tisdag 31 maj 2011

Konsten att ta hand om sig själv

Vad jag borde göra när barnen lagt sig:
  • Sitta på balkongen och slappna av med en kopp te, invirad i en varm filt
  • Lyssna på avslappningsprogram
  • Gå en långpromenad
  • Baka bröd
  • Läsa en bok
  • Sova

Vad jag istället gör:
  • Ligger i soffan framför dåliga TV-program
  • Sitter framför datorn
Och då har jag inte ens tagit upp alla saker jag borde borde göra. Som bankärenden, försäkringskassan, röjning och rensning. Jag är inte så bra på att ta hand om mig själv. Tänk om någon kunde göra det åt mig?

söndag 29 maj 2011

Igår dagbok, idag blogg

Det är lite kul att Ebba von Sydow beklagar att hon inte hinner skriva i dotterns "Min första bok". Hon har ju en stor blogg och skriver dagligen kärleksfulla inlägg om sin lilla dotter. Det är klart att det är roligt att ha det på papper, och de mest personliga tankarna publicerar hon ju inte på bloggen. Men tiderna förändras, och i framtiden kommer barnen till dagens bloggande föräldrar verkligen kunna ta del av vedermödor, lyckostunder, och alla läsarkommentarer. Vilket tidsdokument!

Detta förutsatt att bloggen sparas, alltså.

När kroppen skriker efter vitkål vet man att man har ätit tillräckligt med godis

Jag sitter här framför datorn och småäter lite på det jag är mest sugen på.

Söndagsmys. Japp, det är vitkålssallad.

Och då har vi ändå godis och kakor hemma. Jag har ätit väldigt mycket godis och kakor idag.

lördag 28 maj 2011

Trendigt värre

Jisses, vad vanligt det är med Converseskor just nu. Det är så trendigt att det på något sätt gått beyond trend och blivit ett "basplagg". Ser man ett tjejgäng i 20-30-årsåldern så har 4 av 5 garanterat converse.

Jag känner mig faktiskt lite för gammal (jag är 36 år) för trenden, fast det är många i min ålder och äldre som också har skorna. Kanske för att jag redan upplevt trenden två gånger, he he. När jag gick på mellanstadiet var det jättemodernt, fast de flesta hade kopior, även jag. Sen någon gång på nittiotalet var det ganska populärt igen, allrahelst de som är låga i modellen. Och så nu då, när de finns i alla färger och modeller. Vi har ett par kopior som äldste sonen hade förra året, fast han använde dom knappt, det tar för lång tid att knyta.

Undrar om det blir en mottrend  om något år så att de blir jätteute, eller om de går den andra vägen och bosätter sig i modet och blir en del av varje persons basgarderob. Vi får se!

Sonens conversekopior.

fredag 27 maj 2011

Nästan som vanligt folk

Det blev inte av fem i tio, utan jag sitter här istället fem i tolv. Väldigt oväntade gäster är orsaken, jag vet inte när vi hade gäster en fredagskväll senast. Trevligt! Detta är också det enda sättet vi kan ha gäster på en fredag, vi hade ju aldrig orkat om de hade förvarnat. Håll tummarna för att trean inte vaknar halv sex imorgon.

Åter i etern

Yes, äntligen kan jag logga in på bloggen! Återkommer fem i tio.

