lördag 17 mars 2012

Om att inte orka bry sig om halva a:n och trasig byxor

Alltså, idag är jag ingen vidare mamma. Och nej, jag vet att det är helt ok ändå, och att jag duger i alla fall. Men jag bara konstaterar faktum, och tycker samtidigt lite synd om barnen som fått dras med den här versionen av mig själv ett bra tag nu. Skrikig och gnällig och trött, och lyssnar inte när de berättar sina långa fantasifulla historier, eller ställer kluriga frågor om Pokémonfigurers utvecklingsnamn.

Ibland kan jag bli lite fascinerad när jag läser om eller pratar med enbarnsföräldrar med tid. De vuxna slåss om att få natta barnet. Familjen sitter samlad kring matbordet och samtalar i låg ton om vad de varit med om under dagen, alla sitter kvar tills alla har ätit färdigt. Föräldrarna har järnkoll på vad barnen gör i skolan och ligger på om mer läxor/svårare matte/friare skrivning. Hm. Vad sjutton gör sexåringen i skolan egentligen? Språksamling har jag hört talas om, men vad det innebär och om det är bra eller inte har jag verkligen ingen aning om. Jag känner faktiskt inte ens att jag riktigt bryr mig just nu. Prio 1 är ju alltid att barnet ska känna sig trygg i skolan. Prio 2 är att det ska lära sig bra saker. Åtminstone ser min ordning ut såhär, och jag kommer för närvarande inte längre ner på listan än till Prio 1.

Man blir ju lätt lite närsynt. Alla har det inte som jag (och vissa har det mycket värre). Och jag har det inte alltid såhär. När jag har mer energi bryr jag mig också om att åttaåringen inte skriver ihop sina a:n ordentligt eller att sexåringen behöver nya byxor. Och det är ju bättre att strunta i det som är aningens mindre viktigt än att bryta ihop över de där slitna byxorna. Vilket också händer ibland förstås...

Nåja. Jag är kass just nu men det är ok ändå.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar