Att roa sig i januari

Kokosnöten var ett bra köp. Bara jag och mellansonen som gillade kokosen visserligen, men fyra av fem i familjen har nu roat sig med att försöka få ut kokosköttet i två dagar. Mycket nöje för pengarna (= 10 kr) alltså.

Hårt arbete med hammare, skruvmejsel och syl.

Bota vardagstristessen med en kokosnöt

Ibland får man uttrycka sin kreativitet i veckohandlingen, i brist på andra sätt. Idag hade jag ingen som helst lust till den gamla vanliga rationella vardagsmaten. Dessutom har jag känt att det är dags att steppa upp miljömedvetenheten på tallriken lite. Så idag på Willys blev det därför nästan inget kött, men istället en massa udda grönsaker, quorn (som jag aldrig köper annars), frysta krav-räkor och en herrans massa ost (feta, mozzarella, chèvre och vanlig, för att kompensera för köttet). Och en kokosnöt. Rundan avslutades med att pengarna var slut på kontot, så jag fick ta hela klabbet på kredit. Nu gäller det bara att jag är lika kreativ när jag ska laga maten också kommande 7 dagar.

Legofigurerna mannekängar

Idag är jag hemma med febrig unge. Och då kan man ha så här roligt.

Allså göra papperskläder till legofigurerna: Mantlar, kjol och kragar. Väldigt roligt tyckte jag i alla fall. Särskilt stolt är jag över den svarta manteln med guld-döskalle och turbokjolen i grönt papper. Jag lovar, jag tog inte över helt. Bara lite.

Idag kvoterar vi in Göran och Lennart

Idag skriver Underbaraclara skitbra om kvotering.

Kärnfrågan tycker jag är att det som sker i samhället idag faktiskt är en omedveten kvotering. Dvs. de med makt att anställa till viktiga poster väljer i stor utsträckning folk som liknar dem själva, vilket ofta är vita män med samma typ av bakgrund som de själva har. De kvoterar alltså in folk som liknar dem själva, men inbillar sig att de väljer objektivt. Eftersom urvalskriterierna är skeva.

Kvotering borde inte vara så laddat! När man ska sätta samman en styrelse eller en arbetsplats är det väl smart att välja folk med olika bakgrund som kan kompettera varandra. Och därmed ”kvotera” in folk av olika kön, olika etnisk bakgrund, olika kunskaper, det är ju så man får en dynamisk grupp. Men i de fall när man söker specifikt efter en kompetens som kompetterar en grupp då kallas det inte att kvotera, men det är ju vad det är. Och det är ju inget konstigt alls med det.

Bredaxlad har jag ju aldrig varit

Igår gick jag en sväng på rean i stan (bästa tiden, 50% på det mesta och ingen trängsel) för att bättra på min jobbgarderob. Trots min shoppingovilja är det faktiskt värre att stå där på morgonen när man har viktiga möten och bara ha skrynkligt, noppigt, sunkigt att ta på sig.

Jag hittade en grå kofta på benetton och efter tips från en kompis så kikade jag förbi polarn och pyret. De hade också 50% rea, bl.a. på en röd barnskjorta i storlek 132/146, 10-12 år. Den var snygg och passade bra - på mig. Kanske aningen kort i ärmarna, men för 140 kr gör det inget (jag är inte så kräsen). Och sen kan ju ungarna ärva den. Frågan är bara om jag kommer att känna mig som en erfaren yrkeskvinna när jag kommer till mötet i barnkläder för tio-tolvåringar.

Businessklädd eller redo för barnkalas?

Det naturliga urvalet

Jag har fått en tidning i present. Jag misstänker starkt att jag inte är rätt målgrupp. Det beror inte bara på att tidningen innehåller artiklar som "Bad boy-faktor", Pricka in den senaste trenden och Saftigaste skvallret om kändisar jag aldrig hört talas om.

Nej, en tidning i pocketformat med artiklar i åttapunkters typsnitt är inget för 35+-åringar med astigmatism att läsa i skumrasket. Om ni inte förstår vad jag menar så vänta 10 år till.

Läsglasögon, not so trendy.

Pausdravvel

Oj då, här har det inte blivit mycket bloggat. Mest beror det på att den bärbara datorn numera bor i arbetsrummet och där är det inte så mysigt att sitta på kvällarna. Om den bara hade haft ett bättre batteri så skulle den kunna få flytta med mig där jag slår läger. Snart kommer bättring.

Trots är min tröst

Trots är en underskattad företeelse. Det är som en sund utväg att hantera något som man inte gillar. Istället för att bara foga sig och bita ihop, vilket ofta är mycket mer destruktivt. Det här tycker jag är positiv trots:

• Kroppen. Ok, jag ser inte ut som idealet, men det skiter jag högaktningsfullt i. Såhär ser jag ut och det är normalt, för tusan. Blunda den som inte vill se.
• Utmattningen. Nu borde jag vara ordentlig och lägga mig i tid, plocka undan på diskbänken, hänga en tvätt. Men istället ligger jag här i soffan och kollar på dålig tv. För om jag inte gör det så blir jag tokig, eller åtminstone grymt otrevlig.
• Vad fina alla andra är, och vilken tjusig mat de lagar, och vilka roliga utflykter de gör. Jaha, kul för dem. Och tur för mig att jag verkligen inte orkar anstränga mig, vad lugnt och skönt vi har det i vår sunkiga lägenhet.
• Föräldrarna. Nu tycker mamma att jag borde gå ut i friska luften/köpa ett större boende/byta jobb/skärpa mig i allmänhet. Kul för henne att hon är så duktig, men det är inte jag så jag tänker faktiskt göra det på mitt sätt.

Trots är min tröst, och föremålet för trotset varierar. Just nu är det lite Kropp och lite Utmattning som behöver en dos trots. Jag tror egentligen inte att det märks så mycket, jag är ju inte så mycket rebell direkt. Det är mer förhållningssättet hos mig själv.

Sen ser jag ju det sanna trotset på nära håll. Tvåårstrotset, sexårstrotset, åttaårstrotset. Då är man på andra sidan och det kan ju vara rätt utmattande. Men om man försöker minnas det hälsosamma i att ifrågasätta det som omvärlden prackar på en, då är det lite lättare att stå ut.

Januarivikten

Jag har en liten egenhet: Jag brukar gå ner i vikt över julhelgen. Och likaså den här gången. Inga dramatiska viktras,  men något enstaka kg ner. Det här är inget som jag strävar efter på något sätt, det bara blir.

En del av orsaken ligger nog i julstressen inför julen. Mycket att göra, lite tid att äta på. Men julmaten spelar också roll. Julmaten hos oss brukar inte vara överdådigt överflödande. Fint julbord på julafton men sen lever man på resterna och lutfisk resten av helgen. Sen är det så mycket annat som ska hinnas med, träffa släktingar och vänner på annan ort exempelvis, så jag hinner inte äta så mycket. Och julgodis och alladinaskar är ju gott, men eftersom det är så toksliskigt så tröttnar jag innan jag hunnit få i mig så mycket.

Så ikväll blir det mögelost. Måste kompensera lite.

Cykeltankar

När jag cyklade till jobbet imorse tänkte jag på:

• hur vattenpölarna jämnar ut markytan och hur jämnt och fint det blir om det fryser. Men halt.
• att två veckor utan motion gör att backen känns jobbig att cykla uppför.
• hur lyxigt det är att ha barn och ha föräldradagar kvar så att jag kan ta längre jullov.
• hur lyxigt de som inte har barn har det som har lov när de har ledigt från jobbet.
• en massa saker jag skulle kunna blogga om, om jag bara kom ihåg det.
• att jag skulle kunna göra en propagandafilm för cykling.

När jag cyklade hem tänkte jag inte alls, det var motvind.

Smygstartar vardagen

Lycka är att få börja jobba i lagom takt. Igår jobbade jag tre timmar och nu ska jag snart pallra mig iväg till kontoret och jobba en halvdag eller så. Visst, det hade varit skönt att vara helt ledig. Men det är också ganska skönt att få fly fältet hemmavid och sätta sig vid datorn igen. Nu ska jag försöka leta rätt på årets almanacka och få lite ordning på den här dagen.

Tågresor igen

Nu har jag åkte tåg fram och tillbaka, och kommit fram punktligt. "Vi anländer strax till vår slutdestination. Vänligen observera att vi ankommer 5 minuter före tidtabellen, så eventuell välkomstkommitée har kanske inte hunnit fram ännu." Säger de i högtalarna. He he, SJ är ju så utskällt så det är klart att de måste ta tillfället i akt och poängtera att de är i tid, eller t.o.m. före utsatt tid. Man får unna dem det. Igår kom vi hem bara några timmar innan stormen stängde av alla tågtrafik. Jag tog budgettåget med alla barnen, intercity istället för X2000. Det var ett bra val. Halva priset, ingen åksjuka på dottern (huvudskälet), mysigare tåg med lite folk, och bara en timme längre restid (det var ett nästan-direkt-tåg). Nu lite försmak på jobbet, skönt med lite lugn och ro.