Här har ni mitt kylskåp

Hur ser det ut i era kylskåp? Är det alltid välfyllt? Eller kör ni på tills det är tomt, äter alla rester och planerar matlagningen efter vilka burkar och såser som finns kvar? Jag hatar att slänga mat, känner mig som världens miljöslösare - och pengaslösare också för den delen. Men jag är värdelös på att planera efter vilka rester jag har. Och jag skaffar mig, fast jag vet inte hur, en massa burkar och såser som i bästa fall används en gång och sen får stå där och ta plats tills de möglar. Så onödigt! Det är så inte-jag. Mitt ideal är att köpa få favoritgrejer och sen använda dem tills de är slut. När det gäller kläder så blir det visserligen att köpa få billiga grejer som jag trillar över, och sen använda dem tills de är slut, eller åtminstone för noppiga för kontoret.

Jag skulle vilja ha ett tomt kylskåp, som jag sen kunde fylla och äta ur tills det blir tomt igen. Istället har jag ett kylskåp som antingen är knökfullt - och då har vi förhoppningsvis mat för veckan. Eller så har jag ett kylskåp som är halvfullt, utan att vi har någonting att laga middag av. Så här ser det ut just nu. Frukost har vi, men sen är det stopp. Om vi inte vill äta majonäs med oliver, smör, glögg, chilisås, för gammal matyoughurt, torr ost, gammalt bröd och mango raja (den har jag inte ens smakat) till lunch. Morötter finns det nog också. Tips, någon?

Inte tomt.

Trial and error and error

Nej, ni får inte läsa om mitt nya försök med soppan. Jo, lite kanske: Det blev lite godare. Och orientaliskt bröd med ostskiva på som får steka en stund i torr stekpanna blev kanon.

Lärdom: Har man spagetti eller nudlar i en soppa så sväller pastan och äter upp spadet i efterhand. Dåligt att spara till matlåda alltså, om det ens var gott från början. Ibland ska man bara lägga ner och tänka nytt.

Utvärdering av dagens kreativa middag

Det är lite följetong med mina middagar här. Hoppas att ni inte misstycker allt för mycket. Idag var idén att göra en soppa med nudlar, eller några små spagettihack som jag köpte i söndags. Inte vegetarisk, men jag tänkte att om jag öser i en massa annat så behöver jag bara ha lite kött till. Eftersom jag inte är vegetarian, utan bara försöker skära ner på köttet av miljöskäl, så funkar det ju också att minska mängden kött per måltid. Så tanken var något som liknade minestrone-soppa med korvslantar till och kanske bröd. Och jag är ju så himla "kreativ", så jag ska ju alltid improvisera ihop middagen utan recept.

Den här "soppan" ser verkligen inte god ut, så jag kan inte plåga er med en stor bild.

Det blev ingen soppa av det. Alldeles för mycket jox (sötpotatis, kålrabbi, broccoli och krossad tomat) och lite gammal torr fetaost till. Spadet blev gott, fast det blev alldeles för lite, och resten blev sladdrigt och degigt. Korven gick åt, kålrabbin var träig och det var mest jag som gillade sötpotatisen. Det var tät trafik till fruktskålen efter middagen kan jag säga.

Men jag tänkte göra ett nytt försök med soppa senare i veckan. Denna gången med bara lite pasta, kanske bönor, mer buljong, mindre jox och grillat orientalisk bröd med ost. Om ni har tur får ni läsa om resultatet.

Köttfri torsdag

Idag vill jag ha en klapp på axeln. Jag har ju länge haft ambitionen att äta mer vegetariskt, och denna vecka har jag lyckats med två middagar hittills (av de två möjliga som jag själv har haft ansvar för).

I måndags blev det en riktigt god quorn-gryta med halva kryddskåpet, lite frysta wokgrönsaker och nudlar. Idag blev det gnocchi (finns på Willy:s), tomatsås med svamp och  fetaost. Samt lite annat jag hittade i kylskåpet som majs, oliver och lite blad. Det blev bra det också. Jag hade köpt en massa svamp, både ostronskivling och skogschampinjoner som jag efter stekning kokade med krossad tomat, kryddor och en riven morot. Fast jag ska inte göra likadant nästa gång. Det blev en himla massa svampig svamp i den såsen. Jag tror att det hade varit mycket godare att steka svampen så den blev lite knaprig, kanske med vitlök, och äta bredvid. Och det hade också varit gott och mättande att ha i lite bönor eller kikärtor i tomatsåsen. Eller bredvid det också kanske, så blir det lättare att få barnen mätta (de gillar bönor bättre än tomatsås). Det får bli nästa gång.

