Min grannes lägenhet

Jag vattnar blommorna åt min bortresta gulliga granntant. Den stora klängväxten som täcker en hel vägg har fått en del gula blad -ångest! För lite vatten kanske, eller för mycket? Usch. Men bortsett från det är det så häftigt att vara i hennes lägenhet. Hon har bott där sen 60-talet och det mesta är original. Gammal AGA-spis, riktigt skafferi, låga köksbänkar. Och ett gammalt kylskåp som antagligen både drar massor av el och är fullt med freoner. Hon sliter och slänger inte, och vårdar sina saker. Många av dem är rätt finurliga. En flasköppnare på väggen, t.ex. På kökskranen har hon som en ståltrådssnurra i skålform där hon lägger en handtvål. Alldeles ren och fin, hon skrubbar den väl antar jag. I vår generation är det mer billig plasttvålkopp från Lagerhaus, som gulnar och blir kladdig av tvålrester, och sen kanske hamnar i soptunnan. Kökshanddukarna är vältvättade, men hela. Om man köper nya snygga på IKEA nu så blir de blekta, tråkiga och trasiga på några år. Hennes hem är liksom ompysslat, trots att hon inte köper nya inredningsprylar. Och varje jul plockar hon fram samma julsaker, handgjorda eller köpta för 40 år sen, planscher urklippta ur en tidning för 50 år sen. Det är så fint.

Jag vill inte åt hemmafruslitet (eller dubbelarbetandet) som var på den tiden. Hon lär ju inte ha fått så mycket hjälp med hemmet av sin man. Men jag gillar hur man tog vara på saker, och att det fick ta lite tid. Idag är jag ledig med barn som har studiedag, så nu ska jag gå och laga min trasiga skjorta.

Strumpshopping

Ha! Idag har jag köpt nya strumpor till mig själv, äntligen. Jag kommer tjäna säkert en halv minut varje morgon på att slippa springa runt och leta efter rena strumpor som ändå bara nästan matchar eller är håliga och slitna. Nio par slog jag till på. Ett par blommiga, 5 par prickiga och tre par vita, från H&M. De vita är av "organic cotton blend". Skeptisk som jag är misstänkte jag att det bara var ett litet inslag av ekologiskt odlad bomull. Men det betyder tydligen att bomullen i strumporna är ekologisk medan syntetmaterialet inte är det.

Sprillans strumpor, dessa dock av oekologisk bomull.

Generellt är jag skeptisk till de stora klädkedjornas egna miljömärkningar så länge det inte är någon utomstående part som kontrollerat (som för t.ex. KRAV eller EU-blomman). Men samtidigt vill jag verkligen uppmuntra och stödja alla initiativ som vill erbjuda något som är lite bättre, miljömässigt eller etiskt. För det sämsta är ju att göra ingenting. Och det som ändå är glädjande är att miljöargument verkar gå hem eftersom de blir vanligare och vanligare. Idag när jag gick en sväng på Åhléns såg jag fyra olika hudvårdsserier som alla skröt med ekologiska ingredienser och på Lindex hade de något de kallar "sustainable choice" med återvunnen polyester och lycocell. Det finns väldigt mycket kvar att göra för att hela kedjan från odlare till klädbutik ska vara schysst, men idag väljer jag att glädja mig över att det tas små steg i rätt riktning.

Middag på en spik

Jag försöker skärpa mig när det gäller att ta hand om rester, för den miljöpåverkan som ligger bakom mat som hamnar i soporna är ju verkligen helt bortkastad. Tyvärr är vi inte så jätteduktiga, vi är lite för stressade, slarviga och oplanerade så det händer ganska ofta att man hittar någon burk med alldeles för gammal middag längst in i kylskåpet. Och då tar vi ändå med lunchlåda när det går, men ibland blir det en halv portion kvar, eller bara en massa pasta eller så blir det bara bortglömt.

Idag var det egentligen dags för storhandling, men jag orkade faktiskt inte. Istället blev det en snabbsväng in på Konsum och en limpa, en liter mjölk, en aubergine och broccoli. Ta da: Soppa på broccoli och skafferirester, ugnsbakad aubergine med gammal getost som inte var så god och därför inte gått åt, tillsammans med en överbliven rödbeta i klyftor och lördagens kokta potatis som blev frasiga i ugnen. Till det  knäckemackor med resten av förra veckans färdigskivade rostbiff och avokado som fanns hemma. En jäkla massa plockmat, men jag var mycket nöjd över att jag knutit ihop det som fanns och som riskerade att annars gå hädan. På minussidan dock att jag fann en knappt påbörjad limpa i kylskåpet som såg sina bästa dagar för två veckor sedan. Ah, aldrig får man vara nöjd.

Japp, här är ännu en grej som du verkligen borde ta ansvar för

OK, nu är jag på gång med fler idéer som jag aldrig kommer att förverkliga. Även här någon slags propagandafilm alternativt reklamfilm. Fast vad är skillnaden egentligen? Reklam är ju egentligen bara kommersiell propaganda.

Så, here goes:

Scen 1: Kvinna går och bläddrar bland snygga kläder, på shoppingtur helt enkelt. Hon håller upp en känning och ser för sin inre syn hur hon matchar kläningen, hur hon har den på sig på en fest. Hur hon får beundrande blickar.

Scen 2: Hon tittar på klänningen igen, men plötsligt kommer det istället flashbacks från plaggets historia. Bilder på bomullsfält i Asien som besprutas, tyger som färgas med dålig arbetsmiljö, orenade utsläpp ut i floden, kläder som sys upp av fattiga kvinnor under dåliga förhållanden. Långa transporter för att komma till butiken. Hon håller upp ett annat plagg, liknande flashbacks. Hon blir förskräckt och går därifrån.

Scen 3: Samma kvinna i en annan butik. Håller upp ett klädesplagg och får på nytt flashbacks. Men denna gången är det helt ok bilder. Bilder från bomullsodlingen som är ekologisk, färgning och beredning sker kontrollerat och med rening, arbetsmiljön för sömmerskorna är vettig, de kan försörja sina familjer. Plagget får en helt ny glans.

Någon slags avslutning. Typ "Vet du vilken historia  ditt shoppingfynd har?".

Syftet med filmen är att få folk att förstå konsekvenserna av sina köpbeslut. Vad tror ni? Är det för präktigt, eller skulle det gå att göra bra? Det är ju inte många affärer som säljer schysst producerade kläder, tyvärr. Och jag handlar själv i de vanliga kedjorna. Men jag tycker att jag borde ta mer ansvar för vad jag köper. Mitt mål i år är att ta bättre ansvar för mitt handlande. Det finns åtminstone tre vägar att gå om man vill bli en bättre konsument, som jag ser det:

1. Fråga och ställa krav i de vanliga klädkedjorna
2. Köpa de schysst producerade kläder som trots allt finns, t.ex. fare trade-märkta eller DEM Collective 
3. Köpa mindre kläder och saker, och gärna begagnat när det går

Kan ni komma på några fler? Jag ska sätta igång med den första punkten. Men eftersom jag är lite blyg så mailar jag istället, tror jag.

Om offerrollen och ansvar

Ibland känns det som om offerrollen är lite för populär. Är man feminist kan man i nästan alla sammanhang hävda att man är ett offer för patriarkatet. Är man ung och inte kommer dit man vill är man ett offer för samhället. Är man en stressad småbarnsmamma är man definitivt ett offer, för alla krav, för ojämställdhet, för arbetsmarknaden. Och man har ju rätt i det, det är inte så jäkla lätt alltid. Men om nästan alla är offer, vem ska då göra något?

Politikerna är populära att skylla på. Och sina föräldrar. Eller bara lite mer vagt, det moderna samhället. Det är ju ganska skönt att kunna luta sig tillbaka lite, och känna att man är på den snälla sidan, att det är någon annans fel. Det är väl mänskligt att vilja skylla ifrån sig lite. Men jag tycker att vi måste kämpa emot. Jag vill slå ett slag för lite hederligt ansvarstagande. Helst utan prestationsångest, men genom att tänka igenom vad man själv kan göra för att åtminstone bryta trenden. Bli vän med dina tillkortakommanden, men försök ändå göra något!

Såhär försöker jag komma ur den bekväma offerrollen:

• Jag försöker ta ett steg mot mer jämställdhet. De strider vi har kämpat för, de kommer våra barn att slippa ta. Precis som jag sluppit strida för de steg som mina föräldrar redan tagit.
• Jag försöker prioritera tiden och kraven lite strategiskt i mitt liv. Ibland misslyckas jag totalt. Men vissa saker är jag lite stolt över. Som korta arbetstider, billigt boende, hög städtröskel, korta restider till jobbet.
• Jag försöker ta ansvar för min miljöpåverkan. Herregud, världen håller på att gå under. Vi måste ta ansvar både för vilka krav vi ställer på politiker och på de varor och tjänster vi köper. Vilket avtryck har ditt senaste shoppingfynd gjort på vägen till din garderob?
• Vi måste också ta ansvar för orättvisorna i världen, genom att inte bara välja billigaste produkten utan att fråga under vilka arbetsvillkor den är producerad. Fare Trade-produkter är jättebra, till exempel. Och många av de stora företag som får mycket frågor om etiska och miljömässiga krav i produktionen har förbättrat sig mycket.

När det gäller ansvarstagande för miljö och rättvisa är jag faktiskt mer hård mot mig själv jämfört med den mer privata sfären. För där tycker jag verkligen inte att jag gör tillräckligt. Men ett steg är bättre än inget, och jag håller på att öka takten.

Underbaraclara är klockren

Bloggaren Underbaraclara har tagit bort alla annonser eftersom hon inte kunde stå för dem. Det dök upp bantningspiller och alkohol (hon dricker inte alkohol) och hon fick ont i magen. Istället ska hon börja sälja sina egna annonser, till företag som vill göra reklam för miljömässigt bra produkter och som har en profil hon kan stå för. Och tydligen har hon fått jättestor respons.

Alltså, hon är så klockren ur ett hållbarhetsperspektiv (hållbarhet = miljömässigt, socialt och ekonomiskt långsiktigt ansvar inklusive etiska hänsyn). Hon tar ansvar för den indirekta påverkan som hon är upphov till genom att hennes läsare köper produkter från företag som gör reklam på hennes blogg.

Om man har en stor blogg med annonser för något man inte står för (miljömässigt, etiskt) så bidrar man ju ändå indirekt till deras framgång. Precis som man gör när man köper mat, kläder, elektronik eller bilar som inte är producerade på ett hållbart sätt, kanske av arbetare med dåliga arbetsvillkor och med stor miljöpåverkan. Nu har Underbaraclara ju istället möjlighet att göra en positiv skillnad, genom att hon gynnar företag som har bra produkter!

Sen är det ju så svårt att göra alla rätt hela tiden, jag är inte alls så noggrann som jag borde vara, men jag försöker ta ett steg i taget. Konsumera måttligt, bo och köra bil måttligt, och försöka konsumera miljömärkt, rättvisemärkt och undvika de man har skäl att tro är värst. Att ta tag i sin indirekta påverkan är jätteviktigt och ibland svårt. Mycket svårare än att sortera sopor.