Jag funderar mycket på möss just nu. Det kryllar ju nämligen av dem där jag är just nu. Förra året var ett riktigt ekollonår, och jag antar att det har ett samband. Möss ingår normalt inte i min vardag. Överhuvudtaget träffar jag inte på så mycket djur i mitt dagliga höghusliv. Så onaturligt. Här på landet präglas dagen av myror, möss, flugor, sniglar av olika sorter, paddor, spindlar, dyngbaggar, maskar, ormar, myggor, fästingar, getingar, får och lite annat smått och gott.
Men när man tänker efter så vittnar det svenska språket om ett liv där möss var ett naturligt inslag i vardagen. Här är följande uttryck som jag kommer på på rak arm där möss eller råttor ingår:
- Tyst som en mus.
- När katten är borta dansar råttorna på bordet.
- Katt- och -råttalek.
- Husmus.
- Barnramsan: "Det var en gång en liten mus som sökte någonstans att boooo (kittlar barnet)!"
- Barnsången: "Var bor du lilla råtta? I din hatt!"
Kommer ni på fler? Ja, förutom "musarm" då, som är ett lite modernare påfund, he he. Men det verkar ha varit en rätt odramatiskt relation folk hade med möss av uttrycken att döma, nästan lite kärleksfullt. Men efter den här sommaren kommer jag inte leka barnramsan "Det var en gång en liten mus..." med någon unge på ett bra tag. Usch, jag ser det plötsligt framför mig.... hu.
Och här har jag besparat er en bild på dagens fångst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar