Min kropp maskar. Den gör liksom inte det jag säger åt den, det är som att varenda cell liksom strejkar när jag beordrar högre tempo. Det är inte så att jag mår jättedåligt, eller känner mig helt utslagen, inte alls.
Men som att min kropp har lärt sig att den ändå inte får någon vidare återhämtning efter spurterna, så dem har helt enkelt börjat vägra att spurta. Under tiden går jag omkring här i smutsiga kläder, stökig lägenhet, jobbar lagom effektivt eller slötittar på TV. Jag tror att jag har en bra överlevnadsinstinkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar