onsdag 25 april 2012

Eller också släpper jag klockan och flyter med

Jag är en tidsoptimist. Igår skulle jag göra en massa ärenden efter jobbet. Växla pengar, köpa strumpbyxor, barnskor, lite barnkläder, några födelsedagspresenter, lite mat och snabbfika med en kompis. I mitt huvud tänkte jag att det skulle ta max en och halv timme. Och det känns fortfarande ganska rimligt när jag skriver det här. Obotlig tidsoptimist alltså, för det tog ju mycket längre tid i verkligheten, och då hade jag ändå ganska bra tempo. Så sen när ärendena började bli färdiga var jag också helt färdig, samtidigt som jag hade dåligt samvete för att jag kom hem så sent.

Men sen idag så skulle jag göra två nya ärenden innan dagishämtningen på eftermiddagen. Jag gick från jobbet en halvtimme innan och stressade iväg. Men idag gick det helt oväntat snabbare än planerat, så jag stegade in på förskolan en kvart för tidigt. Och sen satte jag ungen i cykelsadeln och svischade vidare till skolan, vilket medförde att jag var på skolan tjugofem minuter för tidigt. Det var inte alls populärt, barnen var inte redo att gå hem. Och jag fick dåligt samvete för att jag gått så tidigt från jobbet, jag hade ju kunnat jobba längre och sluppit ta komp-ledigt. Aldrig är man nöjd. Men sen hade jag en trevlig eftermiddag i parken i alla fall.


lördag 21 april 2012

Rent hus (eller åtminstone ren spis)

När jag blir arg börjar jag städa. Det är skitbra! Jag kan gå och dra benen efter mig en halv lördag: Åh, jag är så trött, åh jag är så seg, suck suck suck... Men så får jag ett litet bryt på något, och vips så strömmar adrenalinet till och innan jag vet ordet av har jag skurat spisen, tömt diskmaskinen och rensat kylskåpet på mögliga rester. Önskar bara att resten av familjen reagerade likadant. Fast då skulle jag väl reta upp dem för jämnan.

Jag och Cecilia Blankens cyklar

Idag gör jag inte euforisk reklam för cykling. +4 grader ute, blåsigt och duggregn. Och jag glömde överdragsbyxorna hemma. Hade det åtminstone varit mars så hade jag fortfarande haft dunjacka med tättslutande muddar och ordentlig halsduk. Men eftersom det är bedräglig april hade jag min svarta yllejacka med tappade knappar och den iskalla luften liksom letade sig in i varenda litet öppet skrymsle och förpestade färden de första långa 12 minuterna.

Det som trots allt höll mig uppe var ett vackert och sorgsamt inlägg i Cecilia Blankens blogg som jag läste igår.  Det handlade om en gammal hjärtesorg och hur det enda som hjälpte henne då var att cykla och samtidigt frysa. Det funderade jag över och gladde mig över att jag ändå led av den kalla luften idag. Sen fick jag upp värmen och började tänka på annat.

onsdag 18 april 2012

Självrannsakan

Nu har jag varit iväg och träffat så smarta, drivna, erfarna och kompetenta kollegor att jag blir alldeles förvirrad:
- Är det jag som är kass eller är de extremt bra?
- Underskattar jag min egen kompetens någonstans, har jag något annat att komma med som jag inte själv ser?
- Hur ska jag bli så bra som de är?
- Är det dags att steppa upp, kanske?
- Och hur kan det finnas så mycket folk med makt som jag tycker är dumma i huvudet, och som inte själva verkar inse det. När jag själv ser min egen dumhet så tydligt?

Ja, det var kvällens tanke. Imorgon blir det nya tag.

måndag 16 april 2012

Skor som gått ett par mil (typ 10)

Ok, nu måste jag verkligen gå och lägga mig, jag ska ta ett tåg som går kl 06 imorgon bitti. Men det är så jäkla jobbigt att planera klädsel när man ska iväg och måste se extra representativ ut. Jag undkom strykplågan, men jag var tvungen att rota länge i garderoben, skrubba bort några fläckar och sy lite. Stylist är inte min dolda talang. Funkar en kavaj med volang till en randig lite strikt kjol? Och kommer jag frysa i de här kläderna när jag måste klara mig utan de dubbla ylletröjorna? Och ska jag välja stövlar med hög klack som får mig att känna mig lite proffsig, men som kanske ger mig ont i fötterna? Eller lite bekvämare, men lätt trasiga, stövlar.

