torsdag 27 februari 2014

Opepp

På jobbet är det vissa som är så fredagspepp. De är på godare humör än vanligt, sprallar runt lite, och går tidigt. Jag kommer ihåg hur det kändes, men jag känner inte det där längre, jag längtar inte till helgerna. Så dumt. Jag måste se till att göra helgerna lite mer längtansvärda. Innan längtade jag antingen till festligheter eller till vila, det är väl det som är kruxet nu. Det är så mycket jobb på helgerna. Det är tvätt och städning (fast ofta skippar vi det) och matlagning och handling (eller; Vem orkar handla? Ska vi beställa kebab? Nej, vi gör något på resterna, och så handlar jag på söndag kväll) och så är det två sega vuxna som liksom halvvilar samtidigt som barnen cirkulerar runt runt. Och sen måste vi ut för barnen klättrar på väggarna, och då orkar vi inte göra något roligt utan då blir det kanske kvarteret. Ja, förra helgen hade vi i och för sig gäster, och på söndagen var jag ensam med en unge på stan utan-att-göra-ärenden, och helgen innan var mina föräldrar här, så helt sanningsenlig är jag inte. Men känslan smittar av sig på fredagen, det är inget som spritter i fredagen längre. Det måste bli ändring på det!

tisdag 25 februari 2014

Lila mat

Snygg mat, va? Slår ett slag för mer lila mat! Tyvärr var den inte riktigt så lila när den var färdig. (Älgskav med rödkål, rödlök och mjölk om någon undrar.)


måndag 24 februari 2014

Vardagsguld

Man bara måste älska honom. Han står i undergången mellan hållplats och vårt lilla centrum, det är inte city direkt, men ändå en del folk som passerar. Ibland tänder han en marshall, och så har han eller någon annan satt för de starka lysrörslamporna med röd plast. Så att det blir liksom lite nattklubbsstämning där i gångtunneln. Och så sitter han på sin förstärkare och spelar liksom lite coolt plinkande på gitarr. Det är så snyggt, och det blir så otroligt mysigt i februarikvällen och snålblåsten. Det syns inte ett skvatt på fotot, men ni får ta mig på mitt ord.


söndag 16 februari 2014

Bra saker

Nu kör vi positiva rundan ett varv, för jag behöver peppa mig själv lite. Saker som varit bra den gångna veckan:

- Barnen har fått göra roliga saker med mina föräldrar. Härligt med morföräldrar med lite energi att tillföra den här sega familjen.

- En tur till kvarterskrogen. Vad skulle vi göra utan kvarterskrogen? Den är en rätt ruffig sportbar med ett gediget stammis-klientel som inte direkt är barnfamiljer. Likväl är den räddningen när man bara måste ut ur hemmet och inte ids åka in till city.

- Ett par vida svarta manchesterbyxor med höga midja och knappar på sidorna. Rea på rean på Noa Noa. Och blank läppglans från Body Shop som luktar Lichi. Och jag som shoppingbantar och hävdar att jag njuter av det. Ändå var det ytlig glädje att gå en sväng på stan med min mamma och köpa saker. Och jag insåg att jag annars aldrig går en sväng på stan. Jag uträttar ärenden, på tid, men jag går inte bara runt och tittar. Ovant, men jag vet inte om jag direkt saknat det. Var mest velig på den tiden när jag hade tid att vara det.

- OS. Ja, det är skönt att ha en bra anledning att titta på TV nästan hela helgen.

Det var det. Imorgon ny vecka!


torsdag 6 februari 2014

Sånt barnen inte gör, och sånt de gör

Det är många dumma grejer som mina barn inte gör. De kastar inte mat på varandra. De slåss väldigt sällan. De vägrar inte grönsaker och kräver glass till vardags. De kastar inte tallrikarna i golvet. Helt enkelt för att så gör man inte hos oss. Vi skulle inte acceptera det och de skulle inte komma på tanken. Inga konstigheter så långt.

