tisdag 31 juli 2012

Om stenarna i glashuset


En grej jag märkt: Folk gillar att klaga på andra om sånt de själva brister i.

En bekant till mig som är överviktig, en man med en rejäl kula på magen, påpekar gärna hur tjocka alla andra är eller hur mycket de äter, och nästan frossar i kommentarer om folk som är tjockare än vad han är. En annan ganska tjock dam jag känner gillar att påpeka hur opassande  andra tjocka klär sig. Eller hur gamla folk börjar se ut - sånt kommer ju inte från folk som själva är unga, utan de som börjar åldras själva. Eller hur stökigt andra har det.

Jag antar att det är mänskligt. Om man har något man inte riktigt gillar hos sig själv ser man det så tydligt hos andra. Och genom att uppmärksamma de som är "värre" än en själv, så känner man sig bättre till mods. Det är ju svårt att förneka det mänskliga i sig, men om man skippar klagandet så kan man istället gå direkt på att njuta av att andra har samma "defekter" som en själv. Sänka kraven på både sig själv och andra så slår man två flugor i en smäll. Och kan samtidigt låta stenarna pryda sin plats i glashuset.


måndag 30 juli 2012

Grannens gröna fingrar

Åh, våra blommor har varit på spa hos grannen medan vi varit borta. Nu är de gröna och friska och frodiga igen efter ett helt års tynande tillvaro i våra fönster. Ibland ger hon dem till och med näring, sånt där som jag bara har hört talas om, men aldrig riktigt tagit till mig att jag borde göra.

Kolla, den blommar!


Den enda som inte riktigt klarat spa-tillvaron är en gammal taklök som jag fått från mina föräldrars trädgård. Den mår nämligen bäst av att bli bortglömd. Jag trodde den var död, men sen hittade jag en liten grön knopp i våras efter en övervintring utan vatten på balkongen. Det är en blomma för mig.

Höghuset igen

Just nu pausar vi lantlivet med att campera  myggfritt, musfritt, mördarsnigelfritt och släkting-fritt. Hemma i stan alltså. Lite ovant, men väldigt skönt.

Här kan man:
- Duscha länge utan att varmvattnet tar slut.
- Dricka vatten direkt ur kranen.
- Lämna maten framme på bordet över natten utan att mössen tar det och utan att släkten ser det.
- Leka med alla leksaker man glömt att man hade och därmed inte störa sina föräldrar på flera timmar.
- Sova i sin egen säng utan en treåring med två meter långa ben och helikopterarmar.
- Strunta i om det regnar.

Men man kan varken ta en kvällspromenad förbi korna eller ta ett dopp när andan faller på. Vad lyxigt jag har det som kan åka emellan.

fredag 27 juli 2012

Om att stjäla godis från små barn

Om ens barn får godis hela tiden, fast det inte är lördag. Och de  faktiskt inte behöver så mycket godis. Och det är inte bra för dem, de kan få hål i tänderna och få onödigt stort sötsug. Och det där godiset ligger faktiskt bara där i skafferiet, och de vet inte ens om att det ligger där, eller att de har fått det. Visst är det ok att äta upp det då? Jag räddar ju dem faktiskt från fördärvet, eller hur?

Jag kommer ändå att få sota för det här.



onsdag 25 juli 2012

Sommarrufset

Jag hålls vid en sjö just nu med familjen. Eftersom högsommaren just idag kom hit på riktigt så njuter jag kungligt av detta, i kombination med vänner, glada barn och mängder av mygg. När man väntat i veckor på en ljummen sommarkväll är den så mycket mer värd. Vi har en dusch, men att tvätta håret i sjön är så mycket härligare. Så här ser mitt sommarrufs ut idag. Det var flera dagar sen jag kammade mig ordentligt, senast jag klippte mig var nog i höstas någon gång och min tub med hårgelé som ligger i necessären används inte flitigt. Det är så det ska vara när det är semester.

