fredag 27 juni 2014

Växtkraft och ledigheten

Tänk den som hade ett uns av växtkraften i myntaskott… De här stjälkarna mynta plockade jag för nästan en månad sen. De kommer från en planta jag satte i trädgårdslandet förra året och som nu spritt sig till halva pallkragen. Det är gott med mynta. Jag plockade och åt de fina bladen och glömde bort resten på köksbänken en vecka eller två. Nu har den fått skott (och rötter).


Idag går jag nästan på semester. Jag kommer i alla fall inte vara på kontoret nästa vecka. Soloveckan med jobb byts mot familjeliv i stugan, och tjuvjobbande på förmiddagarna. Jag är inte helt säker på att  det är bättre med semester än jobb, men stressa ned behöver jag ju. Vi får väl se hur det blir med den saken. 

söndag 15 juni 2014

Kvällsvyn

Jag bor på min balkong just nu. Borde vara ute och njuta sommaren, men det är också skönt att inte göra det. Vara inne men ändå ute. Och så har jag upptäckt att man kan jobba på datorn på balkongen, både i kvällsljus och dagsljus. Så här ser det ut - bara så att ni vet.





lördag 14 juni 2014

Hej då vardag

Skolavslutningen i veckan gav mig lite ångest. Nu är vardagen över, nu skeppas våra barn ut på grönbete hos gulliga morföräldrar, kvarterskompisarna överges, lekparkerna byts mot skog och äng. Vi har det så lyxigt, trots (eller tack vare) att vi bor i en trång lägenhet i ett höghus så får våra barn smaka på lantlivet om somrarna. Men priset är att den där sommarvardagen blir så kort. Bara några hetsiga veckor i maj och juni då allt ska hinnas med. Jag vill ha mer sommarvardag, jag vill äta på uteservering med barnen i våra kvarter, jag vill ha picknick med kvarterskompisarna, jag vill gå och bada i utebadet som ligger så nära men som vi aldrig utnyttjar, jag vill gå kvällspromenad och köpa glass. Det är ju lätt ordnat om jag bestämde mig för att ha barnen på fritids några veckor till och kanske jobba lite längre. Jag trivs ju här hemma i mina kvarter, och har egentligen ingen jättestor drivkraft att åka härifrån.

Problemet är ju att sommaren är så kort. Jag vill ju också att både jag och barnen ska få vara på landet. Att de ska få träffa kusin, jaga mördarsniglar, åka ut med båten, gå i skogen. Kan vi byta ut mars mot en till sommarmånad? Ja, eller mars får bli april och sen kör vi varm och skön sommar från april till september? Överens?

tisdag 3 juni 2014

Blandar ni er?

Läsvärt i dagens DN om Främlingsrädsla och hur vi bör möta den. Hur mycket blandar ni er? Hur lika er själva är de ni umgås med? Känner ni någon Muhammed (obs, citat från artikeln)? Eller - om du heter Muhammed - känner du någon Lars eller Karin?

Och nej, jag känner ingen som heter Muhammed (men en Ali - räknas det?). Men det gör mina barn! Framtiden tillhör dem.

måndag 2 juni 2014

Vårt förhållande till saker

Min generations farmödrar och mormödrar sparade på det mesta. Omslagspapper, snören, gummisnoddar, möbler, mattor, stuvbitar. De kunde lappa och laga, de kunde ta vara på rester. De levde under världskrigen och även i övrigt i en tid när det var dyrt med saker, medan i alla fall medelklassen eller de som bodde på landsbygden hade goda förvaringsmöjligheter i form av skräpvindar, förråd, skåp och lådor. "Den som spar han har." (Det var före hen det…)

Idag är prylar inte längre en bristvara. Även om du är låginkomsttagare är det lätt att fylla ditt hem med prylar, det är lätt att hitta billiga leksaker, prydnadssaker, kläder, godis, elektronik. På McDonalds får du gratis leksaker, med nästan varje barntidning får du leksaker, går du på loppmarknad, lågprislador (vi har en affär som heter "Bra deal" i vårt kvarter) eller söker på blocket finns massor av grejor till låga priser. För att inte tala om samhällets köphets i övrigt med inredningstrender och stora köpcentrum som utvecklats till allmänt helgnöje. Kvaliteten är ofta låg, men sakerna finns där. 

Ur miljösynpunkt är det här naturligtvis kasst. Och oavsett om man handlar billigt eller dyrt blir det lätt en väldig massa prylar. Till detta kommer att vi nuförtiden inte har samma ytor, eftersom det är dyrt att bo. Dessutom är moderna hus och lägenheter sällan utrustade med stora förvaringsytor. Inga skräpvindar, inga serveringsgångar täckta med skåp, sällan stora garderober. Följden blir att många människor ägnar sin fritid åt att sortera, städa och rensa bland sina saker - för att sen genast inhandla nya. Men jag har en spaning: Jag tror att vi kommer att värdera prylar mindre och mindre i framtiden.

 För mig har prylarna blivit en fiende. Vi bor ju trångt, och jag får rysningar varje gång det kommer hem nya saker till oss, allra helst om de är stora eller onödiga. Det är klart att det finns någon slags lockelse i det nya - som ett byte man har erövrat. Men i och med att prylarna blir så lättillgängliga - och kräver så mycket i form av utrymme och sortering, så tror jag att vi kommer skatta det lägre. Vi som är vuxna nu lever fortfarande med den där känslan för saker som generationerna som uppfostrade oss hade. Men våra barn kommer att vara uppfostrade med överflödet. Även om vi hos oss försöker att hålla nere nyinköpen - och jag tycker verkligen inte att vi köper saker ofta, och leksaker bara vid jul och födelsedagar i stort sett - så har mina barn massor med saker (vi är dåliga på att rensa och tre barn i olika åldrar gör att ingenting plockas bort). Och de är med när vi försöker rensa - när det händer. När de blir stora så kommer de ha med sig känslan av att saker är lättillgängliga, och att det är jobbigt att rensa och hålla ordning bland alla grejor. På något sätt måste det påverka. De har inget minne av den där enda dockan de önskade sig hett hela året för att sedan få som en av få julklappar. Och därmed kommer de inte ösa klappar över sina barnbarn i hopp om att återskapa den där känslan de själva hade som barn. Hur de kommer göra istället vet jag inte. Kanske blir upplevelser och tid viktigare? Jag tycker redan att jag anar tendensen. Eller så blir det på något annat sätt. Men de kommer att ha ett annat förhållande till prylar, det är jag säker på.

Så här ser det ut ovanpå vår micro. Egentligen skulle jag inte sakna en endaste grej om jag svepte ned allt i soporna. (Fast batterierna i batteriholken förstås…) Men det tar ändå emot. Jag får sortera lite istället.