Ett raljant inlägg om öppen planlösning

Ibland kikar jag på nya lägenheter. Jag vill ju egentligen inte flytta, men ändå, bara för att fönstershoppa lite. Om vi vill bo större än vi gör nu, och bo kvar i ungefär samma område, så är det mest nybyggen. Man förtätar staden runt omkring mig. Men herregud vad alla lägenheter ser likadana ut på insidan. Stora fönster, öppen planlösning mellan kök och vardagsrum, ljusa färger, dåligt med klädkammare. Jag vill inte ha öppen planlösning! Så fruktansvärt opraktiskt när man är många i en familj. När barnen lämnar köket för TV:n i vardagsrummet är ju kvällens skönaste och lugnaste stund. Och att få laga mat i lugn och ro medan dator, TV och kojbygge pågår i vardagsrummet. Man förlorar ju ett rum på det sättet - men de räknar inte så i annonserna. 4 rum och kök står det, när det egentligen bara är 3 rum och jättekök.

Jag undrar när det kommer en backlash? När blir det ute, och folk börjar resa väggar, dela av med bokhyllor, draperier, eller vad som helst för att dölja att de bor i en simpel 00-10-talslägenhet. Ha ha, det kommer, var så säkra. Varje stil har sin glansperiod, och ju starkare trenden är, desto starkare blir backlashen. Vilka är fördelarna, då? Om vi ska vara nyanserade och allt såhär på fredagskvällen... Ja, det känns väl luftigt kanske? Ja, det kan jag kanske gå med på. Och har man inte stojiga ungar omkring sig är det kanske trevligt när man har gäster. Men luftigt går bort för mig, jag vill ha mysigt och lugn och ro. Behöver jag luft går jag ut.

Dörr, kära dörr.

Min grannes lägenhet

Jag vattnar blommorna åt min bortresta gulliga granntant. Den stora klängväxten som täcker en hel vägg har fått en del gula blad -ångest! För lite vatten kanske, eller för mycket? Usch. Men bortsett från det är det så häftigt att vara i hennes lägenhet. Hon har bott där sen 60-talet och det mesta är original. Gammal AGA-spis, riktigt skafferi, låga köksbänkar. Och ett gammalt kylskåp som antagligen både drar massor av el och är fullt med freoner. Hon sliter och slänger inte, och vårdar sina saker. Många av dem är rätt finurliga. En flasköppnare på väggen, t.ex. På kökskranen har hon som en ståltrådssnurra i skålform där hon lägger en handtvål. Alldeles ren och fin, hon skrubbar den väl antar jag. I vår generation är det mer billig plasttvålkopp från Lagerhaus, som gulnar och blir kladdig av tvålrester, och sen kanske hamnar i soptunnan. Kökshanddukarna är vältvättade, men hela. Om man köper nya snygga på IKEA nu så blir de blekta, tråkiga och trasiga på några år. Hennes hem är liksom ompysslat, trots att hon inte köper nya inredningsprylar. Och varje jul plockar hon fram samma julsaker, handgjorda eller köpta för 40 år sen, planscher urklippta ur en tidning för 50 år sen. Det är så fint.

Jag vill inte åt hemmafruslitet (eller dubbelarbetandet) som var på den tiden. Hon lär ju inte ha fått så mycket hjälp med hemmet av sin man. Men jag gillar hur man tog vara på saker, och att det fick ta lite tid. Idag är jag ledig med barn som har studiedag, så nu ska jag gå och laga min trasiga skjorta.

Dagens köksfönster

Jag ger er dagens köksfönster, komplett med hushållspapper och januarimörker. Sist jag visade köksfönstret var det adventsklätt, men i helgen plockade jag undan julgrejorna. Ovanligt tidigt för att vara mig (och hade inte jag gjort det hade de blivit kvar till midsommar), men allting kändes bara dammigt, snorigt och sunkigt. Fast årets minijulgran står fortfarande på balkongen. Den är fnösketorr och barrar som attan bara man tittar på den, så jag orkade inte ta tag i det i helgen. Det är lite för långt till marken, annars hade en luftfärd från balkongen varit perfekt. Jag bor ju lite högt så jag kan inte vara säker på att granen inte hittar på dumheter på vägen ned.