Sommarrufs i photoboot.

lördag 21 juli 2012

Hyllning till Fredrik Backman

Inatt när jag inte kunde sova läste jag ikapp i Fredrik Backmans blogg. Han bloggar på tidningen Café (redan där borde jag sluta läsa egentligen), ägnar oproportioneligt stor tid åt att fundera på vad han ska äta, han bråkar med sin fru, han tampas med sin son, han låtsasjobbar tillsammans med sin kompis. Han är fantastiskt rolig, trots att han inte är min stil alls egentligen. Eller just därför kanske.

Men egentligen vill jag i hemlighet vara honom, eller hans bloggalias i alla fall. Jag vill också lägga massor av tid och energi på något totalt onödigt (kanske inte mat, dock), jag vill också vara egensinnig utan att känna mig osäker över det, jag vill också upphöja slappandet och dagdrömmeriet till en konst utan att få dåligt samvete, och jag vill samtidigt vara så briljant på det jag gör (skriva) så att jag kommer undan med hela livsstilen ändå. Ja, eller själva livsstilen är väl en del av anledningen till att hans blogg är populär. Förutom att hela bloggen är skitrolig, så har han gjort en fantastisk intervju med Loreen som ni verkligen måste läsa (både bloggposten om intervjun och själva intervjun). Nu är det ju inte alls säkert att ni gillar varken bloggen eller hans sätt att intervjua. Men om ni inte redan har gjort det, prova!

torsdag 19 juli 2012

Kvällsrapport

Nu somnar barnen runt elva om kvällarna. Fördel: Jag får ganska mycket sömn eftersom jag somnar bara en stund efter dem och de sover länge på morgonen. Nackdel: ingen egen kvällstid, och inte mycket tid för blogg och slösurf. Det ingår inte riktigt i min självbild, men jag måste erkänna att jag skapat ett behov av den där kvällsstunden framför datorn när jag tar min bloggrunda. Jag är alltså en sån där internetberoende. Ja ja,      då får det väl vara så. Ikväll täcker jag behovet genom mobilsurf i sängen bredvid två små sovande gullungar. Skönt med element i sängen när utetemperaturen är tio grader C och isoleringen i sommarhuset dålig. Och nu verkar även mössen i väggarna ha gått och ålagt sig.

söndag 15 juli 2012

Att ta tillvara

Det regnar ganska mycket här. Ibland surnar jag till totalt och vill fly fältet. Ibland inser jag att det går bra att göra saker utomhus ändå, och att det inte alls regnar hela tiden. Så idag har jag badat och tagit en roddtur över en liten sjö. Det var underbart stilla och ganska ljummet ute. När vi kommit 100 m ut från stranden på roddturen börjar det regna. Först lite och sen mer. Men har jag öst båten, fixat fika, lockat med två ungar som fått på sig flytvästar och jackor och letat fram årorna, då kan jag inte vända tillbaka. För i så fall kommer jag inte att lyckas uppbåda energin när regnet har gått över, och då kommer jag vara sur resten av dagen. Så det var bara att fortsätta ro, trots spöregn. Vi kom fram till andra sidan lagom till åskan började mullra och la till och försökte hitta lite tät skog att ta skydd under. Tack vare kokosbollar, sura remmar och blåbär blev det ganska mysigt i alla fall. Regnet slutade och vi rodde hem igen över en spegelblank sjö. Sen kunde jag sitta en liten stund i den sällsynta eftermiddagssolen (medan vissa familjemedlemmar satt inne, tokar!) och läsa Hemmets Journal innan nästa åskskur. En ganska bra dag, faktiskt.

lördag 14 juli 2012

Springtur

Folk springer runt omkring mig. Vänner, kollegor, folk jag möter när jag går till affären. Och det verkar så härligt. Själv gillar jag inte att springa, det är jobbigt och tråkigt. Men att kunna springa lite grann till husbehov är verkligen åtråvärt. Det är ju en så grundläggande funktion, ett naturligt sätt att transportera sig. Och de som kommit igång verkar helt euforiska (visst?).

Så ikväll när jag fick spel på sjuka och friska ungar på sommarlov gav jag mig ut på en runda för andra gången på tre dagar. En gång är ingen gång, men två gånger är en vana, eller? Nåja, vi får väl se hur länge det håller i sig. Faktum är att det var härligt, jag varvade spring med lite gång och lite smultronplockning. Men jag orkade faktiskt mer än vad jag trodde. Konditionen är rätt ok, men däremot är musklerna i benen inte alls vad de borde vara. Tyvärr har jag varken träningskläder eller träningsskor med mig hit. Löparskor äger jag inga. Så springturen genomfördes i trasig skjorta, vida byxor och tygskor. Kanske dags att investera i skor i alla fall. Men då måste jag först övertyga mig själv om att jag kommer att fortsätta.


tisdag 10 juli 2012

Inlägg utan substans

Hej hej från dagens bästa stund! En liten kvällstur på det dära internetet. Fast idag har jag plockat smultron, ritat med barnen på verandan och badat, förresten. Så det här är nog bara den fjärde bästa stunden. Men mycket bättre än att vagga den febersjuka ungen.

Vink, vink.

måndag 9 juli 2012

Den välgörande sömnen

Hur kan det vara så svårt att få vettiga sovvanor på barn? Vi får dem inte i säng i tid och absolut inte frivilligt. Nu är det ju semestertider och sänggåendet har urartat totalt, men även på vardagarna har vi problem. När jag jämför med hur mycket barn i olika åldrar rekommenderas sova ligger våra alltid i underkant. Nu går vi ju visserligen upp relativt sent även på vardagar, strax innan sju, men ofta vaknar den äldsta av sig självt långt tidigare. För att inte tala om hur svårt det är att få till en lugn och stillsam kvällsrutin. Såhär brukar det se ut:

19.00 Trötta och gnälliga barn.
19.15 Lugnet lägrar sig, föräldrarna försöker slappa lite, barnen kollar på tv eller fördjupar sig i pyssel.
20.00 Föräldrarna börjar nämna läggning. Ingen reaktion. Barnen leker plötsligt fantastiska lekar i djupaste samförstånd.
20.15 Föräldrarna är seeega, tjatar mer om läggning.
20.30 Föräldrarna börjar hota om indragen eller kortad saga eller något annat kreativt.
20.31 Åh, nej! Barnet är så huuuungrigt! -Jag svälter ihjääääl!
20.35 OK, snabb kvällsmorot! Men detta borde du sagt tidigare!
20.40 Föräldrer bänkar sig i sängen med sagobok. -Nu börjar jag läsa! Kom nuuuu!
*Saga* Lite för lång om det är jag som läser. Och sen måste vi ju prata lite om dagen, det vi inte hunnit tidigare. Och sen tandborstning.
21.00 I bästa fall. Släckning. "Jag ligger kvar, bara en liten stund."
21.15 -Nu måste mamma gå. Mammor måste vara för sig själva en stund på kvällen för att vara glada.  -Neeej! Gå inte!
21.16 Tapp, tapp, tapp. - Jag kan inte soooova!
*osv. till jag säger inte hur länge*

Ok, ibland har vi lite bättre perioder. Men det kan vara värre också. Och just nu får man lägga på nån timme på klockslagen. Jag inser väl att det inte direkt hjälper att jag är kass på fasta rutiner. Och att jag själv gillar att sitta uppe på kvällarna. Men sömn är ju skönt! De borde längta till sängen. Man skulle göra det mysigt och lockande, så att de gick och la sig frivilligt och läste sig sömniga. Och om inte annat skulle de göra det ändå, gå och lägga sig frivilligt alltså. De skulle bara stå där på tröskeln i pyjamas och be en efterborsta tänderna lite. Och sen: -Gonatt mamma! Det är något att drömma om, det!