Men sen är det en del dumma grejer som de gör. Exemplet för dagen är att en viss yngre familjemedlem  som faktiskt inte är så väldigt liten längre, inte sitter stilla vid matbordet. Ja, eller knappt sitter vid matbordet alls. Kommer inte när man ropar, tittar in sent för att ge upp ett skrik över något random, och sen bara avvika. Ibland smaka lite. För att någon timme senare gå loss på fruktskålen. Jag vill hävda att jag absolut inte accepterar det här. Och jag förklarar att så gör man inte hos oss. Men där någonstans går våra uppfattningar isär, mina och barnets. Ja, för uppenbarligen gör en person så här hemma hos oss. Det är så lätt att vara kaxig förälder när det funkar. Men när det inte funkar, när den dålig vanan väl är etablerad är det inte lätt att bryta, minst sagt.

Det finns enkla metoder: Guldstjärnor eller andra belöningar när saker och ting fungerar. Hårda ord och skäll. Hot om indragna roligheter. Handgripligheter (bära in barnet och hålla i det menar jag då alltså). Det finns mer komplicerade metoder: Barnet får vara med och laga maten, duka fint, tända ljus, kalla in de andra. Lojalitetsskapande pepptalk. De komplicerade metoderna är ju tilltalande. Men de kräver att man har en del energi själv, varje dag. Sen kan man ju välja att skippa striden och bara låta ungen vara, det går väl över så småningom.

Men frågorna kvarstår. Varför blir det så här ibland? Varför är ungen så bra på att sätta in sin tallrik i diskmaskinen men så dålig på att sitta med vid matbordet? Varför inte tvärtom?

tisdag 4 februari 2014

Cykel

Ja! Att jag inte förstått det förut. Den här bloggen förutsätter cyklande. Utan cykling - inga tankar. Och nu har det varit hosttider och snöglopp och cykeln har vilat - precis som bloggen. Men igår och idag har jag cyklat till mitt jobbs nya arbetsplats, ungefär dubbelt så långt som innan. Och där dök tankarna upp igen.

Fast än så länge tänker jag mest på min nya cykelväg medan jag cyklar. På att det är mycket rödljus som gör att jag måste stanna och får vila. På vilken väg jag ska ta, och om jag ska cykla runt i rondellen eller gena. På att raksträckorna är sköna för då får jag lite mer puls. På att jag fick byta bort dunjackan mot skaljacka. Man kan cykla 3 km i dunjacka, men man kan inte cykla 7 km i dunjacka. På kullerstenarna och vägarbetena. På att det kommer att bli härligt att cykla när det blir vår.


söndag 2 februari 2014

Hej igen

Jaha. Jag har bloggat i närmare 3 år nu, och såhär glest har det sällan varit med inläggen. Men jag inte haft lust, faktiskt. Ibland dyker det upp något som skulle kunna bli ett inlägg, men sen försvinner det och när lugnet lägrar sig (vilket blir senare och senare på kvällen...) så vill jag inte. Jag har inte haft något behov att formulera något, av att säga något. Lite tråkigt egentligen, särskilt eftersom det lite grann hänger ihop med att jag inte har någon särskild lust till något annat heller. Lite vinterlåg helt enkelt, och kanske hänger det också ihop med drivkraftsskiftet jag erfar just nu. Tänkte just därför lista veckans bästa magkänslor - händer det något som platsar på topplistan imorgon söndag får jag väl komplettera helt enkelt.

- Hämtade äldste sonen på träningen i måndags och skippade bussen hem för att istället vandra hemåt i snöfallet samtidigt som jag drillade honom i 7:ans multiplikationstabell som var matteläxan.

- Jag tror det var onsdag morgon, och jag lyckades byta det vanliga evinnerliga morgontjatet med dottern mot en rolig lek. "Uppdrag strumpor", "Uppdrag tröja", osv. Plötsligt händer det.

- Mitt jobb flyttar. Det blir längre och mer opraktiskt på alla sätt. Men så skönt att städa ut, och rensa och slänga eller arkivera gamla pärmar som jag inte tittat i på 5-10 år. Jag suktar nog förändring.