känt mig upprörd å flickors vägnar för att de ska känna sig utestängda från det vanliga tekniska spännande legot, men nu känner jag faktiskt att det är en förlust även för alla pojkar. Det är klart att de också kan leka med Lego Friends om de mot förmodan skulle få legot, men de skulle troligen känna att de var på besök i flickvärlden. Ändå hade det varit så otroligt lätt att med några mindre justeringar bjuda in även pojkarna. Bara att slänga i lite figurer av båda könen hade hjälpt mycket. Det blir dessutom roligare för alla. Och gör inte reklamen så förbannat stereotyp! TV-reklam för barn är generellt en helt bisarr karikatyr på 50-talet, plus en otroligt våldsbejakande manlighet.

Jag och storbarnen har som ett generöst erbjudande till företaget Lego nu spånat fram tre nya roliga Legovärldar att lansera. Håll till godo!

- Lego Magi. En magisk värld med drakar och troll (som man kan bygga själv och byta ut delar på), fantastiska slott, häxor, féer, trollkarlar, modiga legobarn, trollstavar, svärd, enhörningar, förtrollade skatter, skattkartor och mystiska flygande farkoster.

- Lego Framtid. En futuristisk värld där bara fantasin sätter gränser. Robotar, luftskepp, märkliga hus, konstiga uppfinningar (som man givetvis bygger själv). Som Lego City fast i framtiden.

- Lego Rymdvarelser. En värld av rymvarelser (som man bygger själv och kan ändra såklart), rymdskepp, planeter (kanske stora runda plattor, kanske t.o.m. i klotform) med hus, fordon och parkering för de fina rymdkeppen. Observera att rymdvarelser inte nödvändigtvis måste strida mot varandra, även om ett och annat lasersvärd förstås förhöjer upplevelsen.

En grundregel i dessa världar är att legofigurerna är både pojkar och flickor, alternativt är så neutrala att man kan välja själv. Mycket viktigt för identifikationen. Så, vad säger ni? Skulle era barn (eller ni själva) vilja leka med detta?

lördag 24 mars 2012

Omväxla min pasta, tack!

Snälla Axfood, kan ni inte byta form på pastan i er ekologiska serie Garant? Jag börjar tröttna på Fusilli nu, men det finns inga andra sorter på Willys som är bättre (både ekologiska och billiga). Och ännu har jag inte sjunkit så lågt att jag köper fullkorns-pennen som står bredvid.
Förnya med Farfalle kanske?






Jag antar att det faktum att jag bryr mig om formen på min pasta betyder att jag klivit upp något steg i orka-trappan. Eller att jag bara är desperat efter lite omväxling.

fredag 23 mars 2012

Teckengestaltning

Ok, bara ett litet tips till för den som händelsevis inte fått nog av Melodifestivalen. Jag har hört ryktet om att teckentolkningen av finalen var något extra. Nu tog jag mig tid att titta lite på sändningen. Ha ha, det är fantastiskt! Teckengestaltning kallas det när någon förutom själva översättningen även förmedlar själva upplevelsen på teckenspråk. Jag blir helt glad av att se det.

torsdag 22 mars 2012

Fem i tio goes PLUS

Herregud vilken äcklig ost jag just smakade.

Jag gillar mögelost och när jag handlade senast så slog jag till på en Bavaria Blu, som jag vanligtvis gillar. Men denna gången råkade det av misstag slinka med en lightvariant, Bavaria blu "Fitness. Less fat - full taste". He he, en fitness-ost, alltså (inget för LCHF-anhängare...). Om jag inte blivit så besviken när jag såg det hade jag gapskrattat. Äter jag mögelost vill jag ha den normalfet, vill jag äta fettsnålt äter jag morötter.

Men eftersom den var inköpt var jag ju ändå "tvungen" att äta den. Tyvärr drog det ut på tiden, och när jag öppnade den idag såg jag några konstiga orange prickar utanpå. För säkerhets skull skar jag bort dem, men hela osten såg verkligen konstig ut. Mörk i färgen, nästan inget blåmögel och med en läskig unken lukt. Blä. Antingen ska den vara såhär äcklig, eller så har den blivit dålig (bäst-före-datum imorgon). Troligen det senaste, men mögelostar brukar ju mogna, inte förses med orange mögel och unken stank.  Ska det vara så här? Va? Känner mig lite upprörd över detta faktiskt. Men inte tillräckligt för att inleda bojkott, nästa gång blir det till att lusläsa förpackningen.

Innehållet ligger i soporna.

Till fjälls och tillbaka

Efter några dagar i fjällen med låga ambitioner (jobbar på att anpassa ambitionerna till omständigheterna...) har familjen fått lite mer energi. Jag kommer hem och allt ser lite annorlunda ut, ett lite lite annat perspektiv. Och jag funderar över hur jag kan få till nya roligheter snarare än att bara se nästa timmes göromål. Framsteg!

lördag 17 mars 2012

Om att inte orka bry sig om halva a:n och trasig byxor

Alltså, idag är jag ingen vidare mamma. Och nej, jag vet att det är helt ok ändå, och att jag duger i alla fall. Men jag bara konstaterar faktum, och tycker samtidigt lite synd om barnen som fått dras med den här versionen av mig själv ett bra tag nu. Skrikig och gnällig och trött, och lyssnar inte när de berättar sina långa fantasifulla historier, eller ställer kluriga frågor om Pokémonfigurers utvecklingsnamn.

Ibland kan jag bli lite fascinerad när jag läser om eller pratar med enbarnsföräldrar med tid. De vuxna slåss om att få natta barnet. Familjen sitter samlad kring matbordet och samtalar i låg ton om vad de varit med om under dagen, alla sitter kvar tills alla har ätit färdigt. Föräldrarna har järnkoll på vad barnen gör i skolan och ligger på om mer läxor/svårare matte/friare skrivning. Hm. Vad sjutton gör sexåringen i skolan egentligen? Språksamling har jag hört talas om, men vad det innebär och om det är bra eller inte har jag verkligen ingen aning om. Jag känner faktiskt inte ens att jag riktigt bryr mig just nu. Prio 1 är ju alltid att barnet ska känna sig trygg i skolan. Prio 2 är att det ska lära sig bra saker. Åtminstone ser min ordning ut såhär, och jag kommer för närvarande inte längre ner på listan än till Prio 1.

Man blir ju lätt lite närsynt. Alla har det inte som jag (och vissa har det mycket värre). Och jag har det inte alltid såhär. När jag har mer energi bryr jag mig också om att åttaåringen inte skriver ihop sina a:n ordentligt eller att sexåringen behöver nya byxor. Och det är ju bättre att strunta i det som är aningens mindre viktigt än att bryta ihop över de där slitna byxorna. Vilket också händer ibland förstås...

Nåja. Jag är kass just nu men det är ok ändå.

fredag 16 mars 2012

Måste-se

Det rätta barnet. En film om två mammor som fått barn med Downs Syndrom. Åh, herregud vilken styrka dessa föräldrar besitter. Och vilken fantastiskt osminkad vacker skildring. Fastän jag bestämt mig för att gå och lägga mig var jag tvungen att se klart det här fantastiska programmet på Svt Play.  Gör det ni också.

onsdag 14 mars 2012

Småätandet och amatörteorierna

Jag är en hopplös småätare. Inte världens ovanligaste last, direkt. Och jag äter inte så mycket, men ofta, och allra helst kvällstid (såklart). Min grundtanke är att min kropp är sugen på det den behöver, även om man ofta misstolkar suget (eller fastnar i andra destruktiva mönster som stör ut grundkänslan. Det är mer komplicerat egentligen, jag vet). Ibland är jag mer sugen på ost eller nötter, eller råa grönsaker för den delen (händer oftast när jag ätit för mycket choklad eller annat onyttigt). Ofta är jag sugen på sött, men jag tror ju inte att min kropp behöver godis. Men kanske frukt och bär? Snabb energi, vitaminer, antioxidanter. Utan att ha gjort hela researchen tänker jag att vi är förprogrammerade att sukta efter sött, eftersom den mest lättillgängliga energin och de viktiga vitaminerna finns i de mogna söta frukterna. Ju mer sol de fått, desto sötare och näringsrikare. I lockande färger och dofter. Inte konstigt att vi gillar godis, som ju utnyttjar alla de signaler som ett solmoget smultron eller en saftig mango sänder ut. Billiga trick helt enkelt.

