onsdag 20 juni 2012

Föräldrarnas makt

Mina barn lyssnar på mig ibland. Vilken läskig känsla det är.  Då menar jag inte att de går och borstar tänderna vid första tillsägningen eller att de klär på sig utan tjat. Utan att jag ibland märker att de lyssnar på det jag pratar om, och utvecklar sin personlighet i förhållande till detta. Resonemang kring miljöfrågor, genusfrågor, rättvisa, krig, djurrätt, kompisar. Och det läskiga ligger ju i att inse vilken makt man har. Det gäller ju att man har rätt i det man förespråkar. Ja, eller rätt och rätt, men att man åtminstone säger det man menar. Och gärna att det är genomtänkt.

Vi pratar ganska mycket om genusfrågor ur ett rättviseperspektiv hemma. Varför det är så få flickor i många barnfilmer, varför flickfigurerna eller pojkfigurerna är stereotypa. Och läser vi äldre böcker brukar jag kommentera om det är väldigt traditionellt, t.ex. läste jag Nicke Nyfiken idag och då var alla sjuksköterskor unga kvinnor och alla läkare män. Om man leker poängterar vi att alla kan välja att vara prinsessa, prins,  häxa, monster eller riddare. Sen får man höra barnen resonera kring lekar och recensera filmer själva, på egen hand. Coolt. Men lite läskigt, för man tappar ju kontrollen (tack och lov). "Shit, har du lyssnat på mig!? Och nu tänker du själv!"

En fråga som dock är extra svår att prata om är ekonomi och klasskillnader, tycker jag. Ibland pratar vi ju om pengar, vad vi lägger pengar på och vad vi inte lägger pengar på. Och de vet ju att vi inte har obegränsat med pengar. Även om det är svårt att förstå det där med bankkort. Men barnen tycker att pengar är ett roligt ämne, och sen pratar de om vilka yrken de vill ha (och vad de vi känner jobbar med...) och var man tjänar mest pengar. Och så kommer jag in där hurtigt: "Men man ska välja något som man gillar också, så att man får det roligt på arbetet."  I vår bekantskapskrets finns det både folk med höga inkomster och folk med låga, och jag vill verkligen att barnen ska tycka att det är odramatiskt. Men det är inte lätt att förklara lagom mycket.


måndag 18 juni 2012

Lättpåverkad

Igår fastnade jag framför feel good-filmen/romantiska komedin I hennes skor. Jag hade dessutom sett sista halvan av filmen minst en gång tidigare, men nu såg jag nästan hela. Och idag har jag grubblat över filmen till och från hela dagen. Det är då man vet att man fått för lite kultur på sistone.

söndag 17 juni 2012

Kvällens genusspaning

Jag har upptäckt en ny svårighet med att uppfostra flickor.

Pojkar som har lite vidare könsroller uppmuntras faktiskt i viss utsträckning av de vuxna i dagens skola och förskola. En pojke som är lugn, verbal, gillar rollekar och böcker och kommer till skolan utan spiderman/döskalletryck på gråsvarta kläder vinner en hel del pluspoäng hos (de kvinnliga) pedagogerna. Visst, det finns en hel del motkrafter, men en pojke som inte brötar har ofta en bra sits i vuxenvärlden. "Han är så snäll."

Jag hoppas ju att en flicka som gillar fotboll, som tar för sig, som är lite livlig och yvig, som gillar att bygga coola skepp eller bara springer runt i trasiga jeans uppmuntras. Just där har jag inte så lång erfarenhet ännu. Men det område där små flickor får otroligt mycket förstärkning på är utseendet. Kommentarer om fina klänningar, skor, tofsar, tröjor haglar runt flickebarnen redan på förskolan (inte minst från barnen själva). Jag märker det även hos mig själv, trots att jag försöker vara medveten. Men jag noterar mer hur hon ser ut, jämfört med bröderna. Pillar mer i håret, justerar klänningen, kommenterar klädval. Grr! Bakläxa.

Kontenta: Jag känner mig lite motarbetad när det gäller mitt genustänk för dottern, medan de mjukare sidorna hos mina söner uppmuntras av pedagogerna. Hur går jag vidare från det?

torsdag 14 juni 2012

Carola

Läste lite i Carolas blogg nyss. Man kan ju tycka olika saker om Carola, men jag tycker att det är lite roligt att läsa henne för hon är så färgstark. Och hon skriver precis som man uppfattar att hon är när man ser henne på TV. Ja eller, hennes blogg passar bra ihop med hennes scenpersonlighet i alla fall. Men det roliga idag var att hon beklagade sig över att hon var trött för att hon suttit uppe för länge kvällen innan. Med orden: "Man är ju inte 35 längre!" Ha ha, så nu är 35 åldern att eftersträva?! Nu är jag faktiskt äldre än 35. Men det kändes ändå uppmuntrande på något sätt. Ungefär som att bara vara lite sen när man trodde man missat hela klabbet.

Semester

Jag ska gå på semester om en vecka, men jag är inte så sugen faktiskt. Det kommer väl bli en del jobb på distans eftersom jag ska ha så lång semester, men det är inte därför.

Jag är inte färdig med vårterminen, och jag tycker om den här försommarfasen när vardagen fortfarande är kvar, men vädret och naturen är vacker. Det är visserligen ganska kallt för att vara försommar, men det är ju ändå rätt skönt ute jämfört med mars.

