SM i Förutseende

Jag har åtminstone en rolig anledning till varför jag inte bloggat på länge. Jag har varit på långhelg i fjällen med barnen. Ja, fjällen och fjällen, i Värmland i alla fall. Jättefint var det, och skönt att åka skidor. Skidturen över myren med stora barnen i solnedgången sitter bra i magen.

Resa med barnen en långhelg innebär att hela veckan går åt att planera. Handla mat, tvätta kläder, packa kläder. Tänka. Vad ska med och vad ska inte med? Hur många tröjor? Oj, fleecebyxorna till stora barnet är 1 dm för korta. Och mellanungen har inga alls, han får låna långkalsonger av bror sin. Och överdragsbyxorna till stora ungen har varit försvunna från fritids i flera veckor - det blir till att ta med tunna prassel-regn-byxor istället. Och pulkan till minsta är trasig. Ja, sånt där måste man tänka på innan man åker. Jag skulle älska om jag kunde lämpa över på barnen att packa själva, men jag har inte drillat dom i detta ännu. Kanske är det för tidigt, kanske borde jag börjat för länge sen.

Hemmaplaneringen är bara försmaken. Väl där startar SM i Förutseende på allvar. Jag var inte ensam vuxen med barnen, men ensam förälder, så jag hade ansvaret för detaljerna, kan man säga. Hur många tröjor, hur kallt? När alla tre väl är påklädda och på väg ut, står jag själv i långkalsonger och ska snabbt packa ryggsäcken. Hur hungriga och trötta blir vi idag på skidturen? Vatten, äpplen/bananer, nötter och russin, extra vantar, mössa för hjälm eller utan idag? Lunch? Liftkort? Nycklar till 8 skidlås? Choklad? Plastskedar? Vilka stavar? Och solkrämen, för guds skull, var är solkrämen? Och shit, skidglasögonen är nedpackade i bilen, jag vet inte vart, trots att de faktiskt skulle behövt dem idag.

Det har gått bra, det är inte det. Men det känns som att jag spelar målvakt i ett lag med dålig defensiv. Tusen skott har jag räddat, jag är nöjd med det. Men så missar man två och det är det som märks. Otacksam uppgift att vara målvakt. Det är jag och Tommy Salo.

Kampen för att inte bli betjänten

Och så städar vi nästan hela dagen. Sen på kvällen sätter vi oss i soffan och tittar på mello-repris (ja, hrm... lite nördigt) och då ska minsta ungen plocka fram varenda filt och kudde som finns i hela lägenheten för att arrangera mysplatser till vissa utvalda i familjen. Och jag har ägnat halva dagen åt att försöka få städpli på dem: Plocka upp efter dig genast, häng tvätten, plocka ner tvätten, sortera vantarna, ja du får hjälpa mig och städa badrummet med sprutflaskan. Jag orkar inte ens be henne, det är färdiguppfostrat för idag. Jag plockar, du sover.

Ett raljant inlägg om öppen planlösning

Ibland kikar jag på nya lägenheter. Jag vill ju egentligen inte flytta, men ändå, bara för att fönstershoppa lite. Om vi vill bo större än vi gör nu, och bo kvar i ungefär samma område, så är det mest nybyggen. Man förtätar staden runt omkring mig. Men herregud vad alla lägenheter ser likadana ut på insidan. Stora fönster, öppen planlösning mellan kök och vardagsrum, ljusa färger, dåligt med klädkammare. Jag vill inte ha öppen planlösning! Så fruktansvärt opraktiskt när man är många i en familj. När barnen lämnar köket för TV:n i vardagsrummet är ju kvällens skönaste och lugnaste stund. Och att få laga mat i lugn och ro medan dator, TV och kojbygge pågår i vardagsrummet. Man förlorar ju ett rum på det sättet - men de räknar inte så i annonserna. 4 rum och kök står det, när det egentligen bara är 3 rum och jättekök.