Ikväll hetsåt jag tre kanelknäcken i rast följd. Jättegoda var de. Men varför detta plötsliga sug efter socker, fett och kolhydrater? Min mage gillar inte riktigt socker och vetemjöl i kombination, jag får bara magkatarr, så efter tre kanelknäcken säger magen stopp tack och lov. Men kanske behövde jag något hekto till på låren...

måndag 12 mars 2012

Sockor med hål i

När min mamma var liten fick hon höra att man inte fick ha säkerhetsnålar i kläderna och alltid var tvungen att ha rena underkläder, för tänk om man råkade ut för en olycka och hamnade på sjukhus. Vilken skam! Vi har väl förhoppningsvis kommit en bit från den tidens omsorg om fasaden. Fast det har väl kanske bara ändrat fokus nu, eftersom det inte direkt är ett tecken på fattigdom att ha trasiga kläder längre (utan snarare högsta mode... ibland).

Men hur noga är ni med att ha hela och rena kläder? Om det inte syns vid första anblick? Det slog mig idag, att det kanske bara är jag som obekymrad går omkring i trasiga strumpor eller omaka sockor dagligen. Jag har ju ändå skor på mig på jobbet, liksom. Jag döljer en trasig ylletröja under en lite helare kofta, och limmar stövlarna med Karlssons Klister (i bästa fall), även om jag ska träffa kunder. Och det där med ren vete sjutton om jag klarar, fläckarna brukar hoppa på mig under morgonen, och ofta rycker jag åt mig första bästa yllekofta under morgonstressen och då har jag inte alltid koll på om jag la ärmen i potatismoset förra veckan.

Jag har inte ärvt min mormors synsätt alltså. Men detta är ingen åsikt, det bara blir så för att jag är slarvig och inte tycker att det är så viktigt. Det skulle nog kännas bra att veta att man var hel och ren inifrån och ut. Dessutom uppfattas jag kanske som en slarver även i jobbet av den som detaljgranskar? Och när man sen oväntat behöver ta av sig övertröjan eller gå i strumlästen så är det ju inte jättekul att blotta lumpen. Men hamnar jag på sjukhus skiter jag i om jag har trasiga underkläder.

Pimpat tvättmedelspaket

Det är någon (liten en) i vårt hushåll som klistrar trosskydd på tvättmedelspaketet.


Och uppenbarligen någon som låter det sitta kvar... Äsch, jag blir ju full i skratt varje gång jag ska tvätta. Dumt att ta bort ett gott skratt, ju!

lördag 10 mars 2012

Pepp!

Nu är det pepp och nedräkning må ni tro! Finalen! 5 veckor av deltävlingar som hjälpt oss hålla modet uppe genom magsjukor, magsjukor, magsjukor och hostor de senaste veckorna. Och som för att fira lite extra kör vi ett varv till med en blandad kompott med feber, snor, ont i magen och urinvägsinfektion dagen till ära. Men om en dryg halvtimme är det glömt.

Det är lite stridigheter här hemma gällande röstningen. 2 familjemedlemmar hotar med att rösta på Mirakel, till övrigas förtvivlan. Annars är det nog Loreen, Danny och Top Cats som är populärast, med Loreen i topp. Det lustiga är att jag faktiskt saknar Sean Banan i finalen. Det är ju inte alls min stil att gilla hans nummer egentligen, det är sexistiskt och ganska tramsigt, men jag kunde inte låta bli att skratta. Det är någonting avväpnande befriande med att driva med bilden av svenskar och invandrare, och att toppa det med lite monarki blir helt enkelt skitkul.

Kolla, nu händer det!

Det är nu det händer! Språket skapas här och nu.

Skärmdump från Aftonbladet idag.
Och när Aftonbladet använder ordet Hen i en rubrik utan att rubriken handlar om Hen som fenomen då finns ordet på riktigt. Och så snyggt använt sen, det illustrerar perfekt den lucka i språket som funnits tidigare. Heja!

torsdag 8 mars 2012

Det bor en arg unge i mig

Jag blev själv lite förundrad över hur förbannad jag blev på Legos könsstereotypa nylansering häromdagen, jag är ju inte den som svär i bloggen till vardags. Jag tror att det är barnet i mig som blir så ursinnigt, hon som inte vågade bryta normen utan stod och längtansfullt tittade in i kuddrummet på fritids där pojkarna busade loss, hon som lånade brorsans rymdlego. Det hade definitivt gjort skillnad för mig om marknadsföringen (leksakskatalogen) för rymdlego vänt sig till både pojkar och flickor eller om någon tagit mig i handen och uppmuntrat mig att ta för mig i kuddrummet. Och även pojkar vill leka  relationslekar.