Så här ser middagen ut i morgondagens matlåda. Men jag får nog komplettera med en knäckemacka eller två.

Det här är ingen inspirationsblogg som ni hör, om ni nu inte märkt det tidigare. För då hade jag bara berättat om det som blev vackert och lyckat. Det hade blivit en väldigt kort blogg.

LCHF för dig och mig

Lite motvilligt måste jag erkänna att jag börjar inspirieras av LCHF. Jag har aldrig mått särskilt bra av vetemjöl, och det ligger ju bra i linjen. Jag märker att jag är lite mer medveten om hur mycket kolhydrater jag äter, jag lassar inte bara på potatis eller pasta utan tar mer så mycket jag vill ha och inte bara för att bli mätt. Kompenserar med mer grönsaker. Och jag tar extra smör eller ost ibland och tänker att det är bra för att det mättar.

Men. Jag gillar ju socker. Och jag vägrar att tro att frukt och rotfrukter kan vara dåligt för mig. Nyss åt jag tjock grekisk yoghurt med frukt och kanel, men jag får lite ont i magen av så fet yogurt i mer än matskedsmängder. Jag tål helt enkelt inte feta mejeriprodukter i några större mängder. Det är väl som vanligt, vi är olika helt enkelt. Det som passar dig passar inte mig.

Omväxla min pasta, tack!

Snälla Axfood, kan ni inte byta form på pastan i er ekologiska serie Garant? Jag börjar tröttna på Fusilli nu, men det finns inga andra sorter på Willys som är bättre (både ekologiska och billiga). Och ännu har jag inte sjunkit så lågt att jag köper fullkorns-pennen som står bredvid.

Förnya med Farfalle kanske?

Jag antar att det faktum att jag bryr mig om formen på min pasta betyder att jag klivit upp något steg i orka-trappan. Eller att jag bara är desperat efter lite omväxling.

Fem i tio goes PLUS

Herregud vilken äcklig ost jag just smakade.

Jag gillar mögelost och när jag handlade senast så slog jag till på en Bavaria Blu, som jag vanligtvis gillar. Men denna gången råkade det av misstag slinka med en lightvariant, Bavaria blu "Fitness. Less fat - full taste". He he, en fitness-ost, alltså (inget för LCHF-anhängare...). Om jag inte blivit så besviken när jag såg det hade jag gapskrattat. Äter jag mögelost vill jag ha den normalfet, vill jag äta fettsnålt äter jag morötter.

Men eftersom den var inköpt var jag ju ändå "tvungen" att äta den. Tyvärr drog det ut på tiden, och när jag öppnade den idag såg jag några konstiga orange prickar utanpå. För säkerhets skull skar jag bort dem, men hela osten såg verkligen konstig ut. Mörk i färgen, nästan inget blåmögel och med en läskig unken lukt. Blä. Antingen ska den vara såhär äcklig, eller så har den blivit dålig (bäst-före-datum imorgon). Troligen det senaste, men mögelostar brukar ju mogna, inte förses med orange mögel och unken stank.  Ska det vara så här? Va? Känner mig lite upprörd över detta faktiskt. Men inte tillräckligt för att inleda bojkott, nästa gång blir det till att lusläsa förpackningen.

Innehållet ligger i soporna.