Skovalet överlåter jag till morgonen, faktiskt. Men det lutar åt de sköna trasiga.

Sköna stövlar och trassliga sladdar.

lördag 14 april 2012

Förhandling

Idag har jag kört bil, tur och retur ett ärende på nätta 4 timmar. Vad är det värt tycker ni? Ett däckbyte? Ett däckbyte och en storhandling? En halv dag på egen hand? Eller ska jag bara ligga och ruva på gentjänsten och kassera in vid lämpligt tillfälle?

torsdag 12 april 2012

När barnen slår en på fingrarna

Vi har en fin liten utklädningskrona hemma hos oss, inköpt av ett av barnen för egna pengar för ett par år sen. Det fina med denna krona är att den lätt låter en välja vilken kunglighet man vill vara, kung eller drottning, prins eller prinsessa. Funkar ju såklart också med en glittrig krona, men med den här  underlättas liksom valfriheten. Just nu är den populär hos minsta ungen. Vi uppmuntrar starka drottningar framför söta prinsessor när vi benämner det hon klär ut sig till. En drottning har makt! En drottning är stark! Kan ju såklart gälla för en prinsessa också, men prinsessfällan är förrädisk. -Åh, är du drottning idag? frågar jag henne när hon kommer in i köket med krona på huvudet. -Nej, jag är kung! svarar hon glatt. Där fick jag.

Kungakronan.

tisdag 10 april 2012

Strumpshopping

Ha! Idag har jag köpt nya strumpor till mig själv, äntligen. Jag kommer tjäna säkert en halv minut varje morgon på att slippa springa runt och leta efter rena strumpor som ändå bara nästan matchar eller är håliga och slitna. Nio par slog jag till på. Ett par blommiga, 5 par prickiga och tre par vita, från H&M. De vita är av "organic cotton blend". Skeptisk som jag är misstänkte jag att det bara var ett litet inslag av ekologiskt odlad bomull. Men det betyder tydligen att bomullen i strumporna är ekologisk medan syntetmaterialet inte är det.

Sprillans strumpor, dessa dock av oekologisk bomull.
Generellt är jag skeptisk till de stora klädkedjornas egna miljömärkningar så länge det inte är någon utomstående part som kontrollerat (som för t.ex. KRAV eller EU-blomman). Men samtidigt vill jag verkligen uppmuntra och stödja alla initiativ som vill erbjuda något som är lite bättre, miljömässigt eller etiskt. För det sämsta är ju att göra ingenting. Och det som ändå är glädjande är att miljöargument verkar gå hem eftersom de blir vanligare och vanligare. Idag när jag gick en sväng på Åhléns såg jag fyra olika hudvårdsserier som alla skröt med ekologiska ingredienser och på Lindex hade de något de kallar "sustainable choice" med återvunnen polyester och lycocell. Det finns väldigt mycket kvar att göra för att hela kedjan från odlare till klädbutik ska vara schysst, men idag väljer jag att glädja mig över att det tas små steg i rätt riktning.

måndag 9 april 2012

Gamla hus

Nu har jag åkt bil genom södra Sverige, lite fram och tillbaka. Fördelen med att åka bil är att man får tid att tänka lite. Åtminstone lite grann emellanåt, när barnen inte skriker eller kräks. Jag tycker om att åka utanför motorvägarna och titta på alla gamla hus på landet och fundera över hur det skulle vara att bo där. När det är kallt och regnigt och grått vill jag inte bo någonstans, när det är soligt och lummigt och fint vill jag bo överallt. Bäst gillar jag gamla hus, från sekelskiftet (det gamla) fram till 50-talet. Det gör inget om de är lite slitna (eftersom det här är i mina drömmar och jag därför inte måste renovera själv), bara de är vackra. Jag inbillar mig att man byggde med mer kvalitet förr i tiden, och det känns som sånt slöseri med alla fina välbyggda hus som står tomma bara för att de ligger långt från storstäder eller turiststråk. För om man vill bygga nytt får man ju betala storkovan och ändå får man bara något massproducerat i konstiga material. Nu är jag ju fördomsfull, det vet jag, det finns ju massa bra nybyggda hus, och många moderna lösningar är bra, och ofta energisnåla t.ex. Men vi är så kortsiktiga nu för tiden, och gamla hus har ofta bra material. Och jag gillar själen som finns i gamla byggnader, när man kan följa tidsåldrarna. Sånt finns faktiskt också i mitt eget gamla höghus (från sent 50-tal). I källaren finns hyllor utformade för att man skulle kunna spara sylt, saft och potatis. I garderoben finns linneskåpet kvar och på vinden luktar det gott av gammalt trä. Jag är en nostalgiker.