Julstjärnan får stå kvar lite till, tycker jag. Blommor som överlever i mina fönster har förtjänat sin plats. Den är ju färgglad i alla fall, särskilt i sällskap med primulan från Willys. Primulan är fusk egentligen. Jag ska ju tänka *vinter*, och inte tjuvstarta vårkänslorna. Vårkänslorna får vänta till mars. Ser ni förresten mina små nyårsrester på fönsterbrädan, små färgglada paljetter? Jag älskar att ha paljetter drällande omkring mig. Det tog nog en veckan innan jag tog bort dem från köksbordet. Mitt i all influensa var det mysigt med lite glimtar av partystämning. Blandat med brödsmulor och ketchupfläckar.

Inga proffsfotade arrangemang i motljus här inte. Fram för köksfönstersrealism!

Orealistiskt

Ibland är det så lugnande att fundera över orimliga projekt. Eftersom de aldrig kommer hända behöver man inte ha beslutsångest och inte ta ansvar. Ja, man behöver ju inte göra något överhuvudtaget, mycket bekvämt. Dagens orimliga projekt är följande scenario:

Vi köper grannens tvåa för ett överkomligt pris (ha ha) när han säljer den (kommer antagligen aldrig att hända, han är inte typen som flyttar). Sen får vi tillstånd från styrelsen att göra en öppning (i den bärande väggen) mellan den gamla lägenheten och den nya (tveksamt om de tillåter). Vi gör inte om så mycket i tvåan, men barnen kan få varsitt rum, eventuellt får någon bo i köket. Det blir en helknasig men väldigt mysig lägenhet tycker hela familjen (ha ha igen, ense är vi typ aldrig, och det är bara jag som gillar knasiga idéer). Massa plats för böcker, gympapåsar, trasig strumpor och för barn som vill vara ifred. Samt för alla vänner som vi då kommer orka ordna stora kalas för och spontaninbjuda på middag när andan faller på (en gång vart femte år). Det är nog rätt bra om det här projektet förblir en dagdröm.

Den skrikande balkongen

Jag är av hävd en sån där löjlig traditionalist som nästan enbart har gammal och ofta ärvt julpynt (och barnens alster förstås) och som definitivt inte sätter upp något julpynt före advent. Alltså inga ljusstakar, stjärnor eller sånt får tändas i förväg. Idag köpte jag hyacinter, men de ställde jag undan på balkongen. Sen är jag också av hävd lite lat, så det kan hända att jag väntar med tomtarna till den 23:e, och sen inte plockar bort granen förrän i februari, men det är en annan sak.

Så i år när det mot min inrådan köptes in en färgglad ljusslinga till balkongen var det lite jobbigt. Och den har dessutom varit uppe i två veckor redan. Herregud. Jag försöker säga till alla som kommenterar detta att det är ju absolut ingen jul-slinga, det är en vinterslinga. Vinterslinga. De håller inte med, förutom de som tycker att den ger lite boudoire-känsla. Den syns ordentligt i kvarteret. Vi kom gående flera hundra meter från vårt hus idag och den illröda balkongen verkligen skriker, jag blev liksom lite förlägen. Det är inte en särskilt blyg balkong. Kort sagt, den är inte min stil direkt. Men den ger ett väldigt mysigt rött sken in i vardagsrummet.

Inredningskoden

Ibland är det en utmaning att bo fem personer på 80 kvadratmeter. Men jag gillar sådana utmaningar, och jag tror att jag faktiskt knäckt koden till compact living för vår familj. Så här:

1. Rensa, rensa, rensa. Det går sådär, eftersom jag lyckas etablera relationer med allt ifrån urvuxna urtvättade barntröjor till inaktuell kurslitteratur. För att inte tala om gamla leksaker och teckningar.
2. Många funktioner i rummen. Detta går bra, vi har skrivbord i alla rum utom köket så att man kan sätta sig i lugn och ro där det är ledigt. I dag la jag mig och vilade på minsta ungens säng och eftersom det rummet inte bara är hennes funkade det bra.
3. Öppna planlösningar är värdelöst. Tack och lov bor vi i en 50-talslägenhet med fyra rum och kök och gott om dörrar att stänga om sig.
4. Kompromissa. Detta funkar ganska bra. Ibland får det lov att vara barnsaker i vardagsrummet, och bor du ihop med någon med ett specialintresse kanske du får stå ut med ful elektronik i sovrummet, i vardagsrummet, jag lite överallt kanske. Å andra sidan får den som har ett specialintresse stå ut med att begränsa sig lite.
5. Bry sig lagom. Det är inte hela världen om det ser ut som skit ibland (rätt ofta). Det är ett hem och inte ett stilleben i en inredningstidning.  Sköna Hem och Family Living är science fiction, inte dokumentärer.

"loppisfynd, IKEA och designklassiker"

Och så postade jag ett inlägg som handlade om "inredning" utan att visa en bild på den nya ordningen. Dålig bloggstil. Men det blir inga bra bilder av det (jag försökte faktiskt) och dessutom känns det lite för privat för mig att lägga upp bilder på barnens rum, det är ju inte deras blogg. Istället får ni en snygg bild på orsaken till hela omflyttningen. Skåda det sköna legogänget!

De verkar vara på krigstigen!

Den som läser inredningstidningar, märker att alla coola hem har "en blandning av loppisfynd, IKEA, och designklassiker". Kryddat med exotiska reseminnen hemsläpade från någon resa till Asien. Så är det hos oss också. Fast inte loppisfynd, vem orkar gå och leta möbler på loppis. Vi har istället det vi fått från släkten, kunde ha varit loppisfynd, med den skillnaden att det inte är utvalt av oss, utan bara råkat bli. Men jag gillar dem ändå, jättemycket. Och sen råkar designklassikerna och IKEA-möblerna mestadels vara samma prylar. För visst måste bokhyllan IVAR, barnsängen KURA och lådsystemet TROFAST vara designklassiker? De är åtminstone väldigt populära, om än väldigt ohippa. Kanske åtråvärda klassiker om 30 år. Om det är någon som finns kvar då. Och reseminnena då? Ja vi har blomkrukorna fulla av snäckor och gamla danska kapsyler i högar. Fynd!

Rens och röj, kors i taket

Jag följde upp stordådet igår med en total röjardag idag, jösses vad jag har jobbat. Det var liksom ett skriande behov, och när jag slutligen får nog, då får jag fart. Mest har jag fixat i barnens rum, gjort om på det där sättet som man menade förr. Alltså inte målat, tapetserat eller köpt nya möbler utan städat, sorterat och möblerat om. Ommöblering är underskattat, det är så skönt att flytta runt saker och funktioner lite grann. Kanske blev det bättre, kanske blev det bara annorlunda. De har det ju lite trångt, och genom att flytta det översvämmade "lego-bordet" närmare stora bokhyllan får de avställningsytor till alla legolådor och färdiga skapelser på nära håll. Sen har vi städat och ordnat om i lådorna så att de ska få bättre plats för sina kläder. Nu har de stora barnen två hela lådor var istället för en och en halv var. De börjar ju få större kläder som kräver mer plats.

Och när jag väl kommer igång med röjandet, då kan jag inte sluta. Jag blir lite slavdrivare också, och tvingar dem att sortera och rensa själva. Det är ju viktigt att barnen är med såklart, det är ju deras rum. Men jag kom på att jag blev värsta diktatorn: "- Sortera nu! Om du tar paus nu så slänger vi teckningarna! Ta inte fram några saker nu när det är så fint!" Och så går jag varv efter varv och plockar bort fler och fler saker. In i lådorna med det, bort med myllret! Och så ett par dockskor sådär lite charmigt framme på hyllan... snart är jag redo för Family Living.