onsdag 25 maj 2011

Om du träffar någon med dessa kläder imorgon har du knäckt mitt alias

Idag har jag jobbat hemifrån. Jag orkade helt enkelt  inte cykla till jobbet när jag inte var tvungen, så jag har suttit hemma framför datorn. Skönt. Men imorgon är det tempo som gäller, jag ska ut på ett viktigt möte. Det jobbiga med det här mötet är att jag måste klä mig snyggt och genomtänkt. Suck. Jag är alldeles för seg för snygga kläder, och jag har inget bra i garderoben som inte kräver strykning. Jag önskar att jag hade en strykfri uniform att ta på mig (alternativt mer ork och pepp). Så, vad ska jag ta imorgon:
  • Svart kjol och ljusblå strumpbyxor. Kanske en urtvättad blus till och en kofta. Men jag har egentligen ingen bra kofta som inte är smutsig, fläckig, urtvättad eller mörkgrå(=vintrig). Är det för mycket sommar för strumpbyxor? Dessvärre syns min 4-cm-päls på benen igenom ljusblå strumpbyxor, så det blir till att raka benen eller stålsätta sig, och jag orkar nog ingetdera.
  • Grå finbyxor (=jättevintrigt) och blusen ovan och färgglad kofta. Väldigt tråkigt, och troligen ganska fel i sammanhanget, men propert. 
  • Mörka jeans och blus. Jag har två par jeans som är ok, men det ena paret är väldigt tajta och alldeles för lågt skurna i midjan så de kräver lång topp för att jag ska känna mig bekväm. Och jag har nog ingen som duger för detta tillfälle. Det andra paret sitter sådär, men är annars ok till det mesta. Jag är inte helt säker på att jeans är rätt klädkod, men jag gör nog inte bort mig helt. Detta alternativ kräver minst ansträngning ikväll.
  • Köra på första alternativet, fast med mörkgröna strumpbyxor så inte pälsen syns igenom. Nej, det är nog för mycket vinterkänsla.
Blusen och strumpbyxorna. 

tisdag 24 maj 2011

En hög med nya böcker är sann vardagslyx

Efter inspiration från Lady Dahmer har jag shoppat lite nya barnböcker. Fem stycken! Förutom de spegelvända böckerna på bilden nedan (som är Kenta och Barbiesarna, Teslas mamma vill inte!, och Värsta prutten, Lolly!) köpte jag även Gunga åt Öster till 8-åringen och Punkpapporna som var restnoterad och kanske kommer senare. Äldste sonen tog med sig Gunga åt Öster i sängen, så den fick inte vara med på bilden.


Åh, det är en fröjd att läsa bra barnböcker. När de sen dessutom har lite genustema som motvikt till stora delar av barnboksvärlden som lever kvar i någon sorts 50-talsvärld, då är det ännu bättre.

Kenta och barbiesarna (av Pija Lindenbaum) handlar om fotbollskillen Kenta som gillar barbies. Jag har tittat på den tidigare, men då tyckte jag att den alltför tydligt beskrev könsrollerna på förskolan, som jag då försökte få mina barn att bortse från. Men nu när mellansonen är snart 6 så är han väldigt medveten om detta, så en bok som tar upp rollerna är perfekt. Han slukade boken, två gånger hann vi läsa den innan sovdags. Det som är lite skönt i den är också att det i bokens förskola går invandrarbarn. För sjutton, hälften av barnen på sonens förskola har påbrå från andra länder, det blir ju bara konstigt om alla böcker bara handlar som jättesvenska barn! Jag kan rekommendera alla böckerna vi köpt hem, men Pija Lindenbaum är en stående favorit här hemma. Gittanböckerna har varit mellansonens favoriter länge.

lördag 21 maj 2011

Favorit

Åh, man borde åka till Stockholm i augusti för att få se Frida Hyvönen. Hennes skiva Silence is wild gick varm i min Ipod för något år sedan, och varenda låt sitter etsad i mitt minne. Låten Dirty Dancing är en sådan sällsynt låt som ger rysningar första gången man hör den och sen är man fast. Nu blir det Spotify på den.

Pyjamaslördag

Lördag förmiddag intas bäst i pyjamas. Barnen har speltid, minsta sitter framför Molly Mus och jag slappar. Man ska vara lat på lördagförmiddagen, det är dessa dagar som håller mig borta från psykbryten.

torsdag 19 maj 2011

För eller emot klänning?

Emot: Klänning kan vara opraktiskt. Små söta klänningar på små söta flickor leder till att man bemöter flickorna som de ser ut, och alltså inte som de starka, vilda, busungar som de kanske egentligen är. Dessutom är klänningar ett starkt könskodat plagg vilket jag inte gillar.

