torsdag 31 oktober 2013

Släcka funkar också

För att bli nöjd med sitt hem finns det två sätt. Antingen så städar man och fixar. Plockar med högarna, köper en ny kudde, gör om köket. Eller så blundar man, tänker på andra saker - sitt jobb, bra musik, barnen- och upptäcker till sin förvåning att man faktiskt inte bryr sig om det är fint eller inte. Jag brydde mig förut, jag tänker på annat nu. Kanske kommer det tillbaka.

fredag 25 oktober 2013

Kvinnofällor och skyddsängelcykeln

Vad är det med mammorna? En kompis till mig pratade om att hon höll på att somna i tandläkarstolen för att det var första gången på mycket länge som hon låg still och inte kunde göra något annat. Inga listor att skriva, inga sagor att läsa, inga bråk att medla. En annan vän (vink, vink) går upp och tränar före halv sex på morgonen för att inte inkräkta på familjepusslet. Och när min cykel slutligen brakar ihop totalt så är enda sättet att "cykla" den till verkstaden medan maten står och puttrar på spisen (med avstängda plattor) och barnen vaktar varandra, och så tar jag joggingskorna på mig och springer hem. För att barnen annars inte får middag i tid och för att jag inte får till springtiden annars.

Effektiviteten. Pusslandet. Hur vi knyter dubbelknutar med rosett på oss själva för att få det att gå ihop. Är det dagens kvinnofälla? Hur vi inte bara sätter ned foten och bestämmer oss för att det här prioriterar jag och det här får det gå som det vill med. Må det sen vara barnläxor, träning, nyttig mat, socialt liv, jobbåtaganden eller veckohandling. Inte för att vi hinner med alltihop ändå (inte jag i alla fall), men vi slutar inte att försöka. Just nu längtar jag mest efter att vara ineffektiv. Att få gå och strosa på stan utan ärende, att titta på dåliga TV-program, att gå i skogen utan tid att passa.

Och cykeln sen. Jag tror att min kära cykel som jag fick när jag var 15 år är min skyddsängel. Inte nog med att den räddar mig från stresskrasch genom att jag får trampa bort stresshormonerna på väg hem. Eftersom jag tydligen inte prioriterar min egen säkerhet när handbromsen går sönder så ser min cykel till att braka ihop rejält, innan jag själv gör det in i en bil eller något. Den här gången var det ett växeldon eller något som gav upp och tvingade mig att cykla i alla uppförsbackar med något som liknade fyrans växel (av fem). Det var för jobbigt, därav pusslandet häromdagen. Men imorgon får jag den tillbaka. Och nästa vecka ska jag vara ledig i två dagar.

onsdag 23 oktober 2013

Stress

Jag jobbar, jobbar, jobbar. Det är roligt jobb, jag är rätt glad om dagarna, men det är alldeles alldeles för mycket. Det är öronsus när jag kommer hem klockan åtta på kvällen, vakna med hjärtklappning på morgonen och barn som oroligt undrar om jag verkligen kommer att få ledigt till den inbokade utflykten på måndag.

Jag hinner inte köpa ritpapper till barnen, jag hinner inte köpa nya linser. Jag hinner inte laga min handbroms på cykeln. Så jag kör utan handbroms. Det kan inte bli mer symboliskt än så.

måndag 21 oktober 2013

Pepp mot depp mot pepp

Det där med att njuta av det lilla i tillvaron... och att omfamna hösten. Det har gått så bra, det har varit kallt och krispigt och färgglatt eller milt och fuktigt på det där snälla sättet som luktar multna löv. Barnen har lekt i parken och jag har tittat ut på klarblå himmel och tänkt att vad bra, jag börjar kunna det här med att trivas i den årstiden som bjuds - även när det inte är vår eller sommar.

Men idag var det inte roligt längre. Ett par plusgrader, hutter, regn och jobbstress, ett förestående höstlov som jag inte hinner ta vara på, och det där mörkret som inte är mörkt men inte heller ljust. Just det, det är ju så här det kan vara också. Skitväder. Och snart måste jag ut och frysa. Idag omfamnar jag höstdeppen, mysa med tända ljus och en kopp choklad gör jag en annan dag.

söndag 20 oktober 2013

Gästinlägg - vad rör sig i 10-åringens huvud på söndagskvällen

Gästinlägg från Beppo. Disclaimer: Det är inte präktiga feministmamman som dikterat ämnena för gästinlägget...

