måndag 31 december 2012

Nyår

Under snart 10 år med småbarn i huset har jag jobbat på - och lyckats hyfsat bra med- att sänka ambitionerna och bara flyta med. Inga ambitiösa renoveringar, inga stora kalas, inga avancerade planer. Fika på gården, hämtpizza på fredagen, lappade manchesterbyxor, kompislek i parken och slappande framför datorn när det finns tid. Och det är gott så, det får mig att hålla ihop någorlunda.

Men ibland kan jag längta lite efter de där ambitionerna. Att få planera och satsa på något. Förbereda sig, tänka ut roligheter, investera lite energi. Jag skulle vilja ha den där energin att investera. Kanske klä upp mig i något nytt, se till att barnen hade finkläder som var hela och lagom stora. Förbereda mat flera dagar i förväg, planera roliga lekar. En fest helt enkelt.

Bara att jag funderar på detta är väl ett tecken på att barnen börjar bli större. Att jag ens har önskan. Ikväll har vi planerat för ett litet nyårskalas. Inget överdåd, men ribban lite över golvnivå i alla fall. Städat och handlat mat, flera rätter. Lite tomtebloss, lite musik och en annan familj som gäster. Och imorse vaknade ett av barnen med feber, bara att ställa in. Lite reality-check kan man säga om man är sarkastisk. Vi får göra ett nytt försök en annan gång. Jag tror att jag ska ge mig ut på stan idag istället för att städa toaletten. Kanske köpa lite hela och lagom stora kläder till barnen. Ikväll blir det tomtebloss i alla fall.

Gott nytt år!

lördag 29 december 2012

Ordningen återställd

Man skulle ju kunna tro att jag slutat blogga när senaste inlägget är över en vecka gammalt. Eller att jag har haft annat för mig kanske. Julstressen tog över där någonstans den 21:a och sen åkte vi till mina föräldrar den 23:e och där händer det ju en massa saker som gör att man inte hinner sitta ned och skriva en skvätt. Om jag lyckas få till en större och lite mer systematisk blogg till nästa år ska jag fixa till julinlägg också - lovar.

I förrgår snodde jag till mig en liten stund när de andra var ute, och surfade runt lite med telefonen. Jag får ju lite abstinens av att inte få till mina internetstunder. Men igår kväll kom vi hem och nu är ordningen återställd, barnen spelar tv-spel och tittar på TV och föräldrarna sitter framför varsin dator. En mixar musik och en bloggar - man kan faktiskt vara kreativ fast man slappar. Trots att mina föräldrar är gulliga och tar hand om barnen rätt mycket när vi är där så är det svårt att uppnå det där totala kravlösa slappandet som vi ägnar oss åt just nu - som man kan göra när ingen annan ser och tyst dömer en - inbillar man sig i alla fall. Bäst att njuta så länge det varar, snart väntar ouppackade väskor och stora tvätthögar. Och något måste vi nog göra åt kylskåpet, det blev knäckemackor och utgången yoghurt till frukost idag.

torsdag 20 december 2012

Inte hungrig

Vad är detta? Har jag blivit akut dålig på att laga mat, eller har jag bara tappat aptiten? Allt jag lagar till middag just nu blir till en smaklös överkokt sörja. Idag gjorde jag kycklinggryta med gnocci efter improviserat recept. Kyckling, rödlök, vitkål och lite timjan och äpple. Låter det gott? Det var det inte i alla fall. Det kan vara så att jag faktiskt har lite dålig aptit just nu och just därför tappat känslan i matlagningen, i den mån jag har någon i vanliga fall. Lite synd om familjen är det ändå.

Lika svårt som det är att begränsa sitt matintag när man är riktigt sugen, lika lätt är det att glömma att äta när man faktiskt inte har någon matlust. Jag vet när jag varit gravid och mat kan vara så fruktansvärt gott. En skål mjölk med havrefras och äppelmos, mm. Ett krispigt äpple. Kroppen skriker efter näring och suger åt sig alla kalorier den kan till det växande fostret. Hoppas att min kropp har en bra anledning till att sänka aptiten, kanske förkylningen jag dras med.

onsdag 19 december 2012

Bättre blanda vilt än köra i mitten

Nu har jag uppfostrat barn några år. Jag försöker ju att erbjuda mina barn olika sorters leksaker, kläder, beteenden - oavsett om de anses som flickiga eller pojkiga. Några iakttagelser jag gjort:

- Alla mina barn har haft starka rosa perioder som 3-4-åringar.
- De "flickiga" attributen har generellt ganska stor dragningskraft på alla, både sönerna och dottern. (Glitter, glada färger, rosa fluff-prinsessgrejor, rollekar). Även på sönerna i skolåldern.
- En del våldsamma lekar har dragningskraft på alla barnen. Svärd, jaga-lekar, skjuta-lekar. Dottern är grym på att fäktas. Det är alltid någon som börjar gråta, men aldrig hon.

En slutsats är att barnen tycker att det är extra spännande med machogrejorna och prinsessgrejorna. Innan jag fick barn trodde jag nog att jag skulle försöka hålla mig till de mer könsneutrala leksakerna, och att det var bra att undvika de mer stereotypa grejorna (lite sån är jag fortfarande, jag vill verkligen undvika det värsta). Men barnen gillar det stereotypa krafset. Bara de får välja från båda sidorna.

Att tackla julstressen

Stressen är massiv, trots goda sänka-ambitionerna-ambitioner. Mest beror det nog på överlastning på jobbet och en räcka infektioner av varierande slag som bosatt sig hos oss, men kombinationen med en lång lista av saker som vore bra att fixa innan jul är dålig. Men när man känner sig trött och stressad är det bra att ligga i soffan, slösurfa och titta på Historieätarna en stund när barnen somnat. I alla fall bättre än att ställa sig och göra julsenap, slå in paket eller fixa foton till släktingarna. För om jag hade gjort det hade jag visserligen kunna bocka av grejer på hade-varit-bra-att-fixa-listan, men i gengäld hade jag blivit grymt uppe i varv på det där sättet så att jag blir otrevlig och nästan lite manisk. Så därför gör jag inte det.

söndag 16 december 2012

Snälla kläder

Jag har ett par jeans. De är inte för små egentligen, men de är i en rak modell och i hårt tyg - och mina ben är inte raka. När jag sitter ned i dem känner jag mig tjocklårad och otränad, för de sitter åt om låren och skär in obekvämt. Sen har jag ett par svarta stretchbyxor som jag köpt på Åhléns. De är lagom stora och ganska tajta. Jag känner mig alldeles lagom tjock eller smal i dem, för de töjer sig efter min figur. Jag vet inte vilka byxor som är mest "smickrande" utifrån sett, men det är egentligen oviktigt. De svarta byxorna är snälla mot mig och får mig inte att vilja ändra på min form. Kjolar brukar också vara snälla, om de är gjorda efter den sorts kvinnokropp som jag har. Man ska äga kläder som är snälla mot en, som inte dömer en efter en mall som inte är rimlig.


fredag 14 december 2012

Inför

En dryg vecka kvar till julafton och alla i familjen är eller har just varit sjuka. Nu skulle man bara vilja sätta allihopa i karantän en vecka så att inga nya baciller dyker på oss. Man skulle ha jullov en vecka innan jul också så att man kunde pyssla, fixa julklappar, vila upp sig och hålla sig borta från alla andra. Det vore perfekt. Förra julen lyckades vi hålla barnen friska, men jag fick själv spendera några timmar på närakuten med urinvägsinfektion - sånt jag får när jag är sliten.

Så, hur går det med er julstress? Min är någorlunda under kontroll. Stressen alltså, inte allt som "ska" hinnas med. Men det är känslan som är det viktiga, det är måttet på hur bra jag lyckas prioritera det som är viktigt. Julklappsorganisationen har tagit mest kraft, alltså att förmedla önskelistor till släkt som vill ge barnen julklappar. Legoskepp från den, bok från den, playmobil från den, legohus från den. Tre barn som alla har kommit över "hen blir glad över lite prassligt julklappspapper". Ibland agera ombud, ibland bara maila listor. Puh. Och den där känslan av äckligt materiellt överflöd lämnar mig inte. I helgen vill jag bara baka pepparkakor och sova. Vi får se hur det går.

lördag 8 december 2012

Orealistiskt

Ibland är det så lugnande att fundera över orimliga projekt. Eftersom de aldrig kommer hända behöver man inte ha beslutsångest och inte ta ansvar. Ja, man behöver ju inte göra något överhuvudtaget, mycket bekvämt. Dagens orimliga projekt är följande scenario:

Vi köper grannens tvåa för ett överkomligt pris (ha ha) när han säljer den (kommer antagligen aldrig att hända, han är inte typen som flyttar). Sen får vi tillstånd från styrelsen att göra en öppning (i den bärande väggen) mellan den gamla lägenheten och den nya (tveksamt om de tillåter). Vi gör inte om så mycket i tvåan, men barnen kan få varsitt rum, eventuellt får någon bo i köket. Det blir en helknasig men väldigt mysig lägenhet tycker hela familjen (ha ha igen, ense är vi typ aldrig, och det är bara jag som gillar knasiga idéer). Massa plats för böcker, gympapåsar, trasig strumpor och för barn som vill vara ifred. Samt för alla vänner som vi då kommer orka ordna stora kalas för och spontaninbjuda på middag när andan faller på (en gång vart femte år). Det är nog rätt bra om det här projektet förblir en dagdröm.

