måndag 5 mars 2012

Fan ta Lego

Jag älskade att leka med lego när jag var liten. Fast jag byggde mest, och lekte inte så mycket. Hus, rymdskepp, tåg, bilar. De bästa klossarna var de vi kallade "blinklampor", de halvgenomskinliga färglada små bitarna. De kom oftast i rymdlegoförpackningarna, och var hårdvalutan i legokorgen - och orsakade ett och annat slagsmål mellan mig och min bror. Nu var det min brors rymdlego, men tack och lov blev liksom klossarna allmängods när de hamnade i den stora korgen. För jag fick aldrig något rymdlego. Jag önskade mig heller aldrig något, för jag hade fattat att det var pojklego. Jag satt med leksakskatalogerna och suktade, men jag var en ordentlig flicka som inte gick utanför ramarna, så när jag skrev önskelistor valde jag bara bland Lego City-legot, som jag uppfattade som tillåtet för flickor. Där fanns en Post med brevbärare, där fanns hästar, där fanns hus och träd och bilar, och en och annan polis. Det var också roligt, och jag byggde en liten planetstad på legoplattan med fordon och hus och rymdskepp.

Om det var så illa då, på 80-talet när jag i legoåldern, hur tusan är det för tjejer idag? När det går 100 arga legogubbar på varje legogumma (med läppstift) och legoförpackningarna är nedlusade av pistoler, missiler, spikklubbor och andra aggressiva attribut. Och så svarar Lego med att lansera Lego Friends (läs i DN  idag), med legofigurer som inte ens är i samma storlek som det "vanliga" legot. Det vanliga legot, som nu därmed definitivt blir pojklego. Bara för att vara riktigt säker på att flickorna inte ska kunna blanda. När det hade varit så enkelt att stoppa in lite fler legogummor i de vanliga förpackningarna. Köra lite kvinnliga hjältar i huvudrollerna. Varför inte Pochahontas-lego, eller någon av de lite modernare kvinnliga filmhjältarna? Rapunzel? Harry Potter-lego finns ju redan, men det går tydligen 10 Harry Potter på varje Hermione i sortimentet, enligt rapporter från min kompis Herminone-tokiga dotter som dammsugit marknaden.

Nej, jag blir så ledsen. Mina söner klarar sig, de älskar lego och bygger planetstäder med fina skepp. De bygger egna figurer i alla varianter och med olika "outfits" att växla mellan. (C3PO:s guldbyxor är populära.) De pryder sina figurer med hemmagjorda glittriga mantlar, pistoler och "blinklampor"  (som numera inte alls är hårdvaluta, de finns i överflöd) på huvudet. Nej, jag blir ledsen för min dotters skull. Ännu så länge leker hon i duplolegovärlden där alla är välkomna. Som befolkas av både "mammor" och "pappor", flickor och pojkar. Och det är barnen hon sätter som busschafförer och helikopterpiloter, de är de som får stå högst upp i de höga tornen hon bygger. Identifikation, kära Lego-produktutvecklare, det är det som är grejen. Barn vill identifiera sig med de som har huvudrollen, och de lär sig snart vilka de "ska" identifiera sig med. Och vilka leksaker som det är ok att önska sig.

11 kommentarer:

  1. Hm, jag tror att längdskillnaden mellan Lego Friends-figurerna och de vanliga figurerna ligger på ca 10%, samma som mellan mig och min man. Kan vi inte heller blanda oss då? :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det hoppas jag :-). Men om du jämför de två figurerna så känns de inte riktigt som att det är meningen att de ska leka ihop, faktiskt. Men barn är kreativa, så det funkar såklart om man bara vill. Framsteg dock från det tidigare lego belleville, jag tror att det var ändå större skillnad då.

      Radera
  2. Lekmönster hos barn är tämligen universella, till och med hos primater hittar man likartade mönster. I ett antal studier har man hittat att pojkapor leker med mänskliga pojkleksaker, och flickapor leker med både pojk- och flickleksaker. Lego vet naturligtvis om det här, och nischar sina produkter därefter.

    Barn har en medfödd könsidentitet, man har hittills inte kunnat påvisa någon social påverkan alls i det avseendet. Det betyder också att könsrollerna behöver sättas i annat ljus...

    Varför tror du det finns färre Herminone? En vild ide, det kanske säljer mindre än huvudrollsinnehavaren?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Grejen är att lekmönster hos barn varierar ganska stort inom könet. Alla flickor leker inte på samma sätt och alla pojkar leker inte på samma sätt. Genom att nischa leksakerna såhär tokhårt blir svängrummet i könsrollen väldigt litet. Jag utgår från mig själv, och jag var som barn traditionellt flickig på vissa sätt men inte alls på andra. Jag tror också att de flest barn ganska tidigt blir medvetna om sin könsidentitet (dvs. att de tillhör ett visst kön), men jag är helt övertygad om att könsrollen, dvs. vad man fyller könsidentiteten med till stora delar är socialt konstruerat. Inte minst för att det förändras över tiden.

      Och det är möjligt att Harry är populärare, men det är heller ingen vild gissning att dagens legoutbud säljer dåligt till tjejer för att det finns så väldigt få tjejfigurer att identifiera sig med.

      Radera
    2. Inte så stort att det inte är effektivt att nischa uppenbarligen.

