onsdag 28 september 2011

På spaning i Stockholm

Idag har jag varit på besök i Stockholm. Jag har, förutom jobb, ägnat mig åt att spana på folk, särskilt på centralstationen. Och folk ser annorlunda ut i Stockholm. De är mer uppklädda, mer fixade. Har trendigare kläder, ungdomligare frisyrer. Det jag främst tänkte på, kanske beroende på min egen åldersnoja, är att även folk i 40-årsåldern kör trendigt, ungdomligt. Och jäklar, vad många de är! Folk överallt, och bilar överallt. Det är lätt att känna sig som en lantis. He he, och då bodde jag ändå mina första 18 år i Stockholm. Jag antar att det betyder att jag trivs bättre här, i min avslappnade stad i mitt höghus.

onsdag 21 september 2011

Nähä

Nähä, inte idag heller. Jag hade tänkt att jag skulle få tid att skriva ett lite mer genomtänkt inlägg idag, men nu har jag precis vaknat efter att ha somnat när jag la minsta ungen. Eftersom jag inte vill få mannens kanonförkylning (enligt vad han säger i alla fall...) och förstöra helgen, som för en gångs skull innehåller lite rolig kompistid, så är det bäst att jag pallrar mig till sängs. Och lämnar bloggen och alla andra borden och måsten (som tvätt, undanplockning, avstämningar med kompisar, anmälan på Försäkringskassan av VAB, förberedelse av morgondagen) därhän. Och slutar gnälla, för det är väl inte hela världen egentligen... Gonatt.

tisdag 20 september 2011

TV-tid del 5

Idag bestämde vi att det är lek istället för TV som gäller (förutom en liiiten stund efter middagen). Så nu har jag en häxdoktor, en indiandetektiv och en kanindetektiv som hoppar runt här hemma. De är ju kreativa i alla fall! Men det blir mycket stökigare när de leker såhär.

söndag 18 september 2011

Brus på kvällskvisten

Jag älskar ljudet av diskmaskinen som diskar. Det låter lugnt, skönt och tryggt. Och om man hör diskmaskinens dova brus så innebär ju det samtidigt att det är tyst i lägenheten, annars hade man inte hört det. Och en lugn och tyst lägenhet är paradiset.

lördag 17 september 2011

Att lära sig gräla

Det är en ständig balansgång att avgöra hur mycket man ska lägga sig i sina barns bråk, brukar jag tänka. Uppfostra och skipa rättvisa eller låta dem träna på att reda ut själva. Sen är ju inte mannen och jag de allra bästa förebilder heller, tyvärr. Vi gapar och skriker en hel del, ofta helt i onödan. Den enda fördelen med det, är att barnen ser att vi står upp för det vi tycker. Och det tycker jag att de också gör, i sina konflikter, både hemma och borta.

Idag hörde jag ett vilt gräl i stora barnrummet. Jag orkade faktiskt inte bryta till en början, och avvaktade lite. Båda var trötta och grälade om vem som skulle få lägga kläderna på stolen, en unge gråtande och skrikande, en unge skikande och morrande. Till slut bröt jag in och försökte medla, och samtidigt skälla lite för att de grälade bort sin TV-mystid framför Gester med gester. Men sen efterråt hörde jag hur de analyserade sitt bråk, "Du förstår väl att jag blev så arg för att..." och kunde prata lugnt om det. Ganska gulligt, tyckte jag. Att kunna gräla är en konst, och man måste ju träna lite för att bli bra.

söndag 11 september 2011

Vuxentrots

Åh, borde jobba lite nu på söndagkvällen för att hinna med morgondagens måsten. Men det tar emot något så fruktansvärt. Så istället för att sätta igång och får det gjort så att jag kan lägga mig sitter jag och surfar runt och skjuter på det. Känner mig trotsig, jag vill inte jobba över, vill inte, vill inte. Men eftersom jag inte är 3 år så går det ju bara ut över mig själv. Synd.

torsdag 8 september 2011

Dagens genus

Apropå TV-tiden häromdagen:  Eurovision och melodifestivaler är skitbra för pojkar ur genussynpunkt, tycker jag. Och mina söner älskar det. Glitter, sång och dans, och en bredd i manliga förebilder. Alltifrån Babsan till Eric Saade, för att inte tala om Ola Salo för några år sedan. Grymt bra manlig förebild. Men för tjejer är det lite värre.  För många ljuva, glittriga, förföriska kvinnor och för lite coola tuffa brudar med attityd. Några rockerstjejer är det ju ibland förstås.

tisdag 6 september 2011

TV-tid del 4

Ja ja, vilken följetong det här med TV-tider blir. När jag är på jobbet kommer jag på massor av kul saker att blogga om, som jag till och med skriver upp. Men när kvällen kommer orkar jag inte, utan skriver bara det som faller mig in just då. Eller nu.

Ikväll blev det en TV-kväll i alla fall, trots föresatser. Trött. Vi råkade sätta på vårens eurovision, semifinal 2, och mellanungen bänkade sig lyckligt. Är väl rätt svältfödd på kulturupplevelser, men jag blev alldeles upplivad. Estland är verkligen bra. Nej, jag är inte ironisk alls. Och jag hävdar bestämt att jag inte är patetisk.

fredag 2 september 2011

Projekt på G

Jag har ett projekt på gång. Bara att jag tänker att jag ska göra något är ett framsteg, för när jag är djupt nere i vardagsträsket så har jag inga ambitioner alls mer än att få vila lite. Men att sen ta steget till att verkligen förverkliga projektet, det ligger en bit fram. Men kanske, om någon vecka, jag känner att jag har ett ryck på gång.

Projektet är att sy en kudde. Jag syr aldrig, jag är inte alls bra på det, men vi har en gammal symaskin i garderoben som vi fått ta över från svärmor.  Och det här ska inte bli vilken kudde som helst, utan en traskudde. Alltså, en kudde enligt trasmatteprincipen, som för övrigt är en ypperlig, miljövänlig, resurssparande princip som vi borde förvalta och förädla. Det är mina gamla trasiga favoritkläder som ska bli råvaran till kuddfodralet. En trasig ylletröja, ett par utslitna svarta manchesterbyxor, en välanvänd grå munkjacka i plysch och en röd stickad polotröja. Så fina tyger, och så onödigt att slänga tyger när det kostar så mycket miljöpåverkan att göra nya. Och jag som dessutom har så svårt för att rensa ut mina gamla favoritkläder ur min knökfulla garderob. Det här är en win-win! Håll tummarna för att jag får tummen ur.

OK, kass bild jag vet. Men om man tittar noga ser man att det är en hög med kläder.

torsdag 1 september 2011

Den är så bra, läs den!

Bloggaren Harpasione har givit ut en bok ("Om det bara var jag" av Tina Jansson) baserad på sina blogginlägg. Hon är fantastisk på att behandla språket, varje inlägg är som en dikt. Hon skriver klokt, vackert och tankeväckande om att leva med en allvarlig progressiv sjukdom.

Den är så bra, läs den!

TV-tid del 3

Vi har nått några framsteg på TV-fronten, om det är någon som undrar. Storsonen och jag är överens om att TV:n tar för mycket tid, eller som han säger: "TV:n tar över våra liv!". Han är lite dramatisk. Men därmed accepterar han också att vi stänger av mitt i programmet. Sen kan det ju faktiskt vara lite bra att dega framför TV:n på kvällen när man ändå är för trött för att hålla sams, det ska man inte förneka.