fredag 7 december 2012

Fredagsmys

Ibland är fredagskvällen mest en fråga om att minimera ansträngningen så långt möjligt. Hämtmat, youtube-klipp, köpepepparkakor med mögelost, överdragsbyxor i en grusig pöl i hallen, en Scooby Doo-film och en kopp lättglögg bland sen länge torkad tvätt i vardagsrummet. Umgås får vi göra en annan dag.



onsdag 5 december 2012

Vinterväglag

Den största nyheten i Sverige idag är väl vädret. Snökaos i Stockholm, och kanske någon annanstans också men det får vi inte veta. Där jag bor har vi bara snö i måttliga mängder, inget större kaos vad jag kan se. Och jag har upptäckt njutningen av att vintercykla. Fördelar:
  1. Kall luft som biter i kinderna känns som fjällsemester.
  2. Man blir bra på att läsa underlaget, lite som att köra halkbana med bilen.
  3. Man kan berätta roliga historier om hur moddigt det var på vägen och hur man drog cykeln tio meter innan man upptäckte att man glömt låsa upp den.
  4. Det är mycket roligare att cykla till jobbet när folk blir imponerade.
Men jag har inte vurpat ännu, jag kanske ändrar mig då.

tisdag 4 december 2012

I mitt kvarter - eller Om vikten av grönområden i tätortsnära lägen

Vår trollskog ligger mitt i stan. Det vita tjocka täcket, de höga träden, den kalla luften, de glada tjuten nerför pulkabacken känns som vinterlov på landet. Men om man lyssnar hör man trafikleden som en dov ljudmatta. När träden är utan löv ser man stan glittra mellan stammarna. Bron, de fasadbelysta byggnaderna, reklamskyltarna, bilarnas lyktor. Man ser det på avstånd, men just här är vi i naturen. Det är en så häftig kontrast. Jag gillar kontraster.

söndag 2 december 2012

Nu börjas det igen

Jaha, har ni julpyntat nu? Får man tro statusuppdateringarna på facebook och i alla bloggar, så är det pyntat och julbakat överallt i Sverige just nu. Och de flesta verkar redan ha avklarat julklappsinköpen. Jag blir faktiskt inte alls stressad, så mogen är jag. Det är ju jättelångt kvar och jag har inte ens någon stor lust att julmaxa redan. Vår första advent började vid 16-tiden idag när vi röjt undan det allra värsta i köket och vardagsrummet och plockat ned adventsljusstakarna från vinden. Men julpyntet får vänta, jag är inte så julsugen just nu. Det fanns en tid när jag var väldigt pepp i början av december och planerade för storslagna gammeldagsa julförberedelser. Jag funderar lite på var jag ska lägga ambitionsnivån i år. Så här känns det just nu:

- Pepparkakor är viktigt, mormors recept. Det är lagom att göra när det är en vecka kvar, annars blir de bara uppätna. Köpepepparkakor är gott nu, innan man smakat de hemgjorda.
- Barnen vill göra pepparkakshus. Funderar på att hålla mig i bakgrunden i år. Köpa ett paket deg och sen låta de baka själva. Får kanske sköta själva monteringen med smält socker.
- Julklapparna är slimmade i år, av mamma och pappa önskar jag mig bara en tjock tidning att läsa på juldagen. Och de får något liknande. Barnens presenter ska jag köpa på nätet, mest lego och böcker tror jag. Sen kommer jag nog inte undan att beställa (framkalla kan man väl inte säga?) några foton på nätet att sätta i minialbum till närmast släkten.
- En pyttegran att ställa på balkongbordet. Den kan man köpa några dagar innan julafton.
- Kanske lite julgodis. Vi var faktiskt hos kompisar igår och fixade julgodis, så det är bara om jag får lust jag behöver göra mer.

Sen räcker det. Det känns inte alls mycket, går att fixa på två dagar ju. Alltså ingen anledning att stressa, jag kan fortsätta att låtsas att det är november i två veckor till. Förutom att jag får äta pepparkakor och ha balkongbelysning utan dåligt samvete.

Nä, inte ens här kommer ni undan en adventsbild. Det blir inte så mycket mer Svensson än så här, va? Men det är fint så.