tisdag 28 februari 2012

Hyllning till det fula

Idag har jag åkt buss ut till ett industriområde där jag haft jobbmöte nästan hela dagen. Jag fick leta mig fram över motorleder, längs rondeller och vid kanten av trafikerade vägar för att komma fram, det var en bit att gå mellan busshållplatsen och företaget. Det var märkligt nog lite härligt med allt det fula. Fula tråkiga hus var det också, både industrilokaler och hyreshus på andra sidan. Och vädret var grått. Och det enda färgglada var en Preem-mack som inte sålde busskort, men där jag uthungrad köpte en vaniljyoghurt med müsli som jag svepte medan jag klafsade i leran till busshållplatsen på väg hem.

Jag vet inte om det berodde på att miljön matchade min sinnesstämning eller om det bara var skönt med ett avbrott från kontoret, men det var så befriande. Jag vill fortsätta traska längs motorleder. Imorgon ska jag unna mig att gå till jobbet tror jag, då får jag nog min dos av trafikerade vägar.

P.S. Nej, det är inte vår. Oavsett temperatur är det inte vår i februari. Det är senvinter, möjligen med inslag av lite växthuseffekt.

måndag 27 februari 2012

Mango, mögelost och motsatser

Dator på magen, barnen sover och mango och mögelost inom räckhåll, det är livet! Bara synd att det finns räkningar att betala, dåliga försäkringskasse-samveten att tackla och morgondagar att oroa sig för. Nej, förresten. Jag är tacksam för att det finns en morgondag jag kan oroa mig för, motsatsen hade varit mycket värre.

Och apropå motsatser. Äldste ungen kläckte en rolig lek vid middagsbordet häromdagen: Gissa motsatsen! Deltagarna turas om att bestämma vilket ord övriga ska hitta en motsats till. Bäst förslag med motivering vinner. Eller vad tycker ni är motsatsen till Prinsesstårta? Till Marsipan? Till Blöja? Till Noll? Till Kryddor? Själv är jag nöjd med mitt motsatspar till prinsesstårta -prinskorv såklart. Motsatsen till Marsipan kanske sockerkaka (-sbotten)? Eller varför inte Venusian? Tanken är fri, inga facit finns. Sånt gillar jag.

söndag 26 februari 2012

Bara en månad kvar

Lite typiskt att inlägget nedan följdes av en fem dagar lång bloggpaus. Där gick energin, liksom. Jag vet inte riktigt om det stämmer, de senaste dagarna har varit hektiska på det där slutkörda sättet. Javisst, det är februarisjukornas förbannade fel. Men det intressanta är att jag som är så paniskt rädd för magsjukor när de hotar att tåga in i familjen, faktiskt tar det med något som kan liknas vid jämnmod när familjemedlem nummer sex och sju insjuknar. Nej, vi har inte blivt fler i familjen, men sjukan går liksom runt. Det är uppmuntrande att man faktiskt kan vänja sig vid eländet. Samtidigt som man självklart blir mer och mer dränerad på den där energin. Det är väl så det är för de som har familjemedlemmar som är långtidssjuka, fast de har såklart en annan oro att brottas med. Det här går ju ändå över, och nu är det snart mars. Bara en månad kvar av träsket. Men idag skiner solen, ingen är direkt sjuk, och igår var vi ute och gick i närskogen. Det var gott.

tisdag 21 februari 2012

Om energin som kommer och går

Jag kan vara så otroligt slö. Jag ligger i sängen och orkar för mitt liv inte resa mig. Barn får lösa konflikterna själva, fixa mackorna själva, byta blöjor på sig själva, bara jag får ligga kvar. Jag hänger en tvätt som får hänga kvar på tvättställningen -strategiskt placerad i vardagsrummet- i en vecka. Jag låter en väska stå ouppackad i två veckor. Och så undrar jag lite avundsjukt och lite fascinerad hur alla andra orkar. Med fix och plock och fotboll och träning och bygga om huset och gå på museum. För det ter mig så övermäktigt.