Men eftersom det inte blir så värst mycket utrensat, utan bara bättre ordnade saker, så är ju kaoset snart tillbaka igen. Jag blir i varje fall inte alls sugen på att köpa nya saker när jag slitit en dag för att ordna med alla gamla. Och eftersom den minsta är tre år måste ju småbarnssakerna få vara kvar. Nåja, det här var sommarens röjardag. Jag tror dock inte att jag lyckats uppbåda samma entusiasm hos de som ska bo i rummet. Det är tur att jag inte lägger mig i så ofta. Nu dröjer det nog minst ett år till nästa stordåd.

Hyllning till en gammal soffa

Åh, jag gillar vår soffa. Det är en gammal Ikea-soffa som jag köpte 1998. Mörkblå i något borstat bomullstyg som redan från början såg lite solblekt ut. Ett drygt decennium och tre ungar senare har den verkligen sett sina bästa dagar. Kuddarna har avtagbart tyg så de har vi tvättat några gånger. Senast nu i helgen, och jag satte på de rena överdragen i eftermiddags. Riktigt slitna är de, tyget är så nött att det nästan är hål på sina ställen. Och armstöden som aldrig blivit tvättade (det går säkert att ta av tyget där om man verkligen jobbar på det), är ganska sunkiga trots fusktvätt med diskmedel och tvättsvamp emellanåt.

Men jag gillar det slitna. Jag stör mig inte på det. Särskilt inte såhär års, när det mest är mörkt och allt ser så himla mysigt ut i ljuset från adventsljusstaken. Och i vår soffa får man äta mackor och dricka glögg. Man får klättra på karmarna. Och den är lite sådär omodernt halvstor, utan divandel att sträcka ut sig på. Den har blivit personlig, den där soffan, den är lite som vi är. Omodern och luggsliten och lite halvful. Och just nu mysig och skön men en färgglad pläd och en stor  kudde.

I väntan på sista minuten

Nix, helgens juförberedelse blev inte pepparkakshus. Vi hade lite gäster på glögg istället på söndagkvällen och man hinner ju inte göra mer än en julsak per helg, eller hur!? Dessutom spenderade jag och äldste ungen lördagkvällen på Ikea. I september köpte vi nämligen två hyllplan och ett gäng konsoler som vi inte använt. Det blev istället ett par hyllor från Claes Ohlson som sitter på vardagsrumsväggen. Så Ikea-hyllorna har legat under tv-bänken i väntan på ett återlämnande sen september. Och eftersom Ikea har tre månaders bytesrätt så har de blivit liggande i väntan på deadline. Men i lördags blev de alltså återlämnade, med en hel vecka tillgodo. Med oss hem fick vi istället några gosedjur som sonen föll pladask för och ett gäng kuddar, bl a denna och en sån här till en myshörna i barnrummet.

Men snart, snart blir det bak. Nu har jag i alla fall köpt hem deg.

Inredningsblogg, minsann!

Jag har en liten talang. Den innebär att jag kan sätta skygglappar för fula, stökiga och oordnade saker i mitt hem och istället njuta av en snygg duk och en cool färgkombination. Idag njuter jag av den här oranga löparen som jag nog köpt på Röda Korset eller hittat i en låda på landet och det turkosa ljuset i den höga ljusstaken. Det gamla ljuset brann ner och jag ryckte åt mig första bästa i lådan. Och se vilken lyckträff! Tycker jag i alla fall.

Det konstiga pappret till höger är en papperssvala med lite insektskompisar.

Sen står där också en ljusstake utan ljus i. Jag ska se vad jag hittar i lådorna till den. Några förslag?

Sovrum till barnrum, barnrum till barnrum, vardagsrum till kaos

Idag har det varit flyttkaos i höghuset. Lilla barnrummet har bytt plats med stora sovrummet, som nu är stora barnrummet. Problemet med att möblera om när man bor trångt är att man inte har någonstans att ställa grejorna när man röjer för det nya. Dessutom innehåller barnrummet en åbäkig men bra våningssäng med underslaften direkt på golvet (Ikeas) som vi var tvungna att skriva isär med 50 skruvar för att få ut ur rummet.

Nu är sängarna på plats, och stora bokhyllan är flyttad, men en del grejor står fortfarande kvar. Bland annat våra två bokhyllor med TV och DVD på. Rena paradiset tycker stora barnen som nu tillfälligtvis har TV på rummet, på lagom avstånd från sängen. Problemet är väl att det faktiskt blir ganska ont om plats för barnen även i det nya rummet. Men lite mer yta i alla fall, och nu ska jag plöja nya IKEA-katalogen för att få idéer till smart förvaring.

I det gamla barnrummet står nu två sängar, men snart är det meningen att yngsta barnet ska sova själv där. Om vi inte har gäster, för då får hon flytta på sig. Sen är jag och mannen inte helt överens om rummets funktion. Jag tycker inte att vi ska dedikera ett helt rum till 2-åringen när vi har så få (4 rum och kök, 80 kvadratmeter på fem personer). Jag tror inte att hon kommer att vara där, utan tycker att det räcker att hon har sin sovhörna där och sen kan vi ha ett stort skrivbord där, en bärbar dator (som man kan flytta ut när hon sover) och lite hyllor och någon byrå. Maken tycker att vi redan nu ska planera för att hon ska ha ett eget rum och anpassa oss efter det. Men det blir ju så trångt! Och sen tycker jag lite synd om stackarn som ska sova ensam i sitt rum när alla andra delar. Jag skulle egentligen vilja att hon delade rum med brorsorna när hon växt ur värsta pilla-sönder-åldern. Bröderna har ju så stor glädje av att dela, det bygger gemenskapen och tryggheten i varandra. Men det är klart, det blir svårt att få in en till säng även i deras nya större rum.

Ja ja, så går funderingarna. Vi har faktiskt varit och tittat på en lite större lägenhet i grannhuset, men det blir nog inte den. Vi är för trötta för att flytta, har ingen lust att börja renovera och är alldeles för bortskämda med den härliga utsikt vi har nu. Vi prioriterar  en grönskande vy utanför balkongen, och en glittrande skyline (nåja, över förorten...) framför yta just nu.

Ljust och fräscht vs. lugnt och skönt

OK, lite bättre nu. Närmast kom jag väl alternativ 1, men snart ska jag gå och lägga mig. Jag har bara ett litet statement att göra:

Det är inte viktigt att ha det ljust och fräscht hemma.

Detta är inte ännu ett inlägg om stök och städning utan mer ett konstaterande. Den rådande inredningstrenden, som på senare tid fått en del rättmätig kritik, är faktiskt bara en trend och ingen lag. Man måste inte ha ett häftigt kök, det går jättebra att ha ett gammalt och sunkigt. Och man vänjer sig faktiskt vid det också.

Sen är det klart att det är trevligt om det är fint. Och om man är pyssligt lagd är det såklart roligt att pynta sitt hem lite. Men det är inte samma sak som att renovera. Det kanske räcker med att plocka lite blommor? Jag tror faktiskt ibland att vi rycks med i någon allmän hets och glömmer bort att fråga oss själva om vi verkligen tycker att det är viktigt, eller om vi bara gör det för att det hör till (att renovera till exempel). Och viktigast; om det är värt priset? För allt kostar, både i pengar, tid och kraft (och miljö/resursslöseri).

Jag läser gärna inspirationsbloggar emellanåt, t.ex. Underbaraclara, som bloggar om sitt vackra och personliga hem och sitt pysslande. Men alla är inte som Clara. Jag har varken talangen, intresset, tiden eller energin att lägga på inredning. Så jag lägger min tid på att läsa om hennes hem istället för att fixa med mitt eget. Och jag har inte det minsta dåligt samvete för det. För man måste faktiskt inte ha det fint hemma.