Dagens

Hej på er. Glad påsk! Idag är jag inte så melodramatisk som igår. Sjuklingen är lite piggare, och i väntan på fler sjuklingar är jag tacksam för solen, balkongen, SVT play och för att jag trots allt  påskpyntade lite på långfredagen.  Det är skönt med påskpynt. Några torra kvistar från marken under pilträdet, några färgglada fjädrar och en kruka. Vips, allt som behövs för att man ska bli lite glad när man tittar på sitt dammiga vardagsrumsfönster. Men nu lite barnprogramsrecension, eftersom det är mest sånt vi ägnar oss åt idag.

Den här gillar ungen:

Den gillar inte jag (Max och Ruby heter programmet). Kaninstorasyster Ruby är så otroligt präktig och förnuftig och stereotypt tjejig på det där söt-duktig-flicka-sättet medan lillebror Max får vara busig och tokig. Och var deras mamma eller pappa? Ska storasyster ensam ha ansvar för sin lillebror om dagarna? Inte konstigt att hon är präktig. Stackarn, hon kommer bränna ut sig när hon blir vuxen. Men den här gillar jag, och dottern också:

Creep school, heter den, och handlar om en härligt absurd internatskola för monster. Goth-tjejen Emma gillar jag mest. I detta avsnitt var hon sur och taskig och råkade trolla iväg sig själv. Härligt att slippa vara snäll och söt hela tiden. Det är sånt jag funderar över idag. Inte för att duktig-flicka-fållan verkar vara ett problem för dottern för närvarande. Just nu håller busungen på och hoppar från sängen ned i sjukmadrassen samtidigt som försöker (och lyckas!) slå till en påskprydnad med en stor hudkrämstub hon hittat i något skåp.

Ändrad plan

Ibland blir det inte som man tänkt sig. En planerad hektisk släktturné slutade med Småland tur och retur, efter att ett av barnen blivit magsjukt lagom till påskbuffén (Turen planerad, returen oplanerad...). Mest synd tycker jag om farmor som lagat mat i timmar till oss och som nu blir sittande ensam resten av helgen med magsjukesmitta i hemmet. De stackars friska barnen som bryskt fick åka hem igen och högljutt sörjer de uteblivna festligheterna är också en liten klump i magen. Men det är ju en livets tråkiga läxa, att det inte alltid blir som man tänkt. Och för deras del går det nog över, vi får försöka hitta på mysigheter imorgon istället. Harry Potter-filmer är ett beprövat kort vid sjukor hemma hos oss.

Mitt halmstrå i de här vardagssjukornas tid är att söka det relativa. Det är inget livshotande, det går över. Vi kommer klara det. Men nu måste jag ställa om från att ha andats ut till att andas in. Där, i utandningen, trodde jag att jag var på upphällningen, att jag behövde pausen för att orka. Men nej, så var det inte. Jag kan andas in lite till. Vi kör på i bubblan ett tag till.

Sjuka listan

Idag när jag cyklade hem med svidande galopperande urinvägsinfektion funderade jag över rangordningen på de vanliga vardagsinfektionerna. Vilken är värst? Och vilken är bara en bra anledning att skämma bort sig själv? Här är min lista, med reservation för att placeringen påverkas av hur länge sen det var jag hade den.

1. Vinterkräksjuka
2. Influensa
3. Magsjuka
4. Migränartad huvudvärk
5. Urinvägsinfektion
6. Ont i halsen
7. Hosta
8. Feber (så länge man får ligga i sängen själv och inte behöver gå upp och ta hand om barn)
9. Snuva
10. Här försökte jag komma på en sån där bra glidarsjuka, där man typ bara är väldigt smittsam och måste ta det lugnt ensam hemma i sängen, men inte känner sig sjuk. Men jag kommer inte på någon.

Ny förkylning och dåligt minne

Åh, jag har glömt hur jobbigt det är att vara riktigt förkyld. Snoret rinner och halsen värker och jag måste jobba ändå. Men lite lyxigt ändå att det var så pass länge sedan att jag glömt bort känslan lite. Fast i och för sig har jag väldigt dåligt minne. Det var låga odds på att jag skulle åka dit den här gången. Dålig sömn och några nätter snusandes med näsan mot förkyld liten unge. Imorgon ska jag gå upp 5 och kommer hem 21, inga bra förutsättningar för att kurera en förkylning. Dock har jag världens bästa halstabletter till min hjälp! Starkt ingefärsgodis från en asiatisk affär, pepprar skönt i halsen. Gonatt!

Bara en månad kvar

Lite typiskt att inlägget nedan följdes av en fem dagar lång bloggpaus. Där gick energin, liksom. Jag vet inte riktigt om det stämmer, de senaste dagarna har varit hektiska på det där slutkörda sättet. Javisst, det är februarisjukornas förbannade fel. Men det intressanta är att jag som är så paniskt rädd för magsjukor när de hotar att tåga in i familjen, faktiskt tar det med något som kan liknas vid jämnmod när familjemedlem nummer sex och sju insjuknar. Nej, vi har inte blivt fler i familjen, men sjukan går liksom runt. Det är uppmuntrande att man faktiskt kan vänja sig vid eländet. Samtidigt som man självklart blir mer och mer dränerad på den där energin. Det är väl så det är för de som har familjemedlemmar som är långtidssjuka, fast de har såklart en annan oro att brottas med. Det här går ju ändå över, och nu är det snart mars. Bara en månad kvar av träsket. Men idag skiner solen, ingen är direkt sjuk, och igår var vi ute och gick i närskogen. Det var gott.

Sur

Ikväll har jag tagit två olika sorterns magkatarrsmediciner varav den ena var nästan ett år för gammal. Jag är desperat.

Klena föräldrar

TV:n går verkligen varm hos oss när barnen har sjukperioder och föräldrarna är trötta. Den enkla nödlösningen, liksom. Försöker stänga av så ofta jag orkar. Men hur orkade föräldrarna förr? De kanske inte satt framför datorn...

"Scooby-scooby doo, var é du?" - Här i våran TV hela dagen.

Genomleva träsket

Vissa dagar är träskigare än andra, idag är en sådan dag. Nya varv på magsjukor, hostor, huvudvärk och skit. Hur gör man för att genomleva när det är så många veckor kvar tills det finns hopp om vår och vändning?

Att bara blunda och försöka härda ut är kasst tycker jag. Livet är dyrbart, jag vill inte bara slösa bort veckor och månader varje år på att stå ut. Det är som folk som säger att de skaffar barn tätt för att ha småbarnsåren avklarade. Vadå avklarade? Det är ju fantastiskt med småbarnsår, man vill ju inte blunda och snabbspola bara för att det samtidigt är fruktansvärt jobbigt. Sen är det klart att det känns som att man vill snabbspola ibland, absolut. Men jag vill inte ha det som devis i livet, för då har man snart snabbspolat sig fram till pensionen, och det vore lite synd.

Men hur ser guiden ut för att genomleva träsket och samtidigt hålla modet uppe? Jag tar tacksamt emot tips. Det jag försöker med är att hitta tillflykten i det lilla. Njuta av en sagostund, en snöflinga, ett fönster utan persienner med månsken utanför. Känns lite pretentiöst, måste jag säga, men det är mitt halmstrå just nu. Godispåsar funkar också hjälpligt, samt melodifestivalen. Alternativet är fortfarande att ta familjen och fly ut på landet bort från alla baciller, men det verkar så jobbigt.

Recension

Med risk för att ropa hej medan familjen ännu svävar över bäcken, här kommer en recension av onsdagens konstiga sjuka:

Kombinationen magsjuka + blixtrande huvudvärk visade sig vara aningens mer långdragen är vanligt, men var till synes inte lika smittsam och inte lika intensiv. De senaste är vi mycket tacksamma över. Ganska gott totalbetyg alltså, i klassen vidriga vardagssjukor.

OBS Uppdatering en dryg vecka senare: Magsjukan körde med totalt falsk marknadsföring angående smittsamheten. Men en inkubationstid på typ 5 dagar träskar vi fortfarande runt i samma sjuka. Nu har nästan hela familjen haft den. Blä.

(Rubriken bortredigerad pga. fobi)

Det finns många sorters magsjuka, lär man sig när man haft små barn ett tag. Den vidrigaste (onämnbar), den klassiska, den lindriga, den luriga, den kombinerade och den konstiga. Ikväll provar vi den konstiga, återkommer med recension.

Fem tecken som inte behöver betyda att ditt barn fått magsjuka

Jag har ju utvecklat en viss magsjukenoja med åren. Ja, eller rädsla för att andra ska börja kräkas har jag haft sen jag var liten, men rädslan har liksom förfinats lite sen jag fick egna barn. Så, här kommer fem "symptom" som under denna gångna veckan faktiskt inte inneburit magsjukeutbrott:

- Tvååring gnäller
- Åttaåring ropar på mamma från sitt rum
- Tvååring lägger sig på köksgolvet och tjurar (jag ryckte upp henne och sprang in på toan för väntat utbrott, men hon satt bara där och skrattade åt sin egen spegelbild i vattenkranen)
- Tvååring gnyr i sömnen
- Tvååring äter inte upp sin middagsmat

Vintern är lång. Och kräksjukesäsongen håller i sig till april. Så kanske dags att fokusera på något annat.

Att tackla vintern

Januari, februari och mars brukar vara mina värsta månader. Kallt och ofta regnigt (fast inte nu, hurra!), magsjukor och andra infektioner som hotar och härjar, bara vardag och inga helgdagar. I år försöker jag tackla januari genom att låtsas att det är november (för november gillar jag). Jag bestämmer mig för att det är lugnt och skönt, vardagen får traggla på i sin takt. Det går hyfsat tills magsjukorna hopar sig runt omkring en, då sätter ångesten in.

Ett annat sätt att tackla oxveckorna är att försöka planera in roligheter. Små resor, kompisträffar, kanske till och med ett sportlov till fjälls. Men där har vi de vidriga magsjukorna (och influensorna) igen. För oron för sjukorna blir ju ännu större när man vet att man har något viktigt på gång. Då känns det nästan som att det är bättre att borra ner huvudet och bara köra. Försöka genomlida.

Min tillflykt är att fantisera om att ta familjen och fly ut på landet. Inte träffa någon som kan bära på smittor, bara kura i stugan och leka i skogen. Jag vet inte hur jag ska få in jobb och skola i det där livet, jag vet bara att där inte rymms några baciller.