      Varför tror du att vi har en könsidentitet? För att absorbera motsvarande könsroll. Det är en del i vårt identitetsbyggande Vi har ett behov att könsroller. Finns inga tydliga könsroller så kommer barnen själva att skapa nya när dom kommer in tonåren, och det blir av nödvändighet så att dom definierar sig emot varandra.

      http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/18179326

      Frihet ökar alltså det könsstereotypiska beteendet.

      Hjälper säkert inte, men förhållandet i sig beror inte på någon ondskefull diskriminering.

      Radera
    3. Bara för att Lego tjänar pengar på nischat pojklego idag betyder inte det att de inte skulle kunna tjäna pengar på en mer könsneutralt sortiment. Många pojkar och flickor gillar att leka med varandra och med samma saker, det antar jag att du också märkt. Och trots dagens könsroller ser jag många exempel på barn som försöker agera utanför rollen, mer eller mindre framgångsrikt.

      Vi har uppenbarligen lite olika åsikter kring könsroller och vad som är socialt konstruerat.

      Radera
    4. Det var ju det man gjorde när man höll på att gå under. Jag har gått i skolan, leken var väldigt segregerad, vilket stämmer rätt väl med vad man ser i olika forskningsresultat. Så nej, inte riktigt.

      Att dom delvis leker med samma saker följer av det jag skrev ovan. Men det finns samtidigt en rejäl skillnad i genomsnitt, både i vad dom leker med och hur dom leker. Man har hittat ett betydande samband mellan prenatal hormonexponering och leksakspreferenser....

      Mjo, jag utgår ifrån ett psykologiskt perspektiv. Jag har träffat långt fler ungdomar som varit otrygga i sig själva än ungdomar som känt sig begränsade av könsroller. Rätt tydligt när man pratar med invandrarungdomar som inte alls är otrygga på samma sätt. Tryggheten i form av könsroller verkar alltså mycket viktigare än den frihet avsaknaden ger.

      Radera
  3. Det finns en del olika åsikter kring de studier du refererar till, t.ex.

    http://uu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:380212
    http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/hur-skapas-konsidentiteten

    Men visst, det är en intressant diskussion, hur man skapar könsidentiteter.

    Att friare könsroller skulle leda till otryggare ungdomar känner jag inte alls igen mig i. Tvärtom blir det väldigt jobbigt för alla de som inte upplever att de passar in i det som förväntas. Vi har uppenbarligen olika ståndpunkter här, och jag känner nog att detta kommentarsfält inte är rätt arena för en riktig debatt. Dessutom har jag inte så många läsare, så du får inte så stor spridning på dina åsikter ;-).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sverige är lite sandlåda för pseudovetenskapare, man bör generellt inte läsa svensk forskning inom mjukare ämnen, eftersom den är så politiserad.

      Att könsidentiteten är med medfödd har framkommit genom experiment på människor utförda av socialkonstruktivister.

      http://sv.wikipedia.org/wiki/David_Reimer

      http://www.hopkinsmedicine.org/press/2000/MAY/000512.HTM

      Trots att man kirurgiskt omvandlat dom till flickor, uppfostrat dom som flickor, gett dom "terapi" för att försöka få dom att se sig som flickor, samt gett dom kvinnliga könshormoner, så förkastade runt 84% av dom den kvinnliga identitet som tvingats på dom innan vuxen ålder. Av dom kvarvarande levde alla utom en en slags mellantillvaro utan klar könsidentitet, den enda som levde som kvinna uppvisade klara manliga beteendetendenser. Den psykiska hälsan var kass och självmordsfrekvensen hög. Mycket intressant ämne.

      Man har arbetat vidare på apstudierna och kopplat leksakspreferenser till prenatal hormonexponering.

      Radera
    2. All forskning är färgad av forskarens kontext, här och utomlands.

      Jag har aldrig hävdat att könsidentiteten är en social konstruktion, jag pratar om könsroller. Om könsrollerna var lite vidare skulle det vara lättare för de människor som av olika anledningar inte känner sig hemma i den manliga/kvinnliga könsidentiteten att finna sin plats i samhället.

      Radera
    3. Naturligtvis, men det är stor skillnad i kvaliteten på slutresultatet mellan olika miljöer och mentaliteter. Det går ganska direkt säga att det är illa ställt genom att se vad som verkar driva folk, har man någon annan agenda än strävan efter sanning kommer resultatet färgas av ens vilja, vad den nu må vara. Ju mjukare fältet är desto större spelrum för subjektiviteten, och ju mer fel bli resultaten under en felaktig agenda. Sätter man ett gäng människor som i huvudsak är ideologiskt drivna utifrån bestämda premisser och där rätt många verkar ha en del känslomässiga/psykiska problem, lägger på vanliga kognitiva och gruppdynamiska felfaktorer så kommer resultatet vara meningslöst. Det är precis som att sätta Jehovas Vittnen i alla professurer i biologi...

      Du pratade ovan om att skapa könsidentiteter och refererade till med rubriken "Hur skapas könsidentiteten"...

      Säkert så, men man måste se helheten. Jag tror det är en liten minoritet som faktiskt gynnas av den friheten, resten tror jag förlorar på den. Frihet har som alla andra värden en gräns bortom vilken det bli övervägande destruktivt att driva den. Jag har sett svensk genuspolitik användas som exempel på just det. För mycket frihet har en del negativa psykologiska konsekvenser... Vilket man kan ana när man ser hur den psykiska hälsan är hos svenska barn och ungdomar idag...

      Nåväl... Ska inte svämma över dina kommentarer...

      Radera