Jag undrar när det kommer en backlash? När blir det ute, och folk börjar resa väggar, dela av med bokhyllor, draperier, eller vad som helst för att dölja att de bor i en simpel 00-10-talslägenhet. Ha ha, det kommer, var så säkra. Varje stil har sin glansperiod, och ju starkare trenden är, desto starkare blir backlashen. Vilka är fördelarna, då? Om vi ska vara nyanserade och allt såhär på fredagskvällen... Ja, det känns väl luftigt kanske? Ja, det kan jag kanske gå med på. Och har man inte stojiga ungar omkring sig är det kanske trevligt när man har gäster. Men luftigt går bort för mig, jag vill ha mysigt och lugn och ro. Behöver jag luft går jag ut.

Dörr, kära dörr.

Kul att man får gå på fest någon gång i alla fall

Somnade inne hos minsta igen vid läggningen, väldigt välbehövligt. Drömde att jag var på en fest med roligt folk, hade inte alls lust att vakna, känns som om jag sviker festen. Nyss var jag nere hos grannen och kollad till den stora blomman igen, fortfarande gul (gulp... hon kommer att ha stora hål på väggen där den klänger, typ för alltid?). Ska man behöva vattna mer än två gånger i veckan?! Eller är den fortfarande sur för första veckan?

Nu tandborstad och kittad, tror ni att jag får komma tillbaka till festen när jag somnar?

Om hur mycket man kan vela inför ett presentköp

Jag är lite för påläst för mitt eget bästa just nu. En av mina bästa vänner har fått en bebis och jag vill skicka henne en present. Ett bebisplagg och något litet till mamman, tänkte jag. Mamman är lite kräsen och ganska precis tvärtemot mig när det gäller genustänk och kläder. Rosa och gulligt till en dotter ska det vara, och fin kvalitet (=dyrt). Jag vill ju hitta något som hon kommer att använda, annars är det ju bortkastat, men samtidigt något som jag själv tycker är ok. Och så är det det där med kemikalier. När jag ska ge bort nya kläder till små nyfödda bebisar vill jag helst att det ska vara ekologiskt. Nu misstänker jag visserligen att många kläder som är märkta med "eco cotton" eller liknande, egentligen bara har ekologiskt odlad bomull (i bästa fall) i materialet, medan färgning och sånt är vanliga metoder. (Jag vet inte säkert ska jag dock säga.) Men det är bättre i alla fall. Sen vet jag att stora mjuka tryck på kläder kan innehålla hormonstörande mjukgörare. Ja, ni hör ju. Det är minerad mark.

Så därför har jag sprungit i affärer en del det sista, velandes. Jag gillar ju min kompis, jag vill att hon ska bli glad. Var på väg att köpa en gullig gul klänning (hittar tyvärr ingen länk) på Åhléns, dock inte ekologisk. Men den var det mjukplast i märket (=kanske hormonstörande) där bak, och plagget kändes hårt och styvt. Gillade också den här t-shirten till mina barn, i första hand den minsta, (eller om den kanske var svart och rosa i de större storlekarna) och var på väg att köpa en sån. Rosa och cool, precis sånt jag letar efter till henne. Men sen började gifterna i trycket spöka för mig igen, så det blev ingen tröja. Det var en velig dag för mig, en annan dag hade den coola tröjan vunnit över miljömamman.

Men det jag ska säga efter allt detta dravvel är att jag köpte de här kläderna idag i alla fall. Kappahls ekologiska Newbie-kollektion. Gulligt, finstickat och lite gammaldags tycker jag. Övervägde en rosa body istället, men den var inte så snygg, och jag har ju lite problem med det rosa täcket till värnlösa flickebarn. Till treåringar med egen stark vilja går det utmärkt, dock.

Nu blev det visst fyra nyanser av brunt, men saltlakritsen är till mamman.