Hej! Såg på femenistfreqently på Youtoube. AWESOME!!!!!! O_o Alla delar på Tropes VS Women In Video Games sågs på en dag... Alla videos visar verkligen på ett bra sätt hur kvinnor representeras i TV- spel. Bland annnat så är visst tjejer som belöningen den manliga, heterosexuella hjälten får i slutet. 
Part 1 -->

Nu så har jag något att säga till alla galna Pokémon fans där ute. X OCH Y ÄR OCKSÅ AWESOME! (-o-) (Pokéball-Smiley). XY är den nya Pokémon generationen (GAAH!!!) jag längtar så till att TV-serien kommer ut på svenska! Fast för er är väl Pokémon, Pokémon Red och Blue som ungdomarna spelade på er tid... =) 
Trailer-->

måndag 14 oktober 2013

Om supertjejer och nischade barnprodukter

"Rita massor med supertjejer!"
Lite analys så här på måndagskvällen. Mellansonen hade barnkalas i helgen och fick en klotterbok, en slags målarbok där man ska rita mönster och figurer, rätt rolig och kreativ tycker jag. Han blev jätteglad och började bläddra i den, och reagerade på texten: "Rita fler supertjejer." Man kan ju rita superkillar också. Eller superdjur. Boken är uppenbarligen riktad till tjejer, det fattar jag, och det är ju rätt störigt att man tydligen måste nischa leksaker så.

Men. Det jag funderar på är om det är rättvist och nyttigt att min son får antingen identifiera sig med prinsessorna/supertjejerna/de kvinnliga figurerna alternativt "göra om" och rita dit pojkar? Som kontrast till det massiva pojkövertaget i merparten av "neutral" barnkultur menar jag. Flickor blir ju konstant matade med manliga rollfigurer, eller grupper där typ en av fem viktiga figurer är kvinna, när det är tänkt att rikta sig till både pojkar och flickor. Som Bamse, Kalle Anka, Tom & Jerry, Nalle Puh, Harry Potter, random ny Disney-film (förutom Modig (älskar) och "tjejfilmer"). Förstår ni vad jag menar?

Å ena sidan tror jag inte på arvsynd, jag försöker lära mina söner att ta ansvar och se mönster, inte att känna skuld eller blir bestraffade för samhällets taskiga upplägg. Jag misstänker också att det finns många pojkar där ute som ser en sån här bok som "tjejig" och inte för dem. Bokens upplägg exkluderar dem därmed. Å andra sidan är det ju superbra för målgruppen flickor att få rita "supertjejer". Äntligen en fristad för lite kvinnliga hjältar och så kommer jag här och klagar och vill släppa in pojkarna?



fredag 11 oktober 2013

Om en bild



Vet ni? Det ser kanske inte mycket ut för världen, men det här tycker jag är vackert idag. Fotot är taget för en vecka sen ungefär, nu är det lite mer röd-gult i träden, men ändå. Den här mogna, mättade, lite tufsiga grönskan. Den är snäll liksom, och förlåtande. Och så lite bonus-fibblor på det. Platsen är mitt kvarter, parkeringsplatserna skymtar i bakgrunden. Hade det varit strandkanten och havet hade det varit för inställsamt. Hade det varit landet och kohagen, vore det för idylliskt. Hade det varit maj, vore det hysteriskt. Men nu: perfekt för en lite sliten, nöjd, oktoberfredag.

onsdag 9 oktober 2013

Positivt tänkande

Jag cyklade hem från jobbet vid halv fem idag, i regn. Över bron som går centralt i stan. Bara några enstaka bilar, ganska mycket bussar - och massor av cyklister och gående! Det var tusan trängsel där på cykelbanan. Vad är detta? Är det tecknet? Är det nu det vänder? Och så skriver bloggkommentatorerna flera inlägg om miljö och livsstil. Jag gillar när miljöfrågorna tränger in i nya forum, för ny publik. Det är därför det är viktigare att det står hos bloggkommentatorerna än att det står i Miljöaktuellt som läses av redan frälsta.

Ja, jag brukar inte vara så här positiv. Men jag fyller år idag och då ska man vara lite glad. Och dessutom har jag fått biljetter till en dansföreställning på fredag i present. Det är inte dricka vin och dansa hela natten, men nästan. 

tisdag 8 oktober 2013

Det är inte ett spa-besök en gång i månaden som är grejen

Jag letar små andningshål. Jag menar inte de stora, som kompisträffar, kalas eller frisörbesök - de har sin egen agenda. Utan de små, de som finns där bland det grå om man bara tittar noga. Dessa har jag funnit hittills:

- När minsta ungen har somnat och jag ligger kvar bredvid en stund extra. Varmt och skönt och stilla, tankar i lugn och ro.

- Cykeltur hem från jobbet. Idag i ljummet duggregn och mörker, men jag bli stark när jag har stressat.

- Hämta stora barnen på aktiviteter. Promenad eller cykeltur hem med bara en unge, och tid för prat.

- Nu. Alla sover, diskmaskinen brummar.

- Resa i jobbet. Tid på tåg eller i bil, arbetstid men man måste inte jobba. (Ok, på tåg kan man jobba, men det är mer bonus.)

- Att ha lite tidsmarginal på väg hem med barnen någon gång ibland. Så att allt inte måste klaffa, så att jag kan vänta ut den som envisas med att plocka fibblor och kapsyler. Och hinner bjuda upp kvarterskompisen på prat mitt i stöket.

De små andningshålen är nyckeln till mitt livspussel. Det är min egen revolutionerande upptäckt. Men om man jäktar förbi dem, så rymmer de.


fredag 4 oktober 2013

Längtan en fredagskväll

Ni vet de där dagarna när man är så tacksam för sin familj, och inte kan komma på något man vill hellre  i hela världen än att hänga med sina goa ungar och lite popcorn en fredagskväll? Well, idag är inte en sån dag. Om jag fick välja skulle jag inte gått hem från jobbet idag, utan bara gått vidare, ut, bort.

Arbetsveckan har varit hård och stressad och hemmet sunkar sig ovanligt mycket. Jag har inte någon som helst lust att ägna morgondagen åt att dammsuga torkade pastaskruvar från köksgolvet, tjata på barnen att de ska städa, sortera tvätt och trycka ned den i för små klädlådor fulla med för små kläder som borde sorteras ut, storhandla vettig mat, eller för all del hänga i solen med glada barn. Jag vill vara fri. Jag vill känna den där pirrande helgpeppen som betydde att man skulle göra något roligt, att man skulle göra sig fin och ge sig ut på stan. Jag vill dricka vin. Jag vill dansa hela natten. Jag vill träffa nya och gamla vänner och diskutera livet.

Är det patetiskt? Borde jag glömma den här längtan och istället fokusera på att göra hemmet blänkande fint, kanske shoppa en fräck soffa och visa grannarna? Gå på spa? Satsa på ungens barnkalas och göra det till en oförglömlig upplevelse? Eller var är det man förväntas drömma om när man är sådär 38 år och 11,5 månader med man och tre barn? Nej, jag skiter i att det kanske är patetiskt (och hyfsat orealistiskt). Jag tror att det är naturligt, jag har varit en jäkla superkvinna den senaste tiden. Jag behöver släppa kontrollen. Och dessutom går det väl över, oavsett om jag gör något åt det eller inte. Jag minns blogginlägg som handlade om att jag längtade efter att sitta uppe hela natten och äta smågodis. Typ samma, men jag hade väl minde adrenalin i kroppen då.

Verkligheten. Men jag får i alla fall lite vin.



onsdag 2 oktober 2013

Tårta

Häpp! Femitio blir bakblogg alternativt skrytblogg för föräldraskapets bedrifter. Den här tårtan serverade jag min mellanunge på födelsedagen. Pannkakstårta med bananer, grädde, frysta hallon som kokats med lite socker (nojig för salmonella i frysta bär, var tvungen att koka några minuter och sen kyla i diskhon eftersom jag byggde den på morgonen) och färska hallon och silverkulor ovanpå. Lite kompensation för att inga släktingar kom och grattade och för att vi skjuter upp hans barnkalas några veckor till, som vanligt. Men det var nog den godaste tårta jag gjort någonsin. Mycket hallon är tricket.

Snart återgår bloggen till ordinarie (skryt-fritt) program, som Fredrik Backman brukar säga.

Färgglad tårta med fat och det allestädes närvarande furubordet.