torsdag 5 april 2012

Dekadens

Avnjutit en skärtorsdagsmiddag bestående av grannens småkakor till förrätt och Willys färdiga köttbullar med gårdagens bulgur till huvudrätt. Kvällen till ära öppnade jag också en 1,5 liters svagdricka som blivit kvar sen i julas. Alla TV-apparater står på. Barnen röjer. Glad påsk!

onsdag 4 april 2012

Tekoppen

Jag läser ofta i bloggar om folk som tar en kopp te på kvällen, alltifrån modebloggare och karriärbloggare till vardagsbloggare. Det låter så sunt och harmoniskt. Att i lugn och ro koppla av med sitt favoritte utan en massa yttre distraktion. Kanske ett stilla samtal med en familjemedlem, eller bara en stunds kontemplation över dagen som gått. Det blir sällan så hos mig. Ibland sätter jag på vattenkokaren och glömmer sen bort det. Ibland ägnar jag kvällen åt att småäta saker som är onyttigare än te. Ibland är jag för rastlös för att sitta ned och dricka te, även om jag ändå sitter ned och typ läser bloggar eller degar i soffan.

Men när jag väl gör den där koppen. Då vill jag gärna dricka pukka-te. Jag har provat flera olika sorter. Den här förpackningen är så snygg att man vill tapetsera väggarna med mönstret (om jag ville tapetsera överhuvudtaget, alltså). Och teet är jättegott, trots att det heter "Tre fänkål". Jag fick något slags hjärnsläpp när jag köpte det, jag fick för mig att fennel betydde kanel. Men jag gillar te med fänkål i, det smakar lite svagt lakrits.

Den harmonisk koppen.

måndag 2 april 2012

I wish! Eller två inlägg till priset av ett

Ibland hittar jag inte rätt uttryck på svenska, och det är bara den engelska versionen som ringer i öronen. Lite lätt patetisk, känner jag mig då. Som att jag tror att jag är så internationell eller som att jag bara satt och kollade amerikanska serier kvällarna i ända. Men ibland finns det ingen riktigt bra översättning, alternativt så konsumerar jag för lite populärkultur på svenska. Så, med detta sagt, håll till godo:

Nästan allt i livet är relativt, är en lärdom jag vunnit med åren. Problemet med den insikten är att det är svårt att tillåta sig till att tycka att vardagslivet är jobbigt. För det är ju bara jobbigt jämfört med hur jag brukade ha det/eller hur samhället ser på det. Inte jobbigt på riktigt. För det finns ju de som har jobbigt på riktigt. Sådana här konversationer har jag i min hjärna ibland:

- Åh, jag har ingen tid för mig själv, det är så jobbigt. Bara en liten stulen stund framför datorn innan jag går och lägger mig.
- En liten stund varje kväll! I wish! Egentid kan ju den dubbelarbetande ensamstående småbarnsmamman/statarna i fattig-Sverige/bomullsodlarna i Asien se sig i månen efter! Och de klagar minsann inte! (Vad jag vet...) För att inte tala om alla som är ofrivilligt barnlösa, och här har du mage att sitta där med tre fantastiska ungar och beklaga dig...

- Jag är så trött, jag får inte sova på nätterna pga. barn/sjuka barn/oroliga barn/stress.
- Sova på nätterna! I wish! Det finns minsann de som aldrig sover mer än 5 timmar per natt. Tänk bara på textilfabrikarbetarna i Kina/de med långtidssjuka barn/statarna i fattig-Sverige. De kunde bara drömma om att få sova så mycket som du!

