November

Jag gillar hösten. Det har varit sommar och man har förhoppningsvis fortfarande lite sol kvar i kroppen. September är ljumt, ofta soligt och härligt. Oktober är färgglatt och krispigt. November är grå, dimmig eller frostig och stilla. Vackra kala grenar som avtecknar sig mot himlen, bruna löv som prasslar på marken, stora flockar med råkor som kraxande lyfter från träden, mörkret som omsluter. Det är liksom vilsamt, inga pockande högtider, ingen hets ut för att njuta av naturen, inga fantastiska semesterplaner. Och sen vet man att julen står på tur, snart kommer pyntet och högtiden. Man vet att den kommer, men ännu är det för tidigt för att börja stressa. Än finns det tid.

Sommar, sommar, sommar

Surfat runt bland bloggar och facebookstatusar ett tag. Ordet på allas läppar verkar vara höst. Höstmörker, höstmys, höstkläder, vemod inför hösten, höstpepp, höstdepp. Men, för sjutton, sen när blev det höst första halvan av augusti! Det är sensommar, och därmed basta! Det kan fortsätta att vara sensommar i en månad till, minst. Det här blåsiga, svala sommarvädret vi har nu hör lika mycket hemma i juni som i augusti. Höstmys ska jag ägna mig åt i oktober, nu är det sommar.