Den som söker finner (mig)

När man har en blogg kan man se vilka sidor som länkar till ens blogg, och därmed också vilka google-sökningar som givit träffar. Eftersom jag ibland skriver om boktips och andra bloggar så händer det att jag får någon enstaka träff från sådana sökningar. Idag var det någon som sökt på "Såhär ser mina bröst ut" och hamnat på min blogg. Jag misstänker att det var någon som blev väldigt besviken.

Punka och världen

Punka på cykeln igen och råkade dra av en skåpslucka i köket ikväll. Dessutom är världen emot mig. Jag går verkligen in med inställningen att försöka förstå hur andra tänker. Men idag går det inte så bra, omvärlden känns så puckad att jag blir mörkrädd. Hur ska det gå?

Hyllning till en gammal soffa

Åh, jag gillar vår soffa. Det är en gammal Ikea-soffa som jag köpte 1998. Mörkblå i något borstat bomullstyg som redan från början såg lite solblekt ut. Ett drygt decennium och tre ungar senare har den verkligen sett sina bästa dagar. Kuddarna har avtagbart tyg så de har vi tvättat några gånger. Senast nu i helgen, och jag satte på de rena överdragen i eftermiddags. Riktigt slitna är de, tyget är så nött att det nästan är hål på sina ställen. Och armstöden som aldrig blivit tvättade (det går säkert att ta av tyget där om man verkligen jobbar på det), är ganska sunkiga trots fusktvätt med diskmedel och tvättsvamp emellanåt.

Men jag gillar det slitna. Jag stör mig inte på det. Särskilt inte såhär års, när det mest är mörkt och allt ser så himla mysigt ut i ljuset från adventsljusstaken. Och i vår soffa får man äta mackor och dricka glögg. Man får klättra på karmarna. Och den är lite sådär omodernt halvstor, utan divandel att sträcka ut sig på. Den har blivit personlig, den där soffan, den är lite som vi är. Omodern och luggsliten och lite halvful. Och just nu mysig och skön men en färgglad pläd och en stor  kudde.

Monterat och vattenskadat

Idag har pepparkaksbak del 2 avverkats, vilket inneburit dekorering och montering av pepparkaksdelarna vi bakade i måndags. Det har varit dagens händelse, vi har inte hunnit något annat förutom en och annan maskin tvätt. I år är huset stort, så stort att det är svårt att hitta en tvååringssäker plats för det. Hon har redan stulit lite av dekorationen och ätit upp. Dessutom har huset redan råkat ut för ett missöde, någon (typ stora barnen) spillde ut vatten på bordet där det stod och torkade inte upp, så nu är stora delar av bottenplattan genomblöt och helt geggig. Mellanungen har ju tänkt inreda och leka med legofigurer i huset, så ett sunkigt innergolv är ju inte så lämpligt.

Torkar det bättre om man blåser med hårtork, tro? Annars får vi operera bort den och ersätta med en ny bit pepparkaka från finbaket vi ska göra någon gång innan jul. Det tar aldrig slut det här pepparkaksbakandet. Två dagar för att göra ett hus, och sen har vi kvar en kväll för att göra egen deg och minst en dag för att baka ut själva kakorna. Jag börjar redan bli lite trött på det. Men det får liksom bli julstökets huvudnummer, pepparkakorna.

Jag lovade ju att visa upp det i bloggen, så här är det. Totalt operfekt perfekt, och lite slarvigt som det gärna blir i vår familj. Och taket behöver kanske lite stöttor så småningom. Men snart ska legofigurerna flytta in, och kanske ska det snöa lite på huset också.  Ja, någonstans måste det ju snöa. Annars är ju vattenskadan helt i linje med årets decemberväder.

Utsida.

Insida.

Festförberedelser

Laddar för julfest ikväll med kontaktlinser och magkatarrsmedicin. Nackdelen med linser är att de svarta ringarna under ögonen syns bättre än när man har glasögon. Fördelen med att förebygga med magkatarrsmedicin på morgonen är att jag nog kan dricka ett halvt glas vin ikväll. Party!

Torsdagskväll vid köksbordet

Just nu sitter jag och handlar julklappar, mest böcker. Det är så skönt att fixa det mesta på nätet, julklappsshopping i verkligheten är bara jobbigt. Ganska mysigt att sitta här i köket med en ruggig decemberåska och pisk-regn-snö på andra sidan fönsterrutan. Bästa julskivan just nu är på i bakgrunden: Malena Ernman och Sarah Dawn Finers gemensamma "En riktigt god jul". Det är lugn skön julmusik, varannan klassisk med Ernman och varannan lite jazzig med Finer.

Imorgon tror jag dessutom att jag ska ta någon timme ledigt på morgonen. Jag har inga absoluta jobb-måsten just imorgon, och jag är i ganska tjurigt skick. Jag tycker att alla i mina familj är jättejobbiga, men sanningen är nog att det mest är jag som är jobbig. För att bli lite snällare hade det nog varit bra med någon timme i ensamhet innan helgen, för jag behöver vara i form då. Jag tror att jag ska unna min familj det, de är värda en lite gladare mamma.

Skönhetshets i bloggvärlden idag

Idag skriver bloggkommentarorerna och Lady Dahmer om skönhetshetsen. Plastikkirurgi verkar bli vanligare och vanligare, och för många yngre är det mycket mer odramatiskt med skönhetsoperationer än det är för min generation. Var går gränsern? Varför tycker jag att det är ok att sminka sig, använda linser och färga håret men inte att använda botox eller plastikkirurgi?

