torsdag 30 augusti 2012

Det hade varit värre om man såg all skit hela tiden

Ibland är jag så förundrad över hur saker kan försvinna hemma hos oss. Vi bor ganska litet, 4 små rum och ett kök, ingen källare, ingen tomt, nästan inga garderober. Vi använder alla kvadrameter hela tiden. Det finns inga skrymslen att gömma sig i, ju! När man har rotat runt i den enda garderoben man kan gå in i, letat i tamburen (eller vad heter det, vi har en hatthylla och lite krokar i hallen) bland jackor, overaller (japp, även på sommaren), regnkläder och cykelhjälmar, så borde en gympapåse från i våras vara funnen. Visserligen förlorade jag en orange flytväst i den där garderoben förra sommaren, och återfann den ett halvår senare, men det är ändå bara vissa på ställen jag rimligen kan ha knökat in den där gympapåsen. Helt borta.

Tills ikväll när jag tog en dusch och den plötsligt hänger på handdukskroken framför nästan. Hela sommaren har den hängt bredvid duschhandduken som jag använder varje morgon. Den var alltså aldrig borta, den var bara osynlig. Våra saker har utvecklat förmågan att göra sig osynliga, vilket om man tänker efter är en väldigt värdefull förmåga för fula gympapåsar, otympliga flytvästar och annat skräp som ligger, hänger, står och dräller överallt. Bra jobbat!

Idag är jag nöjd

Kommer ni ihåg en reklamfilm där alla människor springer till och från jobbet? Businessklädda kvinnor och män med träningsskor som joggar fram i filerna, och inte en bil i sikte. Sen parkerar de sina träningsskor på parkeringsplatsen och börjar jobba. Jag minns inte om det var reklam för eller emot bilar, trafik, träning, eller något helt annat. Men jag gillade reklamen, för det känns ju som en idealvärld!

Så idag tog jag första steget. Jag sprang hem från jobbet! Jag bytte om till träningskläder, lämnade jobbkläderna i bokhyllan på kontoret, stoppade telefon och plånbok i en magväska (grymt opraktiskt, nästa gång skippar jag plånboken och sätter telefonen i fickan) och lufsade hem. Nu är det inte så långt hem till mig (men uppförsbackar), i vanliga fall cyklar jag hem på 20 minuter. Och ibland när jag har mer tid så går jag, men det kändes ändå lite häftigt att just springa hem.

Jag försöker få till en springrutin i mitt liv den här hösten, men det är svårt att få till två gånger i veckan som jag skulle vilja. Så kanske är det här en bra lösning? Jag har åtminstone hållit i springandet sen det här inlägget. Och därmed också investerat i löparskor! Tricket är att springa så långsamt så att det inte blir plågsamt. Plågsamma måsten har jag ingen mer plats för i mitt liv.

Fattas bara parkeringsrutan runt omkring.



onsdag 29 augusti 2012

Utklassad

Ikväll småäter jag färsk koriander och wasabinötter och funderar på om jag är en riktigt töntig mamma eller en cool mamma som bjuder på sig själv. Jag älskar koriander. Jag vet inte riktigt vilken mat jag ska ha den till, men jag går och smaskar på bladen hela tiden.


Men det där med töntig mamma eller inte: Barnen ordnade sprintstafett på lekplatsen idag. I ett av lagen saknades det ett barn, så jag ställde upp mot kvarterets snabbaste 8-åring. Och förlorade givetvis, ungen är en blivande Usane Bolt, och jag är bara en lagom otränad trebarnsmamma i jobbskor och dålig hållning. Ja, jag hade nog förlorat även efter ett halvårs hårdträning i spikskor och lycradräkt. Men frågeställningen är: Är jag skönt avslappnad som bjuder på mig själv eller patetiskt pinsam som kutar runt lekplatsen i fladdrande kläder medan halva kvarteret (de flesta hade jag aldrig sett förut)  kollar på med värdigheten i behåll? Det är sånt jag funderar över efteråt. Fast mest är jag faktiskt förtretad över att han utklassade mig. Imorgon måste jag testa om jag fortfarande är snabbare än mina egna barn. Håll tummarna för mig.

tisdag 28 augusti 2012

Sensommar

Idag är det ösregn men igår var det en sådan där riktigt härlig sensommardag. Lite svalt och krispigt i luften, men riktigt värmande sol. Jag hämtade barnen ganska tidigt från förskola och fritids, upplagt för en härlig eftermiddag i solen. Tyvärr kan sådant inte regisseras, dock. Jag själv var på grinigt humör och tvingades gå hem från parken i förväg med minsta ungen som behövde gå på toa, typiskt. Men innan nattningen kom jag ändå ut i kvällssolen på en trehjulingspromenad i snyggaste skorna.

