Barnkläder

Jag har ett antal principer som jag mer eller mindre omedvetet (ok, i och med detta inlägg blir de medvetna) går efter när det gäller barnkläder:

- Genusfrågan är viktig. Barnkläderna för pojkar ska inte signalera "jag är hård och tuff" och barnkläder för flickor ska inte signalera "jag är näpen och ömtålig". Jag vill heller inte köpa "tonårskläder" till mina icke-tonåriga barn. Jag gillar unisex.
-  Jag vill inte lägga jättemycket pengar eller tid på kläder, och tycker inte att det ska bli en för stor grej. Det är också viktigt att min man väljer kläder till barnen, även om jag själv inte gillar kläderna eller kombinationen.
- Begagnat är bra, klädproduktion är inte miljövänligt alls. Jag vill helst att alla tre barnen ska kunna ha samma kläder och jag tar gärna emot avlagda kläder från andra eller köper second hand.

De här principerna kommer ibland på kollisionskurs med varandra. Jag vill alltså inte att klädfrågan ska vara för viktig (omvänt mode-snobberi, jag vet), men i slutändan tycker jag en hel massa om det. Och jag kan njuta av att se mina barn i kläder i fina färger eller snygga färgkombinationer. Och nu när jag har en dotter uppenbarar sig en helt ny värld av ställningstaganden. Återkommer i ämnet.