Gamla hus

Nu har jag åkt bil genom södra Sverige, lite fram och tillbaka. Fördelen med att åka bil är att man får tid att tänka lite. Åtminstone lite grann emellanåt, när barnen inte skriker eller kräks. Jag tycker om att åka utanför motorvägarna och titta på alla gamla hus på landet och fundera över hur det skulle vara att bo där. När det är kallt och regnigt och grått vill jag inte bo någonstans, när det är soligt och lummigt och fint vill jag bo överallt. Bäst gillar jag gamla hus, från sekelskiftet (det gamla) fram till 50-talet. Det gör inget om de är lite slitna (eftersom det här är i mina drömmar och jag därför inte måste renovera själv), bara de är vackra. Jag inbillar mig att man byggde med mer kvalitet förr i tiden, och det känns som sånt slöseri med alla fina välbyggda hus som står tomma bara för att de ligger långt från storstäder eller turiststråk. För om man vill bygga nytt får man ju betala storkovan och ändå får man bara något massproducerat i konstiga material. Nu är jag ju fördomsfull, det vet jag, det finns ju massa bra nybyggda hus, och många moderna lösningar är bra, och ofta energisnåla t.ex. Men vi är så kortsiktiga nu för tiden, och gamla hus har ofta bra material. Och jag gillar själen som finns i gamla byggnader, när man kan följa tidsåldrarna. Sånt finns faktiskt också i mitt eget gamla höghus (från sent 50-tal). I källaren finns hyllor utformade för att man skulle kunna spara sylt, saft och potatis. I garderoben finns linneskåpet kvar och på vinden luktar det gott av gammalt trä. Jag är en nostalgiker.

Tekoppen

Jag läser ofta i bloggar om folk som tar en kopp te på kvällen, alltifrån modebloggare och karriärbloggare till vardagsbloggare. Det låter så sunt och harmoniskt. Att i lugn och ro koppla av med sitt favoritte utan en massa yttre distraktion. Kanske ett stilla samtal med en familjemedlem, eller bara en stunds kontemplation över dagen som gått. Det blir sällan så hos mig. Ibland sätter jag på vattenkokaren och glömmer sen bort det. Ibland ägnar jag kvällen åt att småäta saker som är onyttigare än te. Ibland är jag för rastlös för att sitta ned och dricka te, även om jag ändå sitter ned och typ läser bloggar eller degar i soffan.

Men när jag väl gör den där koppen. Då vill jag gärna dricka pukka-te. Jag har provat flera olika sorter. Den här förpackningen är så snygg att man vill tapetsera väggarna med mönstret (om jag ville tapetsera överhuvudtaget, alltså). Och teet är jättegott, trots att det heter "Tre fänkål". Jag fick något slags hjärnsläpp när jag köpte det, jag fick för mig att fennel betydde kanel. Men jag gillar te med fänkål i, det smakar lite svagt lakrits.

Den harmonisk koppen.

Nattbloggande

Ja, såhär dags kan man också blogga. Klockan är tio över två på natten och jag är uppe. Eftersom jag är småbarnsmamma finns det bara några alternativa anledningar till detta:
- Något barn är sjukt (fast då brukar det vara svårt att blogga).
- Jag jobbar över (har hänt någon gång att jag suttit uppe till två, men det hör inte till vanligheterna, tack och lov).
- Jag somnade med en unge vid läggning och kan nu inte somna om (japp, det är detta som hänt).

Åh, vad jag önskar att jag hade varit ute på galej istället och nu satt och drack vatten för att slippa bli så bakfull imorgon. Och kanske en kvällsmacka också, medan man lite snurrig zappar mellan natt-tv med skavsår på fötterna och röklukt i håret. Det hade varit något.

Ja, det var alltså så länge sedan det begav sig att det fortfarande var tillåtet att röka på krogen. Istället ligger jag här och lyssnar på en sovande unge. Inte helt fel det heller, förstås.

Man skulle kunna tro att jag växt ifrån det

Trots att jag är väldigt vuxen går jag och väntar på att jag ska upptäcka att jag är riktigt bra på något. Inbillar mig att jag har någon dold talang som ska komma fram. Eller som kanske redan visat sig, bara det att ingen insett det. Några småtalanger har jag identifierat: Jag är hyfsat kreativ i mitt jobb, jag är en helt ok mamma, jag har en gång i livet skrivit 2,0 på högskoleprovet (vilket per definition visar på bredd och inte spets). Men det är inget som riktigt sticker ut.

Jag skulle vilja topprestera: skriva riktigt bra texter, göra något riktigt bra på jobbet som slog alla med häpnad, vara en kreativ pysslare hemma eller upptäcka en sport jag kunde göra succé inom. Men nu börjar jag inse varför det aldrig kommer att hända. Jag har inte glöden. Jag kanske har några spridda skurar med talanger, som det flesta. Men de som verkligen gör fantastiska saker, de har också glöden som gör att de övar övar övar. Sitter uppe på nätterna och skriver, sparkar en boll mot en vägg timme efter timme, ägnar helgerna åt att sy egna kreationer, eller dyker in i roliga jobb med passion och timmar av övertid. Jag skulle vilja, men jag orkar inte. Kan inte koncentrera mig länge, jag tröttnar och går över till något annat.

Ja ja, det är väl bara att acceptera att man är en medelmåtta. Vi är bra vi också! Eller också dyker den upp, den oväntade talangen som väcker glöden. Lagom till min 70-årsdag...