Stilen och personligheten

Jag har alltid haft lite svårt för att byta stil. När jag var liten fick jag en personlighetskris när jag bytte kjolar mot byxor en period. Nu har jag kanske inte särskilt utpräglad stil i vanliga fall, men det sitter något i känslan ändå. Jag ska förklara:

Barnen har varit borta i flera dagar nu så jag hinner liksom med att titta mig i spegeln på morgonen. Och i helgen köpte jag ett par nya, högklackade (älskar känslan att vara i jämnhöjd med folk), svarta skor att ha på jobbet. Såna där lite proffsiga, "kvinnliga", moderna. Detta resulterade i att jag idag har haft svart linne, gul tunn oversize-tröja som är köpt 2013, kofta (gamla vanliga), vita smala jeans (köpta i år) och de nya skorna. Samt hår med sprej i, smink och kontaktlinser. Jag såg alltså ut som en rätt vanlig kvinna med aningens koll. Shit, långt ifrån min vanliga stil alltså. På sätt och vis gillar jag det - och jag vet ju att det är tillfälligt. Snart kommer ju barnen hem och då blir det skrynkligt, lätt omodernt och omatchat igen. Men på ett annat sätt känner jag mig helt vilsen. Är det här jag? Jag ser helt vuxen, "trendig" och kaxig ut! Och när jag gick och handlade i vår underbara alternativa mataffär med billiga grönsaker och delikatesser från världens alla hörn kände jag mig inte alls hemma. Klackarnas klick-klock mot golvet fick mig att känna mig viktig på ett obehagligt sätt. När jag strosar där i vanliga fall med en gammal barnvagn, tramsiga barn, bekväma skor och cykelhjälm känner jag mig hemma och liksom i gemenskap med de andra som handlar där. Nu kände jag mig plötsligt utanför.

Nu ska det väl sägas att det inte är någon drastisk förändring jag genomgått... Jag tror inte att någon annan märkt det ens, men det sitter på insidan. Sen tror jag att all den här barnfria tiden får mig att tänka för mycket. Det är bra för mig att inte hinna spegla mig så mycket - varken bokstavligt eller bildligt. Imorgon kommer de hem och då är (o)ordningen återställd.

Ja ja, jag vet att jag ser vanlig ut. Matkassen till vänster om någon undrar. Men ni ser den höga kilklacken, va?

Om hur mycket man kan vela inför ett presentköp

Jag är lite för påläst för mitt eget bästa just nu. En av mina bästa vänner har fått en bebis och jag vill skicka henne en present. Ett bebisplagg och något litet till mamman, tänkte jag. Mamman är lite kräsen och ganska precis tvärtemot mig när det gäller genustänk och kläder. Rosa och gulligt till en dotter ska det vara, och fin kvalitet (=dyrt). Jag vill ju hitta något som hon kommer att använda, annars är det ju bortkastat, men samtidigt något som jag själv tycker är ok. Och så är det det där med kemikalier. När jag ska ge bort nya kläder till små nyfödda bebisar vill jag helst att det ska vara ekologiskt. Nu misstänker jag visserligen att många kläder som är märkta med "eco cotton" eller liknande, egentligen bara har ekologiskt odlad bomull (i bästa fall) i materialet, medan färgning och sånt är vanliga metoder. (Jag vet inte säkert ska jag dock säga.) Men det är bättre i alla fall. Sen vet jag att stora mjuka tryck på kläder kan innehålla hormonstörande mjukgörare. Ja, ni hör ju. Det är minerad mark.

Så därför har jag sprungit i affärer en del det sista, velandes. Jag gillar ju min kompis, jag vill att hon ska bli glad. Var på väg att köpa en gullig gul klänning (hittar tyvärr ingen länk) på Åhléns, dock inte ekologisk. Men den var det mjukplast i märket (=kanske hormonstörande) där bak, och plagget kändes hårt och styvt. Gillade också den här t-shirten till mina barn, i första hand den minsta, (eller om den kanske var svart och rosa i de större storlekarna) och var på väg att köpa en sån. Rosa och cool, precis sånt jag letar efter till henne. Men sen började gifterna i trycket spöka för mig igen, så det blev ingen tröja. Det var en velig dag för mig, en annan dag hade den coola tröjan vunnit över miljömamman.