Men så kommer energin någonstans ifrån. Jag kan vara övertrött, stressad, frustrerad, arg eller bara utvilad (fast inte så ofta) men plötsligt städar jag hela lägenheten fast jag inte sovit mer än en timme i stöten föregående natt. Storhandlar, lagar mat, röjer, plockar med barnen kring benen (eller snarare vissa kring armhålorna) och bjuder hem folk. Eller drar iväg på resa med flocken i släptåg. Och jag begriper inte hur jag kunde vara så orkeslös dagen innan.

Vart går den, vart gömmer den sig? Och tackochlov att den ibland dyker upp, energin.

lördag 18 februari 2012

Man måste ju få glittra lite

Ser ni vad det här är?


Det är en barntröja i alla fall. Om jag hade varit en skicklig pysslare så hade den varit skitsnygg, det är jag övertygad om. Och om du är lite mer händig än vad jag är så kan du ta det här som ett bra tips.

Detta är nämligen våran fyrverkeritröja, en barnfavorit som nu är inne på tredje ungen. Alla barn gillar ju paljetter och raketer, men det är lite dåligt utbud på glittriga tröjor med fyrverkerimotiv. Så för en 6 år sedan så tog jag en vanlig basic grå tröja och målade lite lila streck som ska föreställa fartstreck, och några lila små ouppskjutna raketer samt sydde på några paljetter. Paljetterna blir lite dimmiga efter hand (tvättmaskinen är lite hårdhänt) men då kan man sy i lite nya bara. Sen kanske motivet ser ut som ett taffligt påskris, men jag tycker faktiskt inte att det gör så mycket. Ungarna har varit glada i den ändå. Man får faktiskt pyssla även om man inte är så bra på det.

Sur

Ikväll har jag tagit två olika sorterns magkatarrsmediciner varav den ena var nästan ett år för gammal. Jag är desperat.

torsdag 16 februari 2012

Klena föräldrar

TV:n går verkligen varm hos oss när barnen har sjukperioder och föräldrarna är trötta. Den enkla nödlösningen, liksom. Försöker stänga av så ofta jag orkar. Men hur orkade föräldrarna förr? De kanske inte satt framför datorn...

"Scooby-scooby doo, var é du?" - Här i våran TV hela dagen.

tisdag 14 februari 2012

Genomleva träsket

Vissa dagar är träskigare än andra, idag är en sådan dag. Nya varv på magsjukor, hostor, huvudvärk och skit. Hur gör man för att genomleva när det är så många veckor kvar tills det finns hopp om vår och vändning?

Att bara blunda och försöka härda ut är kasst tycker jag. Livet är dyrbart, jag vill inte bara slösa bort veckor och månader varje år på att stå ut. Det är som folk som säger att de skaffar barn tätt för att ha småbarnsåren avklarade. Vadå avklarade? Det är ju fantastiskt med småbarnsår, man vill ju inte blunda och snabbspola bara för att det samtidigt är fruktansvärt jobbigt. Sen är det klart att det känns som att man vill snabbspola ibland, absolut. Men jag vill inte ha det som devis i livet, för då har man snart snabbspolat sig fram till pensionen, och det vore lite synd.

Men hur ser guiden ut för att genomleva träsket och samtidigt hålla modet uppe? Jag tar tacksamt emot tips. Det jag försöker med är att hitta tillflykten i det lilla. Njuta av en sagostund, en snöflinga, ett fönster utan persienner med månsken utanför. Känns lite pretentiöst, måste jag säga, men det är mitt halmstrå just nu. Godispåsar funkar också hjälpligt, samt melodifestivalen. Alternativet är fortfarande att ta familjen och fly ut på landet bort från alla baciller, men det verkar så jobbigt.

måndag 13 februari 2012

Gillar min skjorta

Idag har jag haft viktigt möte i barnskjortan. Det gick utmärkt, jag spelade yrkeskvinnan bra utan en tanke på åldersmarkeringen i nacken.

