Eftersnack

Sen söndagkväll i soffan med datorn på magen och Melodifestivalens eftersnack på Play. Bra vinnare tycker jag, Robin. Jag gillade låten från början, även om han inte sjöng den lika bra i deltävlingen som igår. Men vi röstade förstås mest på Yohio. Han värmer mitt gamla feministhjärta och glädjer mina stora barn. Det lilla hoppar mest runt framför TV:n och sabbar den stora stunden. Jag samlar ju på förebilder, åt mig själv eller åt mina barn. Jag har fått några nya nu under Melloveckorna som jag tänkte delge er:

Yohio, såklart. Det har jag ju redan skrivit om. Vi behöver manliga förebilder som honom. Han klär inte ut sig till kvinna, som Babsan t.ex., utan han är en kille med en cool stil. En stil som just nu råkar bedömas som kvinnlig.

Gina Dirawi - hon är ung, orädd, sanslöst begåvad och tar plats på ett underbart självklart sätt. På det där manligt självklara sättet, som jag själv är så avundsjuk på. Sen har hon utländsk bakgrund också, och vikten av mångfald i rutan skall inte underskattas. Så coolt att hon var klippan och Danny side-kicken, även om han såklart briljerade i pausnumren.

Louise Hoffsten- hon är avslappnat cool med en lugn finurlig och säker air runt sig. Och, viktigt, hon är inte ung. Men utstrålar värdighet på något sätt, till skillnad från så många andra artister över 35-40 år som till varje pris vill se ut som 25 igen. Det är inte värdigt, och även om många kan vara både grymt skickliga och snygga så får jag en besk bismak. Gå inte den matchen, du kommer obönhörligen att förlora!

Mellosnack och mellorevolt

Vi laddar för Melodifestivalfinalen på lördag. Jag hittade samlingsskivan till bra pris på Coop, och den går varm med mellanungen skrålandes sådär klassiskt framför spegeln. Gärna med lite utbytt text så att det blir en "egen" låt. Jag är ju ett fan sen länge, men det är inte klokt vad stort det är med Melodifestivalen bland barn. I skolan pratas det, på fritids pratas det, på pingisträningen pratas det, för att inte tala om hemma. Det går rykten. Mellanungen hävdar att Louise Hoffstens låt är stulen, det har han hört på skolan. Jag försöker berätta för honom att nästan alla låtar är mer eller mindre stulna (Martin Rolinskis var nog värst i år, eller?). Army of Lovers har fått en revival här hemma när vi gamla som upplevt deras guldålder rotar lite i gömmorna. Men så hävdar mellanungen att han tänker rösta på En riktig jävla schlager. Jag brukar vara ganska frikostig med rösterna i vanliga fall, det brukar sluta med att vi röstar på 5 av 8 bidrag, alla får ta sin favorit. Till och med Ranelid fick en röst förra året, trots min protest. Men där går gränsen. Ska man rösta på Ravillacz får man göra det för egna pengar. Och det kommer han antagligen göra.

De kommer underifrån!

Alltså, jag har med glädje upptäckt att tiderna förändras och att jag inte längre tillhör den kommande generationen. Min generation börjar bli gammal och konservativ och ibland är det underbart.

Allt det här tjafset (eller ibland hatet) från folk som är rädda för feminism, genusfrågor, könsrollsuppluckrande. Som känner sig hotade av könsrollerna som kanske kanske vidgas lite lite. Det brukar skrämma mig. Men så märker jag att bland de som kommer efter oss, bland dem finns starka flickor som är pålästa och inte tar skit. Astrid på Tunaskolan till exempel. Och coola killar som inte tycker att s.k. feminina attribut är nedvärderande. Yohio till exempel. De är unga och ifrågasätter normen på det där oförställda sättet man gör när man är ung. Förebilder ska inte underskattas. Jag har två små söner här som är helt fascinerade. Heja!

Teckengestaltning

Ok, bara ett litet tips till för den som händelsevis inte fått nog av Melodifestivalen. Jag har hört ryktet om att teckentolkningen av finalen var något extra. Nu tog jag mig tid att titta lite på sändningen. Ha ha, det är fantastiskt! Teckengestaltning kallas det när någon förutom själva översättningen även förmedlar själva upplevelsen på teckenspråk. Jag blir helt glad av att se det.

Pepp!

Nu är det pepp och nedräkning må ni tro! Finalen! 5 veckor av deltävlingar som hjälpt oss hålla modet uppe genom magsjukor, magsjukor, magsjukor och hostor de senaste veckorna. Och som för att fira lite extra kör vi ett varv till med en blandad kompott med feber, snor, ont i magen och urinvägsinfektion dagen till ära. Men om en dryg halvtimme är det glömt.

Det är lite stridigheter här hemma gällande röstningen. 2 familjemedlemmar hotar med att rösta på Mirakel, till övrigas förtvivlan. Annars är det nog Loreen, Danny och Top Cats som är populärast, med Loreen i topp. Det lustiga är att jag faktiskt saknar Sean Banan i finalen. Det är ju inte alls min stil att gilla hans nummer egentligen, det är sexistiskt och ganska tramsigt, men jag kunde inte låta bli att skratta. Det är någonting avväpnande befriande med att driva med bilden av svenskar och invandrare, och att toppa det med lite monarki blir helt enkelt skitkul.

Vi gillade alla!

Tjoho, nu är det igång! Trängsel i soffan, någon står i vägen, någon pratar för högt, bråk om telefonen, godiset tar slut alldeles för fort. Inte så jättemycket lugn och ro för mamma schlagerfanet att ta in låtarna, men jag antar att det är en del av upplevelsen. Vi röstade på nästan alla låtar, så jag antar att det var ett bra betyg åt tillställningen. Och programledarna var kanon, lugna och säkra och emellanåt roliga. Allt man kan begära. Håller med hyllningskören av Gina, hon är lugn och rolig, och har uppenbarligen också förmågan att finna sig i direktsändning (efter osmaklig tafs av Torsten), det är inte illa! Men gillade också Helena Bergström (bra sketcher) och Sarah Dawn Finer, de kompletterar varandra och ser ut att ha roligt. Fast sångnumret på temat schlager för alla kändes lite som att slå in en öppen dörr.

Barnen gillade Dead by april, Sean Banan, Marie, Loreen, Moniker. Och lite de andra också. Jag gillade mest Loreen och Torsten, men lite disco med Marie eller Afro-Dite (som har Bolibompa-namnsdag idag, att de inte uppmärksammade det!) hör också till. Nu ser vi fram emot nästa vecka!

(Men att påannonsera Melodifestivalens första deltävling som en seriestart? Seriestart? Det är ju Melodifestivalen, årets tv-händelse, och ingen simpel serie! Nåja, alla är kanske inte lika upphetsade över detta som jag...)