Men det jag ska säga efter allt detta dravvel är att jag köpte de här kläderna idag i alla fall. Kappahls ekologiska Newbie-kollektion. Gulligt, finstickat och lite gammaldags tycker jag. Övervägde en rosa body istället, men den var inte så snygg, och jag har ju lite problem med det rosa täcket till värnlösa flickebarn. Till treåringar med egen stark vilja går det utmärkt, dock.

Nu blev det visst fyra nyanser av brunt, men saltlakritsen är till mamman.

Utmaning

Jag har lite prestationsångest inför en jobbgrej just nu. Jag behöver ge ett seriöst och säkert intryck, och jag inbillar mig att det hjälper med kläderna, typ kavaj och snygga skor. Jag är inte så lång, och ibland känns klackar som en bra pondushöjare. Så att jag kommer i jämnhöjd med folk, det är svårare att hävda sin vikt när folk bokstavligt talat ser ner på en. Men detta förutsätter då att jag kan gå i klackarna. Vinglande ger inga pluspoäng... Funderar på att ge mig ut på sko-jakt. Problemet är att det där skorna jag behöver köpa ska fylla alla syften: Stadiga, passa till kjol, passa till byxor, lagom klack, lagom trendiga, inte för dyra, passa på kundbesök, inte för feminina (jag har alltid gillat herrskor, men funkar inte så bra när man har storlek 37 och vill ha klack). Och så gärna lite miljöanpassade också. Sen ska helst hela införskaffandet vara avklarat på en timme.

Shopping är ju inte min grej

Idag har jag varit på stan en sväng, helt själv. På förhand känns det ju väldigt lyxigt, och det är det ju om alternativet hade varit att uträtta samma ärenden med en hel barnaskara i släptåg. Men så värst roligt är det ändå inte att gå på stan och köpa kläder. Nya jobbkläder till mig och strumpor och underkläder till barnen stod på listan. Vad mycket kläder det finns överallt! Affärerna översvämmas och mycket är fult, en del är snyggt, men vad av sommarens och höstens mode är egentligen "min stil"? Har man gått i sina favoritslapparkläder hela sommaren så har man inte så bra koll på modeläget. Och sen är jag snål, och sen får jag dåligt miljösamvete och så är jag velig. Men jag måste skärpa upp stilen på jobbet lite, så är det bara.

Skörden för mig blev en jeansskjorta på rea, en illorange skjorta på jätterea och en kofta i  lite kavajstuk som jag faktiskt gillar på riktigt. Den orangea skjortan är jag lite osäker på, men jag gillar modellen och den kostade bara 79 kr, så jag kanske färgar den eller tvättar den med något mörkt om den blir för skarp frampå höstkanten. Hrm, det är just såhär jag inte ska göra ju. Genomtänka kvalitetsplagg, helst miljöanpassade, som får kosta lite mer ska ju vara min nya melodi. Inte billiga skjortor som jag inte är säker på att jag gillar. Men om man inte hinner tänka igenom, då? Och inte hinner spendera timtal på att gå igenom utbudet? Då är man ändå glad att man lindrar klädångesten på morgonen med något som duger så länge i alla fall.

Och inte är den till sin fördel i Photoboot heller.

Tröja med fågel

Min klädstil är lite adhoc kan man säga. Ja, jag är väl inte den enda pressade trebarnsmamman utan genomtänkt klädstil. Men särskilt trendig är jag i alla fall inte. När jag haft ärenden på stan det sista, eller bläddrat i en tidning, har jag noterat att folk har tröjor på sig på ett nytt sätt. Löst sittande, rundhalsade, t-shirtar eller lite tjockare långärmade. Själv går jag fortfarande i gamla skjortor, koftor, finstickade ylletröjor eller långärmade tajta t-shirtar. Lite flick-tant sådär på jobbet, och lite flum-tant hemma. Men så var jag på stan med treåringen (eh, dålig idé) och efter att ha jagat henne runt i några affärer vi hade ärenden till mutade jag henne med glass och gick in i en klädaffär. Bara för att titta. Kom ut med en halvt genomskinlig t-shirt i lös modell med tryck på. Kände mig väldigt uppdaterad.