Prickigt/rutigt är min favoritfärg.


lördag 25 augusti 2012

Risken att vinna

Jag är ganska pessimistiskt lagt. På det sättet att jag inte gillar att fiska, för jag får aldrig någon fisk. Jag har svårt för svamppromenader, för jag hittar ändå ingen svamp. Och jag satsar inte stort i tävlingar, för då blir det jobbigare när jag förlorar. 

Det är delvis därför jag inte heller gillar lotteri. Men det finns en anledning till varför det här med spel och lotter aldrig varit min grej. Visst, det hade varit kul att vinna 50 000 kr att slösa bort på något onödigt. Men storvinsten är jag bara rädd för. Tänk att vinna 15 miljoner och hela din vardag vänds upp och ner. Ska du fortsätta jobba? Bo kvar? Och tänkt om ni vill helt olika i familjen? Vad säger alla vänner? De du brukar diskutera ärvda barnkläder och föräldrapeng med? Helt plötsligt får man ingen igenkänning i sina bekymmer. "Jaså, är ni trötta och slitna? Ja, men skaffa en barnflicka, då!" Ja, nu underskattar jag nog mina vänner, de skulle aldrig säga så. Men jag skulle känna så själv när jag pratade med folk. Och hur hanterar man att helt plötsligt ha obegränsat med pengar? Hur mycket ska man skänka till välgörenhet? Och taxi för 300 kr skulle antagligen fortfarande kännas helt orimligt. Ja, eller man vänjer sig väl.

Nej, det känns som en mardröm. Så jag köper inga lotter. Onödigt att betala pengar för att riskera mardrömmen, liksom. Nu måste jag bara få resten av familjen att inse detta också.

torsdag 23 augusti 2012

Guldfröknar

Mitt äldsta barn har haft en sån fantastiskt bra fröken i två år. En sådan där som ordnar upp en stökig klass utan att höja rösten, som ser barnen, som upprättar åtgärdsprogram för att få en unge att återfå lusten i matte, som är genusmedveten, som utmanar barnen och tar till vara kreativa men vilda idéer från eleverna. En ganska ung kvinna med brinnande engagemang. Nu skulle hon ta tag i mellanbarnets klass, och jag oroade mig lite för att något skulle hända så att det inte blev av. Nu har vi fått veta att hon ska sluta, en dryg månad till får vi ha henne. Och jag sörjer.

Nu vet jag att de kommer få en annan fröken som också är bra. Och mellanungen tror jag inte bryr sig så jättemycket, han känner henne ju inte ännu. Men jag vet vad de missar, och en fantastisk lärare kan verkligen göra skillnad. En gång förlorade vi en guldfröken i förskolan, och det blev aldrig riktigt bra sen. Vikarier och stök. Så blir det säkert inte nu. Jag känner ju efterträdaren och hon är bra. Men det hjälps inte, det känns så himla tråkigt.


onsdag 22 augusti 2012

"loppisfynd, IKEA och designklassiker"

Och så postade jag ett inlägg som handlade om "inredning" utan att visa en bild på den nya ordningen. Dålig bloggstil. Men det blir inga bra bilder av det (jag försökte faktiskt) och dessutom känns det lite för privat för mig att lägga upp bilder på barnens rum, det är ju inte deras blogg. Istället får ni en snygg bild på orsaken till hela omflyttningen. Skåda det sköna legogänget!

De verkar vara på krigstigen!
Den som läser inredningstidningar, märker att alla coola hem har "en blandning av loppisfynd, IKEA, och designklassiker". Kryddat med exotiska reseminnen hemsläpade från någon resa till Asien. Så är det hos oss också. Fast inte loppisfynd, vem orkar gå och leta möbler på loppis. Vi har istället det vi fått från släkten, kunde ha varit loppisfynd, med den skillnaden att det inte är utvalt av oss, utan bara råkat bli. Men jag gillar dem ändå, jättemycket. Och sen råkar designklassikerna och IKEA-möblerna mestadels vara samma prylar. För visst måste bokhyllan IVAR, barnsängen KURA och lådsystemet TROFAST vara designklassiker? De är åtminstone väldigt populära, om än väldigt ohippa. Kanske åtråvärda klassiker om 30 år. Om det är någon som finns kvar då. Och reseminnena då? Ja vi har blomkrukorna fulla av snäckor och gamla danska kapsyler i högar. Fynd!


söndag 19 augusti 2012

Rens och röj, kors i taket

Jag följde upp stordådet igår med en total röjardag idag, jösses vad jag har jobbat. Det var liksom ett skriande behov, och när jag slutligen får nog, då får jag fart. Mest har jag fixat i barnens rum, gjort om på det där sättet som man menade förr. Alltså inte målat, tapetserat eller köpt nya möbler utan städat, sorterat och möblerat om. Ommöblering är underskattat, det är så skönt att flytta runt saker och funktioner lite grann. Kanske blev det bättre, kanske blev det bara annorlunda. De har det ju lite trångt, och genom att flytta det översvämmade "lego-bordet" närmare stora bokhyllan får de avställningsytor till alla legolådor och färdiga skapelser på nära håll. Sen har vi städat och ordnat om i lådorna så att de ska få bättre plats för sina kläder. Nu har de stora barnen två hela lådor var istället för en och en halv var. De börjar ju få större kläder som kräver mer plats.

