Varför är LCHF så provocerande?

Jag läser Bloggkommentatorerna ganska ofta, och nu har jag börjat följa en blogg som heter Min mamma som skrivs av en av de två som står bakom de bloggen. Hon bloggar mycket om sin LCHF-kost och om hur bra hon mår av den. Jag tycker att det är så intressant med LCHF, för det blir alltid så väldigt mycket rabalder runt den dieten. I kort går dieten ut på att äta mycket fett och inga kolhydrater. Alltså inget socker, mjöl, rotfrukter, frukter, ris eller pasta. Och mycket feta mejeriprodukter. Och lite grönsaker, om de inte är för söta.

Men vad är det då som är så provocerande?

Såhär tror jag:
- Dieten går emot mycket av det som vi traditionellt lärt oss. Att grädde och smör är onyttigt, och att frukt och morötter är nyttigt.
- Det är en lyxdiet på det sättet att det som traditionellt är billiga basvaror i svenska kök, som potatis, ris och pasta, utesluts. Bara sovel liksom. (Själv kan jag bli provocerad om någon norpar bara köttet/fisken/korven och underlåter att ta av alla skålar på bordet. Men ok att bara ta grönsaker. Är nog gammaldags.)
- Miljöskäl talar emot en ökad konsumtion av kött och mejeriprodukter i samhället.
- LCHF-förespråkarna är så väldigt frälsta, och eftersom LCHF:arna får så mycket skit för sin diet så blir de också ganska defensiva. Och det vet man ju hur provocerande det är med någon som är övertygad om att hen funnit den rätta vägen.
- Det finns en del vetenskapliga farhågor mot de långsiktiga konsekvenserna av LCHF. Själv tänker jag mest på att de missar så mycket näringsämnen, vitaminer och spårämnen som finns i grönsaker och frukt.

Ja, det var kvällens analys. Hur som helst så tycker jag att det är intressant att fundera över varför vissa saker är så engagerande. Ungefär som att Blondinbella fått över 1300 kommentarer och ett kvällstidnings-löp (tror att det var GT, men finns inte på webben) på ett inlägg där hon visar sin normala men inte supersmala kropp i bikini. Det säger väl en del om dagens samhälle.