Min grannes lägenhet

Jag vattnar blommorna åt min bortresta gulliga granntant. Den stora klängväxten som täcker en hel vägg har fått en del gula blad -ångest! För lite vatten kanske, eller för mycket? Usch. Men bortsett från det är det så häftigt att vara i hennes lägenhet. Hon har bott där sen 60-talet och det mesta är original. Gammal AGA-spis, riktigt skafferi, låga köksbänkar. Och ett gammalt kylskåp som antagligen både drar massor av el och är fullt med freoner. Hon sliter och slänger inte, och vårdar sina saker. Många av dem är rätt finurliga. En flasköppnare på väggen, t.ex. På kökskranen har hon som en ståltrådssnurra i skålform där hon lägger en handtvål. Alldeles ren och fin, hon skrubbar den väl antar jag. I vår generation är det mer billig plasttvålkopp från Lagerhaus, som gulnar och blir kladdig av tvålrester, och sen kanske hamnar i soptunnan. Kökshanddukarna är vältvättade, men hela. Om man köper nya snygga på IKEA nu så blir de blekta, tråkiga och trasiga på några år. Hennes hem är liksom ompysslat, trots att hon inte köper nya inredningsprylar. Och varje jul plockar hon fram samma julsaker, handgjorda eller köpta för 40 år sen, planscher urklippta ur en tidning för 50 år sen. Det är så fint.

Jag vill inte åt hemmafruslitet (eller dubbelarbetandet) som var på den tiden. Hon lär ju inte ha fått så mycket hjälp med hemmet av sin man. Men jag gillar hur man tog vara på saker, och att det fick ta lite tid. Idag är jag ledig med barn som har studiedag, så nu ska jag gå och laga min trasiga skjorta.

Eftersnack

Sen söndagkväll i soffan med datorn på magen och Melodifestivalens eftersnack på Play. Bra vinnare tycker jag, Robin. Jag gillade låten från början, även om han inte sjöng den lika bra i deltävlingen som igår. Men vi röstade förstås mest på Yohio. Han värmer mitt gamla feministhjärta och glädjer mina stora barn. Det lilla hoppar mest runt framför TV:n och sabbar den stora stunden. Jag samlar ju på förebilder, åt mig själv eller åt mina barn. Jag har fått några nya nu under Melloveckorna som jag tänkte delge er:

Yohio, såklart. Det har jag ju redan skrivit om. Vi behöver manliga förebilder som honom. Han klär inte ut sig till kvinna, som Babsan t.ex., utan han är en kille med en cool stil. En stil som just nu råkar bedömas som kvinnlig.

Gina Dirawi - hon är ung, orädd, sanslöst begåvad och tar plats på ett underbart självklart sätt. På det där manligt självklara sättet, som jag själv är så avundsjuk på. Sen har hon utländsk bakgrund också, och vikten av mångfald i rutan skall inte underskattas. Så coolt att hon var klippan och Danny side-kicken, även om han såklart briljerade i pausnumren.

Louise Hoffsten- hon är avslappnat cool med en lugn finurlig och säker air runt sig. Och, viktigt, hon är inte ung. Men utstrålar värdighet på något sätt, till skillnad från så många andra artister över 35-40 år som till varje pris vill se ut som 25 igen. Det är inte värdigt, och även om många kan vara både grymt skickliga och snygga så får jag en besk bismak. Gå inte den matchen, du kommer obönhörligen att förlora!

Det svänger

Jag har så lätt att komma åt min svaga sida. Den där som säger att jag inget vill och kan och att det är så skönt att inte behöva vara utåtriktad och prestera på topp. Jag orkar inte, och det är nog inte min grej alls att visa framfötterna. Men, vänta. Det var ju bara i förra veckan jag var och pratade strategi på engelska med företagsledningen. Och det var ju jätteroligt, jag är ju bra på sånt. Just det, det hade jag glömt. Jag behöver knuffas framåt, så är det.

Mellosnack och mellorevolt

Vi laddar för Melodifestivalfinalen på lördag. Jag hittade samlingsskivan till bra pris på Coop, och den går varm med mellanungen skrålandes sådär klassiskt framför spegeln. Gärna med lite utbytt text så att det blir en "egen" låt. Jag är ju ett fan sen länge, men det är inte klokt vad stort det är med Melodifestivalen bland barn. I skolan pratas det, på fritids pratas det, på pingisträningen pratas det, för att inte tala om hemma. Det går rykten. Mellanungen hävdar att Louise Hoffstens låt är stulen, det har han hört på skolan. Jag försöker berätta för honom att nästan alla låtar är mer eller mindre stulna (Martin Rolinskis var nog värst i år, eller?). Army of Lovers har fått en revival här hemma när vi gamla som upplevt deras guldålder rotar lite i gömmorna. Men så hävdar mellanungen att han tänker rösta på En riktig jävla schlager. Jag brukar vara ganska frikostig med rösterna i vanliga fall, det brukar sluta med att vi röstar på 5 av 8 bidrag, alla får ta sin favorit. Till och med Ranelid fick en röst förra året, trots min protest. Men där går gränsen. Ska man rösta på Ravillacz får man göra det för egna pengar. Och det kommer han antagligen göra.

Sjuka listan

Idag när jag cyklade hem med svidande galopperande urinvägsinfektion funderade jag över rangordningen på de vanliga vardagsinfektionerna. Vilken är värst? Och vilken är bara en bra anledning att skämma bort sig själv? Här är min lista, med reservation för att placeringen påverkas av hur länge sen det var jag hade den.

1. Vinterkräksjuka
2. Influensa
3. Magsjuka
4. Migränartad huvudvärk
5. Urinvägsinfektion
6. Ont i halsen
7. Hosta
8. Feber (så länge man får ligga i sängen själv och inte behöver gå upp och ta hand om barn)
9. Snuva
10. Här försökte jag komma på en sån där bra glidarsjuka, där man typ bara är väldigt smittsam och måste ta det lugnt ensam hemma i sängen, men inte känner sig sjuk. Men jag kommer inte på någon.

Lego Friends - bevakning av butikshyllan

Jag ser det ju lite som min uppgift att bevaka och bespotta Lego Friends. Sen jag fått det under mitt tak är jag lite mer vänligt inställd, eftersom mina coola barn gillar det och blandar friskt med det "vanliga" legot (ja, ni hör ju hur det låter). När jag kollade legoutbudet senast såg jag en intressant utveckling. Det är en rätt bra blandning på "personligheterna" i Lego Friends. Jag noterar en trollkarl och någon slags karatemästare bland prinsessorna och djurvännerna. Intressant. Detta måste ju innebära att den aktiva "pojkflickan" säljer, för lego tar ju som bekant inget eget ansvar för de produkter de prånglar ut.

Ser ni, kostym på hon till vänster!

Lite suddiga bilder, men jag var lite stressad. Någon kunde ju ha sett mig när jag lekte journalist förklädd till småbarnsmamma.

Men pluspoäng på blandningen av karaktärer alltså. Kraftiga minuspoäng som kvarstår:

- Minimala bygginslag i modellerna. Rolleken i fokus - inget fel med det. Men om man är tjej och tror att detta är det enda lego man "får" leka med (sån var jag när jag var liten...) så missar man halva nöjet. Jag älskade att bygga!

- Var är killarna!? För tusan, man måste inte segregera leksaker på detta viset. Kunde inte åtminstone en eller två av vännerna fått vara pojke! Det finns ju t.o.m. Barbie-killar, och de verkar ju sälja. Dessutom ökar ju då sannolikheten att pojkar känner att legot är för dem också.

Sen att det vanliga legot är totalt våldsfixerat, mansdominerat och ibland även sexistiskt. Det är en helt egen bloggpost.

Jag gör det inte heller

Får man lov att beklaga sig över att familjen inte kan ena sig över vilken färdigmat mamman ska köpa hem på fredagskvällen? Eller över att man är så trött att man håller på att storkna när man cyklar hem i skymningen med den rosa himlen framför sig och räkor, krabba, potatissallad och några bokreaböcker på styret? Eller över att det är livligt i barnrummet när bröderna bråkar om vem som ska få ligga skavfötters med lillasyster? Nej, det får man faktiskt inte. Man ska bara tacka sin lyckliga stjärna.