Och när jag väl kommer igång med röjandet, då kan jag inte sluta. Jag blir lite slavdrivare också, och tvingar dem att sortera och rensa själva. Det är ju viktigt att barnen är med såklart, det är ju deras rum. Men jag kom på att jag blev värsta diktatorn: "- Sortera nu! Om du tar paus nu så slänger vi teckningarna! Ta inte fram några saker nu när det är så fint!" Och så går jag varv efter varv och plockar bort fler och fler saker. In i lådorna med det, bort med myllret! Och så ett par dockskor sådär lite charmigt framme på hyllan... snart är jag redo för Family Living.

Men eftersom det inte blir så värst mycket utrensat, utan bara bättre ordnade saker, så är ju kaoset snart tillbaka igen. Jag blir i varje fall inte alls sugen på att köpa nya saker när jag slitit en dag för att ordna med alla gamla. Och eftersom den minsta är tre år måste ju småbarnssakerna få vara kvar. Nåja, det här var sommarens röjardag. Jag tror dock inte att jag lyckats uppbåda samma entusiasm hos de som ska bo i rummet. Det är tur att jag inte lägger mig i så ofta. Nu dröjer det nog minst ett år till nästa stordåd.

lördag 18 augusti 2012

Sommarens faser

Sommaren är ju inte så lång här i Sverige direkt, men den har ändå sina faser. Så här ser jag det:

Först har vi den smygande försommaren. Den är oftast kall och regnig, men eftersom det är försommar förlåter man den. Ibland är jag ledig i juni, och det är en speciell känsla att vara ledig när alla andra jobbar, innan stora semesterperioden. Världen pågår liksom runt omkring en. Även naturen är på g, allt är fräscht och knoppigt och resten av sommaren ligger framför en. Och regnar det finns alltid förhoppningen om att det kommer att blir soligare senare.

Sen kommer högsommaren och den perioden när samhället loggar ut. Man träffar på andra lediga människor i skogen, är man i stan är där fullt av shortsklädda skaror som går långsamt med glass och barnvagnar. Den där gemensamma känslan av semester, och ligger man i gräset och filosoferar (önsketänkande...) så missar man inget viktigt.

Så blir det augusti, och alla pessimister konstaterar att sommaren är slut. Det gör mig vansinnig! Sommaren är kort nog som den är, vi har inte råd att kasta bort hela augusti till hösten. Sensommaren kan ju hålla på in i september. Men med augusti kommer frukt och bär, badbara hav och så småningom jobb och skolstart. Och det där med att ha vardag fast det är sommar, det gillar jag verkligen. Det är soligt och varmt när man går från jobbet, och det inbjuder liksom till guldkanter som glassätning och kvällspromenader. Lite jobbigt bara när all semester är slut och solen och värmen äntligen kommer på riktigt.

Stordåd

Herregud. Jag tappade just en knapp i mina pyjamasbyxor, för 5 minuter sen. Och jag har redan sytt i den! Tjoff tjoff bara så var det klart. Det här är verkligen inte likt mig. Vad ska hända nu? Idag kan inget stoppa mig!

Eller så har jag gjort mitt för idag. Nu ligger jag i sängen med datorn och ska gå stora bloggrundan.

torsdag 16 augusti 2012

Drömmar i mobilen

Jag är ju glad att vara tillbaka i stan. Det är skönt att sitta i lugn och ro på kontoret. Igår tog jag en springtur bland husen och bilarna och det var fint. Jag hämtade barnen på fritids och stod i parken och pratade med vuxna medan ungarna klättrade i träden. Idag åkte jag buss genom city och förundrades över alla människor överallt. Men när jag sitter på kontoret och solen strålar utanför bläddrar jag  en stund bland mobilfotona och drömmer mig bort till det här:


Och det här:


Och det känns bra.

söndag 12 augusti 2012

Shopping är ju inte min grej

Idag har jag varit på stan en sväng, helt själv. På förhand känns det ju väldigt lyxigt, och det är det ju om alternativet hade varit att uträtta samma ärenden med en hel barnaskara i släptåg. Men så värst roligt är det ändå inte att gå på stan och köpa kläder. Nya jobbkläder till mig och strumpor och underkläder till barnen stod på listan. Vad mycket kläder det finns överallt! Affärerna översvämmas och mycket är fult, en del är snyggt, men vad av sommarens och höstens mode är egentligen "min stil"? Har man gått i sina favoritslapparkläder hela sommaren så har man inte så bra koll på modeläget. Och sen är jag snål, och sen får jag dåligt miljösamvete och så är jag velig. Men jag måste skärpa upp stilen på jobbet lite, så är det bara.