Sitter på bordet.
Jag ska fortsätta köpa barnkläder till mig själv tror jag. Åtminstone när det är på rea i hög kvalitet (och gärna ekologiskt, då), det blir extra ekonomiskt. Förresten är den jätteskön, skjortan, i tjock bomull. Jag har varit lite rädd för skjortor tidigare, kännt mig för uppklädd och proper (gillar inte proper, tror att jag ser ut som en snobb då). Och antagligen mest ägt jobbiga figursydda sladdriga elektriska H&M-skjortor. Men riktiga bomullsskjortor är ju sköna. Glöm stretch, trikå och polyester, skrynklig bomull är grejen. Lediga skjortor till vardags, lite som det var förr, när skjortan var vardagsplagg för alla.

söndag 12 februari 2012

Recension

Med risk för att ropa hej medan familjen ännu svävar över bäcken, här kommer en recension av onsdagens konstiga sjuka:

Kombinationen magsjuka + blixtrande huvudvärk visade sig vara aningens mer långdragen är vanligt, men var till synes inte lika smittsam och inte lika intensiv. De senaste är vi mycket tacksamma över. Ganska gott totalbetyg alltså, i klassen vidriga vardagssjukor.

OBS Uppdatering en dryg vecka senare: Magsjukan körde med totalt falsk marknadsföring angående smittsamheten. Men en inkubationstid på typ 5 dagar träskar vi fortfarande runt i samma sjuka. Nu har nästan hela familjen haft den. Blä.

fredag 10 februari 2012

Om måsten, slappartid och godis

Idag smygäter jag godis i massor. Det är de enklaste trixet för att piffa den grå vardagssörjan. Köpte Ahlgrens vinterbilar på rea på Coop, typ som punchpraliner utanpå, fast med skumbilen inuti. Om jag orkar ska jag fota innan jag publicerar det här inlägget.

När jag flyttade hemifrån förde jag kassabok, bara för att det var så roligt. Jag skrev upp allt jag köpte och räknade ut månadskostnaden. Jag hade så mycket fritid att jag kunde kosta på mig att göra något nyttigt frivilligt. Sen flera år tillbaka har jag slutat göra något som kommer i närheten av att vara nyttigt, när jag inte måste. Så när barnen sover så är det att snabbt sätta in i diskmaskinen och sätta på den, och kanske hänga en tvätt om den ligger och surnar i maskinen. Men sen vägrar jag nyttigheter. Jag tar aldrig fram kläderna jag ska ha morgonen efter, jag förbereder inte matsäckar, jag ordnar inte bankärenden, jag sorterar inte viktiga papper, och jag går inte in på Försäkringskassan på webben. Detta är naturligtvis saker jag borde göra, åtminstone det som har med pengar att göra. Och det hade onekligen minskat morgonstressen om jag förberett lite på kvällen. Men det går bara inte. Städ och rens kan jag göra på dagen, när det ändå är svårt att slappa, men den sena kvällen är fredad. Men jag kan längta efter den där känslan jag hade när jag var ung. Att lite njuta av att ordna upp, räkna ekonomi, fylla i, organisera. Kanske kommer den tillbaka så småningom, när jag slappat färdigt.

Nix, orkar inte fota godiset. Det är för nyttigt.

onsdag 8 februari 2012

Utsikt från mitt fönster

Det finns en stor fördel med den här tiden på året. Nackdelarna är väl välbekanta (sjukor, sjukor, sjukor och kyla). Men fördelen är att morgonljuset börjar alldeles lagom tidigt för att man ska kunna sova utan persienner. Jag älskar att sova med utblick, och om man dessutom får möjlighet att vakna av dagsljuset (inte än, men snart) så är min morgon gjord. Just nu är min utsikt full med himmel, (liten) skog, hustak, gatlyktor och lite stadsljus en bit bort. Jag bor ganska högt så jag har bra överblick, jag sitter i min holk och spanar ner på någon frusen stackare som hastar mot porten, en ensam bil, en hund med en husse. Fridfullt. Och så länge fönstret är fritt har jag ett öga öppet mot världen därute.

(Rubriken bortredigerad pga. fobi)

Det finns många sorters magsjuka, lär man sig när man haft små barn ett tag. Den vidrigaste (onämnbar), den klassiska, den lindriga, den luriga, den kombinerade och den konstiga. Ikväll provar vi den konstiga, återkommer med recension.

måndag 6 februari 2012

Middag på en spik

Jag försöker skärpa mig när det gäller att ta hand om rester, för den miljöpåverkan som ligger bakom mat som hamnar i soporna är ju verkligen helt bortkastad. Tyvärr är vi inte så jätteduktiga, vi är lite för stressade, slarviga och oplanerade så det händer ganska ofta att man hittar någon burk med alldeles för gammal middag längst in i kylskåpet. Och då tar vi ändå med lunchlåda när det går, men ibland blir det en halv portion kvar, eller bara en massa pasta eller så blir det bara bortglömt.

Idag var det egentligen dags för storhandling, men jag orkade faktiskt inte. Istället blev det en snabbsväng in på Konsum och en limpa, en liter mjölk, en aubergine och broccoli. Ta da: Soppa på broccoli och skafferirester, ugnsbakad aubergine med gammal getost som inte var så god och därför inte gått åt, tillsammans med en överbliven rödbeta i klyftor och lördagens kokta potatis som blev frasiga i ugnen. Till det  knäckemackor med resten av förra veckans färdigskivade rostbiff och avokado som fanns hemma. En jäkla massa plockmat, men jag var mycket nöjd över att jag knutit ihop det som fanns och som riskerade att annars gå hädan. På minussidan dock att jag fann en knappt påbörjad limpa i kylskåpet som såg sina bästa dagar för två veckor sedan. Ah, aldrig får man vara nöjd.

lördag 4 februari 2012

Vi gillade alla!

Tjoho, nu är det igång! Trängsel i soffan, någon står i vägen, någon pratar för högt, bråk om telefonen, godiset tar slut alldeles för fort. Inte så jättemycket lugn och ro för mamma schlagerfanet att ta in låtarna, men jag antar att det är en del av upplevelsen. Vi röstade på nästan alla låtar, så jag antar att det var ett bra betyg åt tillställningen. Och programledarna var kanon, lugna och säkra och emellanåt roliga. Allt man kan begära. Håller med hyllningskören av Gina, hon är lugn och rolig, och har uppenbarligen också förmågan att finna sig i direktsändning (efter osmaklig tafs av Torsten), det är inte illa! Men gillade också Helena Bergström (bra sketcher) och Sarah Dawn Finer, de kompletterar varandra och ser ut att ha roligt. Fast sångnumret på temat schlager för alla kändes lite som att slå in en öppen dörr.

Barnen gillade Dead by april, Sean Banan, Marie, Loreen, Moniker. Och lite de andra också. Jag gillade mest Loreen och Torsten, men lite disco med Marie eller Afro-Dite (som har Bolibompa-namnsdag idag, att de inte uppmärksammade det!) hör också till. Nu ser vi fram emot nästa vecka!

(Men att påannonsera Melodifestivalens första deltävling som en seriestart? Seriestart? Det är ju Melodifestivalen, årets tv-händelse, och ingen simpel serie! Nåja, alla är kanske inte lika upphetsade över detta som jag...)

Varför är LCHF så provocerande?

Jag läser Bloggkommentatorerna ganska ofta, och nu har jag börjat följa en blogg som heter Min mamma som skrivs av en av de två som står bakom de bloggen. Hon bloggar mycket om sin LCHF-kost och om hur bra hon mår av den. Jag tycker att det är så intressant med LCHF, för det blir alltid så väldigt mycket rabalder runt den dieten. I kort går dieten ut på att äta mycket fett och inga kolhydrater. Alltså inget socker, mjöl, rotfrukter, frukter, ris eller pasta. Och mycket feta mejeriprodukter. Och lite grönsaker, om de inte är för söta.

Men vad är det då som är så provocerande?

Såhär tror jag:
- Dieten går emot mycket av det som vi traditionellt lärt oss. Att grädde och smör är onyttigt, och att frukt och morötter är nyttigt.
- Det är en lyxdiet på det sättet att det som traditionellt är billiga basvaror i svenska kök, som potatis, ris och pasta, utesluts. Bara sovel liksom. (Själv kan jag bli provocerad om någon norpar bara köttet/fisken/korven och underlåter att ta av alla skålar på bordet. Men ok att bara ta grönsaker. Är nog gammaldags.)
- Miljöskäl talar emot en ökad konsumtion av kött och mejeriprodukter i samhället.
- LCHF-förespråkarna är så väldigt frälsta, och eftersom LCHF:arna får så mycket skit för sin diet så blir de också ganska defensiva. Och det vet man ju hur provocerande det är med någon som är övertygad om att hen funnit den rätta vägen.
- Det finns en del vetenskapliga farhågor mot de långsiktiga konsekvenserna av LCHF. Själv tänker jag mest på att de missar så mycket näringsämnen, vitaminer och spårämnen som finns i grönsaker och frukt.

Ja, det var kvällens analys. Hur som helst så tycker jag att det är intressant att fundera över varför vissa saker är så engagerande. Ungefär som att Blondinbella fått över 1300 kommentarer och ett kvällstidnings-löp (tror att det var GT, men finns inte på webben) på ett inlägg där hon visar sin normala men inte supersmala kropp i bikini. Det säger väl en del om dagens samhälle.

fredag 3 februari 2012

Redovisning av kvällens okynnesätande

Fredagsmyset ikväll bestod av supersura godisar gömda under täcket och ätna i smyg. För barnen måste vänta till lördag, he he.  Nu klarar inte magen mer surt, så då blir det min lite nyttigare last, vitkålssallad.

Sen försökte jag äta ostar. Min kollega är en finsmakare med förkärlek för ost och har haft mig till att smaka massa väldigt delikata små hårda ostar som heter konstiga saker. Så när jag var på Willys idag köpte jag en bit Morbier och en rulle med getost. Getosten var inte alls god, stark och skarp. Jag får använda den som gratinering på någon grönsak i veckan. Morbier är ganska god, men lite för mycket gorgonzolakänsla över den. Ganska misslyckat ostköp alltså, jag måste nog ta redan på vad de ostarna som är goda heter. Här får ni en liten bild på fredagssnacksen i alla fall, förutom de sura godiset då.

Vitkål och inte så jättegoda ostar.

torsdag 2 februari 2012

Men månsken är härligt ändå

Nej men det här går ju inte. Nu sitter jag uppe i mörkret för att komma på något bra att blogga om. Det var ju inte meningen, blogga gör jag ju för att det är kul. Gonatt!

onsdag 1 februari 2012

Fem tecken som inte behöver betyda att ditt barn fått magsjuka

Jag har ju utvecklat en viss magsjukenoja med åren. Ja, eller rädsla för att andra ska börja kräkas har jag haft sen jag var liten, men rädslan har liksom förfinats lite sen jag fick egna barn. Så, här kommer fem "symptom" som under denna gångna veckan faktiskt inte inneburit magsjukeutbrott:

- Tvååring gnäller
- Åttaåring ropar på mamma från sitt rum
- Tvååring lägger sig på köksgolvet och tjurar (jag ryckte upp henne och sprang in på toan för väntat utbrott, men hon satt bara där och skrattade åt sin egen spegelbild i vattenkranen)
- Tvååring gnyr i sömnen
- Tvååring äter inte upp sin middagsmat

Vintern är lång. Och kräksjukesäsongen håller i sig till april. Så kanske dags att fokusera på något annat.