Jag letar små andningshål. Jag menar inte de stora, som kompisträffar, kalas eller frisörbesök - de har sin egen agenda. Utan de små, de som finns där bland det grå om man bara tittar noga. Dessa har jag funnit hittills:
- När minsta ungen har somnat och jag ligger kvar bredvid en stund extra. Varmt och skönt och stilla, tankar i lugn och ro.
- Cykeltur hem från jobbet. Idag i ljummet duggregn och mörker, men jag bli stark när jag har stressat.
- Hämta stora barnen på aktiviteter. Promenad eller cykeltur hem med bara en unge, och tid för prat.
- Nu. Alla sover, diskmaskinen brummar.
- Resa i jobbet. Tid på tåg eller i bil, arbetstid men man måste inte jobba. (Ok, på tåg kan man jobba, men det är mer bonus.)
- Att ha lite tidsmarginal på väg hem med barnen någon gång ibland. Så att allt inte måste klaffa, så att jag kan vänta ut den som envisas med att plocka fibblor och kapsyler. Och hinner bjuda upp kvarterskompisen på prat mitt i stöket.
De små andningshålen är nyckeln till mitt livspussel. Det är min egen revolutionerande upptäckt. Men om man jäktar förbi dem, så rymmer de.
Det är helt rätt tänkt! Jag är övertygad om att det är rätt strategi.
SvaraRaderaJust nu njuter jag av de vackra färgerna utomhus. Blir glad varje dag!
/å
Ja, det är så fint! För övrigt var det ju bland annat i samtal med dig som jag verkligen insett det där om andningshålen :-).
Radera