Fredagsdravel

Det är fredag kväll och jag sitter och jobbar lite i soffan. Eller, jag ska snart jobba, jag ska bara titta runt lite vad som hänt på bloggarna. Och kanske äta lite mer godis. Det är mycket mysigare att sitta i soffan och jobba än att sitta på en stol. Man kan liksom låtsas som att man gör något roligt, för nöjes skull. Vad ambitiös jag kommer verka sen, när det syns att jag checkat in dokumentet vid 23-tiden på fredagkvällen. Det kommer verka som att jag har massor att göra och att jag har jobbat hela fredagskvällen. Och inte som att jag kom in till kontoret vid 10.30, gjorde ett ärende på stan en timme mellan 15 och 16 och sen åkte hem med sushi till familjen vid 17. Och sen satt och surfade och bloggade efter att barnen har lagt sig innan jag fick ändan ur vagnen och skrev klart det där dokumentet.

Det är det självkritiska sättet att se på det hela.

Man kan också säga att jag inte fick sova mellan halv 2 och 4 inatt för att minsta ungen var arg och vaken, och att jag sen inte kom iväg till jobbet i tid för att jag var tvungen att låte henne sova ut så att hon skulle bli dagismässig. Och sen fick jag inte tid att göra vad jag skulle på jobbet för det dök upp andra jobbsaker, och vid 17 var jag tvungen att rusa, för att familjen väntade på middagen, fast jag inte var färdig. Och istället för att ta igen förlorad sömn eller ta surt förvärvad slappatid i soffan när barnen somnat, så sitter jag och jobbar. Jag borde verkligen få löneförhöjning.

Det är det bittra sättet att se på det hela.

Syns det inte vad det är? -Bitter småbarnsmamma i soffan.