fredag 6 juli 2012

Musen i språket

Jag funderar mycket på möss just nu. Det kryllar ju nämligen av dem där jag är just nu. Förra året var ett riktigt ekollonår, och jag antar att det har ett samband. Möss ingår normalt inte i min vardag. Överhuvudtaget träffar jag inte på så mycket djur i mitt dagliga höghusliv. Så onaturligt. Här på landet präglas dagen av myror, möss, flugor, sniglar av olika sorter, paddor, spindlar, dyngbaggar, maskar, ormar, myggor, fästingar, getingar, får och lite annat smått och gott.

Men när man tänker efter så vittnar det svenska språket om ett liv där möss var ett naturligt inslag i vardagen. Här är följande uttryck som jag kommer på på rak arm där möss eller råttor ingår:

- Tyst som en mus.
- När katten är borta dansar råttorna på bordet.
- Katt- och -råttalek.
- Husmus.
- Barnramsan: "Det var en gång en liten mus som sökte någonstans att boooo (kittlar barnet)!"
- Barnsången: "Var bor du lilla råtta? I din hatt!"

Kommer ni på fler? Ja, förutom "musarm" då, som är ett lite modernare påfund, he he. Men det verkar ha varit en rätt odramatiskt relation folk hade med möss av uttrycken att döma, nästan lite kärleksfullt. Men efter den här sommaren kommer jag inte leka barnramsan "Det var en gång en liten mus..." med någon unge på ett bra tag. Usch, jag ser det plötsligt framför mig.... hu.


Och här har jag besparat er en bild på dagens fångst.

Inre hippie

Ha! Njuter av att få skippa propra jobbkläder och släppa ut min inre hippie. Stora vida trasiga byxor, färglatt linne, mönstrad klänning jag köpte när jag var gravid andra gången och lila bomullskofta. Till det stövlar eller träskor (och inga larviga hasbeens, det ska vara "the real stuff").

Jisses, vad svårt det är att fota sig själv med mobilen.

tisdag 3 juli 2012

Om mördarsniglarna och storstövlarna

Semester på landet. Och nu duggar idyllen tätt. Blandat med tjafs och trötthet och försenad jobbstress och ilska över fästingarna och mördatsniglarna och mössen som äter upp jordgubbarna på de nyinköpta plantorna som barnen skulle fått plocka solvarma. Men det får man väl ta. Och imorgon är det jag som ska tömma nattens skörd i musfällorna, premiär. Och nu börjar spärrarna släppa även på mördarsniglarna, så ibland tar jag dem av daga när jag ser den tjugonde på någon minuts promenad. Men det känns inte bra, jag är verkligen en bortklemad stadsbo. Som äter kött med god aptit, men tvekar att ha ihjäl en snigel eller mus. Jag tittar på de små söta sniglarna som inte gjort mig något ont (förutom jordgubbarna då, eller om det var mössen) mer än att föröka sig explosionsartat och äta allt i sin väg. Ekologi är inte humanistiskt helt enkelt.

Men när jag ska kaxa till mig tar jag på mig mina gummistövlar. Efter att ha levt stövellös sen mina billiga två storlekar för stora seglarstövlar, inköpta inför geologiexkursion för 20 år sen, gått sönder investerade jag förra året i dessa snygga men rejäla doningar. Bruksstövlar. Jag låtsas att jag vet vad jag håller på med, att jag inte alls är rädd för alla smådjur som kryllar och dasstunnor som skall tömmas. Jag mesar inte runt i snygga sommarkläder, utan jag lufsar runt i svarta lappade vida långbyxor och urtvättad skjorta trots solsken och värme. Och stövlar när jag går i skog och mark. Mitt nya vuxna, medelålders jag.


Snart ska jag lära mig beskära bilder.