Man kan ju tycka att barn som har flera syskon borde lära sig att vänta på sin tur. Det är mitt mål att lära mina barn just detta, men när det kommer till att inte prata i mun på varandra har jag misslyckats kapitalt. Det är som att de tror att bara för att jag har två öron så kan jag lyssna på två barn samtidigt (hur ska det bli sen när trean kommer igång också?). Om jag hyssjar och ber det ena barnet vänta så blir ofta resultatet att han forsätter prata, fast lägre. Igår hade jag en unge i ena örat som pratade om danskarnas anspråk på Nordpolen samtidigt som den andra pratade om Melodifestivalen. Japp, de är lite olika, mina söta barn.
 |
Idel öra.
|
(Om den här bloggen skulle bli känd kommer jag få mycket skit för mina kassa bilder.)
|
| | | |
|
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar