Januari, februari och mars brukar vara mina värsta månader. Kallt och ofta regnigt (fast inte nu, hurra!), magsjukor och andra infektioner som hotar och härjar, bara vardag och inga helgdagar. I år försöker jag tackla januari genom att låtsas att det är november (för november gillar jag). Jag bestämmer mig för att det är lugnt och skönt, vardagen får traggla på i sin takt. Det går hyfsat tills magsjukorna hopar sig runt omkring en, då sätter ångesten in.
Ett annat sätt att tackla oxveckorna är att försöka planera in roligheter. Små resor, kompisträffar, kanske till och med ett sportlov till fjälls. Men där har vi de vidriga magsjukorna (och influensorna) igen. För oron för sjukorna blir ju ännu större när man vet att man har något viktigt på gång. Då känns det nästan som att det är bättre att borra ner huvudet och bara köra. Försöka genomlida.
Min tillflykt är att fantisera om att ta familjen och fly ut på landet. Inte träffa någon som kan bära på smittor, bara kura i stugan och leka i skogen. Jag vet inte hur jag ska få in jobb och skola i det där livet, jag vet bara att där inte rymms några baciller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar