Inför

En dryg vecka kvar till julafton och alla i familjen är eller har just varit sjuka. Nu skulle man bara vilja sätta allihopa i karantän en vecka så att inga nya baciller dyker på oss. Man skulle ha jullov en vecka innan jul också så att man kunde pyssla, fixa julklappar, vila upp sig och hålla sig borta från alla andra. Det vore perfekt. Förra julen lyckades vi hålla barnen friska, men jag fick själv spendera några timmar på närakuten med urinvägsinfektion - sånt jag får när jag är sliten.

Så, hur går det med er julstress? Min är någorlunda under kontroll. Stressen alltså, inte allt som "ska" hinnas med. Men det är känslan som är det viktiga, det är måttet på hur bra jag lyckas prioritera det som är viktigt. Julklappsorganisationen har tagit mest kraft, alltså att förmedla önskelistor till släkt som vill ge barnen julklappar. Legoskepp från den, bok från den, playmobil från den, legohus från den. Tre barn som alla har kommit över "hen blir glad över lite prassligt julklappspapper". Ibland agera ombud, ibland bara maila listor. Puh. Och den där känslan av äckligt materiellt överflöd lämnar mig inte. I helgen vill jag bara baka pepparkakor och sova. Vi får se hur det går.

Nu börjas det igen

Jaha, har ni julpyntat nu? Får man tro statusuppdateringarna på facebook och i alla bloggar, så är det pyntat och julbakat överallt i Sverige just nu. Och de flesta verkar redan ha avklarat julklappsinköpen. Jag blir faktiskt inte alls stressad, så mogen är jag. Det är ju jättelångt kvar och jag har inte ens någon stor lust att julmaxa redan. Vår första advent började vid 16-tiden idag när vi röjt undan det allra värsta i köket och vardagsrummet och plockat ned adventsljusstakarna från vinden. Men julpyntet får vänta, jag är inte så julsugen just nu. Det fanns en tid när jag var väldigt pepp i början av december och planerade för storslagna gammeldagsa julförberedelser. Jag funderar lite på var jag ska lägga ambitionsnivån i år. Så här känns det just nu:

- Pepparkakor är viktigt, mormors recept. Det är lagom att göra när det är en vecka kvar, annars blir de bara uppätna. Köpepepparkakor är gott nu, innan man smakat de hemgjorda.
- Barnen vill göra pepparkakshus. Funderar på att hålla mig i bakgrunden i år. Köpa ett paket deg och sen låta de baka själva. Får kanske sköta själva monteringen med smält socker.
- Julklapparna är slimmade i år, av mamma och pappa önskar jag mig bara en tjock tidning att läsa på juldagen. Och de får något liknande. Barnens presenter ska jag köpa på nätet, mest lego och böcker tror jag. Sen kommer jag nog inte undan att beställa (framkalla kan man väl inte säga?) några foton på nätet att sätta i minialbum till närmast släkten.
- En pyttegran att ställa på balkongbordet. Den kan man köpa några dagar innan julafton.
- Kanske lite julgodis. Vi var faktiskt hos kompisar igår och fixade julgodis, så det är bara om jag får lust jag behöver göra mer.

Sen räcker det. Det känns inte alls mycket, går att fixa på två dagar ju. Alltså ingen anledning att stressa, jag kan fortsätta att låtsas att det är november i två veckor till. Förutom att jag får äta pepparkakor och ha balkongbelysning utan dåligt samvete.

Nä, inte ens här kommer ni undan en adventsbild. Det blir inte så mycket mer Svensson än så här, va? Men det är fint så.

Den skrikande balkongen

Jag är av hävd en sån där löjlig traditionalist som nästan enbart har gammal och ofta ärvt julpynt (och barnens alster förstås) och som definitivt inte sätter upp något julpynt före advent. Alltså inga ljusstakar, stjärnor eller sånt får tändas i förväg. Idag köpte jag hyacinter, men de ställde jag undan på balkongen. Sen är jag också av hävd lite lat, så det kan hända att jag väntar med tomtarna till den 23:e, och sen inte plockar bort granen förrän i februari, men det är en annan sak.

Så i år när det mot min inrådan köptes in en färgglad ljusslinga till balkongen var det lite jobbigt. Och den har dessutom varit uppe i två veckor redan. Herregud. Jag försöker säga till alla som kommenterar detta att det är ju absolut ingen jul-slinga, det är en vinterslinga. Vinterslinga. De håller inte med, förutom de som tycker att den ger lite boudoire-känsla. Den syns ordentligt i kvarteret. Vi kom gående flera hundra meter från vårt hus idag och den illröda balkongen verkligen skriker, jag blev liksom lite förlägen. Det är inte en särskilt blyg balkong. Kort sagt, den är inte min stil direkt. Men den ger ett väldigt mysigt rött sken in i vardagsrummet.

Dan efter dopparedagen

Ja, inte har jag hunnit blogga de senaste dagarna. Men vi har haft det mysigt, om än lite hektiskt. Julafton bjöd dessutom på ett oplanerat besök på närakuten. Jag fick ju nästan ihop det som planerat, med klappar och julstämning och julstök i lagom grad, förutom att jag inte hann gå ner i varv och sova ordentligt. Men vem hinner det före jul? För mig blev resultatet tyvärr en akut urinvägsinfektion (jag tror att det har samband med tröttheten faktiskt), så jag var tvungen att sitta 1,5 timme på vårdcentralen på julafton för att få antibiotika. Men det gick rätt bra ändå, och nu börjar den ge med sig. Ikväll har jag t.o.m. hunnit med lite vuxenprat och tv-spel när barnen somnat.

Ogenomtänkt om julstressen

Nu skulle jag vilja skriva ett inlägg om att jag har lagt ribban på en lagom nivå den här julen, att jag har gjort kloka bortprioriteringar och därför nu kan möta julafton utvilad. Jag har gjort kloka bortprioriteringar, men det hjälper inte helt. För det är ju så mycket annat som är kvar att hinna med. Julavslutningar, julklappslogistik, jobb, röj, julhandling. Läget är väl någorlunda under kontroll, mest för att jag får släppa en del av det jag tänkt hinna med. Och julklappar jag ska ge bort i mellandagarna får jag i värsta fall komplettera efter julafton. Vad värre är, är att jag är supertrött (fast inte för att jag är uppe hela nätterna och julstökar, direkt). Sådär så att det snurrar lite i huvudet när jag sitter ned ibland. Och fortfarande på helspänn av rädsla för magsjukor.

Men hur mycket av julstöket kan man prioritera bort utan att hela känslan går förlorad? För tjusningen med julafton ligger väl delvis i att man förberett för något som man sen får njuta frukterna av? Att det inte är en vanlig dag. Om det nu är det man är ute efter, vissa tycker ju inte att julen är viktig och då bryr man sig ju inte heller om någon uppbyggd julstämning. Problemet är väl om man stressar och haussar så mycket så att man ändå inte kan njuta av juldagarna. Lösningen är väl som vanligt att prioritera rätt saker (och låta barnen vara med och jobba).  Och att inse att om man ska hinna det man vill (även med hälften bortprioriterat) så måste man bereda tid för det. Vara ute i god tid eller se till att ha ledigt innan julafton. Lätt är det inte.

Det här är inte ett inlägg med någon sensmoral, eller ens någon vettig slutkläm. Bara en lägesrapport. Analysen kommer sen (kanske). Nu ska jag gå och sova. Jag är i alla fall nöjd med mina fina hyacinter.

Klappar på vift

Mina internethandlade julklappar är spridda överallt i lägenheten. Några i garderoben, någon i skåpet, någon bakom bokhyllan, några kvar hos postombudet. Och så en på villovägar, jag fick hem ett par hörlurar istället för en beställd webkamera till mina föräldrar (som nog inte läser här). Risken är överhängande att jag kommer missa någons juklapp på julafton och sen hitta den lagom till påsk. Sen har vi ju några julklappar som fortfarande är kvar i affären, ohandlade. Jag ska göra min räd imorgon, sen får det vara bra.

Quickfix

Nu är jag inne på andra omgången hyacinter. Bästa genvägen till julstämning, och genvägar gillar vi.

Helspänn

Sitter på helspänn framför datorn och lyssnar efter minsta knyst. Analyserar information jag fått. Går igenom beteendet under dagen. Fruktar en natt som i bästa fall bjuder på sömn avbruten av snabba uppvaknande vid minsta hostning. I sämsta fall något annat. Men ännu inget utbrott här. Räknar dagar fram och tillbaka, hur lång tid är det kvar till jul? Hinner vi få det avklarat eller är det bara att ställa in hela baletten?

I väntan på att eländet skall bryta ut, det går magsjuka på förskolan.

Monterat och vattenskadat

Idag har pepparkaksbak del 2 avverkats, vilket inneburit dekorering och montering av pepparkaksdelarna vi bakade i måndags. Det har varit dagens händelse, vi har inte hunnit något annat förutom en och annan maskin tvätt. I år är huset stort, så stort att det är svårt att hitta en tvååringssäker plats för det. Hon har redan stulit lite av dekorationen och ätit upp. Dessutom har huset redan råkat ut för ett missöde, någon (typ stora barnen) spillde ut vatten på bordet där det stod och torkade inte upp, så nu är stora delar av bottenplattan genomblöt och helt geggig. Mellanungen har ju tänkt inreda och leka med legofigurer i huset, så ett sunkigt innergolv är ju inte så lämpligt.

Torkar det bättre om man blåser med hårtork, tro? Annars får vi operera bort den och ersätta med en ny bit pepparkaka från finbaket vi ska göra någon gång innan jul. Det tar aldrig slut det här pepparkaksbakandet. Två dagar för att göra ett hus, och sen har vi kvar en kväll för att göra egen deg och minst en dag för att baka ut själva kakorna. Jag börjar redan bli lite trött på det. Men det får liksom bli julstökets huvudnummer, pepparkakorna.

Jag lovade ju att visa upp det i bloggen, så här är det. Totalt operfekt perfekt, och lite slarvigt som det gärna blir i vår familj. Och taket behöver kanske lite stöttor så småningom. Men snart ska legofigurerna flytta in, och kanske ska det snöa lite på huset också.  Ja, någonstans måste det ju snöa. Annars är ju vattenskadan helt i linje med årets decemberväder.

Utsida.

Insida.

Kavlar och kaos

Ikväll har jag inte varit den coola överseende mamman som med road blick beskådar barnens glada bravader i köket. Pepparkaksbak del 1 har påbörjats. Stora barnen var plötsligt inte alls överens om hur huset skulle se ut. Gräl på det. Vi började baka ändå, tvååringen tog stora bett av degklumpen. Kortvarig harmoni. Bråk om kavlarna, skrik när tvååringen knölar ihop det nogsamt utkavlade. Och sen laga middag mitt i alltihopa.

Til slut lyckades de äntligen komma överens om en konstruktion, inte så enkel som jag hoppats. Det är problemet nu när de är större. De är stora nog att komma med fantasifulla förslag, men inte stora nog att genomföra det helt själva. Till slut fick de kläm på kavlingen i alla fall,  jag fick skära till bitarna själv medan jag försökte hindra tvååringen att äta upp mjölet. Och så värst trevlig var jag nog inte. Nu ligger husdelarna här och väntar på steg 2, dekorering. De är entusiastiska inför detta i alla fall. Det är ett veckoprojekt, det här pepparkakshuset.

Husbygge till helgen

En sak som hör till julförberedelserna i vår familj är pepparkakshus. Ambitionsnivån på huset anpassas efter orken, men ett hus blir det alltid. Fast ett år gjorde vi det i mellandagarna.  Jag tycker att det är roligt att göra egna konstruktioner (har ju lite svårt att följa färdiga mallar...), så vi köper inte färdigbakade husdelar. Men gärna färdigköpt deg. Känns lite onödigt att slösa mormors pepparkaksrecept på ett hus som ändå är dammigt och gammalt när man ska äta det.

Konstruktionerna har varit lite olika genom åren. Ett år var det koja (låg ambitionsnivå), ett år var det höghus (medel ambitionsnivå, men roligt när man själv bor i ett), ett år var det månlandskap och raket (det var det året vi gjorde det i mellandagarna) och förra året var det riddarborg (barnens initiativ, hög ambitionsnivå). Tricket är att använda mycket smält socker när man sätter ihop husdelarna, då spelar det ingen roll om delarna är sneda och vinda, det sitter som berg ändå. Och jag är inte så petig med slutfinishen, det blir ju snyggt ändå med kristyr och godis på. I värsta fall får man sikta florsocker över hela klabbet.

Nu har vi bestämt att helgens julförberedelse ska vara pepparkakshus. Stora barnen har börjat planera för konstruktionen, detta år ska det tydligen vara som ett rum, ett tittskåp kan man säga. Bra tycker jag, det låter enkelt, bara några fyrkantiga kakor och sen gå loss med kristyr och godis. Antagligen vill de göra en massa möbler också, men det får lösa sig. Och sen ska legofigurerna få bo där. Så ser planen ut. Om vi lyckas genomföra den lovar jag att återkomma med bild!