Utseendebekräftan, tänk och frisyrer

Hon är så gullig när hon hopp-dansar framför tv:n och kräver total uppmärksamhet. Titta på mig! Nåde den som försöker titta på artisterna i Melodifestivalen. Randig tröja, grå tajts, blå kjol och långtradarchaffisfrisyr. Gullig gullig. Jag får liksom bita mig i tungan för att inte berätta det för henne. Ideligen. För det har hon ju ingen större nytta av att få höra, inte lika ofta som jag tänker det åtminstone. Hon dansar ju för att det är roligt, inte för att vara söt - tack och lov.

Men när hon hänger på sig 5 pärlhalsband och sätter i 4 hårspännen, då vill hon vara fin. Det har jag fattat. Jag bekräftar henne lite förstrött. Utbrister kanske: "Oj, vad många! Vilka snygga pärlor!" Det är den linjen jag kör för närvarande, lite lagom sådär. Vi får väl se om det är bra eller inte. Men föräldraskapet handlar väl om att känna sig för. Varje barn är unikt, samtidigt som man lärt sig efter hand att faser kommer och går.

Vet ni vad jag menar med "långtradarchaffisfrisyr"? Kanske inte helt självförklarande? Och antagligen väldigt fördomsfullt mot chaufförerna. Ovårdad, från början ganska kortklippt frisyr som nu är rejält utvuxen, tänker jag. För lång lugg, lite stripigt, och långt i nacken. Tänk 70-talet, man i 40-årsåldern, tajta jeans och cigarett i mungipan. Det är den stilen jag kör på barnens frisyrer. Frisörbesök två gånger om året och dåliga egna klipptalanger resulterar i för lång lugg och utvuxna frisyrer. Men rätt gulligt om du frågar mig, alltså.

(Fast nyss hittade jag långa avklippta testar i köket, så vi får väl se hur hon ser ut i håret imorgon. Kanske en liten hint.)

Jag känner inte igen dem

Åh, det är så jobbigt när barnen är nyklippta. Idag gick jag med alla tre till frisören. En vägrade, en ville bara klippa topparna (så han ser nästan ut som vanligt) och en ville frisören klippa så att hon skulle se tjejig ut. "- Nej, det vill inte jag." Sa jag, fast på ett mesigt sätt. Tjejig frisyr får hon ha när hon kan välja själv.  Jag vill att hon ska vara långhårig fast på ett korthårigt sätt, jag gillar utväxta frisyrer. Men det lyckades jag inte förklara så nu har hon alldeles för kort lugg och vi känner inte igen henne. Åh, nej hon kommer inte se ut som vanligt förrän till sommaren! Känns det som, fast jag misstänker att jag vant mig om en vecka. Och nu, bredvid de nyklippta syskonen,  ser den oklippta sonen ännu mer ut som en afganhund. Eller som Anakin, om han får säga det själv.