Småätandet och amatörteorierna

Jag är en hopplös småätare. Inte världens ovanligaste last, direkt. Och jag äter inte så mycket, men ofta, och allra helst kvällstid (såklart). Min grundtanke är att min kropp är sugen på det den behöver, även om man ofta misstolkar suget (eller fastnar i andra destruktiva mönster som stör ut grundkänslan. Det är mer komplicerat egentligen, jag vet). Ibland är jag mer sugen på ost eller nötter, eller råa grönsaker för den delen (händer oftast när jag ätit för mycket choklad eller annat onyttigt). Ofta är jag sugen på sött, men jag tror ju inte att min kropp behöver godis. Men kanske frukt och bär? Snabb energi, vitaminer, antioxidanter. Utan att ha gjort hela researchen tänker jag att vi är förprogrammerade att sukta efter sött, eftersom den mest lättillgängliga energin och de viktiga vitaminerna finns i de mogna söta frukterna. Ju mer sol de fått, desto sötare och näringsrikare. I lockande färger och dofter. Inte konstigt att vi gillar godis, som ju utnyttjar alla de signaler som ett solmoget smultron eller en saftig mango sänder ut. Billiga trick helt enkelt.

Ikväll hetsåt jag tre kanelknäcken i rast följd. Jättegoda var de. Men varför detta plötsliga sug efter socker, fett och kolhydrater? Min mage gillar inte riktigt socker och vetemjöl i kombination, jag får bara magkatarr, så efter tre kanelknäcken säger magen stopp tack och lov. Men kanske behövde jag något hekto till på låren...

Äcklig mat

Jag har blivit så väldigt dålig på att laga mat på sistone. Jag har både en svårartad allergi mot att följa recept,  och vanefobi som innebär att jag måste laga olika mat hela tiden (jag kommer heller inte ihåg hur jag gjorde det som händelsevis blivit gott). Mitt matlagande bygger alltså på att jag kan grunderna och har inspiration att svänga ihop något gott. Men nu har något hänt, det blir bara äckligt och jag får slänga en massa mat (efter att jag bjudit den stackars familjen på det). Och det går ju helt emot mitt miljömässiga mål om att ta bättre vara på överbliven mat.

Jag har ju höjt mina vegetariska ambitioner på sistone, och försöker förnya min matlagning lite i allmänhet. Jag tror att det är det som är boven i dramat. Jag försöker alltså laga mat inom ett nytt område som jag inte riktigt behärskar, och detta utan att följa recept, utan att ens läsa kokböcker som inspiration och dessutom med väldigt begränsad tid och ork. Pucko. Men idag blev det ok i alla fall. Stekta champinjoner med bacon och "krämig" pasta med broccoli. Back to the basics.

Middag på en spik

Jag försöker skärpa mig när det gäller att ta hand om rester, för den miljöpåverkan som ligger bakom mat som hamnar i soporna är ju verkligen helt bortkastad. Tyvärr är vi inte så jätteduktiga, vi är lite för stressade, slarviga och oplanerade så det händer ganska ofta att man hittar någon burk med alldeles för gammal middag längst in i kylskåpet. Och då tar vi ändå med lunchlåda när det går, men ibland blir det en halv portion kvar, eller bara en massa pasta eller så blir det bara bortglömt.

Idag var det egentligen dags för storhandling, men jag orkade faktiskt inte. Istället blev det en snabbsväng in på Konsum och en limpa, en liter mjölk, en aubergine och broccoli. Ta da: Soppa på broccoli och skafferirester, ugnsbakad aubergine med gammal getost som inte var så god och därför inte gått åt, tillsammans med en överbliven rödbeta i klyftor och lördagens kokta potatis som blev frasiga i ugnen. Till det  knäckemackor med resten av förra veckans färdigskivade rostbiff och avokado som fanns hemma. En jäkla massa plockmat, men jag var mycket nöjd över att jag knutit ihop det som fanns och som riskerade att annars gå hädan. På minussidan dock att jag fann en knappt påbörjad limpa i kylskåpet som såg sina bästa dagar för två veckor sedan. Ah, aldrig får man vara nöjd.

Varför är LCHF så provocerande?

Jag läser Bloggkommentatorerna ganska ofta, och nu har jag börjat följa en blogg som heter Min mamma som skrivs av en av de två som står bakom de bloggen. Hon bloggar mycket om sin LCHF-kost och om hur bra hon mår av den. Jag tycker att det är så intressant med LCHF, för det blir alltid så väldigt mycket rabalder runt den dieten. I kort går dieten ut på att äta mycket fett och inga kolhydrater. Alltså inget socker, mjöl, rotfrukter, frukter, ris eller pasta. Och mycket feta mejeriprodukter. Och lite grönsaker, om de inte är för söta.

Men vad är det då som är så provocerande?