Skörden för mig blev en jeansskjorta på rea, en illorange skjorta på jätterea och en kofta i  lite kavajstuk som jag faktiskt gillar på riktigt. Den orangea skjortan är jag lite osäker på, men jag gillar modellen och den kostade bara 79 kr, så jag kanske färgar den eller tvättar den med något mörkt om den blir för skarp frampå höstkanten. Hrm, det är just såhär jag inte ska göra ju. Genomtänka kvalitetsplagg, helst miljöanpassade, som får kosta lite mer ska ju vara min nya melodi. Inte billiga skjortor som jag inte är säker på att jag gillar. Men om man inte hinner tänka igenom, då? Och inte hinner spendera timtal på att gå igenom utbudet? Då är man ändå glad att man lindrar klädångesten på morgonen med något som duger så länge i alla fall.

Och inte är den till sin fördel i Photoboot heller.


Hej vardag

Herregud, det är tur att semestern är slut nu så att jag kan hinna med mig själv. Ja, ni vet sånt som att blogga, slösurfa och sitta i lugn och ro på jobbet.

lördag 4 augusti 2012

En i mängden

Jag har varit på en tur till Danmark med familjen. Det var härligt. Delar av resan gick med bilfärja, en sådan där familjeanpassad färja med fiskdamm, skärmmössor och ballonger till barnen och jättenalle som går runt och high-fivar alla barnen. Det vimlade av barnfamiljer, nordiska medelklass barnfamiljer, ungefär som vi alltså. Men jag tycker det är en lite läskig känsla att vara mitt ibland alla andra som är likadana som vi. Både för att jag inte känner att jag passar in, och för att jag passar in totalt, och därför känner mig så fruktansvärt o-unik. Bara en av alla andra med spattiga småttingar i färgglada kläder. Samtidigt som det är så väldigt bekvämt med familjevänligt så blir jag lite stressad av det också. Det blir lätt lite hysteriskt, samtidigt som det är så tillrättalagt och kommersiellt. Pannkakor och sylt till barnen för att de inte ska gnälla på maten, glada figurer de känner igen, inget motstånd.

Äsch,  jag behöver väl lite av varje antar jag. För det är ju tokjobbigt att åka runt med barn i miljöer där man måste passa dem hela tiden och det inte finns något som de gillar att göra. De gillar ju pannkakor och andra barn att leka med. Men vi var alltså inte på Legoland, det får kanske bli någon annan gång och med ett djupt andetag från min sida. Istället blev det långa strandpromenader, snäcksamlande, picknick, glass, lite (barnvänligt) Nordsjö-museum och upptäcksfärder.

onsdag 1 augusti 2012

Kampen mot det väna

Jag samlar på kvinnliga förebilder. Åja, jag kan tänka mig att ta in även manliga i min samling, men villkoret är att de visar en alternativ manlighet. Det här är ingen samling jag kategoriserar och dokumenterar, men jag gör ett litet bokmärke i mitt huvud som ska påminna mig om hur man också kan vara som kvinna. Och vilka jag ska presentera för min dotter i hopp om inspiration (eller son då, om det är en man).

När jag var liten hade jag en del förebilder som inte var så bra för mig. Karaktärer som inspirerade mig var figurer som var vackra, snälla, självuppoffrande och som det var lite synd om. Kulla-Gulla är paradexemplet, en och annan disney-princessa gick ned, spökflickan i Toffelhjältarna var en favorit (vad bra sången är förresten) och vilken annan vän varelse som helst. Nu är jag inte ute efter att dissa väna flickor, folk i allmänhet skulle må bra av lite mer vänhet. Men för mig var det inte så bra. Jag blev för vän helt enkelt, på bekostnad av andra personlighetsdrag som trycktes tillbaka.

Nu när jag inte kan falla tillbaka på att jag är ung längre, passar den väna rollen mig sämre och sämre. Och jag är ju inte vän egentligen, jag är yvig, pratig, engagerad eller tramsig när jag får chansen. Eller professionell, när det krävs. Men den väna flickan ligger liksom där bakom och lurar, och kan dyka upp när jag minst anar det.

Så därför samlar jag på förebilder. Sköna kvinnor som tar för sig, som inte ber om ursäkt, som är jäkligt duktiga och gärna lite excentriska. Excentrisk är bra. Det kommer fler och fler unga, vilket är ett otroligt gott tecken i tiden. Samtidigt som jag är lite bitter över att jag inte kommit längre trots att jag är äldre än dem. Ikväll har jag en ny i min samling