För: Klänning kan vara ett luftigt, skönt och praktiskt plagg. Jag vill inte se ned på de traditionellt kvinnliga attributen, utan höja upp dem så att de kan representera något starkt. Klänningar kan vara väldigt snygga. Fler pojkar och män borde ha klänning istället!

onsdag 18 maj 2011

Barnkläder

Jag har ett antal principer som jag mer eller mindre omedvetet (ok, i och med detta inlägg blir de medvetna) går efter när det gäller barnkläder:

- Genusfrågan är viktig. Barnkläderna för pojkar ska inte signalera "jag är hård och tuff" och barnkläder för flickor ska inte signalera "jag är näpen och ömtålig". Jag vill heller inte köpa "tonårskläder" till mina icke-tonåriga barn. Jag gillar unisex.
-  Jag vill inte lägga jättemycket pengar eller tid på kläder, och tycker inte att det ska bli en för stor grej. Det är också viktigt att min man väljer kläder till barnen, även om jag själv inte gillar kläderna eller kombinationen.
- Begagnat är bra, klädproduktion är inte miljövänligt alls. Jag vill helst att alla tre barnen ska kunna ha samma kläder och jag tar gärna emot avlagda kläder från andra eller köper second hand.

De här principerna kommer ibland på kollisionskurs med varandra. Jag vill alltså inte att klädfrågan ska vara för viktig (omvänt mode-snobberi, jag vet), men i slutändan tycker jag en hel massa om det. Och jag kan njuta av att se mina barn i kläder i fina färger eller snygga färgkombinationer. Och nu när jag har en dotter uppenbarar sig en helt ny värld av ställningstaganden. Återkommer i ämnet.

Stereo

Man kan ju tycka att barn som har flera syskon borde lära sig att vänta på sin tur. Det är mitt mål att lära mina barn just detta, men när det kommer till att inte prata i mun på varandra har jag misslyckats kapitalt. Det är som att de tror att bara för att jag har två öron så kan jag lyssna på två barn samtidigt (hur ska det bli sen när trean kommer igång också?). Om jag hyssjar och ber det ena barnet vänta så blir ofta resultatet att han forsätter prata, fast lägre. Igår hade jag en unge i ena örat som pratade om danskarnas anspråk på Nordpolen samtidigt som den andra pratade om Melodifestivalen. Japp, de är lite olika, mina söta barn.

Idel öra.
(Om den här bloggen skulle bli känd kommer jag få mycket skit för mina kassa bilder.)
 



 
 

måndag 16 maj 2011

Ljust och fräscht vs. lugnt och skönt

OK, lite bättre nu. Närmast kom jag väl alternativ 1, men snart ska jag gå och lägga mig. Jag har bara ett litet statement att göra:

Det är inte viktigt att ha det ljust och fräscht hemma.

Detta är inte ännu ett inlägg om stök och städning utan mer ett konstaterande. Den rådande inredningstrenden, som på senare tid fått en del rättmätig kritik, är faktiskt bara en trend och ingen lag. Man måste inte ha ett häftigt kök, det går jättebra att ha ett gammalt och sunkigt. Och man vänjer sig faktiskt vid det också.

Sen är det klart att det är trevligt om det är fint. Och om man är pyssligt lagd är det såklart roligt att pynta sitt hem lite. Men det är inte samma sak som att renovera. Det kanske räcker med att plocka lite blommor? Jag tror faktiskt ibland att vi rycks med i någon allmän hets och glömmer bort att fråga oss själva om vi verkligen tycker att det är viktigt, eller om vi bara gör det för att det hör till (att renovera till exempel). Och viktigast; om det är värt priset? För allt kostar, både i pengar, tid och kraft (och miljö/resursslöseri).

Jag läser gärna inspirationsbloggar emellanåt, t.ex. Underbaraclara, som bloggar om sitt vackra och personliga hem och sitt pysslande. Men alla är inte som Clara. Jag har varken talangen, intresset, tiden eller energin att lägga på inredning. Så jag lägger min tid på att läsa om hennes hem istället för att fixa med mitt eget. Och jag har inte det minsta dåligt samvete för det. För man måste faktiskt inte ha det fint hemma.

Gnällspik

Jag är gräsligt grinig ikväll också. Arg och sur och helt utan tålamod, och skriker åt barnen gör jag också. Det är så illa så att jag inte ens får dåligt samvete (bara lite), för jag surar och tycker bara synd om mig själv. Det måste vara någon annans fel att jag är på så dåligt humör!

Så, frågan är: Ska jag...
1) grotta ner mig i tycka-synd-om-mig-träsket, sitta upp länge och okynnes-surfa och äta choklad och vara lite allmänt smådestruktiv
2) skärpa mig, sluta tycka synd om mig själv och gå och lägga mig så att jag kan vakna som folk imorgon. Det finns faktiskt massor av människor som har det mycket värre, som får sova mindre och inte får ha någon tid alls för sig själva, någonsin! Patetiska människa!
3) bestämma mig för att det är ok att känna sig sliten och att det är lite synd om mig. Sen gå och lägga mig och planera in lite återhämtningstid senare i veckan.

Blä, chokladen var inte ens god!

söndag 15 maj 2011

Det här är inget inlägg

Nej, idag blir det inget bloggande. Jag är trött och gnällig och har ingen ork till något välformulerat.

Men jag har läst några rader i Skriet från kärnfamiljen (boken) idag och den verkar mycket lovande. Återkommer i ämnet.

lördag 14 maj 2011

Simultankapacitet

Precis som för en dryg vecka sitter jag i TV-soffan med datorn i knät. Men inget jobb ikväll, utan bara eurovision för hela slanten. Stora barnen fick se t.o.m. Saade, sen var det läggdags, så nu är jag själv i soffan. Lite kul att surfa runt i bloggar som uppdaterar om finalen medan man ser den. Det moderna sättet att se på TV. Vi nöjer oss inte längre med att sitta stilla och följa ett skeende, vi vill samtidigt höra vad alla andra tycker om samma sak.

fredag 13 maj 2011

Fredagsparty

Jäklar vad tre ungar kan låta. Det är high life fredagkväll här hemma. TV:n står på i vardagsrummet, men ingen tittar, jag och mannen har smitit iväg till varsin dator och barnen leker något väldigt högljutt i sovrummet. Jag gissar på något som innebär hopp i sängarna. 2-åringen är härdad vid det här laget, ibland hittar man henne underst i barnhögen, och hör man glada tjut är det oftast hon som skriker högst. Jag är ärligt talat rätt avundsjuk på henne. Trots att hon blir lite bortglömd emellanåt, så tror jag att det är bra för henne att slippa den storasysterrollen som följt mig genom livet, och istället fostras av två storebröder till lagom skinn på näsan.

onsdag 11 maj 2011

Post-amning

Jag har äntligen lyckats sluta amma min tredje unge, och till min förvåning och glädje har jag samma BH-storlek som innan jag blev gravid med henne. Två års amning blev det och jag känner mig helt färdig. Förutom helt utsugna bröstvårtor, så trodde jag att brösten skulle försvinna helt, men det verkar de inte ha gjort (än). Ha! Har man BH-storlek 65B/70A så har man liksom inte så mycket att ta av.

Min BH har inget tungt jobb.

Stopp i maskin

Min kropp maskar. Den gör liksom inte det jag säger åt den, det är som att varenda cell liksom strejkar när jag beordrar högre tempo. Det är inte så att jag mår jättedåligt, eller känner mig helt utslagen, inte alls.

Men som att min kropp har lärt sig att den ändå inte får någon vidare återhämtning efter spurterna, så dem har helt enkelt börjat vägra att spurta. Under tiden går jag omkring här i smutsiga kläder, stökig lägenhet,  jobbar lagom effektivt eller slötittar på TV. Jag tror att jag har en bra överlevnadsinstinkt.

tisdag 10 maj 2011

Eurovision!

Nu börjar det snart!

Det svenska spektaklet som varje år får mig att överleva kräksjukor, VAB-stress och vintermörker i februari får snart sin stora final. Det europeiska spektaklet är visserligen inte riktigt lika spännande som det svenska, men tillräckligt för att jag ska bänka mig ikväll. Det bästa är att jag har arvtagare i familjen, sönerna har lyssnat på CD:n hela våren, och Eric Saade dansar sig svettig på Youtube varje kväll. Lite glamour i mitt vardagsrum, tack!

måndag 9 maj 2011

Längtan efter lugnet

Jag läser ett vackert inlägg hos Underbaraclara om en tidig skogspromenad i Norrbotten, med andäktig utsikt och skogsdoft, och blir lite avundsjuk på den där orörda naturen. Inte en människa eller ett hus så långt ögat kan se, lugn och ro. Men sen funderar jag på om jag skulle ha ro att bara gå där och fundera. Jag är nog lite för rastlös för att kunna leva den drömmen, och när jag väl går ner i varv så blir jag lätt smått apatisk istället. Fast kanske skulle man kunna komma ner i tempo om man fick tid att vänja sig?

Annars är ju det en av mina stöttestenar: Att vi i dagens samhälle har gjort oss så beroende av förströelse (läs mobiler, datorer, TV) att vi blir rastlösa om vi sänker intrycksnivån. Och att vi därmed missar de där tillfällena till eftertanke som lugnet (och tristessen) ger.

Sen går jag ut på balkongen och blickar ut över kvarteret, skogsdungen, och de avlägsna blinkande ljusen från staden. Mm, härligt. Det är faktiskt vackert här också. Jag kan ju börja med att försöka sänka pulsen lite genom att sitta en stund på balkongen och njuta av försommaren och staden. Jag ska börja med det imorgon.

fredag 6 maj 2011

Fredagsdravel

Det är fredag kväll och jag sitter och jobbar lite i soffan. Eller, jag ska snart jobba, jag ska bara titta runt lite vad som hänt på bloggarna. Och kanske äta lite mer godis. Det är mycket mysigare att sitta i soffan och jobba än att sitta på en stol. Man kan liksom låtsas som att man gör något roligt, för nöjes skull. Vad ambitiös jag kommer verka sen, när det syns att jag checkat in dokumentet vid 23-tiden på fredagkvällen. Det kommer verka som att jag har massor att göra och att jag har jobbat hela fredagskvällen. Och inte som att jag kom in till kontoret vid 10.30, gjorde ett ärende på stan en timme mellan 15 och 16 och sen åkte hem med sushi till familjen vid 17. Och sen satt och surfade och bloggade efter att barnen har lagt sig innan jag fick ändan ur vagnen och skrev klart det där dokumentet.

Det är det självkritiska sättet att se på det hela.

Man kan också säga att jag inte fick sova mellan halv 2 och 4 inatt för att minsta ungen var arg och vaken, och att jag sen inte kom iväg till jobbet i tid för att jag var tvungen att låte henne sova ut så att hon skulle bli dagismässig. Och sen fick jag inte tid att göra vad jag skulle på jobbet för det dök upp andra jobbsaker, och vid 17 var jag tvungen att rusa, för att familjen väntade på middagen, fast jag inte var färdig. Och istället för att ta igen förlorad sömn eller ta surt förvärvad slappatid i soffan när barnen somnat, så sitter jag och jobbar. Jag borde verkligen få löneförhöjning.

Det är det bittra sättet att se på det hela.

Syns det inte vad det är? -Bitter småbarnsmamma i soffan.

onsdag 4 maj 2011

Könsstereotypa barntidningar av värsta sorten

Mediavärlden skriver om att Egmont startar en ny killtidning om fotboll och en ny tjejtidning om pyssel och kändisar. Jag har provbläddrat lite i dem och de är så könsstereotypiska att man vill kräkas, värst är tjejtidningen tycker jag. Mina söner gillar både fotboll och Eric Saade, både monster och bakning. Men ska de få läsa om hälften av sina intressen i en barntidning så måste de vara så starka i sig själva att de köper en tidning som uppenbart riktar sig till tjejer.

Som försvar säger Egmont att de har frågat barn vad de vill läsa om och detta är tydligen svaret. Först blir jag arg och tycker att de är puckade. Sen blir jag ledsen för att det ser ut såhär. Och ska de tjäna snabba pengar är detta kanske lättaste vägen. Genom att inte utmana barnen det minsta, genom att inte göra någon riktig analys av hur barnen svarar (och vad man frågar dem!), genom att spela med i de strikt uppdelade pojk- och flicklandskap som leksaker, tv-program, dataspel och nästan all annan barnkultur dikterar. Vad finns det för bra barntidningar för lågstadiebarn idag? Kamratposten kanske? Någon som har några andra förslag?

tisdag 3 maj 2011

Lästips

Bloggaren Harpasione har kommit ut med en bok, Om det bara var jag. Jag har inte läst boken, men funderar starkt på att köpa den. Harpasione har långt framskriden ALS och sitter förlamad, men det man tänker på när man läser hennes blogg är hur fantastisk hon är på att formulera sig. En litterär begåvning i en riktigt tuff situation. Och klok är hon också.

måndag 2 maj 2011

Blotta pälsen eller följa strömmen?

Just nu är det mycket håriga-ben-debatt inne hos  Lady Dahmer. Det är intressant, när man diskuterar feminism så kommer ofta rakningen upp som en het fråga. När jag började intressera mig för feminism och vi satt ett gäng nyväckta i en läsecirkel kom vi in på det här hela tiden. Och det kändes lite löjligt, för det finns så många andra, större, frågor. Men vi hade svårt att släppa det.

Så, frågan är alltså: Raka eller inte raka? Ta striden med sig själv och blotta pälsen, eller ta striden med hyveln och följa strömmen? Och hur förklarar man för sina barn som man försöker uppfostra genusmedvetet? Min linje för närvarande är följande: Jag går med jättehåriga ben ofta, och försöker att prata positivt om dem med barnen: "Så praktiskt när det är kallt!" När jag ska vara uppklädd eller gå och simma, orkar jag inte ta striden och rakar dem. Jag har annat att strida med mig själv om, och jag förklarar för barnen att "ibland vill man raka sig, precis som pappa. Lite omväxling." På sommaren kör jag en medellinje med rakning/vaxning lite då och då, och stubb däremellan.

Vitsen är ju att man inte ska behöva lägga massor med tid och kraft på att göra sig "vacker" och passa in. Men om man behöver lägga mer kraft på att inte göra sig vacker, dvs. noja över att behöva blotta sina håriga ben, då är det ju inte värt det! Åtminstone inte på kort sikt.


Snygga, va?

söndag 1 maj 2011

Återanvända

Min nya giv för ett miljövänligare leverne är att försöka återanvända mer. Jag har börjar nyttja min lokala skomakares tjänster för att laga och klacka om stövlar, laga väskor och fixa jackor med trasiga dragkedjor. Just nu är jag dock sur på FIX (Lindex märke), vi har två FIX-jackor hemma med havererad dragkedja och den går inte att byta hos skomakaren (själva draglåset) för det är en specialmodell. Typiskt, jag har kostat på lite dyrare jackor för att alla tre ungar ska kunna ha dem, och så går de sönder för unge nummer ett!

Nu sist jag var där lämnade jag också in min mormors gamla röda skinnväska som jag verkligen gillar. Den är riktigt sliten och sprucken, och skomakaren sydde lite här och där så att den ska gå att använda i alla fall. Fast han tyckte jag var tokig som ville laga den gamla väskan.