Såhär tror jag:
- Dieten går emot mycket av det som vi traditionellt lärt oss. Att grädde och smör är onyttigt, och att frukt och morötter är nyttigt.
- Det är en lyxdiet på det sättet att det som traditionellt är billiga basvaror i svenska kök, som potatis, ris och pasta, utesluts. Bara sovel liksom. (Själv kan jag bli provocerad om någon norpar bara köttet/fisken/korven och underlåter att ta av alla skålar på bordet. Men ok att bara ta grönsaker. Är nog gammaldags.)
- Miljöskäl talar emot en ökad konsumtion av kött och mejeriprodukter i samhället.
- LCHF-förespråkarna är så väldigt frälsta, och eftersom LCHF:arna får så mycket skit för sin diet så blir de också ganska defensiva. Och det vet man ju hur provocerande det är med någon som är övertygad om att hen funnit den rätta vägen.
- Det finns en del vetenskapliga farhågor mot de långsiktiga konsekvenserna av LCHF. Själv tänker jag mest på att de missar så mycket näringsämnen, vitaminer och spårämnen som finns i grönsaker och frukt.

Ja, det var kvällens analys. Hur som helst så tycker jag att det är intressant att fundera över varför vissa saker är så engagerande. Ungefär som att Blondinbella fått över 1300 kommentarer och ett kvällstidnings-löp (tror att det var GT, men finns inte på webben) på ett inlägg där hon visar sin normala men inte supersmala kropp i bikini. Det säger väl en del om dagens samhälle.

Redovisning av kvällens okynnesätande

Fredagsmyset ikväll bestod av supersura godisar gömda under täcket och ätna i smyg. För barnen måste vänta till lördag, he he.  Nu klarar inte magen mer surt, så då blir det min lite nyttigare last, vitkålssallad.

Sen försökte jag äta ostar. Min kollega är en finsmakare med förkärlek för ost och har haft mig till att smaka massa väldigt delikata små hårda ostar som heter konstiga saker. Så när jag var på Willys idag köpte jag en bit Morbier och en rulle med getost. Getosten var inte alls god, stark och skarp. Jag får använda den som gratinering på någon grönsak i veckan. Morbier är ganska god, men lite för mycket gorgonzolakänsla över den. Ganska misslyckat ostköp alltså, jag måste nog ta redan på vad de ostarna som är goda heter. Här får ni en liten bild på fredagssnacksen i alla fall, förutom de sura godiset då.

Vitkål och inte så jättegoda ostar.

Okreativ

Nej, nu har jag lagat kreativ mat i nästan en vecka. Ge mig fiskpinnar och köttbullar! Och smågodis, tack.

Att roa sig i januari

Kokosnöten var ett bra köp. Bara jag och mellansonen som gillade kokosen visserligen, men fyra av fem i familjen har nu roat sig med att försöka få ut kokosköttet i två dagar. Mycket nöje för pengarna (= 10 kr) alltså.

Hårt arbete med hammare, skruvmejsel och syl.

Bota vardagstristessen med en kokosnöt

Ibland får man uttrycka sin kreativitet i veckohandlingen, i brist på andra sätt. Idag hade jag ingen som helst lust till den gamla vanliga rationella vardagsmaten. Dessutom har jag känt att det är dags att steppa upp miljömedvetenheten på tallriken lite. Så idag på Willys blev det därför nästan inget kött, men istället en massa udda grönsaker, quorn (som jag aldrig köper annars), frysta krav-räkor och en herrans massa ost (feta, mozzarella, chèvre och vanlig, för att kompensera för köttet). Och en kokosnöt. Rundan avslutades med att pengarna var slut på kontot, så jag fick ta hela klabbet på kredit. Nu gäller det bara att jag är lika kreativ när jag ska laga maten också kommande 7 dagar.

Januarivikten

Jag har en liten egenhet: Jag brukar gå ner i vikt över julhelgen. Och likaså den här gången. Inga dramatiska viktras,  men något enstaka kg ner. Det här är inget som jag strävar efter på något sätt, det bara blir.

En del av orsaken ligger nog i julstressen inför julen. Mycket att göra, lite tid att äta på. Men julmaten spelar också roll. Julmaten hos oss brukar inte vara överdådigt överflödande. Fint julbord på julafton men sen lever man på resterna och lutfisk resten av helgen. Sen är det så mycket annat som ska hinnas med, träffa släktingar och vänner på annan ort exempelvis, så jag hinner inte äta så mycket. Och julgodis och alladinaskar är ju gott, men eftersom det är så toksliskigt så tröttnar jag innan jag hunnit få i mig så mycket.

Så ikväll blir det mögelost. Måste kompensera lite.

Konsten att handla mat

Jag försöker storhandla mat när jag väl handlar, för att spara tid. Jag går aldrig efter lista och har aldrig planerat i förväg vad jag ska köpa. Det går bara inte, jag är inte den typen. Jag måste planera på inspiration. Mannen är dock tvärtemot, han småhandlar på rutin.

Om jag går i vår vanliga mataffär, Willys, så kan jag rutten: Godisgången inleder (om lördag, eller om väldigt trött mamma), sen pasta/bulgur/matvete, flingor, tandkräm, mjölk/fil/creme fraiche, bregott, ägg, jos, bönor/oliver/krossade tomater, grönsaker/rotfrukter (det som ser gott ut), frukt, bröd (och kanske kex), ost/pålägg, korv/kött, frysvaror och antagligen mörk choklad. Fiskvagnen utanför om jag handlar innan de stänger. Blöjor och papper glömmer jag alltid, det får mannen komma ihåg. Allt eftersom jag passerar väljer jag vad som ska ner i korgen, det är som min egen checklista.

Jag har varit hemma med sjukt barn några dagar denna vecka, och då vill man ju inte spräcka planen. Alltså kan man inte äta någon av huvudråvarorna (som denna vecka är bacon, blodpudding, kött, fisk i frysen, köttfärs) till lunch, utan får improvisera. Ibland blir det extra gott då!

Tre överblivna prinskorvar, stekt blomkål och brysselkål (med senap), löskokt ägg och bulgur. Lite mozzarellaost och romansallad också. 

Ganska ordentlig känner jag mig när jag läser igenom det här inlägget. Förutom att det är lite för mycket kött, vegetariskt minst en dag i veckan är ju målet. Såhär ser det ut när föräldrarna har lite mer ork. Har vi mindre blir det pizza.

Mums, brysselkål!

Ibland är det roligt att handla med hungriga barn. Jag vet, det kan vara ett helvete med gnällig unge som ligger på golvet i mataffären och skriker. Där har jag verkligen varit. Men förra veckan när jag handlade med sexåringen så tyckte han att allt jag föreslog lät så jättegott. - Ja, jag älskar brysselkål! - Mm, kålrot! - Makrill i tomatsås, mums! Och igår när jag handlade med tvååringen så var hon så hungrig att hon tog ett bett på blasten runt blomkålen. Och eftersom jag sa att hon inte fick äta mer så tjuvade hon i sig blomkålsblast så fort jag tittade bort. Men sen när vi betalt och gick hem så fick hon ändå smaka på kardemummaskorporna jag köpt.

Mattrender vs. smaklökar

Idag är jag värsta matsnobben. Jag och minsta ungen skulle köpa lördagsgodis på Konsum, det var inte så mycket annat vi behövde. Så jag kommer hem med inlagda oliver (onödigt, godare och billigare på burk), inlagda kronärtskockshjärtan (ganska goda, men lite hårda), ekologiskt smågodis (den brukar jag dock köpa, favorit) och ekologisk granola.

Dagens onödiga delikatesser.

Någon som hört talas om granola? Jag har läst det några gånger, senast i Elsa Billgrens blogg, och det låter ju tjusigt. Jag läste på förpackningen och fastnade för den rena innehållsförteckningen (försöker undvika tillsatser). Nu har jag smakat det, och det är väl ok. Ungefär som Start, fast lite mindre söt. Start är godare. Nej, imorgon får jag kompensera med prinskorv!

När kroppen skriker efter vitkål vet man att man har ätit tillräckligt med godis

Jag sitter här framför datorn och småäter lite på det jag är mest sugen på.

Söndagsmys. Japp, det är vitkålssallad.

Och då har vi ändå godis och kakor hemma. Jag har ätit väldigt mycket godis och kakor idag.