För mig är det inte svart-vitt. Det är en flytande gräns och en viss önskan att se fin ut har alltid funnits. Men det är graden av skönhetshets idag som är destruktiv. När man lägger så mycket av sin självkänsla i hur man ser ut, så att man låter det styra hur man mår i övrigt. När man lägger sig under kniven för sitt utseendes skull så är det bara en spegling av hur viktigt utseendet har blivit för en själv. Det är symptomet på utseendehetsen.

Jag är hellre omtyckt än beundrad. När jag står framför spegeln på morgonen så tänker jag: Spelar det mig någon roll hur mina kollegor ser ut idag? Bryr jag mig om min kompis har glasögon istället för linser, är fin i håret, eller har gått ner 3 kg i vikt? Nej, jag skiter i det. Jag tycker inte om dem mer om de är skitsnygga. Det hjälper mig att tänka så. Det behöver inte vara osunt att fixa med sitt utseende, men det är osunt när man låter vardagen, självkänslan och humöret kretsa kring sin egen spegelbild.

Orutinerad

Det här med rutiner. Är det någon mer än jag som blir sämre på att följa rutiner ju mer pressad man är? När jag känner tyngden från alla måsten, och när tiden för mig själv blir knapp. Då gör min inre rebell motstånd med alla medel. Då önskar jag att mannen ska åka på jobbresa så att jag kan äta middag med barnen framför TV:n, somna allihopa i en stor hög utan att borsta tänderna och sen gå upp själv och äta godis framför datorn hela natten. Inte så realistiskt.

En anings vinterväder

Snö! Hurra! En cm isig slask som antagligen smälter bort redan i eftermiddag, men ändå. Jag tar vad jag får helt enkelt. Jag var till och med glad igår när det var snorhalt och jag gick omkull med cykeln. Allt som andas vinterväder är bättre än 8 grader plus och regn. Det är ju ändå december i klimatförändringarnas tidevarv.

Kavlar och kaos

Ikväll har jag inte varit den coola överseende mamman som med road blick beskådar barnens glada bravader i köket. Pepparkaksbak del 1 har påbörjats. Stora barnen var plötsligt inte alls överens om hur huset skulle se ut. Gräl på det. Vi började baka ändå, tvååringen tog stora bett av degklumpen. Kortvarig harmoni. Bråk om kavlarna, skrik när tvååringen knölar ihop det nogsamt utkavlade. Och sen laga middag mitt i alltihopa.

Til slut lyckades de äntligen komma överens om en konstruktion, inte så enkel som jag hoppats. Det är problemet nu när de är större. De är stora nog att komma med fantasifulla förslag, men inte stora nog att genomföra det helt själva. Till slut fick de kläm på kavlingen i alla fall,  jag fick skära till bitarna själv medan jag försökte hindra tvååringen att äta upp mjölet. Och så värst trevlig var jag nog inte. Nu ligger husdelarna här och väntar på steg 2, dekorering. De är entusiastiska inför detta i alla fall. Det är ett veckoprojekt, det här pepparkakshuset.

I väntan på sista minuten

Nix, helgens juförberedelse blev inte pepparkakshus. Vi hade lite gäster på glögg istället på söndagkvällen och man hinner ju inte göra mer än en julsak per helg, eller hur!? Dessutom spenderade jag och äldste ungen lördagkvällen på Ikea. I september köpte vi nämligen två hyllplan och ett gäng konsoler som vi inte använt. Det blev istället ett par hyllor från Claes Ohlson som sitter på vardagsrumsväggen. Så Ikea-hyllorna har legat under tv-bänken i väntan på ett återlämnande sen september. Och eftersom Ikea har tre månaders bytesrätt så har de blivit liggande i väntan på deadline. Men i lördags blev de alltså återlämnade, med en hel vecka tillgodo. Med oss hem fick vi istället några gosedjur som sonen föll pladask för och ett gäng kuddar, bl a denna och en sån här till en myshörna i barnrummet.

Men snart, snart blir det bak. Nu har jag i alla fall köpt hem deg.

Husbygge till helgen

En sak som hör till julförberedelserna i vår familj är pepparkakshus. Ambitionsnivån på huset anpassas efter orken, men ett hus blir det alltid. Fast ett år gjorde vi det i mellandagarna.  Jag tycker att det är roligt att göra egna konstruktioner (har ju lite svårt att följa färdiga mallar...), så vi köper inte färdigbakade husdelar. Men gärna färdigköpt deg. Känns lite onödigt att slösa mormors pepparkaksrecept på ett hus som ändå är dammigt och gammalt när man ska äta det.

Konstruktionerna har varit lite olika genom åren. Ett år var det koja (låg ambitionsnivå), ett år var det höghus (medel ambitionsnivå, men roligt när man själv bor i ett), ett år var det månlandskap och raket (det var det året vi gjorde det i mellandagarna) och förra året var det riddarborg (barnens initiativ, hög ambitionsnivå). Tricket är att använda mycket smält socker när man sätter ihop husdelarna, då spelar det ingen roll om delarna är sneda och vinda, det sitter som berg ändå. Och jag är inte så petig med slutfinishen, det blir ju snyggt ändå med kristyr och godis på. I värsta fall får man sikta florsocker över hela klabbet.

Nu har vi bestämt att helgens julförberedelse ska vara pepparkakshus. Stora barnen har börjat planera för konstruktionen, detta år ska det tydligen vara som ett rum, ett tittskåp kan man säga. Bra tycker jag, det låter enkelt, bara några fyrkantiga kakor och sen gå loss med kristyr och godis. Antagligen vill de göra en massa möbler också, men det får lösa sig. Och sen ska legofigurerna få bo där. Så ser planen ut. Om vi lyckas genomföra den lovar jag att återkomma med bild!