Röjarjaget

Helgen som gick var jag arg. Och trött. Ibland leder tröttheten till att jag degar ihop i sängen, vilket ingen i familjen brukar lida särskilt mycket av. Men den här helgen var jag trött och full av adrenalin, så mitt röjarjag kom fram.  Eller ska jag kanske säga rövarjag.

Till saken hör att jag faktiskt röjt och städat ganska mycket den sista tiden, för att vara hemma hos oss i alla fall. Med fem personer på 80 kvadratmeter finns det ett outsinligt behov av röj, och hallgarderoben går fortfarande knappt att stänga med fyra kassar med kläder/skor/pryttlar som antingen ska upp på vinden eller till Myrorna (det var ett halvår sen jag sorterade ut de där kassarna...). Problemet är väl att det mest är en person som röjer, men fem personer som stökar ner (ja ja, den andre vuxna i familjen städar också, men röjer inte). Därav arg mamma. Jag inser att jag domderade ganska mycket, och när jag väl kommer igång sänks plötsligt min tröskel för stök. En tröskel som i vanliga fall ligger på en så behändigt hög nivå att jag med nöje kan sitta och äta godis framför datorn omringad av gamla äppelskrutt, dammråttor, serietidningar, legobitar och tvätt som torkade för en vecka sedan. Nu låg tröskeln istället bara någon centimeter över den repiga parketten och varje flyttad bok eller nedriven kudde bannades högljutt. Och så är man borta några timmar och sen är kaoset ett faktum igen. Grr.

Men idag är ordningen återställd. Det vill säga oordningen är återställd. Jag låg och tittade på TV på golvet i barnrummet istället för att plocka in disken och lät de utmattade barnen slöa i soffan framför TV:n istället för att göra läxor, leka kreativa lekar eller vara ute i den friska luften. Jag säger inte att jag inte hade anledning att vara arg igår. Men det är nog skönt för alla att jag inte är så ordentlig alla dagar.

Slappar. Men kolla, värsta intellektuella tidningen...

Det hade varit värre om man såg all skit hela tiden

Ibland är jag så förundrad över hur saker kan försvinna hemma hos oss. Vi bor ganska litet, 4 små rum och ett kök, ingen källare, ingen tomt, nästan inga garderober. Vi använder alla kvadrameter hela tiden. Det finns inga skrymslen att gömma sig i, ju! När man har rotat runt i den enda garderoben man kan gå in i, letat i tamburen (eller vad heter det, vi har en hatthylla och lite krokar i hallen) bland jackor, overaller (japp, även på sommaren), regnkläder och cykelhjälmar, så borde en gympapåse från i våras vara funnen. Visserligen förlorade jag en orange flytväst i den där garderoben förra sommaren, och återfann den ett halvår senare, men det är ändå bara vissa på ställen jag rimligen kan ha knökat in den där gympapåsen. Helt borta.

Tills ikväll när jag tog en dusch och den plötsligt hänger på handdukskroken framför nästan. Hela sommaren har den hängt bredvid duschhandduken som jag använder varje morgon. Den var alltså aldrig borta, den var bara osynlig. Våra saker har utvecklat förmågan att göra sig osynliga, vilket om man tänker efter är en väldigt värdefull förmåga för fula gympapåsar, otympliga flytvästar och annat skräp som ligger, hänger, står och dräller överallt. Bra jobbat!

Rens och röj, kors i taket

Jag följde upp stordådet igår med en total röjardag idag, jösses vad jag har jobbat. Det var liksom ett skriande behov, och när jag slutligen får nog, då får jag fart. Mest har jag fixat i barnens rum, gjort om på det där sättet som man menade förr. Alltså inte målat, tapetserat eller köpt nya möbler utan städat, sorterat och möblerat om. Ommöblering är underskattat, det är så skönt att flytta runt saker och funktioner lite grann. Kanske blev det bättre, kanske blev det bara annorlunda. De har det ju lite trångt, och genom att flytta det översvämmade "lego-bordet" närmare stora bokhyllan får de avställningsytor till alla legolådor och färdiga skapelser på nära håll. Sen har vi städat och ordnat om i lådorna så att de ska få bättre plats för sina kläder. Nu har de stora barnen två hela lådor var istället för en och en halv var. De börjar ju få större kläder som kräver mer plats.

Och när jag väl kommer igång med röjandet, då kan jag inte sluta. Jag blir lite slavdrivare också, och tvingar dem att sortera och rensa själva. Det är ju viktigt att barnen är med såklart, det är ju deras rum. Men jag kom på att jag blev värsta diktatorn: "- Sortera nu! Om du tar paus nu så slänger vi teckningarna! Ta inte fram några saker nu när det är så fint!" Och så går jag varv efter varv och plockar bort fler och fler saker. In i lådorna med det, bort med myllret! Och så ett par dockskor sådär lite charmigt framme på hyllan... snart är jag redo för Family Living.

Men eftersom det inte blir så värst mycket utrensat, utan bara bättre ordnade saker, så är ju kaoset snart tillbaka igen. Jag blir i varje fall inte alls sugen på att köpa nya saker när jag slitit en dag för att ordna med alla gamla. Och eftersom den minsta är tre år måste ju småbarnssakerna få vara kvar. Nåja, det här var sommarens röjardag. Jag tror dock inte att jag lyckats uppbåda samma entusiasm hos de som ska bo i rummet. Det är tur att jag inte lägger mig i så ofta. Nu dröjer det nog minst ett år till nästa stordåd.

Rent hus (eller åtminstone ren spis)

När jag blir arg börjar jag städa. Det är skitbra! Jag kan gå och dra benen efter mig en halv lördag: Åh, jag är så trött, åh jag är så seg, suck suck suck... Men så får jag ett litet bryt på något, och vips så strömmar adrenalinet till och innan jag vet ordet av har jag skurat spisen, tömt diskmaskinen och rensat kylskåpet på mögliga rester. Önskar bara att resten av familjen reagerade likadant. Fast då skulle jag väl reta upp dem för jämnan.

Stök och tråk

I helgen har jag gjort så långtråkiga saker att jag inte ens kan känna mig nöjd över att det är gjort. Rensat bland gamla mögliga pappershögar med skolpapper från terminsstarten och rabatterbjudande från Coop som gick ut i september. Och rensat i klädhögar och pärmhögar och leksakshögar och skohögar. Blä. Problemet är att när jag börjar rensa så blir jag dels påmind om hur dålig jag är på att hålla undan löpande. Dels påmind om att det återstår massor innan det är rensat och fint i alla vrår. Vilket i och för sig inte är nödvändigt, och vilket heller aldrig kommer att inträffa, men jag har ändå en bit kvar till anständighetsnivån på vissa områden (bankpapper, urvuxna barnkläder, Försäkringskassan-inskick).

Nåja, när man bor trångt så är det rätt nödvändigt att rensa lite innan man ska ha folk boende hos sig. Annars får de liksom inte plats. Så jag ska försöka att åtminstone vara lite nöjd över det jag gjort idag.

Fredagsnöje

Fredag kväll, som jag ägnar åt att städa toaletten. Vad gör ni?

Badrumsrengöring, nu är den slut.

Sexåringen som har svårt att sova tassar upp. "När jag ser dig städa blir jag så sugen på att hjälpa till!" säger han. Med en sprejflaska kan man få ungar att göra vad som helst. Jag sparar lilla badrummet till honom imorgon. Nu ska jag äta choklad.

Om att våga visa sitt stök

Ikväll bjöd jag in grannmamman med barn en stund på fotbolls-TV efter att vi varit ute på lekplatsen. Totalt spontant och mitt i värsta vi-har-gett-upp-städningen-och-orkar-inte-ens-lägga kissblöjorna-i-blöjhinken-röran. Hurra för mig! Trevligt med lite snack och säkerligen skönt för henne att få se lite hederlig småbarnsröra, modell lata slitna föräldrar. Nu vet jag ju att hon inte är av den nitiska sorten, annars hade jag kanske inte gjort det. För jag vet de som förfasar sig  över otvättade toaletter, smutsiga klädhögar spridda över lägenheten, halv-utsköljda förpackningar på otorkad diskbänk, och brödsmulor under soffbordet.

Men jag kunde inte låta bli att springa runt och plocka ihop kissblöjorna när vi kom in.

Tur att jag bloggar anonymt

Häromdagen var det dags att köpa nya tandborstar till barnen, de gamla hade varit med hela sommaren. OK, jag ska vara lite ordentlig för en gångs skull och se till att slänga de gamla borstarna innan vi packar upp nya, tänkte jag. Rotade lite i badrumsskåpet och hittade ett gäng, rotade lite till och hittade ännu fler. Totalt tio stycken! Jisses, var kom alla ifrån?

Och så igår kom jag mig för att rensa lite i samma badrumsskåp. Jag slängde en halv soppåse full med skräp, gamla salvor, gamla plåster, och tomma linsburkar. Och hittade ytterligare 5 gamla tandborstar! Man kan inte beskylla mig för att vara pedant, det kan man inte. Nu ser man botten på skåpet, det är ju bra i alla fall.

Man måste ju ladda lite först

Jag skulle behöva längre dagar. Startsträckan fram till att ta tag i bergen av tvätt, leksaker och gamla tidningar var fram till klockan tre. Sen städrace i några timmar. Nu är jag redo för alla andra projekt, men nu är det ju kväll. Så istället blir det Molly Mus och Fiaspel.

Imorgon är en ny dag. Med ny startsträcka.

Lägenheten har krympt medan vi varit borta

Hemma igen efter många veckor på grönbete. Jag har längtat hem de senste veckorna så det var skönt att styra kosan mot höghuset idag, trots lång resväg med tre barn i baksätet. Men vad trångt vi har det! Och jisses vad mycket grejor vi har hemma!

Barnens rum svämmar över av leksaker och kläder, köket är belamrat, sovrummet är fult med väskor, utgångna pass, tvätt som inte fick följa med på semestern, stökiga sängkläder och vilsekomna leksaker. Vi hade ju inte så mycket tid och ork för städning innan vi åkte, så det blir att kavla upp armarna nu istället. Ja, jag är ju ingen förespråkare av strikt ordning och reda direkt, men jag blir trött i huvudet av för mycket prylar framme. Och med 5 personer på 80 kvadratmeter behöver man inte ha så jättemycket saker för att skapa ett rejält stök. Vi får se hur långt vi kommer.

Högar av lump

Vi har så mycket kläder! Vi bor fem personer i en rätt liten lägenhet, och det som främst tar upp plats är kläder. Just nu står det väskor överallt, det hänger kläder på tvättställningar i flera rum, det hänger kläder i hallen, och ändå är det fullt i garderober och byråer... suck. Hoppas på lite rensningsenergi i helgen så att vi kan göra oss av med en del. Ingen i familjen köper särskilt mycket kläder, men av någon anledning så blir det högar ändå. Drömmer om en liten garderob där det bara hänger användbara rena strukna kläder lite luftigt, istället för den lilla jag har som är knökfull av gammalt, noppigt och skrynkligt. Men jag gillar inte att slänga. Nåja, jag är i alla fall laddad för att rensa. Jag återkommer imorgon och berättar om det blev av eller inte. Vilken cliff-hanger, va?