Idag skulle jag ha den på jobbet. Linne under eftersom den var genomskinlig, jeans till eftersom det matchade stilen (tror jag) och kofta till för att det var kallt och jag är frusen. Det blev inte bra, såg jag när jag kom till jobbet (jag är inte en sån som hinner titta mig i spegeln hemma på morgonen). Vitt linne under ser bara konstigt ut (syns inte så bra på bilden), borde tagit ett svart. Och koftan till passar verkligen inte alls i färgen. Tyckte ändå jag var smart som undvek mina två gråa koftor, eftersom det borde skära sig med tröjans brun-svarta färg. Jag har nog egentligen ingen som passar till. Men jag gillar tröjan i alla fall, det är ju t.o.m. en fågel på den. Den tänder ett litet hopp om att hinna med sig själv.

Poserar framför tvättsträcket.

Och ingen sa något

Stressigt. Intensiv utbildningsdag där jag var utbildaren, körde hem i rusningstrafiken, parkerade och småsprang till skolan i kjol, tunna strumpbyxor och klackskor. Hann i tid till sommarfesten med fina barn som ordnat egen loppis och sjöng så vackert. Bytte om till jeans inne i lärarrummet, det var lite kallt ute. Picknick och lekar. När jag kommer hem och tar av mig ytterkläderna upptäcker jag att jag glömt ta av mig underkjolen. "Det var nog ingen som såg", säger sonen tröstande.

Ny trend?

Klädfrågan

Den här hängselkjolen är den stora favoriten och det stora trätoämnet i klädfrågan här hemma just nu. För kan man verkligen inte ha den varje dag? En mamma som pläderar för tuffa klänningar borde ju vara glad, för visst är den cool. Hon kombinerar gärna med pikétröjor och Blixten McQueen-tröjor och halsband och hello kitty, kreativt och bra. Men den ordentliga moderna i mig vill gärna att hon varvar med långbyxor och shorts. Borde jobba bort den ordentliga modern i mig. Särskilt de dagar jag själv har kjol och skjorta.

Här står vi och visar upp oss. Huvudlösa som brukligt.

Skor som gått ett par mil (typ 10)

Ok, nu måste jag verkligen gå och lägga mig, jag ska ta ett tåg som går kl 06 imorgon bitti. Men det är så jäkla jobbigt att planera klädsel när man ska iväg och måste se extra representativ ut. Jag undkom strykplågan, men jag var tvungen att rota länge i garderoben, skrubba bort några fläckar och sy lite. Stylist är inte min dolda talang. Funkar en kavaj med volang till en randig lite strikt kjol? Och kommer jag frysa i de här kläderna när jag måste klara mig utan de dubbla ylletröjorna? Och ska jag välja stövlar med hög klack som får mig att känna mig lite proffsig, men som kanske ger mig ont i fötterna? Eller lite bekvämare, men lätt trasiga, stövlar.

Skovalet överlåter jag till morgonen, faktiskt. Men det lutar åt de sköna trasiga.

Sköna stövlar och trassliga sladdar.

Strumpshopping

Ha! Idag har jag köpt nya strumpor till mig själv, äntligen. Jag kommer tjäna säkert en halv minut varje morgon på att slippa springa runt och leta efter rena strumpor som ändå bara nästan matchar eller är håliga och slitna. Nio par slog jag till på. Ett par blommiga, 5 par prickiga och tre par vita, från H&M. De vita är av "organic cotton blend". Skeptisk som jag är misstänkte jag att det bara var ett litet inslag av ekologiskt odlad bomull. Men det betyder tydligen att bomullen i strumporna är ekologisk medan syntetmaterialet inte är det.