Kram!

onsdag 7 mars 2012

Äcklig mat

Jag har blivit så väldigt dålig på att laga mat på sistone. Jag har både en svårartad allergi mot att följa recept,  och vanefobi som innebär att jag måste laga olika mat hela tiden (jag kommer heller inte ihåg hur jag gjorde det som händelsevis blivit gott). Mitt matlagande bygger alltså på att jag kan grunderna och har inspiration att svänga ihop något gott. Men nu har något hänt, det blir bara äckligt och jag får slänga en massa mat (efter att jag bjudit den stackars familjen på det). Och det går ju helt emot mitt miljömässiga mål om att ta bättre vara på överbliven mat.

Jag har ju höjt mina vegetariska ambitioner på sistone, och försöker förnya min matlagning lite i allmänhet. Jag tror att det är det som är boven i dramat. Jag försöker alltså laga mat inom ett nytt område som jag inte riktigt behärskar, och detta utan att följa recept, utan att ens läsa kokböcker som inspiration och dessutom med väldigt begränsad tid och ork. Pucko. Men idag blev det ok i alla fall. Stekta champinjoner med bacon och "krämig" pasta med broccoli. Back to the basics.

tisdag 6 mars 2012

Så många alternativ

Det här är vad som slåss om min uppmärksamhet ikväll:
- Avkoppling i form av slösurfing, jag har jobbat hårt idag.
- Förbereda morgondagens viktiga jobbmöte.
- Sova tidigt (gårdagsnatten spenderades i samma säng som febersjuk liten unge.)
- Mer bloggande, jag är lite skrivsugen ikväll faktiskt.
- Stryka kläder till morgondagen.
- Inventera kylskåpet i jakt på en chokladbit eller lite ost. Goda utsikter finns också för cashewnötter.
- En stund i sängen med en bra bok eller kanske dagens tidning.

Dessvärre är klockan snart kvart i tio och jag måste verkligen lägga åtminstone en kvart på jobbet. Men om jag bara kollar in Underbaraclara, Bloggkommentatorerna, Fotbollsfrun och en snabb blick på Twitter? Och lite nötter? Snälla?

måndag 5 mars 2012

Fan ta Lego

Jag älskade att leka med lego när jag var liten. Fast jag byggde mest, och lekte inte så mycket. Hus, rymdskepp, tåg, bilar. De bästa klossarna var de vi kallade "blinklampor", de halvgenomskinliga färglada små bitarna. De kom oftast i rymdlegoförpackningarna, och var hårdvalutan i legokorgen - och orsakade ett och annat slagsmål mellan mig och min bror. Nu var det min brors rymdlego, men tack och lov blev liksom klossarna allmängods när de hamnade i den stora korgen. För jag fick aldrig något rymdlego. Jag önskade mig heller aldrig något, för jag hade fattat att det var pojklego. Jag satt med leksakskatalogerna och suktade, men jag var en ordentlig flicka som inte gick utanför ramarna, så när jag skrev önskelistor valde jag bara bland Lego City-legot, som jag uppfattade som tillåtet för flickor. Där fanns en Post med brevbärare, där fanns hästar, där fanns hus och träd och bilar, och en och annan polis. Det var också roligt, och jag byggde en liten planetstad på legoplattan med fordon och hus och rymdskepp.