Och trots att jag är rätt sliten så klamrar jag mig lite desperat fast vid vardagen. Jag vet inte riktigt varför, faktiskt. Kanske för att vardagen är uppstyrd och lite trygg medan semestern kräver att jag engagerar mig och hittar på något. Ja, eller kräver och kräver. Men jag mår inte så bra av att slappa mer än några dagar, sen blir jag helt seg och nedstämd. Särskilt när jag varit stressad innan. Och semestern har en annan sorts krav och en annan sorts konflikter. Jag trivs bra här med mina gamla vanliga krav och konflikter.

söndag 10 juni 2012

Fotboll vs Schlager

Fotbolls-em är riktigt trevligt. Inte som Eurovision/Melodifestivalen såklart, men en bra ursäkt för lite lagom engagerat soff-häng. Särskilt nu innan Sverige spelar, för sen blir det ju lite nervöst. Det är trevligt att samlas framför, och man kan klaga lite på programledarna och experkommentatorerna, glädjas över skrällar och förundras över snygga dribblingar. Ganska likt Eurovision alltså. Men det är lite för lite glitter tycker jag.

fredag 8 juni 2012

Skit

Ikväll är jag sur och grinig och njuter av dåligt väder, flippande mellan dåliga tv-program, odiskad disk och en bit gammal ost.

torsdag 7 juni 2012

Tröja med fågel

Min klädstil är lite adhoc kan man säga. Ja, jag är väl inte den enda pressade trebarnsmamman utan genomtänkt klädstil. Men särskilt trendig är jag i alla fall inte. När jag haft ärenden på stan det sista, eller bläddrat i en tidning, har jag noterat att folk har tröjor på sig på ett nytt sätt. Löst sittande, rundhalsade, t-shirtar eller lite tjockare långärmade. Själv går jag fortfarande i gamla skjortor, koftor, finstickade ylletröjor eller långärmade tajta t-shirtar. Lite flick-tant sådär på jobbet, och lite flum-tant hemma. Men så var jag på stan med treåringen (eh, dålig idé) och efter att ha jagat henne runt i några affärer vi hade ärenden till mutade jag henne med glass och gick in i en klädaffär. Bara för att titta. Kom ut med en halvt genomskinlig t-shirt i lös modell med tryck på. Kände mig väldigt uppdaterad.

Idag skulle jag ha den på jobbet. Linne under eftersom den var genomskinlig, jeans till eftersom det matchade stilen (tror jag) och kofta till för att det var kallt och jag är frusen. Det blev inte bra, såg jag när jag kom till jobbet (jag är inte en sån som hinner titta mig i spegeln hemma på morgonen). Vitt linne under ser bara konstigt ut (syns inte så bra på bilden), borde tagit ett svart. Och koftan till passar verkligen inte alls i färgen. Tyckte ändå jag var smart som undvek mina två gråa koftor, eftersom det borde skära sig med tröjans brun-svarta färg. Jag har nog egentligen ingen som passar till. Men jag gillar tröjan i alla fall, det är ju t.o.m. en fågel på den. Den tänder ett litet hopp om att hinna med sig själv.

Poserar framför tvättsträcket.

onsdag 6 juni 2012

Kvällen

Släppt iväg mellanungen på utelek med kompisar på gården i sommarkvällen. Sen ringer de på porttelefonen och vill gå hem till kompisen ett kvarter bort. Jag ställde mig på balkongen och tjuvkikade när de sprang dit som vilda kalvar. Men han stannade och tittade noga innan han sprang över vägen. Åh, jag minns när man började vara ute själv som barn. Friheten, dofterna, spänningen.

Det var den ljuva delen av kvällen. Nu tjat och läggning.

tisdag 5 juni 2012

Och ingen sa något

Stressigt. Intensiv utbildningsdag där jag var utbildaren, körde hem i rusningstrafiken, parkerade och småsprang till skolan i kjol, tunna strumpbyxor och klackskor. Hann i tid till sommarfesten med fina barn som ordnat egen loppis och sjöng så vackert. Bytte om till jeans inne i lärarrummet, det var lite kallt ute. Picknick och lekar. När jag kommer hem och tar av mig ytterkläderna upptäcker jag att jag glömt ta av mig underkjolen. "Det var nog ingen som såg", säger sonen tröstande.

Ny trend?

söndag 3 juni 2012

Vissna fingrar

Jag har verkligen inte gröna fingrar. När sonen fyllde år fick han en solros i kruka. Vi lyckades inte ens hålla den glad så länge att knopparna slog ut. Växten överlevde, men alla knoppar vissnade ner. Sen köpte jag en pelargon, jag tänkte ge mig själv en andra chans. Men den har redan tappat alla sina knoppar, bara en vecka efter inköpet. Jag gillar ju blommande pelargoner, men det är tydligen över min förmåga.

Misshandlad.
Vad finns det för blommande växter som klarar att bli vattnade en gång varannan vecka?

fredag 1 juni 2012

Klädfrågan

Den här hängselkjolen är den stora favoriten och det stora trätoämnet i klädfrågan här hemma just nu. För kan man verkligen inte ha den varje dag? En mamma som pläderar för tuffa klänningar borde ju vara glad, för visst är den cool. Hon kombinerar gärna med pikétröjor och Blixten McQueen-tröjor och halsband och hello kitty, kreativt och bra. Men den ordentliga moderna i mig vill gärna att hon varvar med långbyxor och shorts. Borde jobba bort den ordentliga modern i mig. Särskilt de dagar jag själv har kjol och skjorta.

Här står vi och visar upp oss. Huvudlösa som brukligt.