Sprillans strumpor, dessa dock av oekologisk bomull.

Generellt är jag skeptisk till de stora klädkedjornas egna miljömärkningar så länge det inte är någon utomstående part som kontrollerat (som för t.ex. KRAV eller EU-blomman). Men samtidigt vill jag verkligen uppmuntra och stödja alla initiativ som vill erbjuda något som är lite bättre, miljömässigt eller etiskt. För det sämsta är ju att göra ingenting. Och det som ändå är glädjande är att miljöargument verkar gå hem eftersom de blir vanligare och vanligare. Idag när jag gick en sväng på Åhléns såg jag fyra olika hudvårdsserier som alla skröt med ekologiska ingredienser och på Lindex hade de något de kallar "sustainable choice" med återvunnen polyester och lycocell. Det finns väldigt mycket kvar att göra för att hela kedjan från odlare till klädbutik ska vara schysst, men idag väljer jag att glädja mig över att det tas små steg i rätt riktning.

Gillar min skjorta

Idag har jag haft viktigt möte i barnskjortan. Det gick utmärkt, jag spelade yrkeskvinnan bra utan en tanke på åldersmarkeringen i nacken.

Sitter på bordet.

Jag ska fortsätta köpa barnkläder till mig själv tror jag. Åtminstone när det är på rea i hög kvalitet (och gärna ekologiskt, då), det blir extra ekonomiskt. Förresten är den jätteskön, skjortan, i tjock bomull. Jag har varit lite rädd för skjortor tidigare, kännt mig för uppklädd och proper (gillar inte proper, tror att jag ser ut som en snobb då). Och antagligen mest ägt jobbiga figursydda sladdriga elektriska H&M-skjortor. Men riktiga bomullsskjortor är ju sköna. Glöm stretch, trikå och polyester, skrynklig bomull är grejen. Lediga skjortor till vardags, lite som det var förr, när skjortan var vardagsplagg för alla.

Om du träffar någon med dessa kläder imorgon har du knäckt mitt alias

Idag har jag jobbat hemifrån. Jag orkade helt enkelt  inte cykla till jobbet när jag inte var tvungen, så jag har suttit hemma framför datorn. Skönt. Men imorgon är det tempo som gäller, jag ska ut på ett viktigt möte. Det jobbiga med det här mötet är att jag måste klä mig snyggt och genomtänkt. Suck. Jag är alldeles för seg för snygga kläder, och jag har inget bra i garderoben som inte kräver strykning. Jag önskar att jag hade en strykfri uniform att ta på mig (alternativt mer ork och pepp). Så, vad ska jag ta imorgon:

• Svart kjol och ljusblå strumpbyxor. Kanske en urtvättad blus till och en kofta. Men jag har egentligen ingen bra kofta som inte är smutsig, fläckig, urtvättad eller mörkgrå(=vintrig). Är det för mycket sommar för strumpbyxor? Dessvärre syns min 4-cm-päls på benen igenom ljusblå strumpbyxor, så det blir till att raka benen eller stålsätta sig, och jag orkar nog ingetdera.

• Grå finbyxor (=jättevintrigt) och blusen ovan och färgglad kofta. Väldigt tråkigt, och troligen ganska fel i sammanhanget, men propert. 

• Mörka jeans och blus. Jag har två par jeans som är ok, men det ena paret är väldigt tajta och alldeles för lågt skurna i midjan så de kräver lång topp för att jag ska känna mig bekväm. Och jag har nog ingen som duger för detta tillfälle. Det andra paret sitter sådär, men är annars ok till det mesta. Jag är inte helt säker på att jeans är rätt klädkod, men jag gör nog inte bort mig helt. Detta alternativ kräver minst ansträngning ikväll.

• Köra på första alternativet, fast med mörkgröna strumpbyxor så inte pälsen syns igenom. Nej, det är nog för mycket vinterkänsla.

Blusen och strumpbyxorna.