Om det var så illa då, på 80-talet när jag i legoåldern, hur tusan är det för tjejer idag? När det går 100 arga legogubbar på varje legogumma (med läppstift) och legoförpackningarna är nedlusade av pistoler, missiler, spikklubbor och andra aggressiva attribut. Och så svarar Lego med att lansera Lego Friends (läs i DN  idag), med legofigurer som inte ens är i samma storlek som det "vanliga" legot. Det vanliga legot, som nu därmed definitivt blir pojklego. Bara för att vara riktigt säker på att flickorna inte ska kunna blanda. När det hade varit så enkelt att stoppa in lite fler legogummor i de vanliga förpackningarna. Köra lite kvinnliga hjältar i huvudrollerna. Varför inte Pochahontas-lego, eller någon av de lite modernare kvinnliga filmhjältarna? Rapunzel? Harry Potter-lego finns ju redan, men det går tydligen 10 Harry Potter på varje Hermione i sortimentet, enligt rapporter från min kompis Herminone-tokiga dotter som dammsugit marknaden.

Nej, jag blir så ledsen. Mina söner klarar sig, de älskar lego och bygger planetstäder med fina skepp. De bygger egna figurer i alla varianter och med olika "outfits" att växla mellan. (C3PO:s guldbyxor är populära.) De pryder sina figurer med hemmagjorda glittriga mantlar, pistoler och "blinklampor"  (som numera inte alls är hårdvaluta, de finns i överflöd) på huvudet. Nej, jag blir ledsen för min dotters skull. Ännu så länge leker hon i duplolegovärlden där alla är välkomna. Som befolkas av både "mammor" och "pappor", flickor och pojkar. Och det är barnen hon sätter som busschafförer och helikopterpiloter, de är de som får stå högst upp i de höga tornen hon bygger. Identifikation, kära Lego-produktutvecklare, det är det som är grejen. Barn vill identifiera sig med de som har huvudrollen, och de lär sig snart vilka de "ska" identifiera sig med. Och vilka leksaker som det är ok att önska sig.

lördag 3 mars 2012

Barnböcker som uppmuntrar läsglädjen

Min äldsta unge gillar att läsa böcker. Och eftersom bokläsande barn är en liten mission för mig så vill jag gärna sprida hans boktips. Tidigare har jag skrivit om Stora Skräckens Gränd-serien som han har slukat flera gånger. Så fort det är tomt på annat att läsa, läser han om dem. Jag gjorde en räd på bokrean häromveckan och kom hem med en ganska nyutkommen chansning: Prismagalaxen -Silvertrådarna, ett rymdäventyr med jordflickan Nova av den svenska författaren Ingrid Remwall. Rekommenderad ålder är 9-12 år (min unge är snart 9). Dessutom uppmuntrar jag att han läser böcker med kvinnliga huvudpersoner, men tror faktiskt inte att han reflekterar över det själv = gott tecken.

Han har kommit drygt halvvägs nu och gillar den jättemycket, "väldigt spännande" är betyget när jag frågar honom. Jag såg nu när jag sökte att den fått lite ljummen recension i Svenska Dagbladet (ha ha, rubriken är felsatt, "inte djupsinnig" säger recensenten -tvärtemot rubriken), men jag går mer på sonens bedömning. Läsglädje ska uppmuntras, och han önskar sig redan fortsättningen.

Till mellanungen köpte jag Pelle på Planetfärd av Jan Lööf. En författare som i bok efter bok lyckas med konststycket att skriva nästan helt enkönat manliga berättelser. Stör mig på detta. Dock skriver han fantasifulla och vältecknade berättelser, så det får gå ändå. Och denna är väldigt kul. Om man blandar med lite Gittan (som är världens bästa).

torsdag 1 mars 2012

Nattbloggande

Ja, såhär dags kan man också blogga. Klockan är tio över två på natten och jag är uppe. Eftersom jag är småbarnsmamma finns det bara några alternativa anledningar till detta:
- Något barn är sjukt (fast då brukar det vara svårt att blogga).
- Jag jobbar över (har hänt någon gång att jag suttit uppe till två, men det hör inte till vanligheterna, tack och lov).
- Jag somnade med en unge vid läggning och kan nu inte somna om (japp, det är detta som hänt).

Åh, vad jag önskar att jag hade varit ute på galej istället och nu satt och drack vatten för att slippa bli så bakfull imorgon. Och kanske en kvällsmacka också, medan man lite snurrig zappar mellan natt-tv med skavsår på fötterna och röklukt i håret. Det hade varit något.

Ja, det var alltså så länge sedan det begav sig att det fortfarande var tillåtet att röka på krogen. Istället ligger jag här och lyssnar på en sovande unge. Inte helt fel det heller, förstås.