- Åh, det är så stressigt på jobbet! Hur ska jag hinna, jag vill inte jobba övertid. Jag behöver semester!
- Stressigt på jobbet! I wish! Tänk på de som inte har något jobb. Och du har dessutom ett jobb du gillar! Och stressigt, tjena, tänk på alla de med verkligt stressiga jobb! Bilfabriksarbetarna i Kina/underklassen i USA med fyra jobb/statarna i fattig-Sverige etc...

Men, vad tjänar det till att tänka såhär? Nada nada. Statarna i fattig-Sverig skulle, om de flyttades hit i tidsmaskin, antagligen vänja sig vid vårt lyxliv och börja klaga över småsaker. Det är ju så vi funkar. Och man orkar ju inte alltid lyfta ögonen ur träsket och skåda allt man har, inte jämt! Ibland vill jag bara ge mitt besservisser-jag en stor käftsmäll, med sitt löjliga "I wish!".

Så, vad skulle alternativet till "I wish" vara? Det bästa jag kan komma på är typ "Om det vore så väl". Det funkar väl? Ja, eller problemet är ju att det funkar inte alls, eftersom det är tokfel stilistiskt. Inte coolt alls. Kan ni tänka er Ross i Vänner i någon av sina bittraste scener i självömkan fräsa "Om det vore så väl!". Nej, precis.

Jag känner inte igen dem

Åh, det är så jobbigt när barnen är nyklippta. Idag gick jag med alla tre till frisören. En vägrade, en ville bara klippa topparna (så han ser nästan ut som vanligt) och en ville frisören klippa så att hon skulle se tjejig ut. "- Nej, det vill inte jag." Sa jag, fast på ett mesigt sätt. Tjejig frisyr får hon ha när hon kan välja själv.  Jag vill att hon ska vara långhårig fast på ett korthårigt sätt, jag gillar utväxta frisyrer. Men det lyckades jag inte förklara så nu har hon alldeles för kort lugg och vi känner inte igen henne. Åh, nej hon kommer inte se ut som vanligt förrän till sommaren! Känns det som, fast jag misstänker att jag vant mig om en vecka. Och nu, bredvid de nyklippta syskonen,  ser den oklippta sonen ännu mer ut som en afganhund. Eller som Anakin, om han får säga det själv.

söndag 1 april 2012

Det är inte synd om mig, jag är bara lat

Jag orkar verkligen inte gå och handla ikväll. Frukosten klarar sig väl imorgon, men ikväll måste jag rota igenom alla mina gamla väskor efter en sparad binda. I värsta fall får jag klippa till dotterns blöjor.

Det får ni inget foto på.

Köptemplen

Och nu är vi hemma, det var inte roligare än jag trodde. Höjdpunkten var biltvätten. Men det är väldigt fascinerande med alla familjer som spenderar en söndag i köptemplen. Det är ett sådant enormt utbud av varor i groteska mängder i gigantiska byggnader med enorma parkeringsplatser utanför att jag blir äcklad faktiskt. Vilket naturligtvis inte hindrade att vi kom hem med en kasse med varor vi inte hade planerat att köpa. Sugrör, påskliljor, en stolsdyna, påslakan, m.m. Förutom lampan som var syftet med utflykten. Men när det finns så mycket av det känns inte varorna så värdefulla, och när jag köper saker och "spenderar den miljöpåverkan som prylen skapat" vill jag känna att saken har ett värde (även om den är billig) och inte bara ska slitas och slängas. Det blir så tydligt att syftet är att vi ska konsumera mer. Samtidigt så fattar jag ju att det ger en kick att komma hem med lite nya saker, att komma hem med sitt "byte". Det är mycket i dagens samhälle som är utformat för att ge oss snabba kortsiktiga kickar: TV-spel/datorspel, mobiltelefonfunktioner, godis, snabbmat, mode. Och det är svårt att inte gå på det, åtminstone ibland.

Familjeutflykt

Laddar för en äkta Svenssonutflykt: varmkorv hos bilförsäljaren som har något erbjudande, besök på IKEA och ett ärende hos Claes Ohlson. Med hela familjen. Fy sjutton, det här är verkligen inte min favorit. Skulle hellre vara hemma och städa garderoberna.