Semester på landet. Och nu duggar idyllen tätt. Blandat med tjafs och trötthet och försenad jobbstress och ilska över fästingarna och mördatsniglarna och mössen som äter upp jordgubbarna på de nyinköpta plantorna som barnen skulle fått plocka solvarma. Men det får man väl ta. Och imorgon är det jag som ska tömma nattens skörd i musfällorna, premiär. Och nu börjar spärrarna släppa även på mördarsniglarna, så ibland tar jag dem av daga när jag ser den tjugonde på någon minuts promenad. Men det känns inte bra, jag är verkligen en bortklemad stadsbo. Som äter kött med god aptit, men tvekar att ha ihjäl en snigel eller mus. Jag tittar på de små söta sniglarna som inte gjort mig något ont (förutom jordgubbarna då, eller om det var mössen) mer än att föröka sig explosionsartat och äta allt i sin väg. Ekologi är inte humanistiskt helt enkelt.
Men när jag ska kaxa till mig tar jag på mig mina gummistövlar. Efter att ha levt stövellös sen mina billiga två storlekar för stora seglarstövlar, inköpta inför geologiexkursion för 20 år sen, gått sönder investerade jag förra året i dessa snygga men rejäla doningar. Bruksstövlar. Jag låtsas att jag vet vad jag håller på med, att jag inte alls är rädd för alla smådjur som kryllar och dasstunnor som skall tömmas. Jag mesar inte runt i snygga sommarkläder, utan jag lufsar runt i svarta lappade vida långbyxor och urtvättad skjorta trots solsken och värme. Och stövlar när jag går i skog och mark. Mitt nya vuxna, medelålders jag.
 |
| Snart ska jag lära mig beskära bilder. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar